Intra- und extrazelluläre ß-Amyloid-Ablagerungen (Abeta) sind ein neuropathologisches Hauptmerkmal der Alzheimerschen Demenz (AD). Aktuelle Studien belegen, dass nicht Abeta-Plaques, sondern Abeta-Oligomere die Schädigung von Synapsen und Nervenzellen verursachen und dass ihre Konzentration gut mit der Schwere der kognitiven Dysfunktion korreliert. Allerdings sind Abeta-Peptide eine heterogene Gruppe schwer wasserlöslicher Peptide mit zahlreichen C- und N-terminalen Modifikationen. Dabei hängt die Tendenz von Abeta-Peptiden Oligomeren zu bilden, ihre proteolytische Resistenz und ihr neurotoxisches Potential maßgeblich von ihrer N-terminalen Struktur ab. Abeta-Peptide, die N-terminal einen Pyroglutamyl-Laktamring (pE-Abeta) aufweisen, machen einen Hauptbestandteil der Abeta-Last in den frühen Stadien der AD aus. Diese modifizierten Abeta-Peptide aggregieren schneller als unmodifiziertes Abeta, sind gegen Proteolyse geschützt und wirken als Aggregationskeim für andere Abeta-Spezies. Das Enzym Glutaminylzyklase (QC) katalysiert die n-terminale pE-Modifikation von Abeta in vitro und in vivo und wird in Neuronenpopulationen gefunden, für die ein starker Verlust von Synapsen und Neuronen im Zusammenhang mit der AD beschrieben wurde. Diese Arbeit stellt die schichtspezifische Verteilung von QC im temporalen Kortex und der hippocampalen Formation von Alzheimerpatienten und Kontrollen vergleichend dar und zeigt einen direkten Zusammenhang zwischen der Überexpression von QC und der Vulnerabilität betreffender Neuronenpopulationen auf. Darüber hinaus bestätigen die vorgestellten Ergebnisse die These, wonach QC und pE-Abeta das Potential haben, nach axonalem Transport eine Kaskade in efferenten Hirnregionen zu initiieren, an deren Ende der Verlust von Nervenzellen steht. Diese Erkenntnisse unterstützen das Interesse an QC als Gegenstand zukünftiger Grundlagenforschung und Wirkstoffentwicklungen für die Therapie der AD.:1. Einleitung 1 1.1. Fallbeispiel 1 1.2. Epidemiologie der Alzheimerschen Erkrankung 1-2 1.3. Derzeitige Pharmakotherapie 2 1.4. Neuropathologie der Alzheimerschen Demenz 3 1.5. Amyloidprozessierung 3-5 1.6. Das Enzym Glutaminylzyklase 7-8 1.7. Fragestellung 8-9 2. Material und Methoden 10 2.1. Humanes Hirngewebe von Alzheimer- und Kontrollfällen 10-11 2.2. Anfertigung von Gefrierschnitten 11 2.3. Kresylviolett-Färbung nach Nissl 12 2.4. Immunhistochemie 12-16 2.5. Vergleich von vier Anti-QC-Antikörpern 17-18 2.6. Zählmethodik 19-22 2.7. Verwendete Hard- und Software 20 3. Ergebnisse 23 3.1. Neuronendichten der untersuchten Hirnregionen in 23-24 Alzheimer- und Kontrollgehirnen 3.2. QC-Immunreaktivitat in Alzheimer- und Kontrollgehirnen 25 3.2.1. QC-Immunreaktivität im temporalen Kortex 25-26 3.2.2. QC-Immunreaktivität im entorhinalen Kortex 27-28 3.2.3. QC-Immunreaktivität im Subikulum und Ammonshorn 29-31 3.3. Stärke der QC-Immunreaktivität in Alzheimer- und Kontrollgehirnen 32 3.3.1. Stärke der QC-Immunreaktivität im temporalen Kortex 32-33 3.3.2. Stärke der QC-Immunreaktivität im entorhinalen Kortex 34-35 3.4. Schichtspezifische Verteilung der QC-Immunreaktivität im temporalen und entorhinalen Kortex in Alzheimer- und Kontrollgehirnen 36-38 3.5. QC-Immunreaktivität der Ammonshornregionen CA1 – CA4 39-40 4. Diskussion 41 4.1. Abeta-Spezies und QC in der AD 41-42 4.2. QC im temporalen Kortex 42-44 4.3. QC im entorhinalen Kortex 44-47 4.4. QC im Hippocampus 47-49 4.5. Regionale, schichtspezifische und neuronale Verteilung von QC 49-51 4.6. Ausblick 51-53 5. Zusammenfassung (Deutsch und Englisch) 54-55 6. Literaturverzeichnis 56-65 7. Anhang 66 7.1. Färbeprotokoll für Immunhistochemie 66 7.2. Erklärung über die eigenständige Abfassung der Arbeit 67 