Mäns våld mot kvinnor är ett strukturellt globalt problem som involverar länder världen över i att arbeta för att eliminera våldet. Socialarbetare tenderar att vara den professionella kontakt som våldsutsatta kvinnor vänder sig till för att få hjälp och stöd i deras problematiska livssituation. Arbetet med våldsutsatta kvinnor visar sig i tidigare forskning påverka socialarbetaren känslomässigt då mötet med dessa kvinnor ofta visar sig innefatta återberättelser av traumatiska upplevelser. Syftet med denna studie är att, genom en kartläggande litteraturstudie med internationell forskning publicerad mellan åren 2007–2021, undersöka och bredda kunskapsfältet gällande hur det dagliga arbetet med våldsutsatta kvinnor påverkar socialarbetare. Genom en tematisk innehållsanalys visar studiens resultat på att socialarbetare som arbetar med våldsutsatta kvinnor påverkas på flera sätt. Resultatet innefattar en påverkan i form av både psykologiska konsekvenser genom bland annat sekundär traumatisering och i den privata sfären då deras parrelationer och uppfattad världsbild också påverkas. Studiens resultat antyder även att arbetsrelaterade förutsättningar i form av socialt stöd och organisatoriskt ansvar påverkar konsekvensernas omfattning och därmed socialarbetares välbefinnande.  Utifrån indirekt exponering och psykologisk empowerment, vilket avser studiens teoretiska referensramar, förs en diskussion av studiens resultat utefter den tematiska innehållsanalysen. Diskussionen visar på hur indirekt exponering bidrar till en förståelse av de identifierade konsekvenserna som socialarbetare påverkas av i arbetet med våldsutsatta kvinnor. Vidare redogör författarna för hur psykologisk empowerment bidrar till en förståelse för hur arbetsrelaterade förutsättningarna påverkar konsekvensernas omfattning. Studiens slutsats är att en omfattande utsatthet för socialarbetare kan identifieras, vilket ses som problematiskt då det äventyrar ett hållbart arbete med kvinnor som utsatts för våld i nära relation.

Mäns utsatthet för våld i nära relation har varit ett problematiskt ämne att undersöka ur ett forskningssammanhang inom socialt arbete under en lång tid. Tidigare forskning inom ämnethar visat hur mäns utsatthet för våld i nära relation har varit känt men försummats sedan 1970-talet. Av tidigare forskning presenteras en korrelation mellan bristande professionell kunskap och verktyg för att bearbeta problemet ur ett manligt perspektiv. Mäns utsatthet inom våld i nära relation har accepterats som en minoritet inom ämnet och har därför inte prioriterats på strukturell nivå, där maskulinitetsnormer inte tillåter män att vara utsatta. Samhällets aktörer visar även en tendens att förminska och ifrågasätta variabler som får mannen att framstå som offer i stället för förövare. Syftet med vår studie är att med hjälp av semistrukturerade intervjuer med yrkesverksamma inom ämnet våld i nära relation identifiera den kunskapslucka som präglar mäns utsatthet idag. Det insamlade materialet har bearbetats ur ett fenomenologiskt perspektiv med hjälp av Giorgis analysmetod. Analysen identifierade tre distinkta teman i vår empiri, som var handlingsutrymme, könsnormer och våldets innebörd och former. Med hjälp av dessa teman kom studentgruppen fram till att de samhällsnormativa strukturer kring maskulinitet som råder har en direkt påverkan på hur yrkesverksamma uppfattar hjälpsökande män, mer specifikt har de svårt att identifiera män som lever i utsatthet. Detta för att den normativa bilden av män är den som förövare. Studienvisar att denna problematik kan motverkas genom att arbeta inkluderande. Att i stället för att definiera behov av stöd och insatser på variabler som kön, bör dessa bestämmas utifrån denenskilda våldssituationen. Studentgruppens slutsats är att det finns mer att göra inom utsatthet för våld i nära relation, och anser att det behövs mer forskning inom ämnet utifrån mäns problematik, för att fördjupa kunskapen och bredda förståelsen.

