The right to health is perceived by most as a matter of course and a right. In my study, I have examined that right with the help of the UN Declaration of Human Rights, which clearly highlights the equal value of human beings, that rights should apply to everyone and that no one should be discriminated against. The purpose of the study was to investigate whether the right to health is a human right regardless of background. The study was a systematic literature study. Five articles were included in the sample and analyzed with qualitative content analysis. The results show that there are societal and individual factors that govern the right to health. It is not a matter of course, nor is it an absolute right. Inequality is a fact, socioeconomics, education, and ethnicity have a major impact on health, and who has access to good health care. Social factors are important and play an important role, eg: allocation of resources, priorities, etc. The conclusion is: The right to health is governed by who you are and where you live and the governments responsible for the UN Declaration of Human Rights fail a large group in society. / Rätten till hälsa uppfattas av de flesta som en självklarhet och en rättighet. I min studie har jag undersökt den rättigheten med hjälp av FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna som belyser tydligt människans lika värde, att rättigheterna skall gälla alla och att ingen får diskrimineras. Syftet med studien var att undersöka om rätten till hälsa är en mänsklig rättighet oavsett bakgrund. Studien genomfördes som en systematisk litteraturstudie. Fem artiklar ingick i urvalet och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visar att det finns samhälleliga och individuella faktorer som styr rätten till hälsa. Det är inte en självklarhet och inte heller en absolut rättighet. Ojämlikhet är ett faktum och socioekonomi, utbildning, och etnicitet har stor påverkan på hälsan och vem som har tillgång till god vård. Samhälleliga faktorer är betydelsefulla och spelar en viktig roll, ex: tilldelning av resurser, prioriteringar etc. Slutsatsen blir: Rätten till hälsa styrs av vem du är och var du bor och regeringarna, som är ansvariga för tillämpningen av FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, sviker en stor grupp i samhället

Bakgrund: Demenssjukdom medför kognitiv svikt hos äldre personer vilket försämrar bland annat minne, kommunikationsförmåga, ätförmåga och rörelseförmåga. Personer med demenssjukdom kan ibland inte äta eller dricka tillräckligt vilket kan leda till ohälsa hos personer med demens. Att vårdpersonalen bland annat sjuksköterskor, undersköterskor och vårdbiträden har kunskap om måltidens betydelse för personer med demens kan förbättra vårdtagarens matintag och därmed leda till hälsa och välbefinnande. Problem: En missanpassad måltidsmiljö, brist på social interaktion och okunskap hos vårdpersonalen kan inverka negativt på matintaget och därmed på hälsan hos personer med demens. Syfte: att belysa måltidssituationens betydelse för hälsa hos personer med demenssjukdom utifrån vårdpersonalens perspektiv. Metod: En kvalitativ litteraturstudie med beskrivande syntes baserad på tolv vårdvetenskapliga artiklar. Resultat: I resultatet framkom två teman som var viktiga för att bevara vårdtagarens hälsa hos personer med demens: att främja en anpassad miljö och att ha ett professionellt förhållningssätt. Slutats: En anpassad måltidsmiljö kan bidra till ökad hälsa hos personer med demens. Genom att vårdpersonalen fokuserar på vårdtagares individuella behov kan dess matintag öka. Det är viktigt att skapa en anpassad och lugn måltidsmiljö, en balanserad social interaktion och att ha kompetens som vårdpersonal samt att värna om vårdtagarens autonomi och integritet. Dessa åtgärder kan bidra till ett ökat matintag.

