Barnsjuksköterskor möter allt oftare föräldrar med psykisk ohälsa. Med ökad frekvens av psykisk ohälsa, ökar kraven på barnsjuksköterskors kompetens att i mötet med föräldrar med psykisk ohälsa möta dem utifrån de förutsättningar som finns. Syftet var att undersöka barnsjuksköterskors upplevelser av att möta familjer där föräldrar har psykisk ohälsa. Studien genomfördes med kvalitativ design. Datainsamling skedde genom semistrukturerade intervjuer och analyserades med kvalitativ innehållsanalys enligt Elo och Kyngäs (2008). Resultatet är uppbyggt av huvudkategorin; “För ett professionellt bemötande och omhändertagande av föräldrar med psykisk ohälsa har inre utveckling och yttre tvärprofessionellt stöd en betydande roll”, vilken belyser informanternas upplevelser av hur yrkeserfarenhet, i kombination med stöd från kollegor och gott samarbete med övriga instanser som arbetar med barn som målgrupp, har stor betydelse för hur möten med föräldrar med psykisk ohälsa upplevs. Värdet av att som barnsjuksköterska arbeta familjefokuserat framkom. Att skapa ett vårdande möte där föräldern har upplevelsen av att bli sedd och bemött ur ett livsvärldsperspektiv upplevs betydelsefull för en god omvårdnadsrelation som gynnar barnet. Ömsesidig tillit, empati, respekt och öppen kommunikation är av stor vikt för att generera upplevelsen av, att som ett team, samarbeta för att uppnå bästa möjliga omvårdnad om barnet.  Inför mötet med föräldrar med psykisk ohälsa upplevde barnsjuksköterskor ibland att kunskapsbrist avseende innebörden av psykiatriska diagnoser kunde försvåra mötet, på grund av tveksamhet kring förhållningssätt och bemötande.

Bakgrund: I Sverige dör ca 100 000 varje år en stor del av dessa är i behov av palliativ vård. Palliativ vård handlar om att lidande minskas och livskvaliteten främjas genom att symtomlindra och att inte ge livsuppehållande vård. Sjuksköterskor har det övergripande ansvaret för omvårdnaden av patienten därför tillbringar sjuksköterskan mycket tid med patienten. Sjuksköterskan ser individen och inte bara patienten och dennes sjukdom, det är sjuksköterskans ansvara att bilda en relation med patienten. För att vården ska kunna vara individanpassad krävs det att sjuksköterskan är lyhörd och öppen inför patientens behov. Syfte: Att beskriva sjuksköterskor erfarenheter av att vårda patienter i palliativt skede. Metod: En litteraturbaserad studie där datamaterialet innehöll åtta vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. Resultat: Ur analysen framkom fyra kategorier; vara följsam i samtalet, tillgodose patientens behov, samverkan om patienten, involvera närstående som aktiv part med nio underkategorier. Konklusion: Det framkom att sjuksköterskors erfarenheter varierade och att kunskapsbristen var ett problem som behövdes utvecklas. / Background: In Sweden, about 100,000 die every year, a large part of which is in need of palliative care. Palliative care is about the fact that suffering is reduced and the quality of life is promoted by symptom relief and not providing life-sustaining care. Nurses have the overall responsibility for the care of the patient, and spends most time with the patient. The nurse sees the individual and not just the patient and his or her disease, it is the nurse's responsibility to form a relationship with the patient. In order for the care to be individualized, it is required that the nurse is responsive and open to the patient's needs. Aim: To describe nurses' experiences of nursing patients in palliative stages. Method: A literature-based study where the data material contained 8 scientific articles with qualitative approach. Results:  From the analysis four categories emerged; being compliant in the conversation, meet the needs of the patient, collaboration about the patient, involve relatives as an active part with nine subcategories Conclusion: It emerged that nurses' experiences varied and that the lack of knowledge was a problem that needed to be developed.

