Syftet med studien var att undersöka pedagogens arbete med elevinflytande i grundsärskolan med inriktning träningsskola där TAKK, Tecken som Alternativ och Kompletterande Kommunikation användes som kommunikationsverktyg. Det empiriska materialet samlades in från tre skolor i tre olika kommuner i samma län. Datamaterialet bestod av lokala styrdokument med ändamål att få en inblick i vilka ambitioner som fanns för det pedagogiska arbetet med elevinflytande, observationer i form av videofilmningar och fältanteckningar samt intervjuer med pedagoger, elever och vårdnadshavare. Studien hade en kvalitativ metodansats med inspiration av ett sociokulturellt perspektiv, med Shiers (2001) delaktighetsmodell som analysverktyg och ett förfaringssätt som kunde beskrivas som en abduktiv arbetsprocess. Resultatet pekade på att det var en pedagogisk utmaning att uppnå det demokratiska uppdraget om elevinflytande och förena det med styrdokumentens kunskapskrav. Studien visade att pedagogerna beaktade elevernas erfarenheter och kunskaper enbart till viss del, då det fanns situationer där eleverna hade kunnat involveras i större utsträckning för att påverka sin skolvardag. Sammanfattningsvis indikerade resultatet att TAKK bidrog till kommunikation och främjade elevernas förmåga att uttrycka sig och sina åsikter.

No description available.

Inledning: Denna kvalitativa studie handlar om pedagogernas inställning och erfarenhet till ”alternativ och kompletterande kommunikation” (TAKK) och vilken problematik som kan uppkomma med arbetet i förskolans verksamhet. Språket har en central roll i vårt samhälle och finns överallt. När det verbala språket inte fungerar behövs det alternativa metoder för att kunna kommunicera och göra sig förstådd på. Inom förskolans verksamhet är TAKK en aktuell metod som ofta används för att främja barns språkutveckling. Syfte: Denna studie handlar om att undersöka pedagogernas intresse och erfarenhet till TAKK som en språkutvecklande metod och om de ser någon problematik i arbetet med TAKK i förskolan. Metod: Metoden som användes i denna kvalitativa studie var intervjuer där fem förskollärare och en specialpedagog medverkade. Det insamlade materialet från intervjuerna analyserades och sammanställdes för att ge ett tillförlitligt resultat som besvarade syftet med studien. Resultat: Studien visar att förskollärarna ser både fördelar och hinder med metoden. Den kan bidra till att utveckla barnens ordförråd och innebär att barn kan använda olika sätt att kommunicera, både verbalt och visuellt. Den gynnar framför allt barn med bristande verbal förmåga. Ett hinder är bland annat bristande utbildning och att den kan upplevas som onödig, exempelvis av föräldrar.

Följande text kommer att handla om förskollärares förhållningssätt till implementeringen av TAKK i förskolans verksamhet. Inledning Verksamma förskollärare ska vara öppna och flexibla till metoder som ger en positiv inverkan på barnets språkutveckling. Mängden forskning brister när det gäller fokus på förskollärarens förhållningssätt till TAKK. Därför vill vi undersöka hur åsikter formas samt hur arbetssätten ser ut i arbetslagen. Syfte Syftet med vår studie är att ta reda på hur verksamma förskollärare beskriver hur de själva arbetar med tecken som alternativ och kompletterande kommunikation (TAKK) samt hur de anser att TAKK synliggörs i verksamheten. Metod Arbetet bygger på en kvalitativ studie där val av metod är intervju. Utifrån de forskningsetiska kraven utformades intervjuerna. Intervjuerna blev ljudinspelade för att sedan bli transkriberade och analyserade. Resultatet byggdes sedan utifrån analysen av transkriberingen. Resultat Resultatet visar hur förskollärare kan ha olika förhållningssätt och att det är viktigt att kommunicera mera. Undersökningen har givit mer än bara positiva synsätt, inte specifikt negativa men realistiska.

