Syftet med studien var att undersöka specialpedagogers inflytande och arbete med det systematiska kvalitetsarbetet i förskolan. Det presenterades utifrån två frågeställningar som inriktade sig på att belysa specialpedagogers beskrivningar utifrån sin roll gällande det systematiska kvalitetsarbetet, samt hur det skulle kunna främja verksamhetens utvecklingsarbete. Med anledning av den rådande pandemin genomfördes studien via videomöten, med hjälp av enskilda intervjuer med sex specialpedagoger. Studiens forskningsmetod var kvalitativ med öppna frågor utifrån en intervjuguide. Resultatet i studien analyserades utifrån ett systemteoretiskt perspektiv. Resultatet påvisade väldigt olika svar vad det gäller specialpedagogernas beskrivningar av det systematiska kvalitetsarbetet. En av dem var inte inkopplad alls i arbetet, medan två av dem hade en ledarroll och de tre återstående ville gärna vara mera delaktiga, men saknade mandat från rektorn. Kontentan av studien var att de flesta av specialpedagogerna var överens om att specialpedagogisk kompetens och en samverkan behövdes i förskolans systematiska kvalitetsarbete, detta för att främja en verksamhetsutveckling och därmed ge alla barn en likvärdig och anpassad utbildning.

Den här studien analyserar kunskaper som lärare och specialpedagoger besitter om könsskillnader och hur de påverkar diagnosen ADHD. Studien visar att lärare och specialpedagoger har god kunskap när det gäller att bemöta elever med ADHD under skoltid, samt stödinsatser utifrån individens behov. Studien uppmärksammar samhällets normer och syn på de könsstereotypiska dragen, om vad som är manligt och kvinnligt och hur detta påverkar synen på diagnosen ADHD. Datamaterial i undersökningen har samlats in genom en webbenkät som riktats till målgruppen lärare årskurs F-3 och specialpedagoger. Det insamlade datamaterialet har analyserats med hjälp av univariat analys och kvantitativ innehållsanalys, där huvudgrupper har skapats genom nyckelord. Det teoretiska perspektivet som har använts är det sociokulturella perspektivet. Studiens resultat visar att de könsstereotypiska dragen för de olika könen påverkar hur vi ser på elever med diagnosen ADHD. Symtom för ADHD som respondenterna i studien uppfattar utifrån de båda könen följer samhällets normer t.ex. att pojkar är mer utåtagerande, överaktiva och impulsiva, medan flickor är mer introverta, söker mer uppmärksamhet och är känslostyrda. Resultaten visar även att pojkar i större utsträckning får extra anpassningar och särskilt stöd än flickor, samt att en god och tillitsfull relation mellan lärare och vårdnadshavare är av största vikt för att eleverna ska få rätt individuellt stöd i skolan.

Ståhl, Nadja och Öman Dubois, Malin (2020). Åt vilket håll behöver vi färdas? Skolledares, speciallärares och specialpedagogers varierade uppfattningar om specialprofessionernas kompetenser och roller. Speciallärarprogrammet, grav språkstörning, institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 högskolepoäng. / Which way do we need to go?School leaders and Special educators' varied views on the skills and roles of special professions

Studien belyste att den fria leken är oerhört betydelsefull för att kunna utveckla sociala förmågor. Syftet var att undersöka specialpedagogers beskrivningar om hur pedagoger i förskolan kan arbeta med den fria leken för att barn i behov av stöd ska ges möjlighet att utveckla sina sociala förmågor. Det teoretiska perspektivet är skrivet utifrån ett relationellt och ett sociokulturellt perspektiv där miljö och sociala faktorer framhålls. Metoden hade en kvalitativ ansats och innefattade tio intervjuer med specialpedagoger. Studiens insamlade data analyserades sedan med tematisk analys utifrån en induktiv ansats. Studien genomfördes för att få en större inblick i hur specialpedagoger kan handleda förskolans pedagoger och hur leken kan användas som ett verktyg för barn som har behov av stöd i den fria leken. Studiens resultat visade att många pedagoger inte har tillräckligt med kunskap för att använda leken som ett verktyg i förskolans verksamhet. Resultatet visade även på vikten av inställning, förhållningssätt i hur man ser på barnet samt sammanhanget som barnet befinner sig i och som påverkar leken. Dessutom visade resultatet hur man kan använda förebyggande anpassningar för att stötta barns deltagande i lek, samt stöd och insatser för att träna på grundläggande lekförmågor. Ett par slutsatser från diskussionsavsnittet var att det är nödvändigt med närvarande pedagoger i leken för att kunna ge barnen rätt stöd samt att ett samarbete mellan förskolans pedagoger och specialpedagoger är viktigt för att båda professionerna på bästa sätt ska kunna arbeta förebyggande och sätta in rätt åtgärder.

