Den palliativa vården utgår från en helhetssyn på patienten och närstående och den ska vila på en grund bestående av fyra hörnstenar; symtomlindring, teamarbete, relation och kommunikation samt närståendestöd. Den palliativa vården bedrivs av både slutenvård, primärvård och kommun och den kräver ett gott samarbete över huvudmannagränser för att vården ska fungera så bra som möjligt för patienten och de närstående. På uppdrag av de dåvarande sjukhuscheferna i Alingsås, Borås och Skene samt primärvårdschefen i södra Älvsborg startade hösten 1999 en tvärprofessionell arbetsgrupp arbetet med att sammanställa ett vårdprogram för palliativ vård i livets slut. Vårdprogrammet kom ut i verksamheten 2004. Verksamhetschefer och medicinskt ansvariga sjuksköterskor har positioner som kan ge förutsättningar för och följa upp att en god palliativ vård bedrivs. Syftet med uppsatsen är att belysa verksamhetschefer och medicinskt ansvariga sjuksköterskors syn på palliativ vård i livets slut och hur de ser på sin roll i denna vårdform. Syftet är även att belysa hur de ser på det lokala vårdprogrammet Palliativ vård i livets slut. Resultatet har tagits fram genom kvalitativ innehållsanalys av fem intervjuer med verksamhetschefer och medicinskt ansvariga sjuksköterskor som är verksamma inom området för implementeringen av det lokala vårdprogrammet Palliativ vård i livets slut. Utifrån vad respondenterna berättar i intervjuerna verkar deras syn och värderingar i stort stämma överens med den palliativa vårdfilosofin och vårdvetenskapliga värderingar. De uttrycker många positiva erfarenheter av den palliativa vårdens uppbyggnad och organisation men även problem i form av resurs- och kompetensbrist. Respondenterna verkar använda sig av olika ledarstilar i kombination. / <p>Program: Sjuksköterskeutbildning</p><p>Uppsatsnivå: C</p>

WHO säger att palliativ vård utgör ett förhållningssätt med syfte att ”förbättralivskvaliteten för patienten och de närstående.” Enligt Widell (2003) används begreppetpalliativ vård när vi pratar om patienter som har en obotlig sjukdom och befinner sig ilivets slut. Kärnan inom den palliativa vården är de fyra hörnstenarna: symtomlindring,teamarbete, relation och kommunikation samt anhörigstöd. Den palliativa vården ärkomplex och bygger till stor del på teamarbete mellan olika yrkeskategorier. När enmänniska får beskedet att han/hon lider av en obotlig sjukdom medför det ångest ochlidande både för individen och dennes anhöriga. Målen inom den palliativa vårdenhandlar om att ge patienten och dennes anhöriga möjlighet att leva ett så gott liv sommöjligt trots närvaro av sjukdom. En viktig person inom den palliativa vården ärläkaren, han är medicinskt ansvarig och den som tar beslut om palliativ vård. Syftet meddenna uppsats är att belysa läkarens upplevelser av den palliativa vården, och dessorganisation samt vilken roll läkaren har inom denna vårdform. Härutöver är viintresserade av att undersöka läkarens syn på vårdprogram. Sju intervjuer med läkareverksamma inom palliativ vård har analyserats med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Iresultatet framkommer att läkarna tycker att det är viktigt att ge en god och trygg vård.Trygghet kan uppnås genom kontinuitet i vården samt närvarande och tillgängligpersonal. Läkarna ser de anhöriga som en resurs i vårdandet av patienten och låter demvara med i den mån det är möjligt. Läkarna har ett nära samarbete med sjuksköterskornaoch ser sig i första hand som konsulter med ett medicinskt ansvar. Läkarna uttrycker attdet palliativa vårdprogrammet är bra men att det är svårt att använda på grund avstorleken. En kortare sammanfattning skulle troligtvis vara lättare att använda och på såvis skulle vetenskapen även komma patienten till gagn i större utsträckning. När vi tagitdel av dessa intervjuer har vi slagits av att läkarna i så hög grad fokuserar påomvårdnaden av patienten i sitt arbete. Som blivande sjuksköterskor kommer vi att fåen viktig roll i mötet med dessa patienter. En förutsättning för ett gott möte är att vi hartillräkliga kunskaper om dessa patienter med oss. / <p>Program: Sjuksköterskeutbildning</p><p>Uppsatsnivå: C</p>

