SammanfattningDet övergripande syftet med studien är att öka kunskapen om specialpedagogers och kuratorers respektive perspektiv på problematisk skolfrånvaro i svensk grundskola samt undersöka deras erfarenheter av samverkan i denna fråga.Syftet med denna kvalitativa studie är att öka kunskapen om specialpedagogers och kuratorers respektive perspektiv på problematisk skolfrånvaro i svenska grundskola samt undersöka deras erfarenheter av samverkan i denna fråga.För att besvara våra frågeställningar genomförde vi en kvalitativ intervjustudie med semistrukturerade intervjuer. Vi intervjuade fem specialpedagoger och sex kuratorer som arbetar på tio olika skolor inom samma kommun i Mellansverige. Vi utgick från Danermarks (2004) samverkansteori och Sundqvist (2021) nivåer för samverkan i vår analys samt genomförde en tematisk analys av det empiriska materialet. Den tematiska analysen resulterade i följande teman: att elever och vårdnadshavare upplever sig trygga, att bygga tillitsfulla relationer, tydliga rutiner kring frånvaro samt skapande av tillgängliga lärmiljöer vilket ses som nyckelfaktorer för att främja och förebygga problematisk skolfrånvaro. Andra teman som analyserades fram rör samverkansfaktorer; tydlig ansvarsfördelning, att möta svårigheter och hinder, att se det positiva. Resultatet visar att samverkan med externa aktörer som socialtjänst, skolsociala team, BUP och liknande är problematisk och inom skolan kan sekretess mellan professioner bli ett hinder. Ytterligare problematik i samverkan uppstår vid otydlig ansvarsfördelning och där delar av organisationen inte får rätt förutsättningar för samverkan. Vidare visar studien att problematisk skolfrånvaro är ett komplext fenomen, nyckelfaktorer som främjar närvaro och en god samverkan är att elever och vårdnadshavare upplever sig trygga, personalens förmåga att skapa goda relationer samt skolans möjligheter till kravanpassning och en god lärmiljö. Vår slutsats är att en god samverkan kräver rätt förutsättningar, goda kunskaper bland skolans personal samt en samsyn kring eleven.

Förväntat kunskapsbidrag: Samverkan är en oerhört viktig komponent för att förskolan ska kunna erbjuda barn i behov av särskilt stöd det de har rätt till, alltså en trygg och utvecklande vardag. Den samverkan som finns idag räcker inte. Den behöver struktureras och bli tydligare, annars riskerar barn att fara illa för att de inte får rätt stöd i tid. De riskerar att fara illa både i nuläget och längre fram i livet. Denna studie undersöker hur specialpedagoger ser på samverkan, hur de upplever att den fungerar och varför den fungerar på det sättet. Detta för att längre fram kunna förbättra samverkan mellan olika professioner och säkerställa att alla barn får rätt stöd i tid. Syfte: Studiens syfte är att bättre förstå hur olika professioner, var och en expert inom sitt område, samverkar för att skapa en trygg och utvecklande vardag för barnen i förskolan. Detta görs genom att undersöka hur specialpedagogen samverkar med andra professioner som är involverade i arbetet kring ett barn i behov av särskilt stöd på förskolan. Målet är att säkerställa att alla barn i förskolan upplever en trygg och utvecklande vardag.  Frågeställningar:  Hur kan samverkan mellan specialpedagogen och andra professioner som arbetar kring ett barn som är i behov av särskilt stöd på förskolan se ut? Hur skiljer sig samverkan idag från hur specialpedagogerna önskar att det var? Vilka är specialpedagogernas uppfattningar kring varför samverkan ser ut som den gör?  Teori: Den teori som valts för detta examensarbete är professionsteori. Detta val har gjorts då målet med denna studie är att se hur olika professioner samverkar med varandra. Professionsteorins syfte är att se hur professioner fungerar, vilken roll de har och hur de påverkar samhället. Specialpedagogen som är i fokus ses som en profession då denne har både en lärarutbildning och en påbyggnadsutbildning. Metod: Metoden som valts för detta arbete är semistrukturerade kvalitativa intervjuer. Tre intervjuer har genomförts med tre specialpedagoger som är verksamma inom förskolans verksamhet och arbetar i samma stora kommun men i olika områden. Specialpedagogerna intervjuades enskilt. Resultatet har bearbetats med hjälp av tematisk analys. Resultat: Resultatet visar på att samverkan är något specialpedagogerna arbetar aktivt med samt att de sätter stor vikt vid denna. Samverkan kan ses påverka barns utveckling och välmående på ett positivt sätt. Dock saknas det idag struktur för hur samverkan mellan olika professioner och organisationer ska se ut. Specialpedagogerna önskar att samverkan blev tydligare och att det blev enklare att samverka med andra. Anledningen till att samverkan ser ut som den gör är att alla arbetar utifrån de resurser som finns att tillgå. Även omorganiseringar och sekretess är exempel på saker som kan påverka olika professioners samverkan. Specialpedagogiska implikationer: I specialpedagogens utbildning ingår det att ha en övergripande syn på vilka behov och stödinsatser som finns kring ett barn i behov av särskilt stöd. Specialpedagogen arbetar ofta nära ledningen och kan arbeta med kvalitetsfrågor. Detta ger specialpedagogen möjlighet att påverka. Specialpedagogen måste visa på vikten av samverkan både inom sin organisation och i andra. En profession som arbetar med andra behöver reflektera kring hur de ska bjuda in till samverkan och hur de själva framstår hos andra för att gynna samverkan.