Föreliggande studie handlar om specialpedagogers beskrivningar av förskollärares undervisning för barn inom autismspektrumtillstånd (AST). Syftet med studien är att undersöka hur specialpedagoger beskriver förskollärares makt över undervisningen i förskolan och vilken betydelse det har för delaktighet och inkludering för barn inom AST. För att uppnå syftet utgår studien från följande frågeställningar: Hur beskriver specialpedagoger sina erfarenheter av förskollärares makt i undervisning för barn inom AST i förskolan? Hur beskriver specialpedagoger att förskollärare kan erbjuda undervisning för barn inom AST för att uppnå delaktighet och inkludering? Delaktighet och inkludering i anpassad undervisning är utdrag ur skollagen (SFS 2010: 800) samt förskolans läroplan (Skolverket, 2018). Delaktighet och inkludering är således centrala begrepp i följande studie. Studien analyseras utifrån tematisk analys i förhållande till socialkonstruktionismen och Michel Foucaults teori om disciplinär makt. Empirin är insamlad genom en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer. Medverkande är fem specialpedagoger som är aktiva inom svensk förskola. I resultatet framgår specialpedagogers beskrivningar av förskollärares kompetens att erbjuda undervisning för barn inom AST. En gemensam beskrivning är att flera förskollärare känner sig osäkra i att anpassa undervisning för barn inom AST, men att osäkerheten minskar med stöd från specialpedagog. Resultatet visar även att förskollärare kan använda kollegialt lärande, litteraturfördjupning och föreläsningar för minskad osäkerhet i undervisning med barn inom AST. Studiens slutsats konkluderar betydelsen av sociala interaktioner mellan förskollärare och specialpedagoger, och vägen till att uppnå ökad kunskap i att möta samtliga barn i förskolan.

De senaste åren har statistiken för barn som får diagnosen ADHD skjutit i höjden. (Danielsson 2011). I takt med att diagnoserna hos barn ökat har kraven för att få extra resurs i förskolan också ökat (Lindgren 2012). Det blir därför en utmaning för pedagoger och lärare när dessa extra resurser för barn i behov av särskilt stöd blir svårare att få i verksamheten. Utifrån denna bakgrund är huvudsyftet med studien att undersöka vad som händer i förskoleverksamheten efter att ett barn fått en ADHD-diagnos. Studiens syfte är att ta reda på hur förskolans personal möter barn med främst ADHD-diagnos men även andra särskilda behov och hur förskolans personal kan underlätta vardagen för dessa barn.Studien utgår från intervjuer med två specialpedagoger som arbetar i förskola. Resultatet visar att barn med ADHD-diagnos behöver en strukturerad vardag där de vet vad som kommer hända härnäst. Men det är även viktigt att vardagen går att anpassa efter varje enskilt barns behov då varje enskilt barn kan behöva olika struktur för att förenkla vardagen. Resultatet visar också på olika sätt som man kan arbeta på för att underlätta dagen för barn med ADHD.

Jeppsson, Kristina & Persson, Sophie (2013): Pedagogers förhållningssätt till barn i behov av särskilt stöd. En studie om pedagogers arbete med barn i behov av särskilt stöd. Malmö: Lärarutbildningen Malmö HögskolaI det här arbetet studeras hur pedagoger förhåller sig till barn i behov av särskilt stöd, samt hur arbetet fungerar. De frågeställningar som studien utgår från är: hur pedagoger går tillväga då de tror att något barn är i behov av särskilt stöd, vilken kompetens bör pedagoger ha, vilka resurser som tilldelas barn och pedagoger och hur föräldrasamverkan samt arbetet med barn i behov av särskilt stöd fungerar. Tidigare forskningar visar att pedagoger och barn inte tilldelas de kompetenser och resurser de är i behov av, och att föräldrasamverkan kan vara en utmaning. Vidare visar forskning att få pedagoger kartlägger barn som är i behov av särskilt stöd, att föräldrar ska tilldelas kontinuerliga samtal och på så sätt bli delaktiga i sina barns verksamhet. Studien är gjord på olika förskolor, där intervjuer har skett med pedagoger, specialpedagoger och förskolechefer. Intervjuerna har sedan sammanfattats, strukturerats, kopplats till referenser och analyserats. Några av de resultat studien visar är att pedagoger anser att för lite resurser tilldelas barn samt pedagoger, att det förekommer för stora barngrupper, och att det finns tidsbrist i arbetet med barn i behov av särskilt stöd. Alla pedagoger, specialpedagoger och förskolechefer tar upp vikten av att kartlägga barnen samt att detta är något som sker rutinmässigt. Vidare visas att det för pedagoger kan upplevas svårt att ta upp känsliga ämnen med föräldrar, och att det då krävs en bra relation med föräldrarna vilket underlättar samverkan.