I denna studie undersöks yrkesverksammas upplevelser av det sociala arbetet kring våld mot äldre kvinnor i nära relation, samt deras upplevelser avseende möjligheter och svårigheter för att nå ut till samt stödja dessa kvinnor. De delar som undersöks gällande våldet är de yrkesverksammas upplevelser om vilken kunskap och syn på våldet som finns hos såväl kvinnan som inom professionen, samt vilket stöd som finns att tillgå för den våldsutsatta äldre kvinnan. Utifrån en kvalitativ ansats har sex semistrukturerade intervjuer genomförts, respondenterna arbetar inom kommun samt region och möter på olika sätt äldre personer i sitt arbete. Det insamlade materialet från intervjuerna har tematiserats, kopplats ochanalyserats med hjälp av relevant forskning samt teorier om gräsrotsbyråkrati, normaliseringsprocess och intersektionalitet. Den befintliga tidigare forskningen inom ämnet våld i nära relation mot äldre kvinnor bekräftar det resultat som framkommit av denna studie. Samtliga intervjurespondenter uppger en brist på adekvat stöd och insatser för den äldre våldsutsatta kvinnan, svårigheter kring vem som har det primära ansvaret för det förebyggande och uppsökande arbetet, samt kunskapsbrist och fördomar om vem som blir utsatt för våld. Ett ytterligare perspektiv som lyfts i resultatet är synen på våld som kan påverkas av såväl normaliseringsprocesser som generationsskillnader. / This study examines professionals' experiences of social work in relation to domestic violence against elderly women, and their experiences of the opportunities and difficulties in reaching out to and supporting these women. The elements that are investigated regarding violence are the professionals' experiences of what knowledge and view of violence that exists both among the women and within the profession, as well as what social support that is available for the abused elderly woman. Based on a qualitative approach, six semi-structured interviews were conducted, the respondents work in municipalities and regions and meet elder people in their work. The collected material from the interviews has been thematized, linked to relevant studies and analyzed with theories of street level bureaucracy, the normalization process and intersectionality. The existing previous studies on the topic of domestic violence against elder women confirms the findings of this study. All interviewed respondents reported a lack of adequate support and interventions for the elderly woman, difficulties around who has the primary responsibility for prevention, and a lack of knowledge and prejudices about who is a victim of violence. An additional perspective that is highlighted in the results is that the view of violence can be affected by both normalization processes and generational differences.

SAMMANFATTNING   Enligt den internationella etiska koden för sjuksköterskor (ICN) så ska sjuksköterskan handla för att skydda enskilda personer när deras hälsa hotas av andras handlingar. Personer med demenssjukdom kan få svårigheter att uttrycka sina behov, vilket ställer krav på omgivningen att kunna läsa av kroppsspråk vid illabefinnande. Personcentrerad vård rekommenderas vid demenssjukdom. Äldre kvinnor med demenssjukdom löper dubbel risk än andra äldre att utsättas för våld i form av vanvård från vårdare. De utsätts oftare för våld av personer som är kända för dem snarare än en främling. Tecken på våldsutsatthet skiljer sig hos personer med demenssjukdom jämfört med andra våldsutsatta och de blir inte alltid bemötta och betraktade som ett brottsoffer. Våld kan vara psykiskt, fysiskt, sexuellt, ekonomiskt eller bestå av vanvård och försummelse och är ett allvarligt hot mot kvinnornas hälsa. Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av möten med kvinnor 65 år och äldre med demenssjukdom, utsatta för våld i nära relation i ordinärt boende. Studien är genomförd med en kvalitativ forskningsansats. Resultatet baserades på sju intervjuer med sjuksköterskor, vilka arbetade i hemsjukvården inom kommunal vård- och omsorg. Data samlades in genom semistrukturerade intervjuer, med stöd av en intervjuguide. Kvalitativ innehållsanalys användes för att analysera intervjudata.   