Denna studies syfte är att undersöka hur pedagoger förhåller sig till att använda TAKK iförskolan. Eftersom många som arbetar med TAKK inte känner sig bekväma med attanvända sig av metoden så vill vi med denna studie ta reda på varför och belysa dennaproblematiken. Vi vill också undersöka vad det är som gör att TAKK inte hålls levandei verksamheten. Genom att göra intervjuer skall vi undersöka hur och varför pedagogeranvänder sig av TAKK i verksamheten. Även hur effekterna av TAKK beskrivs av bådepedagogerna och förskolechefer. Vi skall jämföra och analysera våra intervjusvar ochdärmed se om det finns likheter och skillnader i de olika svaren.Denna studie tar stöd i variationsteorin då den handlar om hur man ser lärandet som ettsätt att utveckla förmågor och kompetenser. Det framgår av denna studie att kollegialtlärande är en stor del av hur man arbetar för att hålla TAKK levande på avdelningarna.För att kunna analysera det empiriska materialet så använder vi centrala begrepp somförhållningssätt, kollegialt lärande och effekter i daglig verksamhet. Vi har även använtoss av poststrukturalismen som en teori som ser på lärandet som något rörligt ochföränderligt och de begrepp som är centrala inom denna teori är aktör, struktur, rhizomoch diskurs.I vårt analysarbete av empirin har vi hittat ett positivt förhållningssätt till vetskapen omatt TAKK är en bra metod som leder till ökad språkutveckling, men under vår analyshar vi hittat att de flesta pedagogerna känner sig stressade och osäkra på grund avbristande kunskap vilket framgår i studiens resultatdel. Vi har hittat skillnader mellanpedagogernas och förskolechefernas svar angående hur man använder sig av TAKK iförskolan, men en större samsyn på hur effekterna ser ut när man använder metoden.Slutsatsen är att TAKK är en metod som både pedagoger och förskolechefer vill arbetamed, men kunskapsbrist och brist på drivande pedagoger har betydelse för om TAKKanvänds eller inte i förskolan.

Syftet med detta självständiga arbete var att få fördjupad kunskap om TAKK, hur det kan användas och hur metoden påverkas av vilka disciplinära ramar de beskrivs inom i den pedagogiska samhälleliga debatten. En teori inom diskursanalys möjliggör en kvalitativ textanalys men även en kvantitativ innehållsanalys. Detta ger möjlighet till att identifiera diskurserna utifrån frekvens men också en djupare analys kring dessa. Resultatet visar en förmodad större kompetens i ämnet från den specialpedagogiska tidskriften. I frågan gällande vem TAKK är bra för är resultatet av tvetydlig karaktär. Under tidigare forskning synliggörs forskning där barn med svårigheter i talet i kombination med TAKK framföra allt och ytterst lite gällande barn utan svårigheter. Mitt empiriska material, dvs. de artiklarna från två tidskrifter synliggjorde snarare tvärtom att TAKK är till för alla och gynnar alla, men självklart även barn med språkliga svårigheter även om det inte betonades lika hårt.

Syftet med detta självständiga arbete var att få fördjupad kunskap om TAKK, hur det kan användas och hur metoden påverkas av vilka disciplinära ramar de beskrivs inom i den pedagogiska samhälleliga debatten. En teori inom diskursanalys möjliggör en kvalitativ textanalys men även en kvantitativ innehållsanalys. Detta ger möjlighet till att identifiera diskurserna utifrån frekvens men också en djupare analys kring dessa. Resultatet visar en förmodad större kompetens i ämnet från den specialpedagogiska tidskriften. I frågan gällande vem TAKK är bra för är resultatet av tvetydlig karaktär. Under tidigare forskning synliggörs forskning där barn med svårigheter i talet i kombination med TAKK framföra allt och ytterst lite gällande barn utan svårigheter. Mitt empiriska material, dvs. de artiklarna från två tidskrifter synliggjorde snarare tvärtom att TAKK är till för alla och gynnar alla, men självklart även barn med språkliga svårigheter även om det inte betonades lika hårt.