Syftet med denna studie är att utforska vad 14 lärare i grundskolans låg- mellan- och högstadium anser vara viktiga faktorer för framgångsrik fortbildning, samt att utifrån det resonera kring hur specialpedagoger kan arbeta för att främja framgångsrik fortbildning. Bakgrunden till studien är egna och kollegors erfarenheter av att fortbildningsinsatser inte alltid, eller till och med sällan, får en varaktig effekt på lärares undervisning och elevers lärande, den senaste tidens debatt om effekterna av lärares fortbildning samt ett intresse för hur man som specialpedagog kan bidra i arbetet med fortbildning på en skola. Tidigare forskning om vad som leder till framgångsrik fortbildning är omfattande, men trots det verkar denna kunskap sällan tas tillvara. Ambitionen med studien är att sprida kunskap om framgångsfaktorerna samt lyfta specialpedagogens roll i arbetet med fortbildning i skolan. Studien utgår ifrån Bronfenbrenners ekologiska systemteori som utifrån olika systemnivåer analyserar vad det är som påverkar en individs utveckling.                           Resultatet visar att lärare anser att faktorer för framgångsrik fortbildning handlar om att man behöver utgå ifrån lärares och elevers behov vid val av fortbildningsinsats, att fortbildningen behöver kännas relevant, erbjuda konkreta verktyg och oftare vara ämnesrelaterad. Tid, engagemang från skolledningen och kollegialt samarbete anses också vara centralt. Tidigare forskning lyfter utöver dessa faktorer vikten av ett systematiskt arbetssätt och att insatserna vilar på vetenskaplig grund. Specialpedagogens roll i fortbildningssammanhang lyfts inte av någon lärare i intervjuerna och sällan i den tidigare forskningen. Utifrån en analys av resultatet konstateras att skolan skulle ha mycket att vinna på att låta specialpedagogens kompetens användas mer i fortbildningsarbetet.

Syftet med studien var att undersöka samspelet mellan förskollärare och specialpedagog. Hur specialpedagogen ger stöd i undervisningsarbetet för att inkludera barn i behov av särskilt stöd. Forskningsfrågorna var:   Hur skapar förskollärarna och specialpedagogen tillsammans en inkluderande undervisning för barn i behov av särskilt stöd?  Vad kan specialpedagoger bidra med till förskollärarnas undervisningsarbete med barn i behov av särskilt stöd? Studien har utgått ifrån semistrukturerad kvalitativ ansats i form av fokusgruppsintervjuer. I resultatet framkom det att samspelet mellan förskollärare och specialpedagoger var en viktig del för att kunna inkludera barn i behov av särskilt stöd i undervisningen. Även samspelet med andra aktörer såsom BHT och vårdnadshavare var en viktig del i arbetet då förskollärarna menade att undervisningsarbetet gynnades genom att de fick in andras tankar och idéer. I analysen kopplas det sociokulturella perspektivet in för att sätta resultatet till en teori.

Syftet med denna fallstudie är att få en bild av vad specialpedagogens roll i förskolan innehåller och innebär. Studiens ansats är kvalitativ och som empirisk datainsamlingsmetod används kvalitativa intervjuer samt observationer. Studiens analysbegrepp är det specialpedagogiska dilemmaperspektivet samt den sociokulturella teorin. Rapporten beskriver specialpedagogens roll på två olika förskolor. Den beskriver också de förväntningar som finns på specialpedagogen samt specialpedagogens syn på sin egen roll. Studien visar att specialpedagogens uppdrag kan se väldigt olika ut, beroende på flera olika faktorer - bland annat anställningsform och organisation. / The purpose of this case study is to describe the role of the special education needs coordinator (SENCO) in preschools. The study's approach is qualitative. The method used is qualitative interviews and observations. The study's analysis concepts are the special education dilemma perspective and the sociocultural theory. The study aims to describe the role of the SENCOs in two different preschools. It is also aiming to describe the expectations upon the SENCOs and what the SENCOs thinks about their own role. The study shows that the assignments of the SENCO can look very different depending on several factors- including employment status and organization.

