Aim: The aim of this study was to describe the impact of debriefing, brief eclectic psychotherapy, cognitive behavioral therapy and EMDR therapy for PTSD and other stress-like reactions in emergency personnel. Background: In 1980, PTSD got a name and a place in the modern psychiatric diagnosis. Interest in the treatment and prevention of PTSD has increased over the past 20 years. Responders (ambulance, police and firefighters) are professionals who often meet human pain and suffering and are thus at risk for developing PTSD. Method: A literature search was made in the databases SocINDEX, PsycINFO, CINAHL and PubMed to identify relevant articles based on the purpose. A total of 556 articles were identified after consideration for inclusion and exclusion criteria and finally, it was 11 articles that were included in the results. Results: The effects of debriefing was found to have no significance in the prevention of PTSD. The effect of pre-traumatic vaccination showed good results in the prevention of PTSD, while the effects of brief eclectic therapy,cognitive behavioral therapy and eye movement desensitization and reprocessing therapy showed good results in the treatment of PTSD. Keyword: PTSD, traumatic event, ambulance, police, firefighter, prevention and treatment. / Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva effekten av debriefing, eklektisk korttidsterapi, kognitiv beteendeterapi, pre-traumatic vaccination samt eye movement desensitization and reprocessing terapi med avseende på PTSD och andra stress liknande reaktioner hos räddningspersonal. Bakgrund: År 1980 fick PTSD ett namn och en plats i den moderna psykiatriska diagnostiken. Intresset för behandling och förebyggande metoder mot PTSD har ökat de senaste 20 åren. Räddningspersonal (ambulans, polis och brandpersonal) är yrkeskategorier som ofta träffar på mänsklig smärta och lidelse och är därmed riskgrupper för att utveckla PTSD. Metod: En litteratursökning gjordes i databaserna SocINDEX, PsycINFO, CINAHL och PubMed för att identifiera relevanta artiklar utifrån syftet. Totalt identifierades 556 artiklar efter hänsyn till inklusions och exklusions kriterierna och slutligen var det 11 artiklar som ingick i resultatet. Resultat: Effekterna av debriefing visade sig inte ha någon betydelse vid förebyggandet av PTSD. Effekten av pre-traumatic vaccination visade goda resultat vid förebyggandet av PTSD medans effekterna av eklektisk korttidsterapi, kognitiv beteendeterapi och eye movement desensitization and reprocessing terapi visade goda resultat som behandling av PTSD. Nyckelord: PTSD, traumatisk händelse, ambulans, polis, brandmän, prevention och behandling.

No description available.

No description available.

No description available.

Ambulanssjukvård bedrivs i ett samhällsklimat där hot och våld har blivit både en vardaglig del i vårdarbetet och ett arbetsmiljöproblem för ambulanspersonalen. Internationella studier tyder på att hot och våld mot ambulanspersonal är ett omfattande problem. Studiens syfte är att granska samlad kunskap angående ambulanspersonalens erfarenheter av hotfulla och våldsamma vårdmöten. En integrativ litteraturstudie valdes som metod och 27 artiklar och studier inkluderades. Den tematiska innehållsanalysen resulterade i två teman; Utsatthet och Säkerhetsmedvetenhet. Resultatet visar att hot och våld påverkar ambulanspersonalen känslomässigt, skapar distans mellan vårdare och patient och gör att omvårdnaden påverkas eller uteblir. Tidigare erfarenheter av hot och våld höjer ambulanspersonalens säkerhetsmedvetenhet men tycks även leda till en ökad acceptans, att hotfulla och våldsamma vårdmöten är en del av arbetet. Ibland måste ambulanspersonalen tillkalla polis och resultatet visar att det både möjliggör och hindrar omvårdad av patienter i hotfulla och våldsamma situationer. Utvecklingen inom ambulansen går mot mer ensamarbete och det finns en diskussion kring om ambulanspersonalen ska bära skyddsutrustning. Hotfulla och våldsamma vårdmöten kan därför både ses som ett arbetsmiljöproblem och en fråga om patientsäkerhet.