Denna kvalitativa studie har som syfte att undersöka barns upplevelser av tecken som alternativ och kompletterande kommunikation (TAKK) samt att försöka förstå vad TAKK kan tillföra verksamheten utifrån barnens perspektiv. Studiens frågeställningar upplyser hur barnens upplever användandet av kommunikationssättet TAKK samt vad TAKK kan tillföra verksamheten ur ett barns perspektiv. I nuläget är TAKK ett populärt verktyg i förskolans verksamhet, och allt fler väljer att använda sig av kommunikationssättet. Studiens teoretiska ramverk består av Vygotskijs sociokulturella teori samt Harts syn på delaktighet. Studien grundar sig i semistrukturerade intervjuer utifrån metoden stimulated recall. Den grundar sig i ett försök närma sig barns perspektiv, i tolkningen av intervjusvaren. Resultatet visar att de flesta av barnens upplevelser kring TAKK, är att det är roligt. Fler än hälften av barnen tycker att tecken som alternativ och kompletterande kommunikation är svårt. Samtliga barn i studien påstår att TAKK endast förekommer i lärarledda situationer på förskolan. Det framkommer även att de flesta av barnen inte vet grunden till varför TAKK förekommer i verksamheten.

Syftet med studien var att undersöka pedagogers erfarenheter av och förhållningssätt till uppdraget om en likvärdig förskola. Genom studien fanns ambitionen att undersöka om och hur pedagogerna ansåg att TAKK (Tecken som Alternativ och Kompletterande Kommunikation) kunde bidra till och främja en likvärdig förskola. Studien genomfördes med en kvalitativ undersökning och med intervjuer som metod. Intervjuerna gjordes med pedagoger som är verksamma i förskolor som arbetar med TAKK. Samtliga pedagoger i studien ansåg att uppdraget om en likvärdig förskola var väldigt viktigt med svårt att genomföra i praktiken. Gällande TAKK och kopplingen till likvärdighet var resultatet även här samstämmigt bland informanterna, de hade alla erfarenheter av att TAKK kunde bidra till en likvärdig förskola. I diskussionen diskuteras bland annat ett samband mellan pedagogernas svårighet i att definiera likvärdighet och deras erfarenheter av att uppdraget är svårt att leva upp till. Barngruppens och omgivningens betydelse för barnens lärande och utveckling diskuteras också i diskussionen med koppling till likvärdighet och delaktighet i förskolans verksamhet.

Syfte med denna studie var att bidra med ökad kunskap om hur man kan arbeta med alternativ och kompletterande kommunikation (AKK) och dess innefattande metoder, riktat till alla barn i förskolan. Utifrån syftet skapades tre forskningsfrågor som undersöker hur förskollärare använder AKK, vilka förtjänster respektive hinder och svårigheter de anger kring användandet av AKK. För att ta reda på detta genomfördes åtta kvalitativa intervjuer med verksamma förskollärare. Studiens resultat visade bland annat att samtliga förskollärare i olika stor utsträckning använder någon form av AKK med syfte att stötta kommunikationen med barnen och att det främsta hindret var deras egen kunskapsbrist. Resultatet analyserades utifrån den sociokulturella teorin och slutsatserna sammanställdes utifrån forskningsfrågorna. En slutsats som dragits var att förskollärarna var positivt inställda till AKK-metoderna och att de inte såg svårigheter i själva användandet av metoderna.