Bakgrund: Hypertoni är en av de vanligaste orsakerna till att besöka primärvården och en av de viktigaste modifierbara riskfaktorerna för hjärt- och kärlsjukdom. Livsstilsbehandling är grunden i all behandling av hypertoni. En stor andel av hypertonipatienter är obehandlade eller når ej behandlingsmål. Ett vårdprogram har därför tagits fram för att förbättra omhändertagandet av hypertonipatienter i primärvården. Syfte: Syftet är att undersöka personalens upplevelser och erfarenheter från implementeringen av vårdprogrammet för hypertoni på en vårdcentral. Metod: Studien är en explorativ intervjustudie. Datainsamlingsmetoden var enskilda semistrukturerade intervjuer. Urvalet bestod av nio personer som arbetade på Tierps vårdcentral. Materialet analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Informanterna var positiva till implementeringen av vårdprogrammet. De upplevde att implementeringen av vårdprogrammet för hypertoni skapade struktur och ökade kvaliteten på vårdcentralen. Vårdprogrammet förkortades och anpassades efter lokala förutsättningarna. Rutinerna dokumenterades i ett kvalitetsdokument. Samtliga yrkesgrupper som berördes av förändringarna fanns representerade i den arbetsgrupp som tog fram de lokala rutinerna, inklusive verksamhetschefen själv. En blodtrycksmottagning öppnades där en specialutbildad sjuksköterska arbetar. På så vis kunde utredning och uppföljning av hypertonipatienterna säkerställas, vilket förmodligen gynnar resurssvaga grupper. Implementeringen ledde till ett mer likriktat arbetssätt över hela verksamheten och medförde att livsstilsarbetet kunde utföras mer strukturerat. Utmaningar med att få patienterna till hälsosamtal kvarstår. Uppföljning planeras till hösten 2013. Slutsats: Informanternas upplevelse var att vårdprogrammet för hypertoni skapade struktur och ökade kvaliteten på vårdcentralen. Framgångsfaktorer var bl.a. att ha alla yrkesgrupper representerade arbetsgruppen, inklusive verksamhetschefen själv. Ett hinder för att implementera vårdprogram var att verksamheten är väldigt stor vilket försvårar att kommunicera ut tydlig information till alla enheter. Tidsbristen ses som ett hinder för att kunna följa upp implementeringsarbetet. / Background: Hypertension is one of the most common reasons for visiting primary care and one of the most important modifiable risk factors for cardiovascular disease. Lifestyle change is the foundation of all treatment of hypertension. Many hypertensive patients are untreated or unsuccessful in reaching treatment goals. Regional guidelines have therefore been developed to improve the care of hypertensive patients in primary care. Purpose: The aim is to study the staff’s experiences of an implementation of regional guidelines for hypertension at a medical centre. Method: The study is an exploratory interview study. Method for data collection was individual semi-structured interviews. The study selection consisted of nine employees at a medical center. The material was analyzed according to qualitative content analysis. Results: The participants were positive to the implementation of the regional guidelines. They experienced that the guidelines created structure and improved the quality at the medical centre. The guidelines were shorted and adjusted to the local settings.  They were documented in a quality document. All involved occupational groups were represented in the workgroup the developed the local routines, including the manager of the medical centre. A nurse reception opened especially for blood pressure patients, led by a specially trained nurse.   Success factors were to have all the professions represented in the work group, including the manager. Guidelines were shortened and localized with the best of the patient in favor. A nurse led practice was created to ensure that the guidelines are followed. The work resulted in a more consistent way of work and a more standardized way to work with life style. Challenges in making patients come to lifestyle counseling persist. An evaluation of the implementation is planned to take place autumn 2013.  Conclusion: They experienced that the guidelines created structure and improved the quality at the medical centre. A success factor was to have all occupational groups represented in the work group, including the manager. An obstacle was that the medical centre is very big which obstruct clear communication.  Lack of time was an obstacle for ensuring evaluation.