7.3. Lebenslauf 68 7.4. Danksagung 69 / Intra- and extracellular s-amyloid (Abeta) deposits are a major neuropathological hallmark of Alzheimer\''s disease (AD). Recent studies demonstrate that Abeta oligomers rather than Abeta plaques cause severe damage of synapses and nerve cells and in addition the concentration of Abeta oligomers correlates well with the severity of cognitive dysfunction. However, Abeta peptides are a heterogeneous group of poorly water-soluble peptides with various C- and N-terminal modifications. Biophysical properties of these peptides such as their propensity to form oligomers, their proteolytic resistance and their neurotoxic potential particularly depends on their N-terminal structure. Abeta-peptides that contain a pyroglutamyl-a-lactam ring at their N-Terminus (pE-Abeta) constitute a major component of the Abeta load in the early stages of AD. These modified Abeta-peptides aggregate faster than unmodified Abeta, are protected against proteolysis and act as aggregation seed for other Abeta-species. The enzyme glutaminyl cyclase (QC)catalyzes the cyclization of Abeta to pE-Abeta in vitro and in vivo and is found in neuronal populations for which a strong loss of synapses and neurons in the context of AD is described. This thesis presents the layer-specific distribution of QC in the temporal cortex and the hippocampal formation of Alzheimer\''s patients and controls, showing a direct correlation between the overexpression of QC and the vulnerability of respective neuronal populations. Moreover, the presented results confirm the hypothesis that QC and pE-Abeta have the potential to initiate a cascade leading to the loss of nerve cells due to axonal transport and release in efferent brain regions. These findings support the interest in QC as a subject of fundamental research and future drug developments for the treatment of AD.:1. Einleitung 1 1.1. Fallbeispiel 1 1.2. Epidemiologie der Alzheimerschen Erkrankung 1-2 1.3. Derzeitige Pharmakotherapie 2 1.4. Neuropathologie der Alzheimerschen Demenz 3 1.5. Amyloidprozessierung 3-5 1.6. Das Enzym Glutaminylzyklase 7-8 1.7. Fragestellung 8-9 2. Material und Methoden 10 2.1. Humanes Hirngewebe von Alzheimer- und Kontrollfällen 10-11 2.2. Anfertigung von Gefrierschnitten 11 2.3. Kresylviolett-Färbung nach Nissl 12 2.4. Immunhistochemie 12-16 2.5. Vergleich von vier Anti-QC-Antikörpern 17-18 2.6. Zählmethodik 19-22 2.7. Verwendete Hard- und Software 20 3. Ergebnisse 23 3.1. Neuronendichten der untersuchten Hirnregionen in 23-24 Alzheimer- und Kontrollgehirnen 3.2. QC-Immunreaktivitat in Alzheimer- und Kontrollgehirnen 25 3.2.1. QC-Immunreaktivität im temporalen Kortex 25-26 3.2.2. QC-Immunreaktivität im entorhinalen Kortex 27-28 3.2.3. QC-Immunreaktivität im Subikulum und Ammonshorn 29-31 3.3. Stärke der QC-Immunreaktivität in Alzheimer- und Kontrollgehirnen 32 3.3.1. Stärke der QC-Immunreaktivität im temporalen Kortex 32-33 3.3.2. Stärke der QC-Immunreaktivität im entorhinalen Kortex 34-35 3.4. Schichtspezifische Verteilung der QC-Immunreaktivität im temporalen und entorhinalen Kortex in Alzheimer- und Kontrollgehirnen 36-38 3.5. QC-Immunreaktivität der Ammonshornregionen CA1 – CA4 39-40 4. Diskussion 41 4.1. Abeta-Spezies und QC in der AD 41-42 4.2. QC im temporalen Kortex 42-44 4.3. QC im entorhinalen Kortex 44-47 4.4. QC im Hippocampus 47-49 4.5. Regionale, schichtspezifische und neuronale Verteilung von QC 49-51 4.6. Ausblick 51-53 5. Zusammenfassung (Deutsch und Englisch) 54-55 6. Literaturverzeichnis 56-65 7. Anhang 66 7.1. Färbeprotokoll für Immunhistochemie 66 7.2. Erklärung über die eigenständige Abfassung der Arbeit 67 7.3. Lebenslauf 68 7.4. Danksagung 69

No description available.