This is a study about how different digital instruments can be used in education for pupils with autism and intellectual disability. The questions formulated to research this chosen area was: “What does teachers think about digital instruments and interactive teaching materials when it comes to benefits and disadvantages in the classroom”, “In what ways is digital instruments used as teaching materials in the specific school context” and “From a perspective of teaching and learning, what kind of problems and opportunities can be gained from using digital instruments and teaching materials”. To gather this information interviews was done with three specialist pedagogues working with the chosen group of pupils at three different schools. The material shows that the specialist pedagogues have positive attitudes towards working with digital instruments in this specific group of students.

<p>Syftet med denna uppsats är att synliggöra hur specialpedagogens uppdrag uppfattas av lärare på både kommunala skolor och friskolor och om man mellan dessa skolformer kan se tydliga likheter eller skillnader. Uppsatsen består av en enkätundersökning med både kvantitativa och kvalitativa svarsalternativ gjord i en storstadskommun. Respondenterna är lärare verksamma i årskurser från f till 5. Vår undersökning har visat att lärarna från kommunal skola fått information från rektorn att specialpedagogen i huvudsak ska arbeta med handledning. Istället arbetar specialpedagogen i större utsträckning med eleverna. Lärare från friskolan svarade att de fått informationen från rektor att specialpedagogen i huvudsak ska arbeta direkt med elever. Trots detta visar det sig - utifrån de svar vi har fått - att specialpedagogen arbetar mer handledande. Respondenterna hade generellt svårt att se skillnad på specialpedagog och speciallärare. Uppfattningarna om uppdragen blandades ihop. Vi frågade lärarna i vår enkät om skolorna där de arbetar hade ett inkluderande arbetssätt. Det visade sig att svarande från den kommunala skolan sa sig veta att de hade det, medan svarande från friskolan inte visste om de arbetade utifrån ett inkluderat arbetssätt. Vi kan inte se att lärarnas svar om specialpedagogens roll och arbetsuppgifter påverkas av om de arbetar inkluderat eller inte. Vår undersökning har visat att lärare oavsett skolform har behov av och önskemål om handledning och behov av att få fördjupade specialpedagogiska kunskaper vilket också syns i de öppna svarsalternativen från lärare i de båda skolformerna. Lärarnas uppfattning är också att specialpedagogen ska arbeta direkt med eleverna i större utsträckning. Det finns en medvetenhet om ”en skola för alla” men lärarna ser sina möjligheter att undervisa begränsade om man inte får hjälp direkt i klassrummet. Under arbetets gång har nya frågeställningar dykt upp som kan stimulera till fortsatt forskning inom detta område. Bland annat frågar vi oss hur man med hjälp av skolverket, forskar-världen, rektorer, lärare, speciallärare och specialpedagoger ska nå målet med att få det inkluderande arbetssättet att fungera tillfredsställande.</p>