Syfte: Att belysa vad som tas upp i vårdprogram angående vårdmöte och stöd till cancerpatienter. Bakgrund: På grund av det ökade antalet människor som får diagnosen cancer, är sjuksköterskor i behov av mer kunskap om vårdmöte och stöd till cancerpatienter. Metod: Att analysera data genom en kvalitativ litteraturstudie som behandlar omvårdnads - och psykosociala aspekter i vårdprogram. Resultat: Delaktighet genom information, stöd genom kommunikation, att uppmärksamma psykisk ohälsa samt att bemöta existentiella frågor har visat sig vara viktiga delar och utgör resultatets fyra temaområden. Slutsats: Vårdprogram har visat sig innehålla en ojämn fördelning av information angående vårdande möten och stöd till cancerpatienter. Sammantaget ger dock det material som presenteras i studiens resultat, en relativt mångfacetterad bild av hur vårdmöte och stöd kan ges under olika faser i cancerpatienters sjukdomsförlopp. Klinisk implikation: Denna studie kan vara en bra källa till information för sjuksköterskor om vård och stöd i der dagliga mötet med cancerpatienter. Genom att erbjuda användbara råd och strategier kan denna studie skapa en ökad känsla av självförtroende inför svåra situationer som sjuksköterskan kan möta. / Aim: To enlighten what is included in health care programs regarding the caring encounter and support for cancer patients.Background: Due to the increasing number of people that are diagnosed with cancer, nurses are in need of more knowledge regarding caring encounters and support to cancer patients.Method: To analyze data using a qualitative study of literature concerning nursing care - and psychosocial aspects in health care programs.Result: Participation through information, support through communication, noticing mental illness and dealing with existential questions have shown to be important parts and are the result’s four thematic areas.Conclusions: Health care programs have shown to contain an uneven distribution of information concerning caring encounters and support to cancer patient. However the information altogether, which is presented in the result of the study, shows a relatively multifaceted picture of how caring encounters and support can be given in the various phases in cancer patients’ disease progression.Clinical implication: This study can be a good source of information for nurses regarding the care and support in their daily encounters with cancer patients. By offering useful advice and strategies, this study can create an increased sense of self-confidence in difficult situations that nurse’s might face.

Vårdprogram för höftfraktur har tidigare använts vid Akademiska sjukhuset i Uppsala.  Höftspår är en ny process och målet är att underlätta flödet genom hela vårdkedjan. Syfte: Syftet är att studera hur Höftspår har påverkat omvårdnaden inom områdena; smärtskattning, smärtbehandling, vårdtid, förekomst av hudinspektion samt förekomst av trycksår hos patienter med höftfraktur, i jämförelse med Vårdprogram för höftfraktur. Metod: Journalgranskning utfördes med en retrospektiv, deskriptiv och komparativ design. Urvalet utgjordes av 30 patientjournaler i grupp I, före införandet av Höftspår, och 30 patientjournaler i grupp II, från införandestart för Höftspår. Inkluderade patientjournaler var diagnosgrupp höftfraktur, &gt;60 år, ankomst till akutmottagning med ambulans, bedömas av läkare som operationsfall med inläggning på samma sjukhus. Av de 30 granskade patientjournalerna i grupp II var inklusionskriteriet även fascia-iliaca blockad. Resultat: Resultat som framkom var kortare vårdtid på akutmottagning