No description available.

The number of dementia cases is increasing worldwide. Most research and development in this area is related to the prevention of dementia, and to the development of various prediction tools for dementia. The tools made available take most of the medical data into account while calculating risk scores, with only a small amount of non-medical data. There is a lot of data related to medical and non-medical risk factors available from various sources which can be retrieved and analysed in real time, but this is today not used in any risk score tool for risk score calculation. As part of the project Multimodal strategies to promote a healthy brain in ageing: Innovative evidence-based tools (MULTI-MODE), a new risk score is being developed to be used in a new ICT-based tool for dementia prediction. Identification of non-medical data and a good model to fill the gap between data available at the server and using this data in risk score calculation may help in increasing the predictability of tools. In this thesis, some of the existing risk factors for the prediction of dementia are described, and the importance of non-medical factors in calculating risk scores is discussed. Additional non-medical factors are identified that could be included in future versions of the risk score. A database design for storing risk score information efficiently is presented, as is an app structure that can be used at the server side to validate the user input and to increase the effectiveness of a prediction tool. / Antal demensfall ökar över hela världen. Forskning och utveckling inom detta område är relaterat till att förebygga demens och att utveckla olika prognosverktyg för demens. Flera tillgängliga verktyg tar hänsyn till medicinska data i beräkning av riskpoäng, med endast en liten mängd av icke-medicinska data. Det finns en hel del data om medicinska och icke-medicinska faktorer online, men de används idag inte för riskpoängberäkning. Som en del av projektet Multimodala strategier för att främja en frisk hjärna i åldrande: Innovativa evidensbaserade verktyg (MULTI-MODE), så har en ny metod utvecklats för att användas i ett nytt IT-baserat verktyg för demensförutsägelse. Identifiering av icke-medicinska data och en bra modell för att överbrygga gapet mellan tillgängliga data på servern och använda dessa data i riskberäkning kan bidra till att öka precisionen hos verktyg. I den här studien beskrivs en del befintliga riskfaktorer för förutsägelse av demens och vikten av icke-medicinska faktorer i beräkning av risk diskuteras. Ytterligare icke-medicinska faktorer identifieras som skulle kunna ingå i framtida versioner av riskverktyg (såsom appar). Vissa identifierade riskfaktorer har analyserats och visade att effekten av att införa icke-medicinska faktorer ökar precisionen i resultaten. En databasdesign för lagring av riskinformation på ett effektivt sätt presenteras, liksom en appstruktur som kan användas på serversidan för att validera några av de parametrar som kan öka effektiviteten av verktyget.

