Syftet med studien är att bidra med kunskap om förskollärares perspektiv på TAKK med särskilt fokus på användning och bakomliggande intentioner. Syftet konkretiseras i två forskningsfrågor som besvaras i studien: “Hur använder förskollärare TAKK?” och “Vilka intentioner ligger bakom förskollärares användning av TAKK?”. Insamlad data analyseras utifrån ett kritiskt specialpedagogiskt perspektiv med de tillhörande teoretiska begreppen identitetspolitik och en skola för alla samt utifrån ett multimodalt perspektiv på kommunikation och lärande. För att få en djupare förståelse för förskollärares perspektiv på TAKK samlas data in med hjälp av både semistrukturerade intervjuer och deltagande observationer. I studien medverkar fem förskollärare på tre olika förskolor i södra Sverige. Samtliga förskollärare i studien har utbildning inom TAKK och lång erfarenhet av att arbeta med metoden i verksamheten. Det framkommer i analysen att förskollärarna som deltar i studien använder TAKK i de flesta situationerna under dagen på förskolan. Främst i samlingar, sagostunder och mat-situationer men även i den fria leken och i hall-situationer. TAKK används tillsammans med hela barngruppen oavsett om det finns barn i behov av särskilt stöd i gruppen eller inte. Analysen visar också att det finns en inkluderande och multimodal intention bakom förskollärarnas användning av TAKK. Genom att använda TAKK som ett komplement till det verbala språket anser förskollärarna att metoden gynnar den språkliga och sociala utvecklingen samt att användningen av TAKK skapar en känsla av trygghet hos barnen på förskolan. Samtliga förskollärare i studien problematiserar det faktum att TAKK är en specialpedagogisk metod eftersom de själva anser att de använder det som en självklar del i det pedagogiska arbetet med alla barn.

Syftet är att bidra med kunskap om förskollärares perspektiv på användning av Tecken som Alternativ och Kompletterande Kommunikation med förkortning TAKK. De två frågeställningar som guidar studien är följande: Varför väljer förskollärarna att använda TAKK i förskolans verksamhet? och Hur kan användningen av TAKK gå till i förskolans verksamhet enligt förskollärarna? Studiens teoretiska utgångspunkt är didaktiskt perspektiv där den relationsdidaktiska modellen är i fokus för att skapa en fördjupad förståelse för förskollärares perspektiv på användning av TAKK. Kvalitativ metod används där intervjuer genomförs med fem förskollärare som har utbildning i TAKK och är verksamma på olika förskolor i södra Sverige. Ett resultat som framkommer är att samspelet mellan de relationsdidaktiska kategorierna; syfte, undervisningsmetod, mål-innehåll och barns förutsättningar saknas och forskning uppmuntras för att stärka didaktiken i arbetet med TAKK i förskolans verksamhet. Studien visar att förskollärarna ser positivt på TAKK för att skapa inkludering, självständighet och möjlighet till språkutveckling för alla barn men användandet saknar stöd i forskning. Det framkommer även att förskollärarna fick utbildning i TAKK i första hand för att stötta barn med språksvårigheter men utvecklat sin användning till att använda TAKK till alla barn. I studien visas även att förskollärarna arbetar med undervisningsmetoden TAKK på olika sätt och att förskollärarna menar att all personal i förskolans verksamhet är en bidragande faktor till om TAKK används som undervisningsmetod, att personalens intresse och engagemang styr vilka metoder som integreras.