och en minskning i administrerad opiat. En förbättrad dokumentation av hudinspektion och smärtskattning sågs på akutmottagningen. Prehospitalt mättes ingen större skillnad i antal milligram administrerad opiat. På vårdavdelning minskade vårdtiden något och smärtskattning gjordes sällan. Hudinspektion utfördes överlag ofta på vårdavdelning men minskade något efter införandet av Höftspår. Slutsats: Vi ser en kvalitetshöjning för patienten med höftfraktur, i och med kortare vårdtider och bättre smärtbehandling. / Care-programmes for hip-fracture were previously employed at Akademiska hospital in Uppsala. Hip-track is a new process and the objective is to facilitate the flow through the entire chain of care. Objective: The aim of this study was to investigate how the care-programme Hip-track has affected nursing within the areas: pain-assessment, pain-treatment, care-time, skin-inspection and pressure-ulcer of patients with hip-fracture compared with previous care-program. Method: A review of health-records was carried out with a retrospective, descriptive and comparative design. The sample consisted of 30 health-records, before the introduction and 30 health-records after the introduction of Hip-track. Included health-records: diagnosis-group hip-fracture, &gt; 60 years of age, arrival to the emergency-departement with ambulance, assessed by doctors as a surgical-case and admitted to the hospital. After the introduction was fascia-iliaca-block a criteria for inclusion.  Results: The results that emerged were shorter care-time at the emergency-department and a reduction in administered opioid. Improved documentation of skin-inspection and  pain-assessment were seen at the emergency-departement. In prehospital-care, there were no notable differences observed of opioid administered. Care-time decreased at the ward and pain-assessment. Skin-inspection was in general often done but decreased with introduction of Höftspår. Conclusion: Hip-track is quality-improvement, shorter care time and better pain-treatment.

Methicillinresistent Staphylococcus aureus (MRSA) är en multiresistent bakterie som är ett hälsoproblem över hela världen. Genom mutationer i bakterien skapas en resistens mot antibiotika. Faktorer som bidrar till den ökade spridningen och resistens av MRSA är bland annat dålig handhygien/hygien bland vårdpersonal på sjukhus, samt överanvändning av antibiotika. Personer som är bärare av MRSA riskerar då att inte kunna behandlas med antibiotika vid bakteriella infektioner, vilket kan medföra längre vårdtider eller i värsta fall hot mot hälsan och riskerar då att inte överleva dessa infektioner. Syfte: Att beskriva vårdprogram för MRSA i Sverige, Tyskland och Spanien. Metod: Metoden som använts är litteraturöversikt. Resultat: Vårdprogrammen för att minska spridningen av MRSA består samma riktlinjer i de olika länderna i Europa. Varför spridningen ser olika ut beror i stor utsträckning på vilka förutsättningar som finns i de olika länderna samt hur antibiotikakonsumtionen ser ut. Vissa länder har hög exponering av antibiotika inom djurhållningen, vilket ökar spridningen av MRSA. Konklusion: Trots stora skillnader i spridningen av MRSA ligger inte problemet i vårdprogrammen och dess riktlinjer för MRSA för länder i Europa. Vid jämförelse av länder med hög spridningen av MRSA respektive låg blev slutsatsen att det största problemet ligger i vilka förutsättningar vårdpersonalen har för att genomföra goda hygienrutiner samt brist eller bättre tillgång på kunskap och mer frekventa utbildningar kring MRSA och spridningen av resistenta bakterier.