Bakgrund: Bröstsmärta är en av de vanligaste orsakerna till kontakt med ambulanssjukvården och hjärt-kärlsjukdomar är en av de vanligaste dödsorsakerna i Sverige. Orsaken till bröstsmärta kan bero på både kardiella och icke kardiella tillstånd, varvid hjärtinfarkt är en av de vanligaste orsakerna. Det är mot denna bakgrund viktigt att tidigt försöka att identifiera allvarliga orsaker bakom symtomen och att påbörja korrekt behandling. Tidigare studier visar på meningsskiljaktigheter om att kvinnor och män beskriver sin bröstsmärta olika vid hjärtinfarkt. Därav finns det intresse av vidare forskning kring ämnet. Syfte: Syftet var att undersöka hur patienter beskriver sina symtom vid bröstsmärta prehospitalt och om det finns någon skillnad i beskrivningen mellan kvinnor respektive män. Metod: Studien är en kvantitativ prospektiv kohortstudie med ett konsekutivt urval, där datainsamlingen är en del av en större prospektiv studie, BRöstsmärta I AmbulaNs (BRIAN) av Kristoffer Wibring. Resultat: Trehundranittionio patienter bedömda med ESS 5 bröstsmärta/bröstkorgssmärta som fått besvara frågor enligt BRIAN-studiens checklista ingick i studien. Fördelningen mellan kvinnor och män var jämn, medelåldern för hela gruppen var 68 år. Vid förekomst av bröstsmärta var det vanligast att den beskrevs som central och tryckande, samt att nästan hälften av patienterna upplevde andningspåverkan. Det påvisades ingen signifikant skillnad mellan hur kvinnor och män beskrev sina symtom. Diskussion: Studien har inte kunnat påvisa några skillnader mellan kvinnor och män, trots att tidigare forskning påvisat detta. Det går emellertid inte att fullt ut jämföra denna studie med tidigare forskningsresultat som varit inriktade på att jämföra kvinnor och män vid hjärtinfarkt. Dock påvisas i vår studie att bland de patienter som söker kontakt med ambulanssjukvården för bröstsmärta, så skiljer sig inte symtombeskrivningen mellan kvinnor och män.

Varje år drabbas över 100 000 patienter inom den svenska hälso- och sjukvården av vårdskador och majoriteten av alla vårdskador beror på brister i överrapporteringen. Ambulanspersonalen besitter unik information om den enskilde patienten och dess livsvärld med faktorer som ingår i hela vårdprocessen som inte alltid överrapporteras till mottagande sjuksköterska på akutmottagningen. Sjuksköterskan har ett ansvar att vårda hela människan, främja hälsa och välbefinnande samt lindra lidande. Viktigt är att ta reda på vilken information som anses vara betydelsefull och som lämnas till mottagande enhet samt vilka faktorer som påverkar en överrapporteringssituation för att skapa förutsättningar för ett gott vårdande. Syftet med studien var att beskriva överrapportering från ambulanspersonalen till mottagande sjuksköterska på akutmottagning. Metoden som användes för datainsamling var 50 stycken observationer av överrapporteringssituationer och uppföljande kvalitativa intervjuer. Materialet analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. I resultatet framkom två domäner, information i överrapporteringen och omgivande faktorer som påverkar överrapporteringen. Resultatet visar att överrapporteringen oftast är medicinskt inriktad. Överrapporteringen är oftast tillräcklig god för det fortsatta vårdande och informationen skall helst vara kortfattad. Det förekommer brister i överrapporteringen och information behöver ofta hämtas från flera källor. En överrapportering sker ofta i utmanande miljöer med många avbrott. Information om patienten missas och patientsäkerheten samt sekretessen riskeras att hotas. Studien visar att överrapportering bör ske i slutna rum och en välfungerande överrapportering kan bidra till en tydlig bild över patientens situation och fortsatta vård. Vidare forskning inom ämnet bör ske eftersom vården ständigt utvecklas och därmed bör även överrapportering utvecklas och prioriteras för ett patientensäkert omhändertagande.