Studiens syfte var att ta reda på hur förskollärare uppfattar behovet av den alternativa kommunikation hos barn, och hur de använder sig av de icke verbala kommunikationsverktyg som finns att tillgå. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med tio förskollärare på olika förskolor. Materialet analyserades utifrån den sociokulturella teorin som har sitt fokus på relationsskapandet. Resultatet synliggjorde vikten av att använda sig av AKK i utbildningen tillsammans med barn, för att stärka deras kommunikativa förmåga. Det synliggjordes även i resultatet att AKK är en metod att tillämpa tillsammans med alla barn, oavsett språklig sårbarhet eller ej. Slutatsen blev att alla barn har användning av AKK då det främjar språkutvecklingen, men även barns delaktighet och inkludering i undervisningen. Ytterligare en slutsats blev att materialet i arbetet med AKK behöver finnas tillgängligt för både barn och förskollärare. Ledningen behöver även uppmärksammas av den rådande tidsbristen som förskollärare upplever.

Den här studien syftar till att undersöka förskollärares arbetssätt för att främja barns delaktighet i förskolan. Studiens forskningsansats är kvalitativ med semistrukturerade intervjuer med förskollärare som datainsamlingsmetod. Det insamlade materialet analyserades utifrån Vygotskys sociokulturella teori för att undersöka hur delaktighet kan främjas. Studiens resultat synliggör att förskollärarna har en samsyn på vad begreppet delaktighet i förskolan innebär. Det synliggörs även hur de genom sitt arbetssätt främjar barns delaktighet. Studiens slutsats är för att skapa delaktighet måste förskollärarna tänka på sitt förhållningssätt där barnen ges möjlighet att uttrycka intresse, tankar och idéer.

Syftet med arbetet är att undersöka och problematisera om TAKK kan vara ett stöd för andraspråksinlärning i förskola och skola. Genom intervjuer med personal på en förskola och skola i ett och samma rektorsområde tog vi reda på vad de anser om att använda TAKK för att förbättra kommunikationen med alla barn och elever. Vi frågade också varför de inte har fortsatt med TAKK i skolan när det har visat sig vara bra i förskolan. Vårt resultat visar att alla våra intervjupersoner tycker att TAKK mycket väl kan vara ett stöd för andraspråksinlärningen både i förskolan och i skolan. Det visade sig att den huvudsakliga anledningen till att de inte hade fortsatt med TAKK i skolan var bristen på kunskap om TAKK. / Manual Signs as Support for Learning a Second Language in Preschool and School

I denna studie är syftet att bidra med kunskap om tecken som alternativ och kompletterande kommunikation (TAKK) i förskolan. Studien utgår från en forskningsfråga som fokuserar på hur förskollärare, en specialpedagog och en språkstödjare upplever TAKK i förskolan.  Användandet av tecken och kommunikation grundar sig mycket i samspelet mellan människor och därav tar studien sin utgångspunkt i det sociokulturella perspektivet. Till en början av studien genomfördes en inhämtning av tidigare forskning för att få en förståelse för vad det finns om ämnet i litteratur och vetenskapliga artiklar. Fenomenografin ligger till grund för metoden och påverkar metodvalet till intervjuer och analysprocessen är fenomenografisk och i sju steg.  Intervjuer genomfördes med två förskollärare från olika förskolor samt en gemensam intervju med en specialpedagog och en språkstödjare som arbetar med att implementera TAKK i förskolan. Resultatet i studien visar att förskollärarna har olika upplevelser av teckenanvändningen i förskolan. Det framkommer svårigheter med att använda tecken med barnen i den dagliga verksamheten. I intervjun med specialpedagogen och språkstödjaren framkommer vikten av rektorer och ledningens engagemang och förståelse för hur viktig TAKK kan vara för barns språkutveckling. Studien visar på brister i kompetensen kring TAKK och även på förslag till kompetensutveckling.

