Syftet med vår studie är att undersöka hur förskollärare ger barnen i förskolans verksamheter möjligheter till att ta del av TAKK. Studiens teoretiska perspektiv är den proximala utvecklingszonen och metoden är kvalitativ där intervjuer genomförts med tio förskollärare. Resultatet visar att användandet av TAKK i undervisningen anses vara språkfrämjande för barnen. De hinder som upplevs är att lyckas fånga barnens fokus, brist på kunskap om TAKK samt kollegor som har bristande intresse kring ämnet. Genom denna studie framkom det att TAKK bidrar till inkludering, är språkfrämjande samt att en förskollärare bör ha kunskaper och intresse kring TAKK. När barnens språk utvecklas får de möjligheter till att kommunicera med andra individer, möjligheter att få sin röst hörd i olika sammanhang samt bli inkluderade i gemenskapen.

TAKK är ett verktyg som ofta används inom förskolan för att stötta barn med språkliga svårigheter av olika slag. Inom förskolans språkutvecklande arbete med alla barn är TAKK dock ett relativt nytt fenomen som är på uppgång och syftet med uppsatsen är därför att beskriva och utveckla kunskap om hur pedagoger arbetar med TAKK för att stödja samtliga barns språkliga och kommunikativa förmågor, hur barnen svarar på pedagogernas användning av TAKK samt om barnen på eget initiativ använder sig av TAKK i kommunikation med sin omgivning. För att insamla empiri har etnografiska observationer av pedagogers arbete med barn, 1–3 år, genomförts på två olika förskolor i Stockholms kommun. Dessa observationer har sedan bearbetats genom tematisk analysmetod och resultatet analyserats utifrån ett sociokulturellt perspektiv med tillhörande centrala begrepp. Studien visar att pedagogers användning av TAKK till stor del är kontext- och personbunden och att de behov som finns på den specifika förskolan tillsammans med pedagogernas intressen, kunskaper och förhållningssätt avgör hur och i vilken utsträckning TAKK används, vilket i sin tur får betydelse för hur barnen svarar på och själva använder sig av TAKK.

Syfte med studien är att undersöka hur den kommunikativa miljön inom den pedagogiska verksamheten bidrar till barnens språkutveckling. Den metod som används i studien är både kvantitativ och kvalitativ. En enkät sändes ut till tre förskolor för att besvara den kvantitativa undersökningen. Den kvalitativa undersökningen i form av en gruppintervju, besvarades av en förskola och tre förskollärare.  Med utgångspunkt i de teoretiska begreppen språkmiljö, språkbarriärer, inkludering, barnperspektiv, deltagande samt språkliga hinder analyseras resultatet. Den kommunikativa miljöns betydelse för barnens språkutveckling beskrivs i resultatet. Barnets pedagogiska miljö är enligt förskollärarna väsentlig för den språkliga utvecklingen. Kommunikation i förskolan bidrar till barnets förståelse för sig själv och sin omvärld. Genom kommunikation får barnet tilltro till sin egen förmåga och vågar ta nya initiativ som leder till nya möten. Pedagogens roll är att stötta barnet i hens språkkunskaper, genom att bekräfta och synliggöra bidrar pedagogen till barnets ökade självförtroende. Det är viktigt att barnet får möjlighet att språka på sitt sätt, att möta barnet där det befinner sig. Allt språk är inte verbalt och alla barn kommunicerar på sitt sätt. Genom att pedagogerna arbetar med inkludering i lärmiljön får barnet möjlighet att känna sig delaktiga både i den yttre och inre dialogen. Inkludering och samspel bidrar till barnets förmåga att uttrycka sig och sätta ord på upplevelser och känslor. I samspelet och genom kommunikation skapas en mening och ett sammanhang. Förskolans miljö bidrar till kommunikation och samspel, i samspelet utvecklas språkförståelsen. Språkmiljön behöver vara av inkluderande natur så att alla barn, även barn med språkliga hinder får det stöd de behöver för att utvecklas. Förskollärarna använder sig av pedagogiska verktyg för att stötta barnets språkutveckling. Tecken som stöd används av pedagoger för att stötta barn som är i behov av särskilt stöd. Teckenstöd bidrar till att förstärka det talade språket och är enligt pedagogerna ett effektivt pedagogiskt verktyg i barnets språkutveckling.