Purpose: The aim of the study is to explain how the change in road design in Jönköping municipality affects public transport, emergency services and ambulance and to investigate which traffic calming measures best suited to the occupational groups. The study investigates how these occupational groups experience the traffic calming measures found in Jönköping today, how the municipality of Jönköping has changed the planning ideology in the last 20 years and which traffic calming measures that has the least impact on selected occupational groups. Method: The study includes both qualitative and quantitative methods. The questions are answered using literature studies, surveys and interviews. The surveys and interviews describes opinions and personal experiences and the literature provides information about the traffic calming measures used today. Findings: Jönköping municipality has long been at the forefront of development concerning the passability of public transport. Over the past 20 years priority has been shifted from passability to safety for pedestrians and cyclists. The work with separate bus lanes with traffic priority continues but other speed-reduction measures are also being introduced. These acts in an impeding way to public transport, emergency services and ambulance. The municipality of Jönköping still pursues straight bus lanes that increase passability and tries to avoid vertical obstacles. Traffic calming measures affect public transport, rescue services and ambulance in a negative way. Travel time for public transport and emergency services increase, driving comfort deteriorates and tasks are hampered. The study shows how the dialogue between Jönköping municipality, Jönköpings Länstrafik, emergency services and ambulance needs to progress to get a traffic environment that will satisfy all parties. There are a number of obstacles that have little to no impact on occupational groups specified. Edeva Acti Bump, Intelligent Flexible Hump and the road cushion are amongst those found to affect the occupational groups the least without jeopardizing road safety for pedestrians and cyclists. Implications: Jönköping municipality has been working actively to increase road safety without affecting the passability for public transport, emergency services and ambulance. Priority has shifted from passability to safety and more traffic calming measures have been introduced. The study shows that there is a need for a continued dialogue between Jönköping Municipality, Jönköpings Länstrafik, emergency services and the ambulance to achieve a traffic environment that does not compromise the occupational groups' duties. If the specified parties take part in the study results, change and improvement may occur, as there are several more suitable options available. Limitations: The study does not examine how traffic calming measures affect the vehicles, passenger's perceived comfort in bus transport or environmental impact or increased noise caused by braking and accelerating. Keywords: Traffic calming, speed bumps, speed humps, traffic calming measures, public transport, emergency vehicles, emergency, ambulance. / Syfte: Målet med studien är att redogöra för hur kollektivtrafik, räddningstjänst och ambulans påverkats av den förändrade vägutformningen i Jönköpings kommun samt utreda vilka hastighetsdämpande åtgärder som är bäst lämpade för yrkesgruppernas framkomlighet. Studien utreder hur valda yrkesgrupper upplever de farthinder som finns i Jönköping idag, hur Jönköpings kommun har ändrat planeringsideologin de senaste 20 åren och vilka farthinder som har minst påverkan på valda yrkesgrupper. Metod: Studien innefattar både kvalitativa och kvantitativa metoder. Frågeställningarna besvaras med hjälp av litteraturstudie, enkäter och intervjuer. Enkäterna och intervjuerna behandlar åsikter och personliga erfarenheter och litteraturen bidrar med information om de hastighetsdämpande åtgärder som används idag. Resultat: Jönköpings kommun har länge legat i framkant i utvecklingen kring kollektivtrafikens framkomlighet. Under de senaste 20 åren har prioriteringen flyttats från framkomlighet till trafiksäkerhet för oskyddade trafikanter. Arbetet med separata busskörfält med trafikprioritering som infördes år 1996 fortskrider. Efter direktiv från Sveriges regering införs nu andra hastighetsdämpande åtgärder som verkar hindrande för kollektivtrafik, räddningstjänst och ambulans. Trots detta har Jönköpings kommun fortfarande en strävan efter raka busskörfält som ökar framkomligheten och vertikala farthinder undviks i största möjliga mån. Hastighetsdämpande åtgärder påverkar kollektivtrafik, räddningstjänst och ambulans negativt. Tiderna för rutter och utryckningar ökar, körkomforten försämras och arbetsuppgifter hindras. Studien visar hur dialogen mellan kommun, länstrafik, räddningstjänst och ambulans måste fortskrida för att få en trafikmiljö som nöjer alla parter. Det finns ett flertal farthinder som har ingen eller minimal påverkan på angivna yrkesgrupper. Edeva Acti Bump, Intelligent Flexible Hump och vägkudden är de farthinder som anses påverka yrkesgrupperna minst utan att äventyra trafiksäkerheten för oskyddade trafikanter och är därmed attraktiva för såväl kommun som länstrafik, räddningstjänst och ambulans. Konsekvenser: Jönköpings kommun har arbetat aktivt för att öka trafiksäkerheten utan att påverka framkomligheten för kollektivtrafik, räddningstjänst och ambulans. Prioritet har gått från framkomlighet till ökad trafiksäkerhet och fler hastighetsdämpande åtgärder har införts. Studien visar att dialogen mellan Jönköpings kommun, Jönköpings Länstrafik, räddningstjänsten och ambulansen måste fortsätta för att uppnå en säker trafikmiljö. Om angivna parter tar del av studiens resultat kan förändring och förbättring ske, då det finns flera bättre lämpade alternativ. Begränsningar: Studien utreder inte hur farthinder påverkar yrkesgruppernas fordon med avseende på slitage, resenärers upplevda komfort vid busstransport eller miljöpåverkan och ökat buller som uppstår i samband med inbromsning och hastighetsökning. Nyckelord: Traffic calming, speed bumps, speed humps, hastighetsdämpande åtgärder, kollektivtrafik, utryckningsfordon, räddningstjänst, ambulans.