Background: There is currently no curative treatment method for muscular dystrophy. Physical therapy is extremely important for maintaining the physical functions and delaying the breakdown of muscles that occurs in the affected. Theories say low-intensity training produces positive effects, while high-intensity training speeds up muscle breakdown. However, the evidence and the knowledge of how an optimal training program should be performed for these patient groups is limited.   Objective: To map and compile the effects of physical training in persons with Duchennes, Beckers and Limb-girdle muscular dystrophy, and to evaluate the quality of the studies. Method: A systematic review was performed in two databases; PubMed and PEDro. Six studies, three RCT studies and three experimental studies, were found. The studies quality was assessed by using quality templates from SBU. From these studies, relevant data were then extracted to answer the questions of this study.  Results: Four studies provided low-intensity physical training, two moderate-intensity, and one study also included high-intensity training, as interventions. The interventions lasted for 8–24 weeks and focused mainly on aerobic capacity, muscle strength and mobility. All studies showed some type of significantly positive effects through its intervention. The studies were judged to have limited quality and evidence strength. Conclusions: Low-intensity training showed significant improvements in muscle strength, endurance, mobility, and functional movements. The improvements varied depending on the study's intervention design. High-intensity training seems to be harmful to these patient groups. More research, especially more randomized controlled studies, is needed in this field. / Bakgrund: För muskeldystrofisjukdomar existerar idag ingen kurativ behandlingsmetod. Fysioterapi är viktigt för att upprätthålla fysiska funktioner och fördröja muskelnedbrytningen som sker. Teorier säger att lågintensiv träning ger positiva effekter, medan högintensiv träning påskyndar muskelnedbrytningen. Evidensen och kunskapen om hur ett optimalt träningsupplägg ska utformas för dessa patientgrupper är begränsad.    Syfte: Att kartlägga och sammanställa vilka effekter personer med Duchennes-, Beckers- och Limb-girdle muskeldystrofi får av fysisk träning, samt att utvärdera studiernas kvalité. Metod: Genom sökningar i databaserna PubMed och PEDro påträffades sex studier, tre RCT-studier och tre experimentella studier. Studierna kvalitetsgranskades genom kvalitetsmallar från SBU. Ur studierna extraherades relevant data för att svara på studiens frågeställningar. Resultat: Fyra studier använde lågintensiv fysisk träning, två måttligt intensiv, och en studie inkluderade även högintensiv träning, som interventioner. Studierna pågick i 8–24 veckor och inriktade sig främst på aerob kapacitet, muskelstyrka och rörlighet. Alla studier visade på någon typ av signifikant positiv effekt genom dess intervention. Kvaliteten av studierna bedömdes ha en begränsad sammanlagd preliminär evidensstyrka.  Slutsatser: Lågintensiva träningsinterventioner gav signifikanta förbättringar i muskelstyrka- och uthållighet, samt förbättrade funktionella rörelseförmågor. Högintensiv träning kan vara en träningsform som är skadlig för personerna. Mer forskning, framförallt fler randomiserade kontrollerade studier behöver göras inom området.