Resultatet visade att de vanligaste våldsutövarna var makar/manlig partner. Ansträngd och utlämnad anhörigvårdarsituation kunde leda till våldsutövning. Kvinnornas våldsutsatthet förmedlades via kroppsspråket, beteendeförändringar och identitetsförvirring. Möten med våld kunde framkalla sårbarhet hos sjuksköterskor. Insikt om våld uppstod under intervjuerna: som till exempel vikten av lika omhändertagande som yngre våldsutsatta och erfarenheter kring specifik omvårdad. Att vård- och omsorgspersonal samt anhöriga får kunskap om demenssjukdomar och att öka medvetenhet om våld beskrevs som betydande i våldsförebyggande arbete. Likaså vikten av tidig information, utbildning och samtalsstöd till anhöriga. Sjuksköterskor kan möta äldre kvinnor med demenssjukdom som är utsatta för olika former av våld. Anhörigvårdare kan börja utöva våld mot kvinnorna som en konsekvens av livet med demenssjukdomen. Kvinnornas hälsa och identitet påverkas av våld och demenssymtomen kan förvärras. Dessa kvinnor får inte alltid samma omhändertagande som andra våldsutsatta yngre, vilket de har rättighet till. Viktiga delar i omvårdnaden av kvinnorna kan vara att inge trygghet och en känsla av inkludering. Även kontinuitet och personkännedom om kvinnorna kan vara av betydelse för att förebygga ohälsa. Anhöriga och vård- och omsorgspersonal behöver få kunskap om demenssjukdomar och våld för att kunna förebygga våld. Anhöriga är även i behov av tidig information och stöd från professioner inom hälso- och sjukvård och kommunal vård- och omsorg för att underlätta vårdarsituationen.   Nyckelord: Demenssjukdom, våld i nära relation, våldsutsatta äldre kvinnor, personcentrerad vård, intervjustudie / ABSTRACT   According to the international Code of Ethics for Nurses (ICN), a nurse should act to protect individuals when their health is being threatened by the actions of others. People with dementia may have difficulties expressing their needs, which imposes on the environment the ability to read the body language if not well-being. Person-centered care is recommended when suffering from dementia. Elderly women with dementia runs a double risk of violence than other elderly people to be subjected to violence in the form of neglect by carers. They are more often subjected to violence by people known to them rather than a stranger. Signs of abuse are different for people with dementia compared to others and people with dementia tare not always treated and regarded as victims. The violence can be mental, physical, sexual, economical, consist of neglect and they are all serious threats to women's health.   The aim was to describe the nurses' experiences of encounters with women of 65 years of age and older with dementia, victims of violence in close relationships in ordinary accommodation.   The study is conducted by a qualitative research approach. The result was based on seven interviews with nurses who worked in home care in municipal health care. Data were collected through semi-structured interviews, with the support of an interview guide. Qualitative content analysis was used to analyze interview data.   The results showed that the most common practitioners of violence were spouses/male partners. Situations of tension and lacking support for relatives could lead to violence. Women's vulnerability conveyed through body language, behavior change and identity confusion. Meetings with violence makes the nurses’ situation vulnerable too. Understanding of violence occurred during the interviews, as well as the importance of equality of care as younger battered and experiences around specific cared. If the health and social care staff and the relatives gain knowledge about dementia and increasing awareness of violence, the result is significant in violence prevention efforts. Likewise, was the importance of early information, education and counselling to relatives.   Nurses can meet elderly women with dementia who are exposed to various forms of violence. Family carer can begin to practice violence against women as a consequence of life with dementia. The health and identity of women are affected by violence and symptoms of dementia may deteriorate. These women do not always receive the same care as other younger people vulnerable to violence, for which they are entitled. Important aspects of the care of women can be to provide security and a sense of inclusion. Continuity and personal awareness of women can also be important for preventing ill health. Relatives and healthcare professionals need knowledge about dementia and violence in order to prevent violence. Relatives are also in need of early information and support from health care professions and municipal care to facilitate the care situation. Keywords: dementia, violence in close relationships, abused older women, person-centered care, interview study