Syftet med vår uppsats är att få en djupare inblick i hur pedagoger beskriver arbetet med språkutveckling och hur de kan stötta barnens språkutveckling. Vi har genomfört åtta semistrukturerade intervjuer för att få undersöka vad förskollärarna gör för att hjälpa barnen att utveckla sitt språk. Intervjuerna analyserades med hjälp av tematisk analys för att undersöka mönster och skapa teman. För att hitta likheterna i svaren använde vi våra begreppsliga glasögon hämtade från den sociokulturella teorin. Det vi kom fram till var att högläsning till stor del används med språkutveckling som syfte, samt användandet av bildstöd och alternativ kommunikation. Något som dock genomsyrade allas svar var hur viktigt de tycker språkutveckling är i förskolan. / <p>Betyg i Ladok 240319.</p>

The purpose of this study is to examine how preschool teachers work with an argumentative and alternative communication (ACC) and the importance of language tools for children’s language development. The study also aims to illuminate how the work with ACC is visible in the preschools physical activities and in the documentations as well as the importance it brings. To receive adequate information, interviews were held with active educationalist on how they observe ACC as stimulating tools for language development, if there are any differences in the use of language support depending on different situations and how the active work with language support is noticeable. The results among the interviewed preschool teachers shows a positive attitude towards the use of language support and that the methods are helpful and useful when educating the children. Results also shows that there is a common thread in the documentation work that extends from the work in groups with children in preschools up to the preschool managers.

The purpose of this study is to examine how two educators at a preschool that is located in a neighborhood south of Stockholm works with TAKK with children who has Down syndrome in a language promotion purposes. The aim is also to investigate what teachers think about using TAKK with children without special needs and children with Down syndrome. In this study, I used qualitative research methods. I've used both observations and interviews to get answers to my questions. The theories which I have used in this thesis is, socio-cultural perspective, including integration and segregated integration. In order to find out how the educators work with TAKK I have asked these questions: How do the educators work with TAKK with children with Down syndrome from a language development perspective? What do the educators express about using TAKK with children without special needs and with children who has Down syndrome? My conclusions to these questions are that the literatures I have read in many ways are consistent with how they work. They told me, among other things, that the use of TAKK is good for both the children with and without Down syndrome. Regarding to how they use TAKK in their everyday work I could see that they used TAKK on a daily basis in the routines at the preschool.

The aim of this study is to find out the view preschool teachers have on sign language asalternative and complementary communication (in swedish TAKK stands for tecken somalternativ och kompletterande kommunikation) and how they use it in preschool activities. Tofind this out, we have conducted an inquiry survey and interviewed seven preschool teachers.Based on the material we gathered we will present in four sub-headings that indicate not onlyhow preschool teachers use sign language as alternative and complementary communication in preschool activities but also their thoughts and experience of it. We have used the socio-cultural perspective and Vygotskij, Dewey and Piaget as our theoretical starting points. The results of the study show that sign language as alternative and complementarycommunication is a complement to the verbal language and that children learn in socialinteractions. Furthermore, it facilitates when there are more users and also that they remind each other. / Studiens syfte är att ta reda på förskollärares syn på TAKK, som är en förkortning på teckensom alternativ och kompletterande kommunikation, och hur de använder det i förskolansverksamhet. För att ta reda på det har vi gjort en enkätundersökning samt intervjuat sjuförskollärare. Utifrån empirin fick vi fram fyra underrubriker som på olika sätt indikerar hurförskollärare använder TAKK i förskolans verksamhet men också deras tankar och erfarenhetkring det. Vi har använt oss av det sociokulturella perspektivet och Vygotskij, Dewey ochPiaget som våra teoretiska utgångspunkter. Studiens resultat har visat att TAKK är ett komplement till det verbala språket och att barn lärsig i det sociala samspelet, det underlättar när det är fler som kan och hjälps åt att påminnavarandra.