Detta är en kvalitativ etnografisk studie där syftet med studien är att synliggöra vilka och i vilken mån pedagoger inom förskolan, använder olika metoder för att skapa möjligheter till en kommunikativ och inkluderande miljö för alla barn. Lärande sker ofta i sociala sammanhang där alternativ kompletterande kommunikation (AKK) kan skapa förutsättningar för individen, gällande sociala kompetenser, ökat självförtroende samt välmående. Detta gäller alla barn oavsett diagnos där metoder inom AKK kan skapa en vi-känsla och en förståelse för andras situation. I förskolorna finns barn med kommunikativa svårigheter vilket kan bero på medfödda skador, psykisk eller fysiska skador, annat modersmål eller sen språklig utveckling. Forskningen visar fördelarna men även svårigheter med AKK då det finns flera olika metoder. Det insamlade materialet har analyserats genom tematisk analys där teman skapats utifrån de observerade miljöerna som måltider, hallen, samling och leken. Resultatet har därefter presenterats i text samt en tabell (se tabell 8) för att synliggöra hur mycket de olika kommunikativa metoderna används på de observerade förskolorna. Resultatet visar att pedagogerna mestadels använder sig av kroppsspråk, gester och blickar tillsammans med verbalt tal i kommunikationen till barn. Den alternativa kommunikationen genom tecken som alternativ kompletterande kommunikation (TAKK) och grafisk alternativ kompletterande kommunikation (GAKK) är vanligt förekommande till barn som är i behov av stöd och sker inte i samma utsträckning till andra barn.

Tecken som Alternativ och Kompletterande Kommunikation (TAKK) används inom förskolans verksamhet som ett kommunikationsverktyg för språkinlärning, för att kunna leva upp till läroplanens mål om språkutveckling. Enligt Specialpedagogiska myndigheten (2018) går detta kommunikationsverktyg ut på att teckna med händerna samtidigt med det talade språket för att och underlätta kommunikationen för alla barn.  Innan barnet har utvecklat ett talat språk kan verktyget användas som förståelsestöd. TAKK är inte detsamma som svenskt teckenspråk men vissa tecken i TAKK liknar de tecken som finns i det svenska teckenspråket (ibid). Forskare påvisar att TAKK ökar i popularitet vilket exempelvis visar sig genom media där det framställs som ett positivt kommunikationsverktyg. Samtidigt framhåller forskarna att intresset för verktyget i vetenskapliga undersökningar är begränsat. Det innebär att vi vet lite om de möjligheter och utmaningar som användningen av verktyget kan medföra (Fitzpatrick, Thibert, Grandpierrt, & Johnston, 2014; Mueller, Sepulveda, & Rodriguez, 2014). I dagens förskolor ökar användandet av TAKK och ett flertal förskolor uttrycker att de använder sig av kommunikationsverktyget. Den nuvarande debatten om kommunikationsverktyget fokuserar på hur det ska användas och vilka möjligheter verktyget medför. Debatten om de svårigheter och utmaningar TAKK kan medföra får mindre uppmärksamhet i media vilket kan vara problematiskt då allmänheten inte får ta del av den informationen. Även inom forskningen finns det kunskapsluckor om användandet av TAKK och denna brist på forskning motiverar vår studie.

<p>Intresset för barn med Downs syndrom har funnits hos mig sedan förskollärarutbildningen för 25 år sedan, då jag under en praktikperiod mötte en flicka med detta syndrom. Hon var vid 13 års ålder utan verbalt tal. När jag många år senare hörde talas om Karlstadmodellen, som är en modell för språkträning av barn, ungdomar och vuxna med språkstörning kom jag att tänka på denna flicka och vilka möjligheter hon kunde ha haft. Under specialpedagogutbildningen har intresset kommit att röra samhällets stöd, arbetet med alternativ och kompletterande kommunikation och inkludering av dessa barn. I denna undersökning har intervjuer gjorts med 15 personer i nära kontakt med fyra barn med Downs Syndrom: föräldrar, resurspersoner/assistenter, förskollärare, lärare och fritidspedagoger. Resultatet visar att samhället har en viktig funktion i stödet av både föräldrar och pedagogisk personal, och att arbetet med alternativ kommunikation, i dessa fall teckenkommunikation, har betytt mycket för barnens språkliga utveckling. Inkludering i den vanliga förskolan utvecklar barnens sociala förmåga visar sig också i resultatet. Inkludering i den vanliga grundskolan är för tre av barnens familjer fortfarande en hypotetisk diskussion, medan familjen till det barn som börjat i den vanliga grundskolan enbart har positiva erfarenheter. I denna undersökning vill jag peka på en del av de möjligheter som finns för barnen med Downs syndrom tack vare samhällets stöd, teckenkommunikation (TAKK) och inkludering.</p>