Bakgrund: Lateral epikondyalgi är en vanlig åkomma hos den allmänna befolkningen, ofta med långvarig smärta och funktionsnedsättning som följd. I dagsläget finns ingen konsensus om vilken behandling som är bäst vid epikondyalgi, men tejpning anses minska smärtan och underlätta rehabiliteringen. De senaste åren har ny forskning publicerats på tejpning vid epikondyalgi men få systematiska litteraturstudier finns. En sammanställning av den nya litteraturen på tejpning kan leda till tydligare riktlinjer för behandling vid epikondyalgi. Syfte: Systematiskt identifiera, granska och värdera evidensen gällnade tejpnings effekt på smärta vid epikondyalgi. Metod: Systematisk litteraturstudie. Sökningen genomfördes i databasen PubMed. Artiklarna granskades med PEDro-skalan samt GRADE från Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU). Resultat: Åtta artiklar inkluderades i studien, med totalt 279 deltagare. Studierna fick mellan fem och åtta poäng på PEDro-skalan. Evidensgradering enligt GRADE visade på begränsat underlag för kinesiotejp (KT) avseende smärta, men otillräckligt underlag identifierades för samma metod gällande pain-free grip strength (PFGS) och pressure pain threshold (PPT). Otillräckligt underlag identifierades även för diamanttejp och biomekanisk tejpning på smärta, PFGS och PPT. Det är överlag motstridiga resultat för om de olika tejpningsteknikerna förbättrar smärtan hos patienter med epikondyalgi. Konklusion: Evidensen för tejpning vid epikondyalgi är överlag lågt. Fler välutförda studier med liknande frågeställning och metod är av vikt för att möjliggöra förtydligande av evidensen och användningsområdet för de olika tejpningsteknikerna. / Background: Lateral epicondylalgia is a common injury, with a long period of pain and disability as symptoms. At present there is no consensus on which treatments are the best for epicondylalgia, but taping is considered to reduce pain and facilitate rehabilitation. In recent years, new research has been published on taping in epicondylalgia, but few systematic reviews are available. A compilation of the new literature on taping may lead to a clarification in the guidelines for treatment of epicondylalgia. Objective: Systematically identify, review, and examine evidence regarding the effects of taping on pain in individuals with epicondylalgia. Methods: Systematic review. The search was conducted in the database PubMed. The studies were assessed according to PEDro scale and GRADE from Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU). Results: Eight articles were included in the study, with a total of 279 participants. The studies received between five and eight points on the PEDro scale. According to GRADE there were limited evidence for kinesiotape (KT) being able to reduce pain and insufficient evidence for KT having any effect on pain-free grip strength (PFGS) and pressure pain threshold (PPT). Insufficient evidence was also identified for diamond tape and biomechanical tape for pain, PFGS and PPT. Conclusion: The evidence for taping in epicondylalgia were in general low. Further well-conducted studies with similar issues and methods are important to clarify the evidence and the use of the different taping techniques.

Detta examensarbete förväntas bidra med en systematisk kunskapsöversikt över vad tidigare forskning skriver fram kring föreställningar, förekomst och förutsättningar kring specialpedagogisk handledning och kvalificerade samtal som kompetensutvecklande verktyg. Valet av metod motiveras genom en mindre systematisk forskningsöversikt inom ramen av kursen ”Vetenskapsteori och forskningsmetod”  i specialpedagogprogrammet, vilken synliggör ett kunskapsglapp inom forskningsfältet. Det övergripande syftet är att genom en systematisk kunskapsöversikt bidra med kunskap om den specialpedagogiska handledningsfunktionen och specialpedagogens roll som kvalificerad samtalspartner som kompetensutvecklande verktyg. Vidare syftar studien till att bidra med systematisk kunskap kring hur professioner inom förskola och skola förstår användandet av och förhåller sig till specialpedagogisk handledning och kvalificerade samtal. Genom granskning av tidigare forskning synliggör studien utmaningar, hinder och möjligheter.

