Detta är en vetenskaplig essä där jag undersöker och reflekterar kring frågor som har med samverkan och yrkesroll för fritidspedagogen. Hur ser arbetet ut för fritidspedagogen i skolan? Jag har använt mig av Pierre Bourdieus begrepp kapital, fält och habitus för att problematisera och reflektera kring fritidspedagogens yrkesroll i skolans värld. Är det en risk att fritidspedagogen blir en slags assistent i klassrummet och att de fritidspedagogiska idéerna försvinner? Eller kan det vara positivt att vi som fritidspedagoger kommer in i klassrummet med vår speciella kompetens? Jag tar upp vikten av att fritidspedagogen får sin legitimitet i skolans fält. Det diskuteras även om vilka det är som egentligen tjänar på samverkan mellan skolan och fritidshemmet. Det finns fritidspedagogiska arbetssätt som kan användas inom skolans fält som ett komplement till skolan. Jag funderar och problematiserar krig samverkan med lärare och tar även upp vikten av ett interkulturellt arbetssätt mellan lärare och fritidspedagoger.

No description available.

Föreliggande undersökning fokuserar på bildlärare och deras uppfattningar och erfarenheter av elevkommunikation utifrån digitala och traditionella verktyg i bildarbeten. Undersökningens metod har varit samtalsintervju där det empiriska materialet är insamlat från tre bildlärare. Under bearbetning och analys har jag inspirerats av fenomenografin som ett analytiskt verktyg. Det framkommer av resultatet att elevkommunikationen utgör en viktig del både för process och produktion inom bildämnet, både för bilders kvalitet och gruppens positiva energi och sammanhållning. Resultatet visar även att när elever under bildarbeten använder traditionella verktyg, ger det en synligare process. Då det ger en dold process när elever använder digitala verktyg. Produkten som elever gör i bildarbeten uppfattas av lärarna vara djup när traditionella verktyg används och ytlig då elever använder digitala verktyg. Dessa resultat innebär att det ställer högre krav på bildlärarens yrkesroll inför kursplanens ökade fokus på användning av digitala verktyg och ett kommunikativt fokus i bildämnet. / et webtidning under rubriken elevkommunikation http://issuu.com/mariahazelius/docs/kommunikation_11_aug_e_/1

Syftet med denna studie är att undersöka hur fritidspedagogernas syn på yrkesrollen har förändrats mellan 1990-2017. Tidigare forskning talar om hur fritidspedagogens yrkesroll har uppfattats som otydlig. Studien visar på förändrade förutsättningar som ett resultat av den integrering med skolan som skedde på 1990-talet. Studien bygger dels på en textanalys av styrdokument för att synliggöra förändringar i uppdraget, men även på intervjuer med nio fritidspedagoger som varit yrkesaktiva under tidsperioden som undersökningen berör. Resultatet av studien pekar på en gemensam grund i styrdokumenten som inriktar sig på värdegrundsarbete och pedagogisk omsorg. Rekommendationer i form av allmänna råd och pedagogiska program har utvecklats till ett eget kapitel i den läroplan som är aktuell idag, som också innebär en större kravbild. Förändringarna har sett olika ut mellan deltagarna, det beror på varierande förutsättningar som skola, lokal och barngrupp. Deltagarna har även påverkats olika beroende på yrkeserfarenhet, kommun och arbetsplats.   Gävle den 31/5-2018 Anders Larsson och Oliver Sjudin.

Denna studie har till syfte att undersöka förskollärares utveckling under förskollärarutbildningen och deras fortsatta lärande i yrkesrollen. Med en kvalitativ ansats har datainsamlingen skett genom semistrukturerade intervjuer med fyra yrkesverksamma förskollärare. Utifrån Illeris (2007) holistiska lärandesyn synliggörs deras lärande i form av reflektionen i det transformativa lärandet, sociala interaktionerna i praktiken och sociala lärandemiljöerna på arbetet. Resultatet beskriver deras erfarenheter av utbildningen som en förändring av uppfattningar om sig själv och kunskap, praktiken som perspektivgivande och yrkesrollens lärande genom ett reflekterande samarbete. Studiens resultat förväntas bidra till ökad förståelse för att möjliggöra och ta tillvara på förskollärarnas lärande och kunskap, då det är en förutsättning för att förskolan ska kunna leverera sitt uppdrag till barnen.