Bakgrund: Barnmisshandel är ett omfattande problem i Sverige och världen. Trots höga anmälningssiffror är det varje år en omfattande underrapportering av barnmisshandel och misstanke om misshandel mot barn. Forskning visar att misshandel av barn har negativ prospektiv inverkan på barns mående och hälsa. Att barn far illa förbises alltför ofta av sjuksköterskor och annan vårdpersonal på grund av bristande kompetens och kännedom inom ämnet.   Syfte: Att, utifrån svenska vårdprogram, riktlinjer och handlingsplaner, belysa vad som beskrivs gällande bemötande av barn som far illa.   Metod: Litteraturstudie där resultatet baserades på 19 dokument från olika regioner och landsting i Sverige, samt 1 nationellt dokument från Socialstyrelsen.   Resultat: Att bemöta barn som far illa kräver kompetens, närvaro och en professionell medvetenhet. Barn berättar sällan själva om sin utsatthet och därför åligger det dem som jobbar med barnen att våga fråga om våld och utsatthet för att kunna upptäcka barn som far illa. Barnets rätt till ett åldersorienterat bemötande, som utgår ifrån barnets mognad och ålder, skall alltid kombineras med att bemöta barnet med respekt och integritet. Detta blir särskilt viktigt om barnet utsatts för någon form av våld eller övergrepp. Att vårdpersonal är lyhörd och tar barns berättelser på allvar är essentiellt i bemötandet av barn och vårdpersonal skall alltid utgå ifrån att det som barnet berättar om är sant.  Konklusion: Ett gott bemötande av barn som far illa bygger på en rad olika aspekter som sjuksköterskor skall kunna förväntas följa. Parallellt med resultatet framkom dock yttring om stora brister i evidensunderlaget. Även en kunskapslucka gällande bemötande av barn som far illa har kunnat konstateras. / Background: Child abuse is a widespread problem in Sweden and the world. Every year there is a substantial under-reporting of child abuse and suspected abuse against children. Research shows that child abuse has a negative prospective impact on children's health. Signals and signs that a child is abused are far too often overlooked by nurses and other healthcare professionals due to lack of expertise and knowledge on the subject. Aim: To elucidate the context of personal treatment towards abused children, based on Swedish health care programmes, guidelines and action plans. Method: Literature review based on 20 Swedish regional and national health care programmes and guidelines. Findings: Encountering abused children requires expertise, presence and professional awareness. Children rarely speak out spontaneously about their vulnerability and therefore it is essential that those who work with children dare to ask about violence and vulnerability in order to detect child abuse. The child's right to an age oriented treatment, which is based on the child's maturity and age, should always be combined with the child’s right to respect and integrity. This is especially important if the is child a victim of any form of violence or abuse. Health professionals must be sensitive and keen and take children's stories seriously, and they must always be on the assumption of what the child says is true. Conclusion: A good personal treatment of children experiencing child abuse is based on a variety of aspects that nurses should be expected to follow. Major gaps of evidence and references were revealed parallelly with the results. Furthermore, a gap of knowledge was identified regarding personal treatment of abused children.

Uppsatsen utreder sammansatta designmässiga kvaliteter i inredning och hur dessa kan göras mer bestående i den cirkulära ekonomin. Större krav ställs på en återanvändning av produkter. Klimatförändringar kräver att vi bromsar vår konsumtion. Arbetslivet rör sig mot en mer flexibel fysisk omgivning där människan hela tiden måste göra val. Analysen är uppdelad i fyra begrepp arkitektoniskt sammanhang, kvalitetsperspektiv designteori och cirkulär ekonomi. Dessa definierar områden som i slutdiskussionen sammanställs för att besvara mina frågeställningar. Frågor som hur en inredning kan ges ett långsiktigt hållbart värde och hur det kan åskådliggöras på ett faktamässigt sätt. Och om det kan finnas negativa följder av högre krav på återbruk av inredning. Utredningen kompletteras av intervjuer med fyra branschrepresentanter för att ytterligare belysa problematiken i mina frågeställningar. Resultatet visar att avsaknaden av stödjande regelverk för inredningsarkitektur och lös inredning gör den svår att dokumentera dess kvaliteter, vilket i sin tur leder till att den inte bevaras. Undersökningen belyser även komplexiteten och omfattningen i en inredningsarkitekts arbete då den oftast har uppdragsgivare som är förstagångsbeställare. Även svårigheten att skapa sammanhang i byggprocess med gränsdragning mellan fastighetsägaren och beställaren(hyresgästen) belyses i undersökningen. Till sist visar den på ekonomiska och upphandlingsjuridiska barriärer som gör återbruk av inredning komplicerad.