Syftet med studien är att bidra med kunskap och erfarenheter från pedagogersarbete med TAKK inom förskolan. Det är ett viktigt ämne att ta upp då det finnsmöjlighet för att skapa en mer likvärdig förskola utifrån olika sätt attkommunicera. Olika kommunikationsmetoder bör belysas och därav är dettaämne viktigt att forska kring. Studien är baserad på semistruktureradeintervjuer med fyra utbildade pedagoger, en studerande till förskollärare, enrektor samt en specialpedagog.  Resultatet har bearbetats, analyserats ochkategoriserats utefter pedagogers erfarenheter gällande arbetet med TAKK.Huvudkategorierna berör pedagogers erfarenhet om arbetet med TAKK ochhuruvida TAKK kan främja likvärdigheten inom förskolan. Dessa kategorier harutgång i det sociokulturella perspektivet för att kunna förstå och tolka detempiriska materialet utifrån begreppen proximal utvecklingszon, medieringoch artefakter. Resultatet visar både fördelar och nackdelar gällandeanvändningen av TAKK, hur kunskap hos pedagoger är en betydelsefull faktorsamt behovet i barngruppen påverkar hur och i vilken utsträckning TAKKanvänds.

Alternativ och kompletterande kommunikation (AKK) är en del av förskolans specialpedagogiska insats i dagens förskolor. Studiens syfte behandlar förskollärarnas beskrivning av AKK och ur syftet kom vi fram till frågeställningarna som innefattar de didaktiska frågorna hur, vad och varför. Genom intervjuer har fem förskollärare gett sina upplevelser och reflektioner på hur förskollärare beskriver användningen av alternativ och kompletterande kommunikation i förskolan. Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv gällande språkets utveckling, där alternativ kommunikation ses som en väsentlig del för sampel och delaktighet. De som deltagit i studien är fem förskollärare från fyra olika förskolor som arbetar på yngre barns avdelningar för 1–3 år. Den kvalitativa metod som använts är semistrukturerade intervjuer som är grund för resultatet. Resultaten visar att förskollärarna anser att AKK i förskolan är positivt för barnens kommunikation, språkliga utveckling och för att inkludera alla barn. Respondenterna menar även att användandet av alternativ och kompletterande kommunikation kan utvecklas mer i förskola då det används mest till yngre barn i nuläget. Respondenterna ser möjlighet att använda AKK till barn utan särskilda behov. Respondenterna upplever att de har ett bra stöd från organisationen gällande alternativ och kompletterande kommunikation. Merparten av respondenterna anser att de har möjlighet att påverka sitt arbete med alternativ och kompletterande kommunikation och använder det dagligen i förskolan. Resultatet diskuteras och kopplingar till teori och tidigare forskning bearbetas för att öka förståelsen och få en djupare kunskap kring AKK

Syftet med denna studie är att skapa en djupare förståelse kring pedagogers arbete med språkutveckling och TAKK som metod. Vårt syfte är även att undersöka när och hur metoden används och i hur stor utsträckning detta sker. Vi använder oss av det sociokulturella perspektivet och av variationsteorin för att analysera vårt material. Studiens resultat är grundade på kvalitativa intervjuer tillsammans med en förskollärare, en barnskötare och en specialpedagog. Vår studie genomfördes i två olika städer i södra Skåne. Samtliga pedagoger har någon form av erfarenhet kring TAKK men i olika utsträckning och ser positivt på metoden. De anser att det inte enbart är ett stöd för barn med speciella behov, utan även till övriga barn som komplement till deras språkutveckling och kommunikation. Det framgår att samtliga pedagoger skulle vilja använda metoden mer än vad de gör men av olika anledningar görs det inte. De menar även att deras orsak att börja med TAKK var för att det fanns ett eller flera barn som var i behov av teckenstöd. De tillägger även att det behövs en introduktion eller ett intresse i verksamheterna för att metoden ska användas.