Syftet med föreliggande uppsats är att undersöka hur en digitaliserad förskola där IKT ingår som både innehåll och metod svarar mot förskollärares professionella självbild. I studien undersöks positioner och förhållningssätt till IKT bland förskollärare. Hur positionerna är sammansatta och attityderna underbyggda undersöks och analyseras. Ambitionen är att ge en så fullödig förståelse som möjligt till synsätt på IKT och därmed också synen på förskolläraruppdraget och den professionella yrkesidentiteten. Studien sätter IKT i ett professionsteoretiskt sammanhang och visar hur IKT kan fungera som statushöjande för förskollärarna samt för att utöka och ringa in yrkets kunskapsbas. De teoretiska utgångspunkterna består i att professioner är föränderliga och utvecklas i växelverkan med samhällsutveckling och historisk kontext. Professionaliseringsstrategier som bottnar i yrkesgruppers sökande efter sin kunskapsbas appliceras på förskolläraryrket och IKT. Här blir också fenomen och begrepp som ontologisk säkerhet relevanta. Undersökningens empiri består av fyra intervjuer med examinerade förskollärare med engagemang i och intresse för IKT. Studien är således kvalitativ och ska betraktas som ett nedslag i en typ av verklighet bland många andra. Resultatet visar att en uppsättning nyckelkompetenser framträder i relation till IKT bland förskollärarna i studien, som i sin tur analyseras. Kompetensutveckling och fortbildning med avseende på IKT framstår som ett övervägande individuellt projekt för förskollärarna i studien. Det egna ansvaret att adressera eventuella kunskapsluckor som intervjuerna ger vid handen analyseras vidare och framstår som en faktor till de skilda positioner angående IKT bland förskollärare som litteratur i ämnet påvisar existerar. IKT i förskolan och som del i förskollärares professionella självbild ställs också i relation till barnsyn, syn på lärande och syn på förskolans uppdrag. Resultaten visar också att IKT tolkas och förstås i relativ samklang med rådande förskolepedagogiska normer och traditioner för att få större legitimitet i verksamheten.

I den här studien har yrkeskategorin ordningsvakter undersökts i förhållande till frågan om emotionellt arbete. Studien syftade till att undersöka yrkesrollen som ordningsvakt och hur det emotionella arbetet uttrycktes i yrkesrollen. De frågeställningar som studien har besvarat är hur ordningsvakterna upplever sin yrkesroll i det emotionella arbetet, hur hanterar ordningsvakter känslor som uppstår i arbetet samt vad det finns för krav på uppvisningen av känslor. Dessa frågeställningar har besvarats med hjälp av det teoretiska ramverket som låg till underlag för analysen av det empiriska materialet och utgick från Goffmans teori om dramaturgi och Hochschilds teori om emotionellt lönearbete. Studien utgick från en kvalitativ ansats där datainsamlingsmetoden var semistrukturerade intervjuer som genomfördes med tio ordningsvakter och där vi analyserade det empiriska materialet utifrån en statisk-dynamisk metod. Resultatet av det analyserade textmaterialet visade på att ordningsvakterna upplevde att de träder in i en yrkesroll som ställdes inför en konflikt mellan känslor och yrkesrollen, som framförallt kontrollerades av allmänheten.