Våld i ungas partnerrelationer är ett stort problem i dagens samhälle. Det har traditionellt sett fokuserats mer på våld i vuxna partnerrelationer och våld mot barn, vilket har lett till att våld bland unga länge har normaliserats och inte tagits på allvar. Syftet med studien är att få kunskap om samhällsaktörers upplevelser av arbetet med att informera ungdomar om partnervåld samt hur denna information tas emot från ungdomars perspektiv. För att undersöka detta har semistrukturerade intervjuer med samhällsaktörer genomförts samt fokusgruppsintervjuer med elever i årskurs 9. Datamaterialet har analyserats genom tematisk analys där fyra teman identifierades; ansvar, utmaningar, ungdomars informationskällor och förbättringsmöjligheter samt tillhörande subteman. Resultatet visade att samhällsaktörer ser våld i nära relation bland unga som en viktig fråga men att det inte får tillräckligt mycket fokus på grund av okunskap och avsaknad av forskning inom ämnet. Aktörerna beskriver även att de vill göra mer men att de resursmässigt inte räcker till och att annat därmed prioriteras. Utifrån fokusgruppsintervjuerna framkom det att samhällsaktörerna inte lyckats att nå ut med information om partnervåld i den utsträckning som ungdomarna hade önskat. Ungdomarna kände liten tillit till vuxenvärlden och berättade att de inte kände sig bekväma med att vända sig till personal på skolan eller andra samhällsaktörer vid potentiell utsatthet för partnervåld. De efterfrågade att aktörer lyfte frågan mer och ansåg själva att detta kan förebygga att ungdomar blir utsatta för våld i partnerrelationer. En slutsats som kan dras är att det behövs mer forskning om våld i ungas partnerrelationer och att frågan behöver prioriteras mer av samhällsaktörer för att färre ungdomar ska falla offer för partnervåld. / Youth intimate partner violence is a major problem in the society today. Traditionally there has been more focus on violence in adult partner relationships and violence against children, which has led to violence among adolescents being normalized and not taken seriously for a long time. The aim of the study is to investigate how stakeholders experience the work of informing adolescents about intimate partner violence and how this information is received from the perspective of adolescents. To investigate this, semi-structured interviews with stakeholders have been conducted, as well as focus group interviews with pupils in year 9. The data has been analyzed through a thematic analysis where four themes were identified: responsibilities, challenges, adolescents' sources of information and opportunities for improvement, with associated subthemes. The results showed that stakeholders value youth intimate partner violence as an important question. However, despite that importance the question does not receive much focus due to ignorance and a lack of research on the subject. The stakeholders also describe the desire to do more but that they do not have enough resources and other things are prioritized. Based on the focus group interviews, it emerged that the stakeholders do not succeed in reaching out with information about partner violence to the extent that the adolescents had wished. The adolescents had little trust in the adult world and said that they did not feel comfortable turning to employees at the school or other stakeholders in case of potential victims of intimate partner violence. They requested the stakeholders to raise the issue more and believed this could prevent adolescents from being exposed to violence in partner relationships. A conclusion that can be drawn is the need of more research in youth intimate partner violence and that the issue needs to be prioritized more by stakeholders to prevent adolescents from being victims of partner violence.

