Denna fallstudie syftar till att undersöka arbetet med stödinsatser på en grundskolan utifrån ett lärarperspektiv. Med hjälp av en kvalitativ metodansats bestående av intervjuer samlades empirisk data in för att svara på frågeställningarna: 1. Hur går arbetet med stödinsatser till på skolan?, 2. Vad upplever lärarna fungerar bra respektive dåligt med arbetet med stödinsatserna?, 3. Hur upplever lärarna att arbetet med stödinsatser skulle kunna förbättras? samt 4. Hur tycker lärarna att arbetet med stödinsatser svarar mot Skolverkets allmänna råd?. Totalt intervjuades fem lärare från en grundskola i Sollentuna kommun. I studiens bakgrundskapitel redogörs det för lagar, styrdokument och riktlinjer som har inflytande över arbetet med stödinsatser. Där lyfts även Skolverkets allmänna råd som vi utgår från i den fjärde frågeställningen. Fortsatt presenteras tidigare forskning om fältets många olika komponenter samt lärares tidigare upplevelser av arbetet med stödinsatser. De teoretiska utgångspunkter för denna studie är verksamhetsteori, Yrjö Engeströms verksamhetssystem samt Etienne Wengers praktikgemenskaper (”communities of practice”). De två sistnämnda användes för att analysera den empiriska datan. Studiens resultat visar att såväl lärares individuella insatser som det kollegiala samarbetet mellan lärare på skolan fungerar bra. Respondenterna upplever dock att det är svårt att bedriva ett ordentligt arbete med stödinsatser då samarbetet med andra enheter på skolan är bristfälligt. De menar vidare att det saknas resurser och förutsättningar för arbetet. Skolverkets allmänna råd är något som få lärare i denna studie har kunskap om, och dessutom menar de att råden är onödiga. Resultatet är till stor del i linje med studiens tidigare forskning, och uppsatsen avslutas med en reflektion kring detta samt förslag på vidare forskning.

Dagens skola ska vara en skola för alla och kännetecknas av tillgängliga lärmiljöer. Om en elev riskerar att inte nå kunskapsmålen ska skolan i första skede erbjuda stödinsatser i form av extra anpassningar inom undervisningens ram. Detta arbete med extra anpassningar har visat sig brista på många skolor. Syftet med den här studien är att undersöka några lärares uppfattningar om extra anpassningar och utformandet av tillgängliga lärmiljöer. Som teoretiskt ramverk användes Response To Intervention. Studien hade en kvalitativ forskningsansats och i den användes fokusgrupper som datainsamlingsmetod. Resultatet visar att det råder en viss osäkerhet bland lärare kring vad extra anpassningar är och vad begreppet tillgängliga lärmiljöer innebär. Lärarna har en positiv syn på inkludering och anser att skolan ska vara till för alla. Det framkom att det finns brister i skolors arbete med extra anpassningar, att lärare förknippar tillgänglig lärmiljö med klassrummets miljö och att lärare känner att de saknar kunskap. De efterfrågar därför fortbildning för att möta elever i behov av stödinsatser. Det efterfrågades mer stöd från specialpedagoger i arbetet med att skapa tillgängliga lärmiljöer där elever ges extra anpassningar utifrån behov och förutsättningar.