Abstrakt Studiens problemområde berör de faktorer och förutsättningar som avgör om och hur vi som specialpedagoger utifrån våra erfarenheter, bakgrund och utbildning kan vara med och forma och påverka den yrkesroll som inom en snar framtid ska bli vår. Syftet i studien är att fördjupa oss i specialpedagogers reflektioner runt sin yrkesroll för att få en ökad insikt i hur specialpedagoger inom grundskolan beskriver att deras uppdrag och yrkesroll har formats. För att uppnå syftet utgår studien från två frågeställningar som söker svar på vilka faktorer som påverkar utformningen av specialpedagogens yrkesroll samt vilka förutsättningar som finns för specialpedagoger att forma sin yrkesroll. Studien bygger på en kvalitativ datainsamlingsmetod med halvstrukturerade intervjuer. Urvalsgruppen består av totalt sex specialpedagoger verksamma inom kommunala skolor i tre olika kommuner i Sverige. Studiens teoretiska ansats utgår från Bronfenbrenners utvecklingsekologiska miljömodell (1979, 2009) vilken har en systemteoretisk grund. Resultatet utgörs av informanternas sammanställda reflektioner utifrån fyra temaområden. Studiens resultat visar att nästan alla informanter uppger att arbetet med elever prioriteras och alla informanter ingår i elevhälsan. Däremot är det endast två av informanterna som leder skolans arbete med pedagogisk utveckling. Det framkommer också att några informanter upplever sig ha luckor i kompetensen vilket hanteras på olika sätt. Resultatet pekar på att samtliga informanter får mandat för sitt uppdrag av rektor eller biträdande rektor. Genom resultatet berörs även utmaningar i yrkesrollen, förtroendeskapande och samarbetet kolleger emellan.

Poliser i yttre tjänst är en yrkesgrupp som dagligen hanterar situationer som kan anses farliga och där allmänheten behöver hjälp. Det är dock oklart hur poliserna upplever sin egen rädsla och hanterar den i yrkeslivet. Följande explorativa och kvalitativa studie syftade till att undersöka svenska polisers uppfattningar om upplevd rädsla i polisyrket för att få en ökad förståelse för polisers egna tankar och upplevelser om rädsla i sin yrkesroll. Studien syftade även till att undersöka om det fanns någon skillnad i upplevd rädsla beroende på polisers arbetsort och hur poliserna hanterade rädsla. Åtta poliser baserade i Stockholms samt Kalmars län genomförde semistrukturerade intervjuer som analyserades med tematisk innehållsanalys. Resultatet utgjorde 6 teman: Rädsla som en naturlig del av yrket, Rädsla i tjänsten, Rädsla utanför tjänsten, Förändring av rädsla, Poliskulturens effekter och Effekter av rädsla. Rädsla beskrevs som något som var närvarande och sågs som en naturlig och nödvändig varningssignal. Fokus föregick rädsla i yrkesrollen där främst en avsaknad av rädsla i tjänsten fanns. Däremot var rädsla närvarande i form av utsatthet i privatlivet. Studien visade även på att det fanns en skillnad mellan städer och uppfattningen av rädsla beroende på vad poliserna kunde förvänta sig under en arbetsdag. / Patrolling police officers confront situations daily in which the public needs help, and situations that can be dangerous. However, it is unclear how patrolling police officers’ experience their own fear and manage it in their profession. The present qualitative and explorative study investigated Swedish patrolling police officers’ views on experienced fear in their profession to increase our understanding of police officers’ own thoughts and experiences of fear in their profession. The present study aimed further to investigate whether there were any differences between experienced fear depending on where the police officers were stationed as well as how the police officers handled fear. Eight police officers stationed in Stockholm and Kalmar’s county (Sweden) participated in semi structured interviews which thereafter were analyzed according to thematic content analysis. The results consisted of 5 themes: Fear as a natural part in the working life, Fear during duty, Fear after duty, Development of fear, and Police culture’s effects, and Effects of fear. Fear was described as something tangible and present as well as seen as a necessary alert mechanism. Focus preceded fear during duty, where often a lack of fear could be seen. However, fear was foremost present as vulnerability concerning the private life. The study also showed that the perception of fear differed depending on where the police officers were stationed and what they could expect during their working day.

No description available.