Bakgrund: Patienter inom psykiatrisk tvångsvård kan bli utsatta för tvångsåtgärder. Om de tillåts dela med sig av sina upplevelser relaterat till detta kan lidandet minska. Därav har uppföljande samtal efter tvångsåtgärder införts i lagen. Det kan vara svårt och känslomässigt utmanande för vårdare att samtala med patienter efter tvångsåtgärder vilket kan göra ett sådant samtal problematiskt. Syfte: Att undersöka hur vårdare upplever uppföljande samtal efter tvångsåtgärder inom psykiatrisk vård. Metod: En kvalitativ metodologi användes. Åtta intervjuer med öppna frågor genomfördes på en vuxenpsykiatrisk klinik. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet presenteras utifrån tre teman. Det uppföljande samtalets innehåll och form beskriver vårdares upplevelser av samtalsmanualen som hinder och möjlighet, samtal eller en siffra i statistiken och hur relationens kvalitet gör samtalet. Det uppföljande samtalets betydelse för vårdandet visar att vårdare upplever att uppföljande samtal är en hjälp för att förstå varandra och ett möjligt bidrag till färre tvångsåtgärder. Det uppföljande samtalet – att förhålla sig till patienters misstro synliggör vårdares upplevelser av att bli kritiserad för sitt jobb, att behöva ta ställning för och emot kollegor och att känna osäkerhet om den framtida vårdrelationen. Slutsats: Det finns flera saker som vårdare upplever gynnsamma med uppföljande samtal men även saker som uttrycks vara problematiska och känslomässigt utmanande. Denna studie synliggör att ytterligare forskning behövs inom området. Förutom ytterligare forskning om vårdares upplevelser bör framtida studier även undersöka patienters upplevelser. Detta för att patientperspektivet relaterat till uppföljande samtal efter tvångsåtgärder ska belysas. Forskning om uppföljningssamtal efter tvångsåtgärder bör också ske inom kontexten rättspsykiatrisk vård eftersom även denna innefattar uppföljande samtal efter tvångsåtgärder

Litteraturöversikten belyser den typ av självskadebeteende som medför ytliga eller måttliga hudskador, där beteendet inte avser leda till suicid. Vårdande utgör sjuksköterskans specifika kompetensområde. Sjuksköterskan bär ansvaret att se patienten ur ett holistiskt perspektiv, med respekt för individens integritet, anatomi och värdighet. Sjuksköterskans förhållningssätt påverkar hur vårdmötet utformas, vilken forskning påvisar att patientgruppen upplever bristande. Attityder blir därmed avgörande för ett adekvat vårdande Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskans attityder till att vårda patienter med självskadebeteende. Metod: Arbetet baseras på en litteraturöversikt, där 10 artiklar av kvalitativ eller kvantitativ metod granskades. Underlaget ger en övergripande bild av dagens aktuella kunskaper inom det valda området. Resultat: Resultaten visade en del positiva, dock huvudsakligen negativa attityder. Resultatet tydliggör sjuksköterskors förståelse, känslor och förhållningssätt till patienter med självskadebeteende. Sjuksköterskornas känslor påverkades av deras kunskaper om självskadebeteende, vilken i sin tur påverkade deras handlingar. Sjuksköterskornas kompetens hade en direkt inverkan på attityderna, och vice versa. Diskussion: I resultatdiskussionen relateras valda delar utifrån centrala begrepp som framkom i översiktens resultat, mot Tidsvattenmodellen av omvårdnadsteoretikerna Phil Barker och Poppy Buchanan-Barker. Sjuksköterskornas bristande kunskap, upplevda omvårdnadsansvar samt emotionella påverkan, är faktorer med stor inverkan på sjuksköterskors attityder i vården av patienter med självskadebeteende. Dessa faktorer är avgörande för möjligheterna till framtida förbättringar inom området. / The literature review highlights the type of superficial or moderate skin injuries, where the behavior does not intend to lead to suicide. Caring constitutes the nurse's specific skills. Hence, the nurse is responsible for seeing the patient through a holistic perspective, respecting the individual's integrity, anatomy and dignity. This becomes a basis for how the care encounter will be designed, with research showing that these patients experience lacking. Hence, attitudes determine the quality of the care given. Aim: The purpose was to illuminate the nurse's attitudes to care for patients with self-harm behaviour. Method: The method that forms the basis of our work is a literature review. Ten articles, of qualitative and quantitative nature, have been reviewed. These gave an overall picture of current knowledge in the field chosen Results: The results showed some positive but mostly negative attitudes. The results of the work clarify nurses’ understanding, feelings and approaches to patients who self-harm. Nurses feelings towards self-harm were influenced by their knowledge and understanding, which affected their actions and approaches. Nurses’ skills showed a direct impact on the attitudes toward the patients, and vice versa Discussion: Selected parts are related to key concepts as expressed in the results of the survey, against the Tidal model of Phil Barker and Poppy Buchanan-Barker. The nurse's lack of knowledge, the nurses' perceived nursing responsibility and the emotional impact, are all factors that greatly affect the attitudes of nurses in the care of patients with self-harm behaviour. These are crucial factors for the possibility of future changes in the area