Alzheimers sjukdom (AD, eng. Alzheimer’s disease) upptäcktes för 111 år sedan av Alois Alz-heimer. Idag är det den ledande orsaken till demens hos äldre, och incidencen förväntas öka med befolkningens ökande livslängd. År 2050 förutspås antalet patienter med AD nå 10 miljoner personer [1]. Det har gjorts många försök att angripa AD via dess främsta kännetäcken, såsom plack av beta-amyloid (Aβ), Aβ-oligomerer, och ansamlingar av tau-protein, kallat tau-trassel. Trots att forskning om AD bedrivits i flera årtionden är dess orsak alltjämt okänd.På sistone har det funnits ett fokus på de inflammatoriska komponenterna inom AD. Det finns en utbredd aktivering av immunförsvaret i det centrala nervsystemet hos patienter med AD, men varken dess orsak eller dess roll inom AD är känd. Däremot finns det tydliga tecken på att inflammationen är av autoimmun art. Med detta i åtanke är det tydligt att det finns ett stort behov att utröna auto-immunitetens roll inom AD. I denna forskningsstudie användes proteomik-metoder för att bestämma autoantikroppsprofilerna inom plasma och cerebrospinalvätska (CSF, eng. cerebrospinal fluid) hos AD-patienter och en frisk kontrollgrupp.I denna studie användes par av plasma- och CSF-prover från 23 friska individer och 49 patien-ter. Dessutom inkluderades 2 plasmaprover och 18 CSF-prover från patienter. En 380-faldig och en 314-faldig riktad analys gjordes med hjälp utav suspension bead array-teknologi (SBA). Varje SBA bestod av färgkodade, magnetiska mikrosfärer i suspension, med antigen immobiliserade på kulornas yta. Denna analysmetod användes för att undersöka autoantikropssprofilerna i alla prover. Resul-taten visade en ökad respons från autoantikroppar mot antigenen SLC17A6 (Solute Carrier Family 17 Member 6), MAP1A (Microtubule Associated Protein 1A), och MAP2 (Microtubule Associated Protein 2) i patiener gentemot friska individer. Dock har dessa antigen uppvisat en bred reaktivitet i tidigare, opublicerade studier. Därför behövs ytterligare forskning för att fastställa deras roll inom AD.Dessutom användes paren av plasma- och CSF-prover för att undersöka autoantikroppsprofilernas överrensstämmelse inom varje patient. Det visade sig att korrelationen följde en normalfördelning, med starkare korrelation inom antigen med starkare reaktivitet mot den motsvarande autoantikroppen. Denna studie utgör en av de första storskaliga forskningsstudierna av överrensstämmelsen mellan autoantikroppsprofilerna inom plasma och CSF. / Alzheimer’s disease (AD) was discovered 111 years ago by Alois Alzheimer. Today, it is the leading cause of dementia in elderly, and incidence is expected to increase with life expectancy. By 2050, the number of a˙ected individuals is predicted to reach 10 million [1]. There have been numerous attempts to describe AD by its primary hallmarks, including amyloid plaques, amyloid beta (Aβ) oligomers, and tau tangles. However, despite several decades of intense research, the cause of AD remains unknown.Recently, there has been a focus on the inflammatory components of AD. There is an extensive activation of the immune system within the CNS of AD patients, but neither its cause nor its role in AD is known. However, there are strong indications that the inflammation has an autoimmune character. Considering this, there is an imperative need to examine autoimmunity within AD. In the present study, a proteomic approach was used to determine the autoantibody profiles within plasma and cerebrospinal fluid (CSF) within AD patients and healthy controls.Paired plasma and CSF samples from 23 healthy controls and 49 patients were included in the present study. In addition, 2 plasma samples and 18 CSF samples from patients were included (not paired). One 380-plex and one 314-plex targeted suspension bead array (SBA), each consisting of color-coded magnetic microspheres with immobilized antigens, were used to analyze autoantibody profiles in all samples. The resulting data revealed an increased autoantibody response towards anti-gens SLC17A6 (Solute Carrier Family 17 Member 6), MAP1A (Microtubule Associated Protein 1A), and MAP2 (Microtubule Associated Protein 2) in patients compared to healthy controls. However, as these antigens have displayed wide reactivities in previous, unpublished studies, they require further investigation to determine their role in AD.Furthermore, the paired CSF and plasma samples were used to investigate the correlation of autoantibody profiles within patients. The correlation was found to follow a normal distribution, with correlation being higher in antigens displaying stronger autoantibody reactivity. This work represents one of the first large-scale studies on the correlation of autoantibody profiles in plasma and CSF.