<p><em> </em></p><p><em> </em></p><p> <em>Introduktion</em></p><p><em></em><em> </em><p> </p><p> </p><p> </p><p>Övervikt och fetma (BMI > 25 respektive BMI > 30) ökar i omfattning i hela världen och så även i Sverige. Prevalensen av övervikt/fetma i Sverige är ca 44 % och specifikt i Sandvikens kommun så är drygt hälften av den vuxna befolkningen överviktig/fet vilket ökar risken för ohälsa och sjukdom.</p><p>Det är angeläget att hitta de personer som löper risk att utveckla alternativt redan har övervikt/fetma för att kunna förebygga och behandla. Med tidig upptäckt och rätt behandling så gynnas förstås patienten i första hand, men även sjukvården och samhället i stort då detta i förlängningen minskar kostnaderna. I denna studie undersöktes hur ett vårdprogram som ska användas för upptäckt och behandling av övervikt/fetma tillämpades på tre hälsocentraler i Sandvikens kommun under två månader hösten 2005.</p><p>Metod</p><p>Utgångspunkten för vårdprogrammet med tillhörande flödesschema är att man mäter BMI först. Mätning ska ske på alla patienter som söker vård inom Primärvården Gästrikland – inte bara de patienter som specifikt söker för övervikt eller fetma. Kontroller gjordes först av hur många patienter som fick BMI uppmätt under vald tidsperiod och beroende på resultat av BMI-mätning kontrollerades därefter hur många patienter som fick behandling.</p><p>Resultat</p><p>Av totalt antal patienter som besökte hälsocentralerna under vald tidsperiod kontrollerades BMI på 6 %. Av dessa hade 38 % ett BMI som enligt vårdprogrammet skulle leda till erbjudande om behandling. Vid kontroll av behandling så hade i stort sett alla patienter fått någon form av behandling men med utgångspunkt från andra vårdprogram och orsaker än just övervikt och fetma. En femtedel av de 38 % fick behandling pga. sin övervikt/fetma och endast ett fåtal fick diagnos " övervikt/fetma".</p></p><p>Konklusion</p><p>Då så få patienter fick sitt BMI kontrollerat och därefter behandlades enligt vårdprogrammet finns misstanken att undersökt vårdprogram inte används överhuvudtaget. Detta skulle kunna bero på att personalen inte känner till dess existens alternativt inte finner vårdprogrammet användarvänligt. Det är synnerligen viktigt att använda sig av bevisat effektiva metoder för upptäckt och behandling av övervikt/fetma men oavsett metod så gäller förstås att de som ska använda sig av metoderna också känner till dem samt finner metoderna möjliga att använda i dagligt arbete.</p> / <p>Introduction</p><p> </p><p>The number of overweight (BMI > 25) and obese (BMI > 30) people is rising worldwide and also in Sweden where the prevalence is 44 %. In the municipality of Sandviken more than half of the population is overweight or obese and that could lead to poor health and/or sickness. It is important to find the persons in risk of developing overweight/obesity and the people who already are overweight/obese to be able to prevent or to give treatment. Early discovery and correct treatment will of course benefit the patient but it will also lower the costs for the healthcare system. The purpose of this study was to investigate the practical use of a program for identification and treatment of overweight/obesity in three health clinics in the municipality of Sandviken during two months in 2005.</p><p>Method</p><p>The starting-point of the program is to measure BMI. BMI should be measured on all patients who seek care and treatment at the health clinic – not just the ones who want help because of overweight or obesity. The first control was therefore to see how many of all the patients who visited the health clinic who got their BMI measured. The second control was to see how many of those patients who got treatment according to the program.</p><p>Results</p><p>BMI were measured on 6 % of all the patients who visited the health clinics. Out of these patients, 38 % had a BMI that should lead to an offer of treatment according to the program. Almost all of the 38 % did get treatment but for other reasons and diagnoses than overweight or obesity which only one fifth of the 38 % got. Very few got the diagnose "overweight/obesity".</p><p><em></em><p> </p></p><p>Conclusions</p><p>With such low figures of BMI-measuring and treatment according to the program, you could suspect that the program is not in use at all. The reason for this could be that the staff at the health clinics does not know that the program exists or that they do not find the program user-friendly. It is very important to use effective methods for identification and treatment of overweight/obesity, but no matter what method – the most important thing is that the staff who is supposed to adopt these methods is well acquainted with them and also finds them useful in their daily work.</p>