Obstruktiva lungsjukdomar orsakar lidande för många människor. Andningen kan bli så påverkad att människor inte får luft. För personer som lider av astma och KOL (kroniskt obstruktiv lungsjukdom) och som dessutom röker är rökstopp av betydande vikt, eftersom båda sjukdomarna förvärras vid fortsatt rökning. Flertal forum finns som erbjuder råd och stöd att sluta röka och förbli rökfria, men många människor väljer att sluta röka på egen hand. Svårigheter med att sluta röka är att många människor upplever abstinens som gör att de faller tillbaka och börjar röka igen. Det vårdande samtalet har att främja hälsa och välbefinnande och sjuksköterskan kan inge människor hopp om att det går att sluta röka. För att kunna ingjuta hopp till människor som försöker sluta röka behöver distriktssköterskor förstå upplevelsen av att sluta röka och vad som är till stöd i processen. Distriktssköterskor behöver mer kunskap om erfarenheter av att sluta röka och förbli rökfria utifrån patientens perspektiv för att förstå det komplexa i att sluta röka. Syftet med studien är att beskriva erfarenheter av att sluta röka och förbli rökfri hos personer med obstruktiv lungsjukdom. Studien är en intervjustudie, kvalitativ metod. Sju informanter från Västra Götaland intervjuades om sina erfarenheter om att sluta röka och förbli rökfria. Analysen gjordes som en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Analysen resulterade i kategorierna; Dramatisk vändpunkt, Egen kraft, Handskas med abstinens och Framtidstro. I resultatet framkommer, att det är en dramatisk vändpunkt som informanterna kommer till när de drabbas av andnöd och sjukdomar. Informanterna erhåller fakta om vilken skada rökningen gör, men den påverkar dem inte i beslutet att sluta röka. Med hjälp av egen kraft slutar informanterna att röka och de hanterar sin abstinens på olika sätt. Slutsatsen är att det är viktigt att distriktssköterskor ingjuter hopp om att det går att sluta röka. Studien visar att distriktssköterskor bör lägga tonvikten på att försöka förstå patientens situation snarare än ge information om rökningens skadeverkan och hur personen skall sluta röka. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot distriktssköterska

