Det genrepedagogiska arbetssättet är idag väletablerat i den svenska grundskolan och cirkelmodellen är den mest utbredda pedagogiska modellen. Genrepedagogiken har stöd i såväl läroplan som pedagogiska modeller och läromedel. Syftet med föreliggande studie är att identifiera faser och arbetsformer i ett antal läromedel i svenska och svenska som andraspråk för årskurs 7-9, vilka är inspirerade av genrepedagogiken och cirkelmodellen samt att jämföra dessa läromedel med varandra. I resultatdelen presenteras först de faser som har kunnat identifieras i avsnitten om argumenterande text i utvalda läromedel utifrån en systematisk begreppsanalys av verb i imperativ. I resultatet presenteras också de arbetsformer i utvalda läromedel som har kunnat identifierats, vilka sedan relateras till aspekter såsom socialkonstruktivistisk kunskapssyn, kooperativt lärande, individualisering i skolan samt inkluderande lärmiljöer. I resultatdelen jämförs också de utvalda läromedlen med varandra. Resultatet visar att Läromedlen Fixa texten 1 och Jalla – raka vägen! A följer cirkelmodellens fyra faser medan Spegla Språket 7 och Start – svenska som andraspråk helt utelämnar den tredje fasen (Att skriva en gemensam text). Resultatet visar också att utvalda läromedel innehåller en bredd av arbetsformer med såväl individorienterade som grupporienterade lärprocesser. Fixa texten 1 och Jalla – raka vägen! A visar här en större tydlighet och variation än Spegla Språket 7 och Start – svenska som andraspråk. Enbart de förstnämnda innehåller en arbetsform där läraren stöttar eleverna i författandet av en gemensam text. En arbetsform som är tydligt grupporienterad och befinner sig i det som Vygotsky kallar den proximala utvecklingszonen. Studiens slutsats är att läromedlen Fixa texten 1 och Jalla – raka vägen! A utgör ett gott stöd för den lärare som vill arbeta språkutvecklande med mycket stöttning under såväl individorienterade som grupporienterade arbetsformer utifrån cirkelmodellens fyra faser.

Bakgrund: Typ 2-diabetes är en växande folksjukdom som ökar världen över för varje år. Typ 2-diabetes leder ofta till komplikationer kopplade till sensoriska och cirkulatoriska nedsättningar och i kombination med högt blodsocker försvåras läkningsprocessen och ökar uppkomsten av diabetessår. Diabetsessår är svårläkta och kan leda till amputation. Syftet med studien var att samla kunskap över vilka omvårdnadsåtgärder som sjuksköterskan kan använda sig av för att förebygga diabetessår hos personer med typ 2-diabetes. Metod: Denna studie är en systematisk litteraturöversikt. En systematisk litteratursökning gjordes i CINAHL och Web of Science, där 14 artikler valdes ut efter kvalitetsgranskningen. Inklusionskriterier var personer med typ 2-diabetes och exklusionskriterier var farmakologiska åtgärder, olika typer av omläggningsmaterial och kirurgiska åtgärder. Resultat: I resultatet framkom två huvudkategorier som förebyggande åtgärder mot uppkomst av diabetessår, dessa kategorier var information och utbildning samt identifikation och kontroll av foten. Personen behöver stöd och information av sjuksköterskan för att förstå vikten av egenkontroll och hur den kan utföras. Sjuksköterska är oftast den som först möter personen och behöver därför i ett tidigt skede identifiera riskfaktorer för att förebygga uppkomsten av diabetessår. Slutsats: Genom ett personcentrerat och evidensbaserat arbete kan sjuksköterskan uppnå målet med att utforma individanpassade omvårdnadsåtgärder, hos personer med diabetessår och förbättra hälsan hos individerna.   Nyckelord: Typ 2-diabetes, diabetessår, förebyggande åtgärder, omvårdnadsintervention och systematisk litteraturöversikt.

The purpose of this survey is to analyse how systematic feed-forward is described in national and international assessment research, and relate it to swedish teachers descripton of their use of systematic feed forward in their daily work to help students reach the learning-goals in oral presentation in Swedish 2. The methods of this survey are a combination of semi-structured interviews, and a literature study, and the material is interpreted with phenomenography. By that, this study aims to discuss similarities and differences between the teachers declared feed forward practices and the assessment literature. The theoretical outset is a combination of systematic feed forward, and constructive alignment. Thereby this study discuss the relation between explicit learning goals, feed forward, and the students development as speakers. Furthermore this analysis presents the abilities the students procure and how their progress is monitored. One conclusion is that the teachers express an ambition to systematize their feed-forward methods but instead tend to focus on product-oriented knowledge.