Bakgrund: Bröstsmärta är en av de vanligaste orsaker till varför ambulans tillkallas, ett symtom som kan bero på olika anledningar och vara såväl ofarlig som direkt livshotande. Vid bedömning och behandling finns beslutsstödet Rapid Emergency Triage and Treatment System (RETTS) och behandlingsriktlinjer till sjuksköterskans hjälp. Tidigare forskning visar att följsamhet till behandlingsriktlinjer i ambulanssjukvård är varierande. Brister har påvisats gällande behandling med syrgas, EKG, administration av läkemedel ASA och Nitro. Andra studier visar att samband finns mellan hjärt- och kärlsjukdomar och tid till behandling där tidigt påbörjad behandling minskar patientens lidande och sjuklighet. Syfte: Studiens syfte är att undersöka ambulanspersonalens följsamhet till behandlingsriktlinjer och bedömningsinstrument för patienter som söker för bröstsmärta samt vilken betydelse detta har för patienters efterföljande vård. Metod: Studien är en kvantitativ retrospektiv journalgranskningsstudie med randomiserat urval. Resultat: Totalt inkluderades 224 patientjournaler i studien. Statistisk signifikant skillnad kunde påvisas för de patienter som erhöll fullständig behandling enligt behandlingsriktlinjerna (p <0,001) när patienten prioriterats röd enligt ESS. Statistisk signifikant skillnad kunde även ses gällande EKG tagning (p <0,05) och syrgasbehandling (p <0,001) för patienter som senare diagnostiserades med kardiell sjukdom, låg följsamhet ses till övriga riktlinjer. 131 patienter läggs in på sjukhus varav 41 fick fullständig behandling enligt behandlingsriktlinjerna, 90 patienter fick det inte. Konklusion: Följsamheten till behandlingsriktlinjerna för patienter som söker för bröstsmärta anses förhållandevis låg. Vissa åtgärder och behandlingar anses underutnyttjade. Följsamheten till behandlingsriktlinjerna är god om patienten prioriterats röd enligt ESS. God följsamhet till behandlingsriktlinjerna ses vid registrering av EKG och syrgasbehandling för patienter som diagnostiserats med hjärt- och kärlsjukdom. Få slutsatser kan dras gällande vårdtid på sjukhus eller mortalitetsfrekvens eftersom andra bakomliggande orsaker kan ha inverkat på resultatet, även kan studiens population anses vara för liten.

Bakgrund: För ett fungerande skadeplatsarbete krävs det att sjuksköterskor i ledningsfunktion har ett fungerande samarbete internt inom ambulansverksamheten samt i samverkan med övriga räddningsinstanser. Den enskilde sjuksköterskan hamnar sällan i uppdrag där behov finns av ledningsfunktion. För att vara trygg i, samt effektivt kunna utföra, arbetet i ledningsfunktion har forskning visat att utbildning och erfarenhet krävs. Vid bristande ledning har kommunikationsbortfall blivit en konsekvens som lett till att personal inte tilldelats relevanta uppgifter, vilket i förlängningen har äventyrat patientsäkerheten. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelser av samarbete och samverkan i prehospital sjukvårdsledning. Metod: Studien utfördes som en kvalitativ intervjustudie med deskriptiv design. Åtta sjuksköterskor deltog. De var utbildade i, och hade erfarenhet av, prehospital sjukvårdslednings-konceptet (PS-konceptet) och intervjuades genom semistrukturerade intervjuer. Datamaterialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkom fem kategorier; Att följa rutiner och riktlinjer underlättar/främjar skadeplatsarbetet; Att kommunikation är avgörande för ett effektivt skadeplatsarbete; Att personkännedom underlättar skadeplatsarbete; Att brist på tydlighet och känslor av osäkerhet hämmar samarbete och samverkan; Att önskan finns om mer övningar. Genom dessa kategorier formulerades temat; Optimalt omhändertagande kräver samövad personal i ledningsfunktion. Konklusion: Sjuksköterskor är i behov av kontinuerlig praktisk och teoretisk övning inom den egna verksamheten, samt med personal från samverkande verksamheter. Detta för att sjuksköterskor i ledningsfunktion ska kunna leda och organisera arbetet på skadeplats och därmed säkerställa ett optimalt omhändertagande av patienten som är patientsäkert och av hög kvalitet.