Långvarig smärta anses som ett lidande som påverkar individens livskvalité. Av vårdsökande personer i primärvården är det 20-40 % som anger smärta, hälften av dem har smärta som pågått längre än tre månader. Syftet är att beskriva äldre patienters erfarenheter av vilket stöd de får av distriktssköterskan i hemsjukvården för att lindra långvarig smärta. En ökad insyn i patienternas beskrivning av distriktssköterskans stöd, kan bidra till en ökad förståelse över patienternas situation. Förståelsen kan leda till en insikt för distriktssköterskan i arbetet med att förbättra vårdrelationen mellan distriktssköterskan och patienten med långva-rig smärta. För att klarlägga och belysa syftet valdes som metod en kvalitativ intervjustudie, med en induktiv ansats, som analyserats med hjälp av innehållsanalys. Tre kategorier har identifierats i resultatet. De olika kategorier som framträdde i analysen av intervjuerna, bottnar i deltagarnas strävan efter lindring av smärta ur olika aspekter för att få en lindring av smärtan och trygghet i sin situation. Resultatet visar att patienterna med långvarig smärta beskriver distriktssköterskans stöd genom att få hjälp med läkemedel i hemmet, det värdefulla vårdande samtalet och en trygg vårdande relation. I diskussionen beskrivs professionellt förhållningssätt ur tre aspekter som de äldre patienterna i studien beskriver som lindrande för deras smärta. De beskrev att smärtan begränsade livet, vilket innebar svårigheter att sköta sin hälsa, men det gav även en känsla av isolering och svå-righet att göra aktiviteter. Värdet av att bli lyssnad på för att få tala om sin situation beskrivs, men även att få information om sin behandling. Genom att ha en kontinuerlig kontakt med samma distriktssköterska uppstår en nära vårdande relation mellan den äldre patienten och distriktssköterskan. Att distriktssköterskan har kunskap om patientens situation och smärta ger trygghet. Distriktssköterskans professionalitet ger också lindring mot den långvariga smärtan. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot distriktssköterska

Patienter med suicidala tankar och handlingar är en skör patientgrupp som är sårbara på grund av sitt sjukdomstillstånd. Omvårdnaden av dessa patienter är en stor utmaning för ambulanssjuksköterskan som många gånger är patientens första kontakt med vården i det akuta skedet. Vårdandet kräver ett stort personligt engagemang och kan spela stor roll för att förhindra suicid och påverka patientens framtida liv och välbefinnande. Denna studies syfte var att belysa ambulanssjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med suicidala tankar och handlingar. Kvalitativa djupintervjuer av åtta ambulanssjuksköterskor genomfördes. Dessa analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Analysen resulterade i sexton underkategorier och fyra huvudkategorier. Huvudkategorierna var: Främjande av vårdrelation, Byggande av tryggt vårdrum, Känslomässig påfrestning samt Värdering av patientens önskan att dö. Resultatet visar två tydliga områden i vården av patienter med suicidala tankar och handlingar. Den ena upplevelsen var relaterad till bemötandet och omhändertagandet av patienten för att få fram information om patientens intention med sin handling. Den andra upplevelsen var relaterad till vårdarens egna känslomässiga påfrestning efter att ha vårdat en suicidal patient. Studien visar hur komplicerad och svår vården av suicidnära patienter är och att det ställs höga krav på ambulanssjuksköterskorna som vårdar dessa patienter. Efterfrågan på ökade utbildningsinsatser till ambulanssjuksköterskor gällande patientkategorin samt framtagande av behandlingsriktlinjer/bedömningsinstrument är något som studien påvisar. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot ambulanssjukvård

Inom elevhälsan erbjuds alla grundskoleelever vaccinationer vid flertalet tillfällen. Den som är ålagd att utföra vaccinationen är skolsköterskan. Forskning visar att många barn känner rädsla inför ”stick”. Det finns risk för att denna rädsla, när den uttrycks, kan ha negativ känslomässig påverkan på skolsköterskan som är ålagd att genomföra vaccinationen. Studiens syfte är att undersöka hur skolsköterskor beskriver sina erfarenheter i mötet med elever som är så rädda inför vaccination att den kan vara svår att genomföra. En kvalitativ intervjustudie med åtta skolsköterskor genomfördes. Materialet analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Fjorton underkategorier identifierades, dessa sammanfattades i fyra kategorier: hantera intressekonflikter, bemöta utmaningar, mobilisera resurser och mötet som möjlighet. Skolsköterskorna beskrev att det fanns både svårigheter och möjligheter i mötet med de rädda eleverna och de beskrev att de hade förutsättningar att hantera mötet på ett sätt som gjorde att de för det mesta upplevde situationen som oproblematisk. Den okomplicerade bild som skolsköterskorna hade av mötet med elever som uttryckte rädsla för stick kontrasterar mot tidigare forskning. Detta skulle möjligen kunna förklaras med att tidigare forskning eventuellt inte är direkt överförbar till förhållandena inom elevhälsan samt bero på att det i urvalsgruppen kan ha funnits ett intresse för frågan eftersom de tackat ja till deltagande. Förslag på kliniska implikationer är att undersöka möjlighet till farmakologisk intervention inför vaccination, samt ett utökat samarbete inom elevhälsan runt de elever som upplever rädsla inför vaccination. Även elevernas upplevelser av mötet bör undersökas för att belysa resultatet från studien. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot distriktssköterska