Intresset för barn med Downs syndrom har funnits hos mig sedan förskollärarutbildningen för 25 år sedan, då jag under en praktikperiod mötte en flicka med detta syndrom. Hon var vid 13 års ålder utan verbalt tal. När jag många år senare hörde talas om Karlstadmodellen, som är en modell för språkträning av barn, ungdomar och vuxna med språkstörning kom jag att tänka på denna flicka och vilka möjligheter hon kunde ha haft. Under specialpedagogutbildningen har intresset kommit att röra samhällets stöd, arbetet med alternativ och kompletterande kommunikation och inkludering av dessa barn. I denna undersökning har intervjuer gjorts med 15 personer i nära kontakt med fyra barn med Downs Syndrom: föräldrar, resurspersoner/assistenter, förskollärare, lärare och fritidspedagoger. Resultatet visar att samhället har en viktig funktion i stödet av både föräldrar och pedagogisk personal, och att arbetet med alternativ kommunikation, i dessa fall teckenkommunikation, har betytt mycket för barnens språkliga utveckling. Inkludering i den vanliga förskolan utvecklar barnens sociala förmåga visar sig också i resultatet. Inkludering i den vanliga grundskolan är för tre av barnens familjer fortfarande en hypotetisk diskussion, medan familjen till det barn som börjat i den vanliga grundskolan enbart har positiva erfarenheter. I denna undersökning vill jag peka på en del av de möjligheter som finns för barnen med Downs syndrom tack vare samhällets stöd, teckenkommunikation (TAKK) och inkludering.

Syftet med detta examenarbete är att undersöka vad TAKK (Tecken som alternativ och kompletterande kommunikation) som metod har för betydelse i förskolan för de yngre barnen och hur förskolorna använder sig av TAKK. Min undersökningsmetod var intervjuer med tre pedagoger på tre förskolor i tre stadsdelar och observation på en av förskolorna. Resultatet utifrån intervjuerna visar att efter vad barnen har sagt till pedagogerna så tycker de om att använda sig av TAKK. Pedagogerna beskriver TAKK som mycket positivit för barnen men även för dem själva. På två av tre förskolor användes TAKK i mycket stor utsträckning och på den tredje förskolan användes TAKK i mindre utsträckning. Diskussion är ställt mot tidigare forskning och resultatet som mina intervjuer gav. Mina slutsatser är att TAKK är en bra metod som hjälper barnen i sitt språk. Men även för pedagoger att de får lära sig denna metod så att barnen får hjälp och stöd i sin utveckling. Först och främst den språkliga utvecklingen. TAKK är ett sätt och en metod för omgivningen att kommunicera med en individ med funktionsnedsättning.