Bakgrund: Patienter som väntar på en organtransplantation och som transplanteras har en lång och nära kontakt med sjuksköterskor och transplantations-koordinatorer. Svår sjukdom och väntan på ett nytt organ innebär en stor påfrestning och efter transplantationen väntar en livslång uppföljning och medicinering. De flesta studier visar att patienter får en bättre livskvalitet men vad det är som påverkar deras välmående finns inte lika väl undersökt.Syfte: Att undersöka i litteraturen vad som finns beskrivet om transplanterade patienters upplevda välmående och mentala hälsa. Metod: En systematisk litteraturstudie har genomförts med 12 inkluderade studier. Litteratursökningen har skett i PubMed, Cinahl och Psych Info. Studierna har en kvalitativ ansats och är granskade och analyserade med SBU´s mall.Resultat: De olika underkategorierna från studierna analyserades och resulterade i tio underteman; kroppen/fysiken, medicinering och biverkningar, rädsla för rejektion, psykiskt tillstånd, tankar om donatorn, livsåskådning, familj, sociala relationer, arbete och coping. Fyra nya teman bildades till kroppens hälsa, mental upplevelse, relationer och anpassning. Slutgiltig syntes av de olika studierna blev “Anpassningar för välmående efter transplantation”.Slutsats: Ett av målen i dagens omvårdnad av transplanterade patienter borde vara att förbättra möjligheterna till att varje recipient får tillräckliga kunskaper om sitt hälsotillstånd och stöd i sin anpassning till livet med det nya organet. / Background: Patients waiting for an organ transplantation and already transplanted patients have a long and close contact with nurses and transplant coordinators. To be ill and to wait for an organ can be very strenuous and after transplantation waits a life-long follow-up and medication. Most studies show that the patients get a better quality of life after the transplantation but what affects their well-being is poorly investigated.Aim: The purpose of this literature review is to investigate what is written about transplanted patients´ experiences of well-being and mental health.Method: A systematic literature study has been conducted including 12 studies. The database search was carried out in PubMed, Cinahl and Psych Info. The studies have a qualitative approach and they are reviewed and analysed through the SBU template.Result: The different subcategories from the studies were analysed and became ten new subthemes; body/physic, medication and side effects, fear of rejection, psychological condition, thoughts about the donor, philosophical life of view, family, social relations, work and coping. Four new themes was built: health of thebody, mental experience, relations and ordinary day life. Finally the synthesis of all studies resulted in “Adaption for well-being after transplantation”.Conclusion: One of the goals in today's care of transplanted patients should be to improve the possibilities for the patients´ health literacy and support them in their adaption to life with a new organ.

Background: Intimate partner violence (IPV) is a pervasive public health problem, closely linked to mental illness. Both men and women are being subjected to IPV. Men’s experiences of IPV and accounts of IPV is an under-researched area. The existing knowledge-gap surrounding consequences of men’s exposure to IPV may affect the given care provided by health care professionals. Aim: The aim of this study is to identify men's experiences of intimate partner violence (IPV). Method: A systematic literature review based on 15 studies, 13 qualitative and 2 mixed method was conducted, using content analysis as described by Howell Major and Savin-Baden. Result: The results are presented in one third level theme; Being broken down and not being believed; and three second level themes; The experience of violence, The consequences of violence and The way out of violence. Conclusion: The men described emotional violence as the most threatening form of intimate partner violence. The men often experienced barriers when seeking help, due to social isolation, feelings of shame and out of fear of being disbelieved. / Bakgrund: Våld i nära relationer är ett omfattande samhällsproblem och har en tydlig koppling till psykisk ohälsa hos den utsatte. Både män och kvinnor är utsatta för våld i nära relationer. Det finns ett kunskapsglapp gällande mäns erfarenheter av att vara utsatta för våld i nära relationer, och vilka konsekvenser våldet medför för män. Detta kan bidra till otillräcklig kunskap hos hälso-och sjukvårdspersonal inför mötet med dessa män. Syfte: Syftet var att belysa mäns erfarenheter av att ha varit utsatta för våld i nära relationer. Metod: En systematisk litteraturstudie baserad på 15 studier, 13 kvalitativa samt 2 mixed method. Data syntetiserades i fyra steg enligt Howell Major och Savin-Baden. Resultat: Presenteras under ett tredje nivåns tema; Att brytas ned och inte bli trodd samt tre andra nivåns teman; Det upplevda våldet, Våldets konsekvenser och Vägen ur våldet. Slutsats: Män upplevde psykiskt våld mer skadligt än fysiskt våld. Våldsutsatthet kunde bidra till känslor av maktlöshet och uppgivenhet vilket kunde leda till isolering. Männen upplevde både skam och en rädsla inför att bli misstrodda, vilket kunde hindra dem från att söka hjälp.