Abstract The ability of the Special Needs Teacher to put thoughts in motion – an unused resource in the collegiate learning The work takes the form of a scientific essay from a phenomenological hermeneutical perspective. Based on my research questions – “How do headmasters view the role of the Special Needs Teachers (SNT) in relation to Lead Teachers (LT) when it comes to school development and collegial learning?”, “What has shaped their views?” and “What are the consequences of this in regards to how the school handles students who do not achieve the goals?” – I have tried to create a trialogue between the empirical results of some qualitative research interviews with high school principals, texts I've read within this field as well as my own experiences and reflections. In my conclusion I note that although the headmasters seem to regard the competences of the SNT respective LT as complementary, it is difficult to see how cooperation between the two roles would actually manifest itself concretely in a school where the SNT´s tasks still tend to end up in individual remedial work. I speculate as to what may have formed the headmasters´ view and claim that the history of the SNT may be of significance. The fact that our profession is still referred to as SNT may further make it difficult to break the ingrained thought that some students need a special kind of education – ie. “Special Needs Education”. The fact that we have both the National Agency for Education and the Special Needs Education Authority certainly contributes to the view that SNTs should concern themselves with something different to the mainstream education.  The role of the Headmasters’ training must not be neglected as it seems to have a big focus on the jurisprudence, and the role of the SNTs is virtually invisible in the Education Act and other regulatory documents. The texts that I have read on the subject of the LT reform, collegial learning and school development in general give me the impression that the LTs and the SNTs do not exist in the same universe. When SNTs are considered key figures, the focus is to increase the accessibility and allow more students to get the help that they need, in their actual classroom and in such cases the LTs are not even mentioned. In texts on the subject of collegial learning, however, the role of the LTs is practically the only one focused on. If the practical knowledge of the SNTs – to make colleagues develop their own practical judgment without providing given solutions – does not receive a more prominent position, there is a risk that the collegial learning turns into nothing but collegial sharing, where the more expressive teachers get an arena for telling about their most successful projects. Another danger is for the categorical perspective to once again gain ground and for the democratically included thought of a school - for- all to be further and further away, which, in today´s society would be most unfortunate. The voice of the SNT needs to be heard in order to put thoughts in motion.        Key words: Special Needs Teacher, Lead Teacher, Headmaster´s educational leadership, collegial learning, practical knowledge, phronesis

Att möta elever i svårigheter blir allt vanligare i dagens skola. För att möta denna utveckling framgångsrikt, framhåller flera forskare en vinst med ett specialpedagogiskt förhållningssätt som genomsyrar verksamheten.Det råder dock delade meningar om huruvida problem med beteende och inlärning ska tillskrivas funktionsnedsättningar hos eleverna eller brister i den pedagogiska verksamheten. Ahlefeld Nisser (2009) menar i sin avhandling att de elever som är i behov av särskilt stöd är relativt få, men att ungefär 20% av samtliga elever befinner sig i en gråzon. Dessa elever skulle ha större möjlighet att nå kunskapskraven om skolans undervisning genomsyrades av ett specialpedagogiskt förhållningssätt. Syftet med den aktuella studien är att undersöka i vilken utsträckning den undersökta koncernen systematiska kvalitetsarbete utgår från ett specialpedagogiskt perspektiv. Studien har en kvantitativ ansats och datainsamlingen har genomförts med hjälp av en enkät. Enkäten tillverkades i enkätprogrammet Survey &amp; Report för att sedan exporteras till analysprogrammet SPSS. Resultatet visar att medelvärdet på upprättat index indikerar att flertalet respondenter instämmer mellan "låg" och "hög grad" i påståendena angående uppfattningen om ett specialpedagogiskt perspektiv på det systematiska kvalitetsarbetet. Resultatet visar också att de undersökta grupperna, rektor, biträdande rektor och specialpedagog inte skiljer sig signifikant i uppfattningen om ett specialpedagogiskt perspektiv på det systematiska kvalitetsarbetet.

Språket har en viktig funktion för barnets helhetsutveckling och är viktigt för samhället i stort. Syftet med studien är att bidra med kunskap om specialpedagogikens roll i det proaktiva arbetet kring språkutveckling i förskolan och skolan. Studien vill vidare belysa värdet av tidiga insatser för att ge barnet/eleven goda förutsättningar i sin fortsatta språkutveckling samt i sin läs- och skrivutveckling. Den teoretiska utgångspunkt som vi valt vilar på Vygotskijs teori med det sociokulturella perspektivet i fokus. Studien bygger på en kvalitativ undersökning med intervjuer av sex pedagoger varav fyra är speciallärare och två är specialpedagoger. Studien har en tolkande ansats. Resultatet visar att det tycks finnas en samstämmighet kring de tidiga insatserna i det proaktiva arbetet kring språkutveckling har en avgörande betydelse för barnens fortsatta språkutveckling samt att arbetet ger goda förutsättningar i barnens läs- och skrivutveckling. Resultatet visar också att det förekommer en mängd olika språkutvecklande metoder och arbetssätt men struktur går före aktivitet samt att språkscreeningar används som ett stöd i speciallärarens arbete gentemot pedagogerna. Till sist kan vi också se att speciallärarens roll i förskolan och skolan är viktig, dock har det i den här studien varit svårt att få syn på speciallärarens specifika roll i det proaktiva arbetet. Studien genomsyras av högläsningens betydelse för barns språkutveckling. En specialpedagogisk implikation som framkommer i vårt resultat är att vi som speciallärare i språk-, skriv- och läsutvecklingen har en viktig uppgift i att gestalta och tillföra specialpedagogisk kompetens i förskolan och skolan.