Vi har uppmärksammat att TAKK (Tecken som Alternativt och Kompletterande Kommunikation) används i förskolans verksamhet i begränsade situationer och att förskollärare har olika kunskap och erfarenheter av TAKK som metod. Forskning visar att TAKK gynnar alla barns språkutveckling och bör användas genomgående i förskolans verksamhet. Utifrån forskningen vill vi få en ökad förståelse för förskollärares syn på TAKK. Studien är en kvalitativ undersökning där vi har genomfört fyra semistrukturerade intervjuer för att ge svar på studiens syfte som är att undersöka förskollärares syn på hur TAKK används i förskolans verksamhet. I studien används ett relationellt och kategoriskt perspektiv, tydliggörande pedagogik samt begreppet KASAM (Känsla Av SAMmanhang) som används som teoretisk resurs för att analysera empirin. Resultatet visar på förskollärares olika tankar och upplevelser med TAKK som ett kommunikativt verktyg i verksamheten. Studiens slutsatser är att förskollärarna strävar efter att använda TAKK i alla situationer och att det finns en medvetenhet kring användandet av TAKK i förskolans vardag. Det anses dock som en utmaning att använda TAKK i förskolans verksamhet och tenderar att endast användas i styrda situationer. Den språkliga miljön anses gynnas av TAKK men det krävs att det genomsyrar verksamhetens och arbetslagets gemensamma arbete och mål.

I dag räknas Sverige som ett mångkulturellt land likt många andra länder runt om i världen. För den svenska skolan innebär det att fler språk talas och fler kulturer möts inom verksamheten, vilket ställer andra krav på lärarna och undervisningen än vad det tidigare har gjorts. Syftet med studien är att få kunskap om hur lärare använder olika språkutvecklande arbetssätt i sin undervisning samt om och hur lärare uppfattar att tecken som alternativ och kompletterande kommunikation kan bidra till språkutveckling hos flerspråkiga elever i årskurserna F-3. Resultatet ska ge svar på följande frågeställningar: Hur beskriver lärare att deras undervisning främjar flerspråkiga elevers språkutveckling? Hur upplever lärare att användandet av TAKK kan fungera som ett verktyg för att utveckla flerspråkiga elevers språkförståelse? Kvalitativa intervjuer av den semistrukturerade varianten har använts som metod för materialinsamlingen i den här studien. Då det är lärare som har intervjuats utifrån sina upplevelser och tillvägagångssätt har också en fenomenologisk forskningsansats inspirerat studien. Studiens teoretiska utgångspunkt är den sociokulturella teorin. Resultatet visar att lärare arbetar språkutvecklande och att bildstöd, språklig stöttning samt samtal och interaktion är viktiga delar i det arbetet. Resultatet påvisar även att TAKK kan fungera som ett flerspråkigt verktyg i språkutvecklingen hos samtliga elever. / Today, Sweden is regarded as a multicultural country like many other countries around the world. For the Swedish school, this means that more language are spoken and more cultures are met within the school, which makes other demands on the teachers and the education. The purpose of the study is to gain knowledge about how teachers use different language development methods in their teaching as well as whether and how teachers perceive that signs as augmentative and alternative communication can contribute to language development in multilingual students in grades F-3. The result will answer the following questions: How do teachers describe their teaching and how it encourages the language development of multilingual students? How do teachers experience that signs as augmentative and alternative communication can serve as a tool for developing language understanding with multilingual students? Qualitative interviews of the semi-structured kind have been used as the method of gathering material in this study. Since there are teachers who have been interviewed based on their experiences and course of action, a phenomenological research approach has also inspired the study. The theoretical background of this study is the sociocultural theory. The result shows that teachers use language development methods and that images, linguistic support, as well as conversation and interaction are important parts of this work. The result also shows that signs as augmentative and alternative communication can work as a multilingual tool in the language development of all students.

Syftet med studien är att undersöka förskollärares uppfattningar om användandet av TAKK, Tecken som Alternativ och Kompletterande Kommunikation, samt hur verktyget kan främja barns språkutveckling. Det sociokulturella perspektivet kan relateras till TAKK då tecken används som ett medierande redskap i kommunikation, språk och tänkande. Empirin hämtas genom kvalitativa intervjuer som tematiskt analyseras. Resultatet visar att TAKK brukas mestadels i planerade aktiviteter och vardagssituationer, förskollärare inkluderar alla barn i teckenanvändning men använder det främst när behov hos barn uppstår. Slutsatsen är att TAKK främst används för barn med språkliga utmaningar och att det ska individanpassas efter barnens behov. Verktyget används som medierande verktyg för att stödja barn i sin språk- och kommunikationsförmåga.