Uppsatsen ämnar analysera och jämföra framställningen av olika typer av allvarligt våld i tvåreportage från Dagens Nyheter. Våldstyperna i fråga är våld i nära relation och gängrelaterat våld.Målet är att finna eventuella likheter och skillnader i gestaltningen av brotten och de inblandadeparterna, samt potentiella underliggande värderingar som inte explicit formuleras. Uppsatsen användersig av en stilanalys med relevanta analysverktyg. Resultatet visar att det finns flera likheter igestaltningen av offren i förhållande till förövarna. Offren framställs som unga, oskyldiga tjejer,medan förövarna är onda, våldsamma äldre män. Dock skiljer sig reportagen vad gäller vem som är ifokus och i vilken mån de beskrivs. Reportaget om våld i nära relation har betydligt större offerfokusmedan reportaget om gängrelaterat våld har större fokus på förövaren i fråga. Vidare innehållerreportaget om våld i nära relation betydligt fler intima, intensiva och dramatiska drag, medan detgängrelaterade våldet framställs som spännande och fascinerande. Resultatet blir ännu mer relevant dådet ställs gentemot uppsatsens teoretiska ramverk och den tidigare forskningen i fråga. Resultatetpåvisar en kontrasterande beskrivning av offer och gärningsman, vilket i intersektionell mening är avintresse på grund av maktbalansen som skapas där emellan. Resultatet samspelar även med mycket avden tidigare forskningen vad gäller beskrivningar, fokus och framställning, dock med vissa skillnaderoch kontrasterande fynd.

Forskning visar att arbete mot våld i nära relation är viktigt. Detta examensarbete syftar till att undersöka vilken erfarenhet personal inom hemtjänsten har av arbetet med våld i nära relation bland äldre, för att öka kunskapen om hur personal inom hemtjänsten skulle kunna arbeta med våld i nära relation. För att besvara detta syfte använde vi oss av kvalitativ metod i form av tre semistrukturerade gruppintervjuer. Respondenterna var hemtjänstpersonal i två kommuner i södra Sverige. Materialet som samlades in transkriberades och analyserades tematiskt, vilket utmynnade i åtta teman: Åtgärder, Sjukdom- en riskfaktor för våld i nära relation, Chefens roll, Sekretess, Brist på kunskap, Det dolda våldet, Det förebyggande arbetet samt Ansvaret. Vi har haft en hermeneutisk ansats för att förstå oss på helheten i det komplexa sociala problemet med våld i nära relation bland äldre. Resultatet visar att det finns en brist på kunskap gällande arbetet med våld i nära relation bland äldre. Respondenterna känner sig inte trygga med att arbeta med våld i nära relation då de inte vet vad som förväntas av dem. De intervjuade grupperna saknar mål och riktlinjer och inget förebyggande arbete bedrivs. Resultatet visar att våldet inte sällan beror på sjukdom men att det annars främst sker i det dolda. Detta gör att det kan vara svårt för hemtjänstpersonalen att uppmärksamma våldet. / Research shows that work preventing against domestic violence is important. This degree essay aims to investigate what experience home care staff have of working with domestic violence among the elderly, in order to increase knowledge of how staff in home care could work with violence in close relationships. To answer this purpose, we used a qualitative method in the form of three semi-structured group interviews. The respondents were home care staff in two municipalities in southern Sweden. The material we collected was transcribed and analyzed thematically, resulting in eight themes: Actions, Illness - a risk factor for violence in close relationships, The manager's role, Secrecy, Lack of knowledge, Hidden violence, Preventive work and Responsibility. We have had a hermeneutic approach to understand the completeness of the complex social problem of domestic violence among the elderly. The results show that there is a lack of knowledge regarding work with domestic violence among the elderly. The respondents do not feel safe working with violence in a close relationship as they do not know what is expected of them or how they should act on it. The interviewed groups lack goals and guidelines and no preventive work is conducted. The results show that the violence is not infrequently due to illness, but that otherwise it mainly takes place in the hidden. This means that it can be difficult for the home care staff to see the violence.