Idag innefattar en del av det polisiära arbetet bland annat att bemöta och handskas med psykiskt sjuka individer. Då den psykiska ohälsan ständigt ökar i samhället innebär det att allt fler anställda hos polismyndigheten möter psykiskt sjuka individer. Därför är det betydelsefullt att poliser har kunskap om psykisk ohälsa. Genom kunskap kan samspelet mellan polis och den psykiskt sjuke ske på bästa möjliga vis. Denna uppsats önskar att belysa hur CIT (Crisis intervention teams) påverkat polisens möte med personer med psykisk ohälsa. CIT har visat sig positivt kunna påverka mötet mellan polis och den sjuke. Den positiva inverkan av CIT diskuteras utifrån fyra övergripande teman; hänvisning till vård och antal gripande, ökning av kunskap, bruk av våld, säkrare möten samt förändring av attityder och uppfattningar om psykisk ohälsa. CIT visade sig ha en positiv inverkan på hänvisning till vård samt har visat en ökning av kunskap kring psykisk ohälsa vilket bidragit till förändring av attityder och uppfattningar gällande psykisk ohälsa. Det gick att finna visst stöd i uttalandet att CIT inneburit en minskning av våld och antal gripande. / A big part of police work today revolves around dealing with mentally ill individuals, and being able to do so is very important. An increase in mental illness in society has led to more police employees having to deal with individuals who suffer from mental illness. This systematic literature review aims to investigate how CIT can influence the meeting between officers and the mentally ill individual. Current research on CIT has shown a positive effect on improving the situations in which officers and individuals with mental health interact. These positive outcomes could be discussed in relation to four themes. Direction to mental health services & number of arrests and an increase in knowledge regarding mental health was two of the themes identified. The other two themes was use of force/safer interactions and a change in attitudes and perceptions about mental health. CIT was found to have a positive impact on direction to mental health services, an increase in knowledge and changes in attitudes and perception. Some support could be found for a decrease in use of force and amount of arrests after completion of CIT training.