Alzheimer's disease (AD) is an increasing problem in modern society, both with regards to public health and cost of care. The causes of AD are not yet fully understood, and there is no cure or inhibiting drug. The aim of this thesis is to investigate the association between the bile acid profile as an indicator of dysbiosis and AD and mild cognitive impairment (MCI) using machine learning algorithms. The hypothesis that bile acid data can be used to predict AD or MCI at the time of diagnosis has been tested, and could not be confirmed. Somewhat better test results were obtained for the transition from normal cognitive function to MCI and from MCI to AD over time. Limitations relevant for this study included the possible uncertainties in the diagnostic patient data as well as in the relationship between bile acids and dysbiosis. The results from transitions in patient's diagnosis could warrant further research on the relationship between the bile acid profile or dysbiosis and changes in cognitive function. We suggest such research is conducted with more sophisticated models. / Alzheimers sjukdom (AD) är ett viktigt och ökande problem i dagens samhälle, både vad gäller folkhälsan och kostnaderna för samhället. Orsakerna bakom AD är än idag inte helt utredda och det finns inget botemedel eller bromsmedicin. Målet med den här studien är att undersöka sambandet mellan gallsyraprofilen som en indikator på dysbios och AD och mild kognitiv störning (MCI) med hjälp av maskininlärningsalgoritmer. Hypotesen att gallsyraprofilen kan användas för att förutsäga AD eller MCI vid diagnostillfället har studerats och kunde inte fastställas. Något bättre resultat erhölls vad gäller övergången från normal kognitiv funktion till MCI och från MCI till AD över tid. Begränsningar som är relavanta för studien inkluderar möjlig osäkerhet vad gäller diagnosen och även vad gäller sambandet mellan gallsyraprofilen och dysbios. Resultaten från förändringen i patienters diagnos kan vara en grund för fortsatt forskning om samband mellan gallsyraprofilen eller dysbios och förändringar i kognitiv funktion. Vi föreslår att mer sofistikerade modeller används för sådan forskning.

Denna avhandling fokuserar på det meningsskapande och begripliggörande som fortgår vid tilltagande demenssjukdom, i det sociala samspelet, och de utmaningar för demens-omsorgen som detta innebär. Studien är aktörsorienterad och adresserar frågan om hur personer med åldersrelaterade progressiva demenssjukdomar i den vardagliga kommuni-kationen söker förstå sina situationer, omgivningen och sina liv – alltsammans inom ra-men för det dagliga samspelet på ett demensboende. Av särskilt intresse är hur dessa per-soner hanterar problem som har att göra med att handla tillsammans med andra i en gemensamt delad värld och hitta sin roll i det pågående samspelet, och hur de etablerar och upprätthåller en identitet i detta samspel. Detta trots svåra minnesproblem, desorien-tering i tid och rum, olika sätt att förstå den pågående situationen samt svårigheter att be-rätta om sina liv på ett sätt som både stämmer överens med biografiska data och har en tillfredsställande temporal organisering. Avhandlingen adresserar också frågan om hur omsorgspersonalen kan hantera det komplexa samspelet mellan de boende i den dagliga omsorgen, med avseende på att upprätthålla och respektera dessa personers värdighet. Studien ansluter till en växande tradition av att studera interaktion vid demens som meningsbaserad och situerad i en kontext snarare än enbart som beteende som orsakas av kognitiva svårigheter. Metodologiskt är studien etnografisk och bygger på observationer fördelade över en tidsperiod av sex månader. Materialet, som består av ca 150 h videoma-terial och kompletterande fältanteckningar, möjliggör att samspelet studeras både i detalj och i relation till det större sammanhang som det ingår i. Studien visar på kvarvarande kompetenser och bidrar med ny kunskap om strategier som personerna med demens använder sig av i ett aktivt, kreativt och på många sätt ratio-nellt meningsskapande i det sociala samspelet med andra människor. Detta diskuteras i termer av resurser för demensomsorgen i relation till den stora utmaning som det innebär att lappa ihop och upprätthålla en begriplig och socialt delad värld, samt upprätthålla kon-tinuitet med personernas livshistorier på ett sätt som möjliggör en önskad identitet. / This thesis focuses on the identity work and the meaning- or sense-making that continue in the face of evolving dementia diseases, in social interaction, and the challenges for care this involves. The study adopts an actor-oriented approach and addresses the question of how persons with age-related progressive dementia diseases in everyday communication make sense of their situations, their surroundings, and their lives – all within the context of daily life in residential care. Of particular interest is how these persons handle issues of joint action in a shared world and how they establish and maintain an