Föreliggande studie avser att identifiera utvecklingsbehov, utifrån socialarbetares erfarenheter av behandlingsarbetet med män som utövar fysiskt våld mot kvinnor i nära relationer. Fokus riktar sig mot socialarbetarnas utmaningar med förändringsarbetet. De upplevelser som ska undersökas förhåller sig till socialarbetares erfarenheter efter implementeringen av lagändringen i Socialtjänstlagen år 2021. Lagen anger att socialtjänsten måste erbjuda hjälp och behandling för våldsutövare. Stöd och behandling riktad till våldsutövare är därmed ett relativt nytt arbetsområde inom socialtjänsten, även om det har setts som en viktig del av bekämpningen av våld i nära relation under en längre tid. För att uppnå syftet genomfördes kvalitativa intervjuer med de socialarbetare som arbetar med behandling för män som utövar fysiskt våld. Utifrån respondenternas svar identifierades tre utmaningar kring behandlingen; gruppbehandling, motivationsarbete och uppföljning. Dessa tre analyserades mot vårt syfte, frågeställningar, valda teoretiska utgångspunkter och tidigare forskning. En viktig slutsats av arbetets studie är vikten av ett individanpassat behandlingsarbete samt att de tre ovanstående utmaningarna även har identifierats som utvecklingsbehov. Dessa utvecklingsbehov kan vara fördelaktiga för verksamheterna att fokusera mer på, med syftet att förbättra behandlingsarbetet med våldsutövare i nära relation. / The aim of this study is to identify development needs based on social workers' experience of treatment work with men who use physical violence against women in close relationships. Focusing on social workers' challenges in changing perpetrators behavior. The experiences of challenges relate to the time after the implementation of  the new Swedish law 2021, that states that social services must provide help and treatment for perpetrators. The support and treatment aimed at the perpetrators is therefore a relatively new area of work within the social services, even though it has been seen as an important part of combating domestic violence for a longer time. To achieve the aim we conducted qualitative interviews with social workers involved in treatment for the perpetrators of violence. Based on the answers of our respondents we identified three challenges with perpetrator treatment; group therapy, motivational work and follow-up work. We analyzed these three against our aim, issues, our chosen theoretical starting points and previous research. An important conclusion of the study is the importance of individualized treatment and that the three challenges above have also been identified as development needs. These development needs can be beneficial for the organization to focus more on, with the purpose to improve the treatment with perpetrators in close relationships.

Syftet med denna uppsats är att undersöka vilka faktorer/strukturer som enligt tidigareforskning bidrar till och upprätthåller mäns våld mot kvinnor i heterosexuella parrelationer,med ett fokus på den manliga förövaren. Mäns våld mot kvinnor är ett utbrettsamhällsproblem som får allvarliga konsekvenser för både samhället och offret. Män utgören majoritet av våldsutövare, och det är därmed viktigt att undersöka deras perspektiv föratt kunna skapa en förståelse kring möjliga orsaker till att våldet sker. Uppsatsen är en narrativ litteraturöversikt där det empiriska materialet utgörs av 20 studiersamt en bok och en artikel. En teoridriven tematisk analys har genomförts därhuvudtemana En riktig man, Inte mitt fel samt Jag utövar våld identifierats. Dessadiskuteras främst i relation till hegemonisk maskulinitetsteori. Sammanfattningsvis visarresultatet att maskulina normer och omgivningens förväntningar styr männens agerandesamt förmåga till förändring, där bland annat rädsla för att ses som “svag” i andra mänsögon hindrar hjälpsökande. Icke-dömande bemötande och miljöer där män har förmågaatt bli konfronterade i sitt våldsamma beteende har påvisats vara viktigt för att skapaacceptans samt ansvarstagande. Avslutningsvis är ett återkommande drag att våldsutövarevill undvika skammen som tillkommer med att vara en kvinnomisshandlare, och använderdärför en variation av strategier för att positionera sig utanför begreppet. Uppsatsens relevans i socialt arbete återfinns i problemets utbreddhet och därmed behovetatt skapa en bredare förståelse för möjliga orsaker till dessa destruktiva strukturer. / The aim of the thesis is to examine which factors/structures, according to previousresearch, contribute to and maintain men´s violence against women in heterosexualintimate partner relationships, with empashis on the male perpetrator. Men´s violenceagainst women is a widespread social problem that has serious consequences for bothsociety and the victim. The majority of perpetrators of violence are men, and it is thereforeimportant to examine their perspective in order to create an understanding of the possiblereasons why the violence occurs. The thesis is a narrative literature review where the empirical material consists of 20 studiesas well as a book and an article. A theoretical thematic analysis has been conducted wherethe themes A real man, Not my fault and I practice violence have been identified. These aremainly discussed in relation to the theory of hegemonic masculinity. In summary, theresults show that masculine norms and societal expectations govern the men's actions andability to change, where, among other things, fear of being seen as "weak" in the eyes ofother men prevents help-seeking. Non-judgmental support and environments where mencan be confronted in their violent behavior have been shown to be important in creatingacceptance and taking accountability. In conclusion, a recurring feature is that maleperpetrators of violence seek to avoid the shame that comes with being a women batterer,and therefore use a variety of strategies to position themselves outside that category.  The thesis' relevance in social work lies in the prevalence of the problem and thus the needto create a broader understanding of possible causes for these destructive structures.