VAD BETYDER DELAKTIGHET FÖR BARNET I VÅRDENEN SYSTEMATISK LITTERATURSTUDIE OM BARNETS UPPLEVELSE AV DELAKTIGHET I VÅRDEN PÅ SJUKHUSLOUISE CARLSSONVIKTORIJA PERICCarlsson, L. & Peric, V. Vad betyder delaktighet för barnet i vården. En systematisk litteraturstudie om barnets upplevelse av delaktighet i vården på sjukhus. Examensarbete i omvårdnad 15 högskolepoäng. Malmö̈ Universitet: Fakulteten för Hälsa och samhälle, Institutionen för vårdvetenskap, 2018.Syfte: Syftet med denna systematiska litteraturstudie var att belysa barnets upplevelse av delaktighet i sin vård på sjukhus. Bakgrund: Den familjecentrerade vården har länge setts som den ideala modellen då den anses leverera en hög kvalitet av vård till barn på sjukhus. Den familjecentrerade vården kan ses ha barnets bästa intresse och tänka på barnets perspektiv, men i modellen är barnets perspektiv inte framträdande eller fokuserat. Det har visat sig finnas många anledningar till varför vårdpersonal väljer att inte stödja barnets deltagande. Vårdpersonalen har generellt sett barnen som ”inkompetenta” och att barnens åsikter därmed är mindre viktiga. I med vårdpersonalens syn och okunskap om barnens kompetens såg dem bort från barnens rättigheter att uttrycka sina åsikter. Främjandet av barnets rättigheter är en av vårdpersonalens viktigaste roll och därför är det viktigt att belysa barnets upplevelse av delaktighet i sin vård på sjukhus.Metod: Den valda metoden till den systematiska litteraturstudien följde SBU:s tillvägagångssätt och bestod av studier med kvalitativ ansats. Databaserna som valdes till denna studie var PubMed, PsycINFO och CINAHL. Resultat: Resultatet var en syntes av fem kvalitativa intervjustudier som utgick ifrån första, andra och tredje nivåns teman. Tredje nivåns teman som uppstod, benämndes: Barnet har ett stort behov av att involveras i sin vård för att få en trygg upplevelse av vården. Resultatet presenterades utifrån andra nivåns teman som var: Vikten av att lyfta in barnet i kommunikationen, betydelsen av att inkludera barnet i beslutsprocessen och vikten av att informera barnet.Slutsats: Barnen uttryckte ett missnöje då de inte kände sig inkluderade i sin vård. Resultatet visar tydligt att det krävs en ny arbetsmodell där barnets perspektiv är i fokus. Nyckelord: Barn, delaktighet, beslutsfattande, sjukhus, systematisk litteraturstudie. / WHAT DOES COMPLICITY MEAN FOR THE CHILD IN HOSPITAL CAREA SYSTEMATIC REVIEW ABOUT CHILDREN´S EXPERIENCE OF PARTICIPATION IN HOSPITAL CARELOUISE CARLSSONVIKTORIJA PERICCarlsson, L. & Peric, V.What does complicity mean for the child in hospital care. A systematic review about children´s experience of participation in hospital care. Degree project in 15 credits. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of Care Science, 2018.Purpose: The purpose with this systematic review was to enlighten the children´s experience of participation in hospital care. Background: The familycentered care has long been seen as the ideal model of care because it is believed to provide a high quality care for children in hospitals. The familycentered care may have focus on the child´s best interest and think about the child's perspective, but in the model the child's perspective is not prominent or focused. There have been many reasons why healthcare professionals choose not to support the child's participation. In general healthcare professionals have been seeing the children as "incompetent" and the children's views were thus less important. With the healthcare staff's view and ignorance of the children's skills, they abandoned children's rights to express their views. The promotion of the child's rights is one of the most important roles of healthcare professionals and it is therefore important to highlight the child's experience of participation in hospital care.Method: The chosen methodology for the systematic literature study followed SBU's approach and consisted of studies with qualitative approaches. The databases selected for this study were PubMed, PsycINFO and CINAHL.Result: The result was a synthesis of five qualitative interview studies based on the first, second and third level themes. The third-level theme that emerged was called: The child has a great need to be involved in his care to get a safe experience of care. The result was presented on the basis of the second level themes that were: The importance of lifting the child into communication, the importance of including the child in the decision-making process and the importance of informing the child.Keywords: Children, participation, decision making, hospital, systematic literature study

Bakgrund: Anorexi betyder aptitlöshet och är ett missvisande namn på en sjukdom som handlar om avsiktlig självsvält. Sjukdomen är dödlig, personer med AN löper sexfaldigt ökad risk att dö jämfört med den allmänna befolkningen. Svår och långvarig AN är ett av psykiatrins mest utmanande tillstånd att behandla. Det saknas fortfarande studier på vuxna med AN, då det övervägande finns forskning rörande tonåringar med AN. Syfte: Syftet med denna studie var att belysa vilka faktorer personer med egen erfarenhet av Anorexia Nervosa ansåg vara främjande och/eller försvårande i återhämtningen från sjukdomen. Metod: Litteraturstudien baserades på systematiska databassökningar i databaserna Pubmed, Cinahl och PsycINFO. Resultatet baserades på 13 artiklar med kvalitativ metoddesign med utgångspunkt i patienters upplevelser. Resultatet presenterades utefter identifierade andra- och tredje nivåns teman. Resultat: Litteraturstudien resulterade i negativa och positiva faktorer till återhämtning uppdelat i ett tredje nivåns tema om faktorer relaterade till individen, och ett tredje nivåns tema om faktorer relaterade till omgivningen- och omvårdnad. Litteraturstudien mynnade ut i ett konstaterande om att AN handlade om så mycket mer än mat och vikt, och visade på viktiga steg för individen och omvårdnaden som tillsammans ledde till återhämtning från AN. Diskussion: Gemensamt för resultatets båda tredje nivåns teman var individens önskan om att vårdarna skulle se bakom sjukdomen och arbeta tillsammans med patienten. Personcentrerad omvårdnad som kärnkompetens och salutogenes som teori var därför viktiga och användbara utgångspunkter i vården för återhämtning. Konklusion: Fokus i behandling borde vara på individ istället för på sjukdom för att uppnå återhämtning. / Background: Anorexia means loss of appetite and is misleading for a disease that is about self-starvation. The disease is deadly, people with AN have a sixth increased risk of dying compared to the general population. Severe AN is one of psychiatry's most challenging conditions to treat. There is still a lack of studies on adults with AN, most research is on teenagers with AN. Aim: The aim with this study was to highlight which factors people with a personal history of Anorexia Nervosa considered to be positive and/or negative for their recovery. Method: Literature review based on systematic database searches in the databases Pubmed, Cinahl and PsycINFO. The result was based on 13 articles with qualitative method design based on patients' experiences. The result was presented according to identified third-level themes and second-level themes. Results: The study resulted in negative and positive factors regarding recovery divided into one third-level theme of factors related to the individual, and one third-level theme of factors related to the environment and nursing care. The literature study culminated in a finding that AN is about so much more than food and weight and shows important steps for the individual and the administered care, which together lead to recovery from AN. Discussion: Common to the two third-level themes of the result was the individual's desire for the caregivers to look behind the disease and work with the patient. Person-centered nursing such as core competence and salutogenic theory where therefore important and useful starting points in the care for recovery. Conclusion: The focus of treatment should be on the individual instead of the disease in order to attain sustainable recovery.