identity in the inte-raction. This is in spite of severe memory problems, disorientation in time and space, dif-fering understandings of the current situation, and difficulties in telling “accurate” and temporally ordered stories about their lives. The thesis also addresses the question of how caregivers may handle the complex interplay between residents in daily care, in maintain-ing and respecting these persons’ dignity. The study follows a growing tradition of studying interaction in dementia as mean-ing-based and situated in a context rather than merely as behavior caused by cognitive impairment. Methodologically, this is an ethnographic study based on observations made within a period of six months. The data consist of around 150 hours of video recordings and complementary field notes. This extensive material has made it possible to study the social interaction both in detail and situated in a larger context. The findings point to remaining competences and strategies that persons with demen-tia use actively and creatively in the ongoing interaction – and, given the premises, often in a rational way. This is discussed in terms of resources for dementia care, in relation to the great challenge of patching up and putting together a comprehensive socially shared world as well as maintaining continuity with the persons’ previous life histories in a way that preserves a positive self-identity.

Strukturelle Untersuchungen mittels Lösungs-NMR Spektroskopie sind für supramolekulare Maschinen mit Molekulargewichten von mehr als 150 kDa nur beschränkt möglich. Die Festkörper-NMR mit Probenrotation im sogenannten magischen Winkel (MAS) stellt dagegen eine molekulargewichtsunabhängige Methode dar. Im Rahmen dieser Arbeit wurde eine neue Methode entwickelt, die die MAS NMR Spektroskopie an supramolekularen Komplexen in Lösung erlaubt. Proteinlösungen bilden demnach durch MAS und dessen Ultrazentrifugationseffekt homogene Proteinsedimente aus, in denen die rotatorische Diffusion großer Proteinkomplexe überwiegend aufgehoben ist. Auf diese Weise können klassische Festkörper-NMR Methoden angewandt werden, ohne dass Präzipitations- oder Kristallisationsverfahren erforderlich sind. In Kombination mit Proteindeuterierung, Protonendetektion sowie paramagnetischer Relaxationsverstärkung ermöglichte diese neuartige Methode die Zuordnung von Rückgrat-Amidresonanzen des 20S Proteasoms mit einem Molekulargewicht von 1,1 MDa. Weiterhin wurde diese Methode zur Untersuchung des kleinen Hitzeschockproteins alpha-B-Crystallin und dessen Cu(II)-Bindungseigenschaften genutzt. Das Chaperon (600 kDa) spielt eine wesentliche Rolle in der zellulären Proteinhomeostase. Verschiedenste NMR Techniken und andere biophysikalische Methoden zeigen, dass die konservierte alpha-Crystallin-Domäne ein Cu(II)-Ion nahe der Monomer-Monomer Interaktionsfläche mit pikomolarer Affinität bindet. Die Cu(II)-induzierte Freilegung von Substrat-Interaktionsflächen und Veränderungen in der dynamischen Quartärstruktur modulieren so die oligomere Architektur und die Chaperonaktivität von alpha-B-Crystallin. Die hier erstmals beschriebene MAS NMR Spektroskopie von sedimentierten Biomolekülen legt einen wichtigen Grundstein für zukünftige Struktur- und Dynamikuntersuchungen an großen molekularen Maschinen. / Structural investigations of large biomolecules by solution-state NMR are challenging in case the molecular weight of the complex exceeds 150 kDa. Magic-angle-spinning (MAS) solid-state NMR is a powerful tool for the characterization of biomolecular systems irrespective of their molecular weight. In this work, an approach was developed, which enables the investigation of supramolecular modules by MAS NMR. Protein solutions can yield fairly homogeneous sediments due to the ultracentrifugal forces during MAS. Since rotational diffusion is impaired, typical solid-state NMR techniques can thus be applied without the need of precipitation or crystallization. This new approach in combination with protein deuteration, proton-detection and paramagnetic relaxation enhancement enabled the observation and the assignment of backbone amide resonances of a 20S proteasome assembly with a molecular weight of 1.1 MDa. Similarly, the approach was used to characterize the small heat-shock protein alpha-B-crystallin with respect to its Cu(II)-dependent chaperone activity. The chaperone (600 kDa) plays an essential role in cellular protein homeostasis. We show that the conserved alpha-crystallin core domain is the elementary Cu(II)-binding unit specifically coordinating one Cu(II) ion near to the dimer interface with picomolar binding affinity. We suggest that Cu(II)-binding unblocks potential client binding sites and alters quaternary dynamics of both the dimeric building block as well as the higher-order assemblies of alpha-B-crystallin. In summary, MAS NMR employed to biomolecules in solution is a very promising tool to explore structural and dynamic properties of large biological machines with no upper size limit.