Syftet med studien är att studera pedagogers och specialpedagogers samarbete och synsätt på hur barn som är i behov av särskilt stöd inkluderas i förskolan. Studien utgår från pedagogers perspektiv. Frågeställningarna som används är hur pedagoger och specialpedagoger tolkar begreppet barn i behov av särskilt stöd, hur pedagoger och specialpedagoger upplever sina möjligheter att inkludera barn i den pedagogiska verksamheten samt hur pedagoger och specialpedagoger samarbetar för att skapa en fungerande verksamhet. I avsnittet tidigare forskning beskrivs relevant forskning kring inkluderingsarbetet ur ett nationellt och internationellt perspektiv. Det beskrivs även olika arbetssätt och förhållningssätt inom arbetet med inkludering. Den teoretiska utgångspunkten för studien är från de specialpedagogiska perspektiven: ett kategoriskt och relationellt perspektiv. Perspektiven används inom arbetet med barn i behov av särskilt stöd och inkludering. En kvalitativ metod har valts för studien då empirin grundas på 19 intervjuer från tre förskolor från olika kommuner. Empirin har analyserat utifrån ovanstående perspektiv. Studiens mest betydelsefulla resultat är att förskolorna arbetar utifrån ett relationellt perspektiv med inkludering.

Jeppsson, Kristina & Persson, Sophie (2013): Pedagogers förhållningssätt till barn i behov av särskilt stöd. En studie om pedagogers arbete med barn i behov av särskilt stöd. Malmö: Lärarutbildningen Malmö Högskola I det här arbetet studeras hur pedagoger förhåller sig till barn i behov av särskilt stöd, samt hur arbetet fungerar. De frågeställningar som studien utgår från är: hur pedagoger går tillväga då de tror att något barn är i behov av särskilt stöd, vilken kompetens bör pedagoger ha, vilka resurser som tilldelas barn och pedagoger och hur föräldrasamverkan samt arbetet med barn i behov av särskilt stöd fungerar. Tidigare forskningar visar att pedagoger och barn inte tilldelas de kompetenser och resurser de är i behov av, och att föräldrasamverkan kan vara en utmaning. Vidare visar forskning att få pedagoger kartlägger barn som är i behov av särskilt stöd, att föräldrar ska tilldelas kontinuerliga samtal och på så sätt bli delaktiga i sina barns verksamhet. Studien är gjord på olika förskolor, där intervjuer har skett med pedagoger, specialpedagoger och förskolechefer. Intervjuerna har sedan sammanfattats, strukturerats, kopplats till referenser och analyserats. Några av de resultat studien visar är att pedagoger anser att för lite resurser tilldelas barn samt pedagoger, att det förekommer för stora barngrupper, och att det finns tidsbrist i arbetet med barn i behov av särskilt stöd. Alla pedagoger, specialpedagoger och förskolechefer tar upp vikten av att kartlägga barnen samt att detta är något som sker rutinmässigt. Vidare visas att det för pedagoger kan upplevas svårt att ta upp känsliga ämnen med föräldrar, och att det då krävs en bra relation med föräldrarna vilket underlättar samverkan.

Denna studie har handlat om övergången för elever från årskurs nio i grundskolan till gymnasiet som ofta innebär en utmaning för elever på olika sätt utifrån deras bakgrund och olika behov. Syftet med studien har varit att få en ökad förståelse för de utmaningar och möjligheter som specialpedagoger på gymnasiet möter i sitt arbete med övergången från grundskola till gymnasiet. Metoden som använts i studien är kvalitativ metod där intervjuerna bygger på semistrukturerade intervjuer. Denna metod har således givit oss som är författare till studien möjlighet att följa upp informanternas svar med ytterligare fritt ställda följdfrågor samt möjlighet att gå djupare in i en viss frågeställning. Analysen skedde utifrån en hermeneutisk ansats. Studien har särskilt berört elever med behov av särskilt stöd och hur specialpedagoger på gymnasiet har arbetat med att skapa en trygghet för just dessa elever. Resultatet i studien har visat att allt som oftast är specialpedagoger som blivit utförare i arbetet med att skapa en trygg övergång. Detta har för specialpedagogen inneburit en omsättning av den information som inkommit till skolan med ett syfte som skapat möjligheter och förutsättningar för en fortsatt god inlärning på gymnasiet för eleverna. Studiens resultat har pekat på att informanterna verkligen har haft en struktur och ambition att skapa en så tydlig och trygg övergång som möjligt för samtliga elever. I studiens avslutning har vi författare givit förslag på olika vägar till vidare forskning som ter sig intressanta i sammanhanget rörande övergångar och elever i behov av särskilt stöd.