Luftvägshantering är ett av anestesisjuksköterskors främsta kompetensområden och ska utövas tryggt och säkert. En säker luftvägshantering beror i första hand på den preoperativa identifieringen av en svår luftväg. Det finns dock flera studier som visar att detta är en utmaning. I en studie framgick det att 93 procent av alla svåra luftvägar som påträffades, inte visade några tecken på svår luftväg preoperativt och därmed inte bedömdes som sådan. Det finns således en stor sannolikhet att anestesisjuksköterskor kan konfronteras med oväntade svåra luftvägar inom yrkeslivet. Samtidigt finns det sparsamt med vetenskapliga studier som sammanfattar och ger en överblick över detta område. Syftet var att sammanställa anestesisjuksköterskors erfarenheter av oväntad svår luftväg vid generell anestesi. En kvalitativ systematisk litteraturstudie genomfördes. Resultatet indikerade att anestesisjuksköterskor mestadels hade negativa erfarenheter vid oväntad svår luftväghantering. Negativ stress var en känsla som anestesisjuksköterskorna oftast upplevde. Det förekom även positiva erfarenheter som positiv stress, en känsla av stolthet och ansvar. Sämre arbetsförhållanden som mycket stress kan leda till utmattningssyndrom. Utmattningssyndromets konsekvenser är även ohållbara eftersom det kan innebära ett personligt lidande för anestesisjuksköterskorna men kan även bidra till höga samhällskostnader.

Introduktion: Långvariga stresspåslag utan tillräcklig återhämtning kan leda till utmattningssyndrom. Hos friska personer kan fysisk aktivitet minska omfattningen av upplevd stress och god kondition kan skydda mot utmattning. Vid långvarig stress sker fysiologiska och neuro-biologiska förändringar. Det saknas riktlinjer för hur fysisk aktivitet ska ordineras till patientgruppen. Syftet med studien är att sammanställa den forskning som finns kring fysisk aktivitet vid utmattningssyndrom.   Metod: Studien är en systematisk litteraturöversikt. Den undersökta populationen är personer i åldern 20 – 65 år sjukskrivna för utmattningssyndrom. De studerade interventionerna inkluderar fysisk aktivitet. Sökningar utfördes i databaserna PEDro, PsycInfo och Pubmed på begrepp relaterade till fysisk aktivitet, utmattning och sjukskrivning. Inkluderade artiklar kvalitetsgranskades med PEDro scale.   Resultat: 10 artiklar med sammanlagt 1089 deltagare inkluderades i studien. De typer av fysisk aktivitet som undersöktes var låg- och medelintensiv gruppträning samt individanpassad träning och fysisk aktivitet på recept. Multimodal rehabilitering innehållande fysisk aktivitet visade långtidseffekter på utmattningssyndrom. Enbart små skillnader sågs mellan grupperna och aktiviteterna som studerades. Aerob träning på medelintensitet hade korttidseffekter på episodiskt minne, i övrigt sågs inga tecken på att hög dos och intensitet gav bättre effekt på utmattning än lägre dos och intensitet. Inaktivitet kan öka risken för återinsjuknande.    Konklusion: Inaktivitet ska undvikas, i övrigt kan form, intensitet och dos på den fysiska aktiviteten anpassas efter patienten. Tre till fyra pass per vecka i 30 - 60 minuter på låg till medelintensitet är bra riktmärken. Inaktiva och personer med mycket symtom kan behöva mer stöd och möjlighet till ledarledd träning.