Bakgrund: Personcentrerad vård innebär att se hela människan och att förstå personen bakom sjukdomen. Detta kan vara ett passande förhållningssätt för personer med demens. Personer med demens uppfattar sig själva som en belastning för människor i deras omgivningen och de erfar att de betraktas som en diagnos. Anhöriga önskar mer inflytande i sina närståendes vård. Syfte: beskriva vårdpersonalens erfarenheter av att vårda personer med demens personcentrerat. Metod: En Systematisk litteraturstudie enligt Evans där tio kvalitativa artiklar ligger som grund för resultatet som presenteras i en beskrivande syntes. Resultat: Två huvudteman och sex subteman framkom där personcentrerad vård erfors vara ett gynnsamt tillvägagångssätt för personer med demens. I temat Relationella förutsättningar beskrev vårdpersonalen vikten av att skapa genuina relationer. Patientens livsberättelse erfors vara ett hjälpmedel för både förståelsen av olika beteenden och lära känna personen. Anhöriga ansågs vara en viktig del av personcentrerad vård. I temat Förutsättningar i omgivningen framkom att kvaliteten på vården var beroende av tid och främjades utav en hemlik miljö. Slutsats: Vårdpersonalens erfarenheter av att använda personcentrerad vård för personer med demens var positivt. Detta bekräftades även utifrån patienters och anhörigas perspektiv i bakgrunden. Det framkom även att vårdpersonal erfor personcentrerad vård var beroende av tillräckligt med tid. / Background: Person-centered care means seeing the whole person and understanding the human being rather than the disease. This has proven to be an appropriate way of nursing for people with dementia. People with dementia see themselves as a burden to people in their surroundings and they experience that they looked upon from a diagnostic perspective. Relatives want more influence in the care of their next-of-kin. Aim: describe the care staff's experiences of giving care for people with dementia based upon person-centered care. Method: A Systematic literature study according to Evans where ten qualitative articles form the basis for the analysis and the results. Results: Two main themes and six sub-themes emerged where person-centered care is experienced as a favorable approach for people with dementia. In the theme Relational prerequisites, the care staff described the importance of creating genuine relationships. The patient's life story is experienced as a tool for both understanding different behaviors and getting to know the person. Relatives were considered an important part of person-centered care. In the theme Prerequisites in the environment, it emerged that the quality of care was dependent on time and was promoted in a homely environment. Conclusion: The care staff's experiences of using person-centered care for people with dementia were positive. This was also confirmed from the perspective of patients and relatives in the background. It also emerged that care staff experiencing person-centered care were dependent on sufficient time.

Child and adolescent psychiatry and the Child and Adolescent Health in the Jönköping Region lacked a systematic assessment instrument for triaging the level of care for children and adolescents with mental illness.   The aim of the improvement work was to give children with mental illness access to care and treatment, at the right time and the right level of care by introducing a systematic assessment instrument, and one common unit. The purpose of the study was to clarify if the needs young people and parents expressed was handle in the new unit.   The improvement work was based on Nolan’s improvement model. Interviews with patients were conducted prior to the improvement work to obtain customer views. Data for the study was collected through focus group interviews and analyzed with qualitative content analysis.   A new unit launched which providing telephone counseling and assessments regarding care level by using validated assessment instruments. Families appreciate the new way of working and felt listened to. The study showed that the new unit increased collaboration between the first lines of care and specialist care and increased understanding and knowledge of activities.   The introduction of a structured and systematic assessment instrument for triaging resulted in more equal and patient safe assessment, which increased quality and next step for the family.

Abstrakt Bakgrund: Depression är ett växande problem hos den äldre befolkningen. Depression påverkar påtagligt livskvaliteten och välbefinnandet hos individen. Samtidigt har studier visat att sjuksköterskan har bristande kunskaper om depression hos äldre. Det gäller både riskfaktorer, symtombild och hur sjuksköterskan preventivt kan arbeta mot depression. Syftet med litteraturstudien var att sammanställa riskfaktorer för depression hos äldre (>60 år). Metod: Studien utfördes som en systematisk litteraturöversikt för att få med så relevant forskning som möjligt. Vetenskapliga artiklar söktes i två databaser, totalt valdes 10 artiklar ut till studien. Resultat: Studien resulterade i fyra huvudkategorier; fysiska faktorer, livsstilsfaktorer, sociala faktorer och psykiska faktorer. Slutsats: De viktigaste fynden i resultatet var att fysisk inaktivitet, sömnproblematik, bristande socialt stöd, social isolering och att inte känna mening med livet gav en ökad risk för depression. Faktorer som påverkade livskvaliteten påverkade också risken för att drabbas av en depression. En hög livskvalitet gjorde att den äldre personen blev mindre sårbar för att utveckla depression, på samma sätt som en låg livskvalitet ökade risken för depression. Att identifiera riskpatienter samt hjälpa den äldre personen att bibehålla en god livskvalitet är således av högsta vikt när sjuksköterskan arbetar preventivt mot depression.

No description available.

No description available.