Syftet med denna studie är att undersöka hur Karlstadmodellen och TAKK (Tecken somAlternativ och Kompletterande Kommunikation) kan användas i förskoleverksamheten för attfrämja hela barngruppens språkutveckling.De metoder som har används för att undersöka och svara på frågeställningen är intervju ochenkätundersökning. Det gjordes tre olika intervjuer. En med en mamma till ett barn demDowns syndrom och som även är certifierad handledare i Karlstadmodellen. En med enbarnskötare som arbetat med ett barns språkutveckling med hjälp av Karlstadmodellen. Ochden tredje intervjun gjordes med tre sjuksköterskor på Barnavårdscentralen.Enkätundersökningen skickades ut till 16 förskolor och 14 svarade. Detta genererade i 56besvarade enkäter. På så vis blir det totala bortfallet 13 obesvarade enkäter.I resultatet framkom det att man i Karlstadmodellen och TAKK arbetar med ett nätverk kringdet barn som är i behov av stöd. Detta är troligen något som skulle vara svårt att applicera påen hel barngrupp. Däremot finns det modeller likande TAKK som är anpassade för barngrupp.Respondenterna från två av intervjuerna anser att man skulle kunna använda sig utav vissalekar från Karlstadmodellen till hela barngruppen. / The purpose with this study is to examine how The Karlstad model and Signs and AlternativeCommunication can be used in preschool to help the whole group of children with theirlanguage development.The methods that have been used to examine and answer all the questions is interviews andquestionnaire. There were three different interviews made. The first interview was with amother to a child with Down syndrome, who is also a certified mentor in the Karlstad model.The next person to be interviewed was a caretaker of children who works with children’slanguage development with help from the Karlstad model. And the third interviewed wasmade with three nurses at the children’s care center.The questionnaire was sent to 16 preschools and 14 of them replied. This generated in 56answered questionnaires.The result shows that those who use The Karlstad model and Signs and AlternativeCommunication work with a network around the child in need of support. This is probablysomething that would be hard to work with in a group of children in preschool. But there ismodels like Signs and Alternative Communication who is adjusted for child groups. Therespondents from two of the interviews consider that some games from the Karlstad modelcan be used for a whole group of children.

Sammanfattning: Den framtagna produkten är i form av en webbsida. Webbsidan ser vi som ett verktyg riktat till pedagoger som vill introducera tecken som alternativ och kompletterande kommunikation (TAKK) tillsammans med grafiskt bildstöd som alternativ och kompletterande kommunikation (GAKK) i förskolan för barn i åldrarna 1-3 år. Arbetssätten gynnar barns tidiga kommunikation och talspråksutveckling men används idag primärt som en metod först då ett barn uppfattas vara i behov av ett alternativt språk, som t.ex. när en språkstörning eller ett annat handikapp upptäckts. Vårt syfte med produkten är därför att den ska visa att TAKK, tillsammans med GAKK, kan användas för alla yngre barn som ett stöd för kommunikation och för utveckling av deras talade språk. I produktprocessen intervjuades verksamma pedagoger för idéer till webbsidans innehåll, samt att en litteraturöversikt genomfördes inom området. Resultatet av produkten utvärderades av tidigare respondenter för att se om vi uppfyllt vårt syfte.   Webbsidan kan ni hitta på den här internetadressen: www.introtakk.weebly.com

För att idag kunna känna en delaktighet i samhället behöver varje människa kunna samspela. Detta samspel bygger på kommunikation med varandra. Det finns personer som har svårt för att kommunicera då det kan finnas ett språk och/eller en kommunikationsbarriär. För att komma över den här barriären kan man använda sig av stödtecken. I Sveriges förskolor arbetas det ibland med tecken som hjälpmedel. Denna teckenanvändning kallas för TAKK (Tecken som Alternativ och Kompletterande Kommunikation). Vårt syfte med rapporten var att ta reda på hur förskolor arbetar med tecken. Hur ofta de används, vad pedagogerna ser för utmaningar och möjligheter med det och om de anser att det kan vara till stöd för barnen i deras språk- och kommunikationsutveckling och i så fall på vilket sätt. För att få fram ett resultat utifrån detta syfte intervjuades sex stycken pedagoger i norra delen av Sverige. När vi analyserade intervjuerna gjorde vi en transkribering av vårt insamlade material. Därefter använde vi oss av fenomenografisk analysmetod. Detta kommer vi beskriva mer ingående i metodavsnittet. I resultatet framgick det att tecken endast användes i enstaka situationer men att pedagogerna skulle vilja arbeta mer med det. Pedagogerna såg många möjligheter med att använda TAKK och de menade bland annat att det kunde gynna barnens språkutveckling på olika sätt. Det fanns även utmaningar med TAKK som till exempel kunde vara att pedagogerna inte hade någon eller otillräckligt med utbildning inom TAKK vilket vi tolkar kan vara en nackdel. I rapporten kommer TAKK, tecken och tecken som stöd användas som synonymer.