Runt 5% av världens befolkning drabbas av bipolär sjukdom. Sjukdomen innebär att patientens stämningsläge pendlar mellan hypomani eller mani och depression med alla därtill hörande symptom och hinder samt en livslång läkemedelsbehandling. Bipolär sjukdom innebär att i perioder befinna sig i depressionens djupaste mörker för att i andra perioder befinna sig i manins gränslöshet men också den osäkerhet och oförutsägbarhet som pendlingarna mellan de två tillstånden innebär. Bipolär sjukdom medför ett stort lidande och många hinder i vardagen för patienten. Med denna litteraturstudie belyses hur patienten upplever livet med bipolär sjukdom. Studiens resultat baseras på åtta kvalitativa artiklar och en kvantitativ. Sjukdomen medför för patienten ofta en svårighet att acceptera sin diagnos men också en vändpunkt i livet då diagnosen fastställs. Patienten tycks uppleva sina känslor på ett annat vis än den som inte lider av bipolär sjukdom. Kunskapen om sjukdomen i samhället är liten och fördomarna är många vilket leder till en stigmatisering. Patienten har ofta en strävan efter att lära sig mer om sin sjukdom och att lära sig hantera sin tillvaro med sin sjukdom. Något som är av stor vikt för patienten är relationer, såväl till anhöriga som till sjukvården. Sjuksköterskan har en stor betydelse för patienten med bipolär sjukdom och ett av de viktigaste redskap hen har i mötet med patienten är det vårdande samtalet. / Program: Sjuksköterskeutbildning

Anestesisjuksköterskan möter dagligen äldre patienter i det perioperativa vårdarbetet. Antalet äldre patienter som genomgår ett operativt ingrepp ökar i omfattning och äldre patienter har större risk för att drabbas av olika postoperativa komplikationer. Konfusion är en postoperativ komplikation som i sin tur leder till allvarliga konsekvenser för äldre patienter. Postoperativ konfusion är ett omfattande problem både ur ett patientperspektiv och ett hälso- och sjukvårdsperspektiv, eftersom det innebär ett stort lidande för patienten och ger även ökade vårdkostnader. Postoperativ konfusion ökar också risken för att drabbas av andra komplikationer såsom fallrisk, infektioner och näringsproblem. Syftet är att beskriva anestesisjuksköterskors erfarenheter av perioperativt vårdande av äldre patienter med fokus på vårdåtgärder som förebygger postoperativ konfusion. Studien är en kvalitativ studie där intervjuerna har analyserats med innehållsanalys enligt Lundman och Hällgren Granheim (2008). Sex anestesisjuksköterskor intervjuades om deras erfarenhet av det perioperativa vårdandet av äldre patienter med fokus på vårdåtgärder som förebygger postoperativ konfusion. Analysen resulterade i tre kategorier; Närvaro, Ömsesidighet och Beskydd. Dessa tre kategorier presenteras i resultatet med tio underkategorier. Anestesisjuksköterskorna arbetar med stödjande åtgärder för de äldre patienterna och med deras omvårdnadsbehov. Resultatet överensstämmer med litteraturen i ämnet. Anestesisjuksköterskorna i studien arbetar förebyggande för postoperativ konfusion genom att ge patienten tid, information och genom att använda sig av de vårdåtgärder som beskrivs i resultatet. De förebygger postoperativ konfusion utan att alltid vara medvetna om det. Deras kunskap kan därför betraktas som erfarenhetsbaserad kunskap som är oreflekterad. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot anestesisjukvård