The purpose of this study is to describe the additional adaptations given by some teachers in grades 1 to 5 to students in need of support in their writing development in the Swedish subject. The research questions highlighted by the study are threefold: Which are the interviewed teachers experiences of students who need support in their writing development within the Swedish subject matter, how do the teachers describe that they adapt writing lessons to students who need extra support for these students, and finally, what success factors in the students does the interviewed class teachers observe in the work of supporting students' writing development. To take part of the teachers' experiences and to answer the purpose and questions of the study, semi-structured seminars have been conducted with seven teachers in grades 1 to 5. The basis of the analysis has been Ivanič's framework that illustrates the writing from a linguistic holistic perspective. After that, the layers of the framework have been linked with a socio-cultural, cognitive and special educational perspective that supports the layers of the framework. Previous research and current literature has also been used to interpret the results. The result of the study shows that teachers work with several factors to provide additional adaptations to the pupils in need of support. They target all students by having a clearly structured approach and a good classroom environment, but also with individual efforts directed towards students in need in need for those. Digital aids are used by all students, and through these the support can be individualized for those students who need extra support. The most prevalent measures to support students in need of support are teacher support and one-to-one education, and in these situations the teachers notice the most successful writing development of the student. One conclusion of the study is that individual writing development consists of many factors and that it is important that teachers have knowledge of those factors, both theoretically and practically. Another conclusion is that special educational skills should be available within each and every school.

Extra anpassningar är en stödinsats för elever som har funnits sedan 2014. Skolinspektionens kvalitetsgranskningsrapport vittnar om att implementeringen av extra anpassningar inte alltid har lyckats väl och att elever inte alltid får det stöd de behöver och har rätt till. Syftet med den här studien var att beskriva och analysera några grundskollärares uppfattningar om och arbete med extra anpassningar. Syftet var också att identifiera dilemman och utmaningar som de mötte i sitt arbete med att implementera extra anpassningar. Specialpedagogens roll i lärarnas arbete med extra anpassningar togs i beaktande. Nilholms dilemmaperspektiv och Ahlbergs fyra förklaringsmodeller om varför skolproblem uppstår användes som teoretiska utgångspunkter. Studien hade en kvalitativ forskningsansats där halvstrukturerade intervjuer med tolv lärare genomfördes. Studiens data analyserades utifrån en kvalitativ innehållsanalys. I studien framkom att lärarna ofta utgick från ett individinriktat perspektiv när de talade om extra anpassningar. I praktiken verkade det dock vara motsatt då lärarna utgick mer från ett relationellt perspektiv på skolproblem i planering och genomförande av extra anpassningar. Resultatet visade också att lärarna stötte på hinder, utmaningar och dilemman i sitt arbete med extra anpassningar. Hur lärarna än hanterade de dilemman de stötte på blev det aldrig riktigt bra. Dessutom upplevde de att de inte fick tillräckligt med stöd i form av handledning, samarbete, tips och idéer vad gäller extra anpassningar från specialpedagoger. En implikation var att skolans olika professioner behöver samarbeta med varandra för att kunna implementera bra extra anpassningar.

Abstrakt Idag ställs tydliga krav på att anpassningar i undervisningen ska göras för elever som inte når kunskapskraven. I studien närmar vi oss arbetet med extra anpassningar ur ett socialkonstruktivistiskt perspektiv med fokus på genus. Studiens syfte är att beskriva och problematisera hur det pedagogiska arbetet med extra anpassningar bedrivs för elever ur ett genusperspektiv. Vi diskuterar resultat och ger förslag på utvecklingsområden för att förbättra arbetet med extra anpassningar.      Studien har en socialkonstruktivistisk ansats där innebörder av könsroller och genus skapas i ett samspel mellan individer och miljö. Metoden som valts för den empiriska studien är i huvudsak kvalitativ, där webbaserad enkät, halvstrukturerade gruppintervjuer och dokumentationsgranskning har varit medel som använts för insamlande av empiri. I vår studie framträder genusskillnader vad gäller förekomst och typ av extra anpassningar, Orsaker som anges ligga till grund för anpassningarna tillskrivs både elev och miljö. Även här finns ett genusperspektiv. Arbetet med extra anpassningar innebär möjligheter för främst eleverna men även för pedagogernas arbete. Studien visar att frågan om genus inte är en levande fråga i den pedagogiska verksamheten och vår slutsats är att det får effekter för vilka anpassningar som görs och på så vis påverkas elevers måluppfyllelse med fortsatta skillnader för pojkar och flickor.