Syfte: Syftet var att undersöka tandvårdspersonals erfarenhet, agerande och faktorer vid misstanke om att barn far illa samt vilka hinder som påverkar beslutet att göra en orosanmälan. Metod: En allmän litteraturstudie baserad på 20 vetenskapliga artiklar av kvantitativ ansats. Datainsamlingen utfördes i databaserna DOSS, CINAHL, MEDLINE, PubMed och Google Scholar. Urvalet begränsades med inklusions- och exklusionskriterier. Valda artiklar besvarade litteraturstudiens syfte, var publicerade mellan år 2017-2022 och kvalitetsgranskades för att säkerställa hög kvalitet. Resultat: Majoriteten av tandvårdspersonalen hade erfarenheter av att möta barn som misstänks fara illa. Vanliga ageranden vid misstanke var att dokumentera skador, rapportera till polis eller klinikchef, fråga barnet och föräldrarna samt följa upp observationerna. Anmälningsfrekvensen till barnskyddsmyndigheter var genomgående låg. Hinder för orosanmälan var oro för negativa konsekvenser, osäkerhet om misstankens tillförlitlighet, bristande kunskap samt att riktlinjer och rutiner saknades. Slutsatser: Tandvårdspersonals erfarenheter av att möta barn som misstänks fara illa, tydliga riktlinjer och rutiner, kunskap i ämnesområdet och den subjektiva uppfattningen är faktorer som påverkar anmälningsbenägenheten. Vidare forskning behövs för att undersöka vilka åtgärder som kan leda till en ökad anmälningsbenägenhet hos tandvårdspersonal och på så vis möjliggöra att fler barn kan få leva ett liv fritt från våld. / Aim: The aim was to examine dental healthcare professionals experience, actions and factors when suspecting child maltreatment and to determine barriers that affect the decision to report a concern. Method: A literature study based on 20 scientific articles of a quantitative approach. Data collection was performed using the databases DOSS, CINAHL, MEDLINE, PubMed, and Google Scholar. Inclusion and exclusion criteria were used to limit the sample. The selected articles that answered the purpose of the literature study were published between 2017-2022 and were quality-reviewed to ensure high quality. Results: The majority of dental professionals had experienced suspected cases of child maltreatment. Common actions in case of suspicion were to document injuries, report to the police or clinic manager, question the child and the parents and follow up the observations. The frequency of reports to the child protection authorities was consistently low. Barriers to reporting were concern about negative consequences, uncertainty about the reliability of the suspicion, lack of knowledge, guidelines, and routines. Conclusions: Dental professionals experiences of meeting children who are suspected of being maltreated, clear guidelines and routines, knowledge in the subject area and the subjective perception are factors that influence the tendency to report. Further research is needed to investigate which measures can lead to an increased propensity to report among dental professionals and in such a way enable more children to live a life free of violence.