AbstractDenna studie handlar om TAKK (Tecken som alternativ och kompletterande kommunikation), en metod som används i den svenska förskolan för att stimulera barns kommunikation och språkutveckling. Ambitionen med studien är att undersöka TAKK-metoden som komplement till det verbala språket vid kommunikation och språkinlärning. Mer specifikt är syftet med studien att undersöka hur pedagoger använder, motiverar och värderar TAKK i arbete och utbildning.Examensarbete startade med en fördjupning i Vygotskijs teorier i det sociokulturella perspektivet på lärande. Studien baseras på data insamlad via semistrukturerade intervjuer med sammanlagt fem pedagoger från två olika förskolor, från en mellanstor stad i västra Sverige. Resultaten visar att båda förskolorna använde sig av TAKK som redskap för att stödja barns kommunikation och språkutveckling. De intervjuade pedagogerna var positivt inställda till användningen av TAKK-metoden och ansåg att TAKK kunde skapa en inkluderande miljö, där barn blir delaktiga i kommunikationen och lär sig tillsammans i samspel med pedagogerna och med varandra. Resultaten visar att pedagogernas användning av TAKK påverkas av utbildning och stöd, att det behövs både tid att lära sig tecken och att alla i arbetslaget är med för att pedagogerna skulle använda sig av TAKK aktivt i sitt arbete. Slutligen framkom det att TAKK används för hela barngrupper och i kommunikationen med alla barn på förskolorna, oavsett ålder eller kulturell bakgrund.

Formuleringen “specialpedagogisk kompetens” i skollagen (SFS 2010:800) lämnar fältet öppet för tolkningar som inte nödvändigtvis innebär att den som arbetar med specialpedagogiska frågor på en skola har utbildning för det. Arbetet intresserar sig för att undersöka hur den specialpedagogiska kompetensen egentligen uppfattas av skolledarna som är ytterst ansvariga för att tillgodose att den specialpedagogiska kompetensen finns, och att den kommer eleverna till gagn. Syftet med examensarbetet var att undersöka hur begreppet specialpedagogisk kompetens uppfattades på gymnasieskolor ur skolledarnas perspektiv. Vi är själva praktiserande specialpedagoger och har sett att den specialpedagogiska kompetensen ofta är en kombinerad specialpedagog- och speciallärartjänst, varför skolledarnas uppfattning av dessa två olika yrkesroller också var intressant att få en bild av.Kvalitativa halvstrukturerade intervjuer genomfördes med fem skolledare. För att få en djupare förståelse för vilka val och problem skolledare ställs inför i sina olika verksamheter tar vi hjälp av Nilholms dilemmaperspektiv och en fenomenologisk ansats. Våra resultat visar på att majoriteten av de vi intervjuat anser att den specialpedagogiska kompetensen är helt individbaserat och inte beroende av utbildning. Resultatet visar vidare på att alla skolledare har helt klart för sig skillnaden mellan en utbildad specialpedagog och speciallärare men tycker att dessa två går att kombinera i en tjänst. Ofta beror detta på ekonomiska orsaker och skolledarna måste göra flera val och därmed ofta baka ihop olika tjänster. De skolledare vi intervjuat upplever inte att det var några problem med att få tillgång till specialpedagogisk kompetens, något vi fick en motsatt bild av från artiklar och media i vårt arbete.

Äldre personer utgör en ökande del av samhällets population. I det allt mer digitala samhället blir teknisk kompetens nära ett måste för att ha förutsättningarna att hänga med. Allt mer komplexa apparater för att utföra något som tidigare kändes enkelt riskerar att utöka klyftan mellan den digitala och den analoga användaren. Cirka 40% av de äldre använder inte sig av internet idag, varav en fjärdedel på grund av att det uppfattas som för krångligt. I studien undersöker vi i vilken mån ett video-kommunikationsverktyg i form av en Raspberry Pi prototyp kan underlätta kommunikation för äldre personer, både med eller utan tidigare teknisk erfarenhet. Vi jämför några befintliga videosamtalsprogram för att välja det som lämpar sig bäst på en Raspberry Pi, utifrån prestanda och enkelhet att använda. Genom kvalitativa intervjuer undersöker vi huruvida verktyget möter de äldres behov, hur respondenterna håller kontakt med sin omgivning, samt hur deras tekniska erfarenhet ser ut. Resultaten av studien tyder på att utveckling av äldreanpassade system bör ha två grupper i åtanke, de som har tidigare datorvana och de som saknar detta. Utvecklingen utifrån enkelhet att använda skedde på en kostnad av funktionalitet. Detta ledde till att prototypen endast kunde möta behoven hos de utan datorvana, då de med tidigare datorvana kände behov av utökad funktionalitet. / Older people are an increasing part of the population of society. In the increasingly digital society, technical competence becomes close to a must in order to keep up. Increasingly complex devices to perform something that previously felt easy risks expanding the gap between the digital and the analog user. Approximately 40% of older people do not use the internet today, of which a quarter because it is perceived as too complicated. In the study, we investigate to what extent a video communication prototype developed for a Raspberry Pi can easen communication for elderly, both with or without prior technical experience. We compare existing video calling software to choose one that best suits a Raspberry Pi, based on performance and ease of use. Through qualitative interviews, we investigate whether the prototype meets the needs of the elderly, how the respondents maintain social contact, and the extent of their technical experience. The results of the study shows that development of systems for use of elderly should consider two different groups, those that have prior experience of computers and those who do not. The development of the prototype was based solely on simplicity of use, which was achieved at a cost of its functionality. This led to the prototype only being able to meet the needs of those who had no prior experience of computers, since more advanced users felt a need for broader functionality.