No description available.

Alzheimers sjukdom är en smygande neurodegenerativ demenssjukdom som främst drabbar äldre och som karakteriseras av uppkomsten av amyloidplack och neurofibriller i hjärnan. De vanligaste symptomen är demens, kognitiva problem, inbillningar och aggressivitet. Alzheimer förekommer i två olika former, presenil och senil alzheimer. Den fullständiga mekanismen bakom alzheimer är ännu okänd men två proteiner, beta-amyloid och tau, anses ligga bakom orsaken till alzheimer. Ett tredje inblandat protein som man funnit via genetisk analys är apolipoprotein E. Idag är alzheimer ett växande problem, detta i takt med att världens befolkning blir allt äldre. En problematik finns idag då den symptomatiska behandling som finns mot alzheimer anses vara otillräcklig, ett botemedel eftersträvas därför. Immunterapi är ett botemedel som man i framtiden hoppas kunna erbjuda, detta i form av ett aktivt eller passivt vaccin verksamt mot beta-amyloid. Forskning för att finna ett sådant pågår därför just nu. AN-1792 (aktivt vaccin), CAD106 (aktivt vaccin), Bapineuzumab (passivt vaccin) och Solanezumab (passivt vaccin) är fyra vaccin som har tagits fram och testats på människor. I de vaccinstudier som gjorts har motgångar stötts på men även framgångar gjorts. AN-1792 är det vaccin som visat sig vara effektivast men med svåra biverkningar medan CAD106 är det vaccin som visat sig vara mindre effektivt men säkrast. Bapineuzumab och Solanezumab visade sig däremot båda två vara overksamma. Då flera av de vaccin som framställts har varit verksamma mot amyloidplack anser forskare att ett framtida vaccin mot alzheimer är möjligt att framställa. / Alzheimer’s disease is an insidious neurodegenerative dementia disease that primarily affects elderly and is characterized by the formation of amyloid plaques and neurofibrillary tangles in the brain. The most common symptoms are dementia, cognitive problems, delusions, and aggressiveness. Alzheimer’s occurs in two forms, presenile and senile Alzheimer’s disease. The complete mechanism behind Alzheimer’s is still unknown but two proteins, beta-amyloid and tau, are considered to be behind the cause of Alzheimer’s. A third protein involved that was found through genetic analysis is apolipoprotein E. Today, Alzheimer’s is a growing problem as the world’s population is getting older. A complex of problems exists as the symptomatic treatment available against Alzheimer’s is considered to be insufficient; a cure is therefore aimed at. Immunotherapy is a cure that hopes can be offered, this in the form of an active or a passive vaccine effective against beta-amyloid. Research to find such a vaccine is therefore under progress right now. AN-1792 (active vaccine), CAD106 (active vaccine), Bapineuzumab (passive vaccine), and Solanezumab (passive vaccine) are four vaccines that have been developed and tested on humans. In the vaccine studies that have been done setbacks have been encountered but also successes have been made. AN-1792 is the vaccine proved to be effective but with severe side effects while CAD106 is the vaccine proved to be less effective but safer. Both Bapineuzumab and Solanezumab showed to be ineffective. Since several of the produced vaccines have been active against amyloid plaques scientists believes that a future vaccine against Alzheimer’s disease is possible to make.