Introduktion        Övervikt och fetma (BMI &gt; 25 respektive BMI &gt; 30) ökar i omfattning i hela världen och så även i Sverige. Prevalensen av övervikt/fetma i Sverige är ca 44 % och specifikt i Sandvikens kommun så är drygt hälften av den vuxna befolkningen överviktig/fet vilket ökar risken för ohälsa och sjukdom. Det är angeläget att hitta de personer som löper risk att utveckla alternativt redan har övervikt/fetma för att kunna förebygga och behandla. Med tidig upptäckt och rätt behandling så gynnas förstås patienten i första hand, men även sjukvården och samhället i stort då detta i förlängningen minskar kostnaderna. I denna studie undersöktes hur ett vårdprogram som ska användas för upptäckt och behandling av övervikt/fetma tillämpades på tre hälsocentraler i Sandvikens kommun under två månader hösten 2005. Metod Utgångspunkten för vårdprogrammet med tillhörande flödesschema är att man mäter BMI först. Mätning ska ske på alla patienter som söker vård inom Primärvården Gästrikland – inte bara de patienter som specifikt söker för övervikt eller fetma. Kontroller gjordes först av hur många patienter som fick BMI uppmätt under vald tidsperiod och beroende på resultat av BMI-mätning kontrollerades därefter hur många patienter som fick behandling. Resultat Av totalt antal patienter som besökte hälsocentralerna under vald tidsperiod kontrollerades BMI på 6 %. Av dessa hade 38 % ett BMI som enligt vårdprogrammet skulle leda till erbjudande om behandling. Vid kontroll av behandling så hade i stort sett alla patienter fått någon form av behandling men med utgångspunkt från andra vårdprogram och orsaker än just övervikt och fetma. En femtedel av de 38 % fick behandling pga. sin övervikt/fetma och endast ett fåtal fick diagnos " övervikt/fetma". Konklusion Då så få patienter fick sitt BMI kontrollerat och därefter behandlades enligt vårdprogrammet finns misstanken att undersökt vårdprogram inte används överhuvudtaget. Detta skulle kunna bero på att personalen inte känner till dess existens alternativt inte finner vårdprogrammet användarvänligt. Det är synnerligen viktigt att använda sig av bevisat effektiva metoder för upptäckt och behandling av övervikt/fetma men oavsett metod så gäller förstås att de som ska använda sig av metoderna också känner till dem samt finner metoderna möjliga att använda i dagligt arbete. / Introduction   The number of overweight (BMI &gt; 25) and obese (BMI &gt; 30) people is rising worldwide and also in Sweden where the prevalence is 44 %. In the municipality of Sandviken more than half of the population is overweight or obese and that could lead to poor health and/or sickness. It is important to find the persons in risk of developing overweight/obesity and the people who already are overweight/obese to be able to prevent or to give treatment. Early discovery and correct treatment will of course benefit the patient but it will also lower the costs for the healthcare system. The purpose of this study was to investigate the practical use of a program for identification and treatment of overweight/obesity in three health clinics in the municipality of Sandviken during two months in 2005. Method The starting-point of the program is to measure BMI. BMI should be measured on all patients who seek care and treatment at the health clinic – not just the ones who want help because of overweight or obesity. The first control was therefore to see how many of all the patients who visited the health clinic who got their BMI measured. The second control was to see how many of those patients who got treatment according to the program. Results BMI were measured on 6 % of all the patients who visited the health clinics. Out of these patients, 38 % had a BMI that should lead to an offer of treatment according to the program. Almost all of the 38 % did get treatment but for other reasons and diagnoses than overweight or obesity which only one fifth of the 38 % got. Very few got the diagnose "overweight/obesity".   Conclusions With such low figures of BMI-measuring and treatment according to the program, you could suspect that the program is not in use at all. The reason for this could be that the staff at the health clinics does not know that the program exists or that they do not find the program user-friendly. It is very important to use effective methods for identification and treatment of overweight/obesity, but no matter what method – the most important thing is that the staff who is supposed to adopt these methods is well acquainted with them and also finds them useful in their daily work.