Studien presenterar ett förslag på hur ett alternativt seniorboende som riktar sig till personer över 55 i Kalvsvik kan utformas. Studien är inriktad på hur den yttre miljön och exteriören kan utformas på ett lämpligt sätt. Eftersom det råder en bostadsbrist i byn resulterar det i att äldre personer med gårdar i byn endast har möjligheten att flytta in till Växjö när de inte längre har energi att ta hand om sina gårdar. Ett önskemål från byborna har varit att ta fram funktionella lägenheter till äldre personer och med gemensamma utrymmen för att skapa en samhörighet.  Studien baseras på intervjuer med representanter från invånare i Kalvsvik, arkitekter och en landsbygdsutvecklare från Växjö kommun. En komparativ studie har genomförts där fem olika seniorboenden har studerats. Det slutgiltiga resultatet av studien redovisar ett seniorboende som består av två våningar med faluröd träfasad som innehar 16 lägenheter. Det finns även en yttre miljö med stora gemensamhetsytor som är tillgänglighetsanpassade.

Lekplatser är inte framträdande i kulturgeografisk forskning om rum, platser, tillgänglighet, inkludering/exkludering, med mera. Lekplatser är ”bortglömda”. Lekplatser utgör en viktig del i barns utveckling, även för barn med funktionsnedsättningar. Syftet med arbetet är att visa hur viktigt tillgänglighet på lekplatser är för barn, samt observera över hur lekplatsers tillgänglighet ser ut idag och hur det kan förbättras med anpassningar för att skapa tillgängliga lekplatser för funktionshindrade barn. För att besvara studiens syfte  har en intervju med Karlstads kommun och åta observationer genomförts.   För att skapa ett hållbart arbete, som även är socialt hållbart, bör både kommunen och plan- och bygglagen tänka större och strikt. Att skapa en mångfald i samhället som skapar inkludering och inte diskriminering. Lekplatser ska vara för alla, fler lekytor och redskap som är tillgängliga och användbara. Slutsatsen med denna studie visar att Karlstad kommun samt plan- och bygglagen har grunder till ett bättre arbete inom tillgänglighet.

Följande examensarbete har genomförts av studenter från Linnéuniversitetet på filialen Centrum för Informationslogistik i Ljungby. Projektet uppdagades på ett näringslivsbolag i Vetlanda kommun. Eftersom fallföretaget ständigt servrar sina medlemmar och är en resurs från kommunen ut mot näringslivet är det viktigt att ligga i framkant gentemot sina medlemsföretag.   Den frågeställning som denna studie kommer besvara är Har digitala hjälpmedel någon påverkan på tillgänglighet av information?   Projektet grundar sig i hur man upprättar en ökad tillgänglighet av dokument på och utanför arbetsplatsen. Empiri har samlats in genom att anställda på olika företag som arbetar molnbaserat eller icke molnbaserat har svarat på ett kvalitativt frågeformulär. Resultatet av empiriinsamlingen visar att företag som arbetar molnbaserat upplever en större tillgänglighet av information. Resultatet visar också på hur olika yrkesroller, kön och åldrar upplever olika faktorer som bland annat digital stress, kunskapsluckor och inställning till digital utveckling.   Teorierna som använts i denna studie är Theory of change, Theory of affordance, Sociokulturella teorin och Unified Theory of Acceptance and use of Technology (UTAUT). Teorierna uppdagades i undersökningen för att ge olika teoretiska perspektiv på ökad tillgänglighet av information genom teknisk utveckling hos ett näringslivsbolag.   Studien visar att det finns en positiv inställning till digitala förändringar för att uppleva en ökad tillgänglighet av information utanför sin arbetsplats. Medvetenheten när det gäller digitala hjälpmedel är betydelsefull när det finns initiativ till att implementera och förändra arbetsmetoder. Studien jämför molnbaserade lösningar kontra icke molnbaserade tjänster med relevanta informanter som uppdagats i undersökningen.