Sammandrag Syftet med den här undersökningen var att undersöka hur pedagogerna på en förskola i Värmland upplever att införandet av TAKK har påverkat barnens språkutveckling. Jag ville också undersöka hur de språkutvecklande aktiviteterna på en småbarnsavdelning har förändrats sedan 2005 och vilken roll TAKK har i detta. Dessutom ville jag se om personalen använde tecken på alla avdelningar på förskolan.   Jag kom fram till att den största skillnaden när det gäller språkutvecklande aktiviteter är att de har infört TAKK på småbarnsavdelningen som stöd till alla barn. Med hjälp av observationer och intervjuer på den aktuella förskolan kunde jag konstatera att pedagogerna på förskolan upplever att tecken är bra för alla små barns språkutveckling eftersom de har upptäckt att barnen fått ett mer utvecklat språk sedan metoden infördes.   Litteraturstudierna bekräftade att TAKK kan användas till alla barn, även små barn, eftersom det blir ett redskap för barnet i sin kommunikation. Pedagogerna på förskolan upplever mindre frustration i barngruppen då barn och pedagoger förstår varandra mycket bättre idag. Barnen har blivit ovanligt bra på färger anser pedagogerna.   En av de andra avdelningarna på förskolan använder TAKK, men inte till alla barn utan där använder man tecken främst till ett speciellt barn som behöver det som stöd i sin kommunikation. Den tredje avdelningen använder inte TAKK. / Abstract The purpose of this investigation was to examine how the pedagogues of a preschool in Värmland experience that the introduction of TAKK has affected the children’s language development. I also wanted to examine how the language development activities in a small children’s department have been changed since 2005 and what part TAKK has in this. Furthermore I wanted to see if the personnel used signs in every department on the preschool.   My conclusion was that the biggest difference when it comes to the activities for the language development is that they have introduced TAKK in the small children’s department as a support to all children. With the aid of observations and interviews made in the current preschool, I could establish that the pedagogues of the preschool experience that signs is a good help for every small child’s language development since they discovered that the children have a more developed language after the method was introduced.   The literature studies confirmed that TAKK can be used on all children, even small children, since it becomes a tool for the child in its communication. The pedagogues of the preschool experience less frustration in the group of children as children and pedagogues understand each other much better today. The pedagogues consider that the children have become exceptionally good in defining colours.   One of the other departments of the preschool uses TAKK but not to all children. They use signs mainly to a particular child who needs signs as a support for her communication. The third department doesn’t use TAKK.

Syftet med studien är att bidra med kunskap om hur förskollärarna i förskolan använder och planerar för den icke-verbala kommunikationen i sin undervisning. För att kunna besvara syftet har vi utifrån två forskningsfrågor genomfört kvalitativa intervjuer med förskollärare. Förskolan använder sig idag mycket av bildstöd och tecken men även gester. Vi vilel undersöka hur förskollärana i sin undervisning använder sig av såväl den medvetna som den omedveta icke-verbala kommunikationen. Icke- verbal kommuniaktion handlar om ett samspel mellan barn-barn. För att förmedla och uttrycka sina tankar och upplevelser använder sig människan av de talade språket samt genom den icke-verbala kommunikationen som sker genom gester, memik och kroppsspråk. All emeriri analyseras i ljuset av mediering och ur det scoiokulturella perspektivet. Resultatet visade på att samtliga förskollärare använder sig av alternativ kommunikation i underviningen oavsett kompetens och ingen ifrågasätter dess funktion.

Sammanfattning Alla barn i förskolan har rätt till en stimulerande språkutveckling, att kunna uttrycka känslor, behov och känna delaktighet i det sociala samspelet. Syften med denna studie är att ge en övergripande bild över hur teckenanvändning i förskolan kan stimulera barns språkutveckling oavsett svårigheter och vad pedagogerna har för inställningen till metoden ur ett sociokulturellt inkluderande perspektiv. Tidigare forskning visar att det finns positiva effekter av att använda sig av tecken som ett komplement för att förstärka talspråket, speciellt för språksvaga barn. Det har framför allt fått konsekvenser för begreppsutvecklingen och ordförståelsen som innefattas i förskolans styrdokument. Tillvägagångssättet i studien var kvantitativ metod i form av en digital enkätundersökning som skickades ut till förskolor runt om i landet. Resultatet visade att majoriteten av pedagogerna hade en positiv inställning till användandet av tecken och att deras uppfattningar stämde överens med det som tidigare forskning påvisat. Avslutningsvis behöver mer forskning inom området utföras för att kunna säkerställa fördelarna i ett längre perspektiv. / Abstract All children in preschool are entitled to a stimulating language development process; to be able to express their feelings, needs and be actively involved in social interaction. The purpose of this study is twofold: Firstly, to deepen the understanding of how signing can stimulate children's language development complementary to speech in preschool regardless of difficulties in speech. Secondly, to investigate teachers’ attitudes to and opinions on the method from a socio-cultural theory and in inclusion perspective. Previous research shows that there are many benefits of using signing as a method to enhance the spoken language, especially for children with special needs. Signing has proved especially significant for improving literacy and language skills, which are important components of the pre-school curriculum. The approach in this study was a quantitative method produced as a digital questionnaire sent to different preschools around Sweden. The results showed that the majority of the educators saw positive effects of using signing as a complement to speech, which is consistent with previous research. In conclusion, further research needs to be conducted on the topic to be able to identify the long-term benefits.