The purpose of the web is that it should be accessible to everybody, however, there are people with some type of disabilities that makes them unable to access or use certain websites because of the lack of accessibility that is implemented in them. This means that these websites are not user-friendly for users with disabilities. In order to highlight the problem, areas such as user-experience, usefulness, accessibility and WCAG 2.0 were explored in order to gain a better understanding of these areas and get a better picture of the important factors in them. Based on the theories, the study showed that these previously mentioned areas are part of  each other and that accessibility is good for both users with and without disabilities.

Syftet med studien är att undersöka förskolors tillgänglighet till naturpräglade grönområden utanför förskolan som en förutsättning för att erbjuda barn naturmöten. För att undersöka detta har både kvalitativa och kvantitativa metoder använts i form av gå-intervjuer, GIS-analyser samt GPS-mätningar. En första GIS-analys gjordes för att få en översikt över förskolornas tillgänglighet till naturpräglade grönområden. Sedan genomfördes gå-intervjuer med fyra förskolor där observationer, samtal och fotografering ingick. Fokus låg på att vara närvarande i situationen och ta del av upplevelsen, som en deltagande observatör. GPS-mätningarna av förskolornas färdväg utfördes i samband med gå-intervjuerna. Resultatet visade att totalt 18 av 23 förskolor har tillgång till något naturpräglat grönområde inom 300 meter och alla inom 600 meter. Men grönområdena skiljer sig åt i storlek och form. När det gäller själva grönområdet som förskolorna besöker, så visar resultatet tydligt på skillnader mellan olika grönområden. Vissa grönområden är av högre kvalitet och har därmed bättre förutsättningar för att erbjuda naturmöten. Tittar man på de aktiviteter de olika förskolorna utför i grönområdena de besöker, kan man delvis se hur dessa korrelerar med grönområdets karaktär. Slutligen visar resultatet på att förskolelärarna upplever att både kapacitets-, kopplings- samt auktoritetsbegränsningar påverkar deras handlingsutrymme att besöka naturpräglade grönområden utanför förskolan. / Forskningsprojektet - Hållbar utevistelse vid storförskolor ”HUS”. Finansierat av FORMAS.

I Sverige inkommer det cirka tusen anmälningar till socialtjänsten varje dag där det finns oro för barn och deras familjer. En socialsekreterare har då ett stort ansvar att utreda om barn får sina behov tillgodosedda av sina vårdnadshavare. Föräldrars förmåga att vara känslomässigt tillgängliga för barnen och hjälpa samt stötta dem är ett av de områden som socialsekreterare har som uppgift att utreda. Syftet med denna studie var att få förståelse för hur känslomässig tillgänglighet definieras av socialsekreterare. Målet är även att få djupare förståelse för hur utredningar kring föräldrarnas förmåga att tillgodose barnets känslomässiga behov går till, samt vilka eventuella svårigheter de ställs inför under utredningens gång. Studien undersöker även om socialsekreteraren upplever att de har stöd av dokumentations och bedömningssystemet BBIC i samband med denna form av utredning och i vilken utsträckning de använder sig av det. Resultatet av denna studie visar på att socialsekreterarna upplever begreppet känslomässig tillgänglighet som svårdefinierat och även problematiskt att utreda.   Studien bygger på kvalitativa data i form av intervjuer med socialsekreterare som arbetar med utredning av barn mellan noll och tolv år. Jag har även i min analys använt mig av de teoretiska perspektiven utvecklingsekologi och anknytningsteori.

According to the Diskrimineringslagen (DL, 2017) §4.3, a person shall not be disadvantaged due to a disability in that different measures have not been taken for accessibility in different situations. In Sweden, it is estimated that there are between five and eight percent of the population who possess some form of dyslexia or reading difficulties. This thesis is aimed at investigating whether the three authorities, Skatteverket, Polismyndigheten and Försäkringskassan follow the guidelines that are available based on previous research, in order to create accessible websites for people with dyslexia. The study was based on a mixed method that included a content analysis and a questionnaire survey. Based on previous research, a framework with guidelines that could improve usability on websites, was presented in this study. The results from the content analysis showed that the authorities complied with the framework to some extent, but there are clear shortcomings that need to be addressed. The respondents who conducted the survey were members of Dyslexiförbundet and took part in the survey via the association's social media. The results of the survey showed that the respondents agreed that the majority of the guidelines from the framework were consistent with their own experiences. The guidelines that the respondents did not agree with showed how complex dyslexia is and how difficult it is for developers to create accessible websites.