Studiens syfte är att undersöka hur två lärare arbetar och anpassar undervisningen för att främja språkutvecklingen hos flerspråkiga elever. För att samla in ett empiriskt material har jag använt intervju och observation som metod. De anpassningar som var synliga i undersökningen var ord- och begreppsförklaring, repetitioner, förstärkningar med hjälp av kroppsspråk och bildstöd. Studiens resultat kopplat till den tidigare forskningen visar att slutsatsen är att lärarna i studien anpassar undervisningen för att främja språkutvecklingen hos flerspråkiga elever

För att förtydliga skolans ansvar med att erbjuda alla elever stöd och stimulans genomfördes en ändring i Skollagen år 2014. Skolinspektionens granskning visade att skolors arbete med extra anpassningar behövde utvecklas för att kunna erbjuda alla elever det stöd som de är i behov av. Syftet med studien var att undersöka hur lärare tolkar begreppet extra anpassningar och hur lärare beskriver förutsättningar för arbetet med extra anpassningar i ämnet matematik inom grundskola och grundsärskola. Studien är baserad på en kvalitativ metod och datainsamlingen är gjord genom semistrukturerade intervjuer med fyra grundskollärare och två grundsärskolelärare inom skolår 1-6. Resultatet visar att hur lärare tolkar begreppet extra anpassningar kan kopplas till hur läraren definierar ordinarie undervisning. Anpassningar vars avsikt är att ge enskild elev stöd kan även utformas som en del av den ordinarie undervisningen på gruppnivå. Hur personal och elever är organiserade anser lärare påverkar arbetet med extra anpassningar. Lärarna beskriver ett visst samarbete och kollegiala diskussioner mellan kollegor och skolans elevhälsoteam men att det arbetet kräver fortsatt utveckling. Nyckelordextra anpassningar, matematik, grundskola, grundsärskola

Denna studie har haft som syfte att undersöka Skolinspektionens regelbundna tillsyn, anmälningsärenden samt beslut om vitesförelägganden under åren 2014-2016. Undersökningsområdet har varit gymnasieskolans stödinsatser samt vilka lagändringar som sker under 2014 och vilka insatser från Skolverket inom området som sätts in och huruvida dessa påverkat utfallet av anmälningar och brister vid Skolinspektionens granskning de undersökta åren. Bakgrunden till studien var att det framkom, innan 2014, en bild ifrån såväl propositioner, Skolinspektionens granskningsrapporter och anmälningsärenden, att det fanns brister i gymnasieskolors arbete med stödinsatser. Denna studie syftar till att titta på om de ändringar som sker i skollagen ger en förändrad bild än tidigare år i Skolinspektionens regelbundna tillsyn samt anmälningsärenden efter 2014 till 2016. Studiens metod har varit en kvalitativ dokumentstudie där genom kvalitativ textanalys och induktiv ansats förklaringar sökts kring lagändringarnas påverkan vid gymnasieskolan de undersökta åren. Urvalet av empiriskt material har i studien varit strategiskt urval där dokument från Skolinspektionen, Skolverket samt staten (bland annat regeringsbeslut, rapporter etc.) har analyserats och valts ut. För att kunna analysera våra resultat har vi i denna studie använt oss av Gadlers (2011) analysmodell kopplat till realiserings- och formuleringsarenan och vi har även haft en hermeneutisk utgångspunkt.   I studiens resultat framgår det en ökning i andelen allvarliga brister i arbetet med stödinsatser under den undersökta perioden utifrån beslut om vitesförelägganden, samt anmälningsärenden, trots att stödmaterial och andra resurser från Skolverket, sattes in vid den undersökta perioden. Samtidig framgår det en minskning i brister gällande gymnasieskolors arbete med stödinsatser vid Skolinspektionens regelbundna tillsyn från 2014 till 2016. Vidare är skyndsam utredning den mest vanligt förekommande bristen i såväl regelbunden tillsyn och beslut om vite under 2014-2016. Anledningen till denna bild kan ha göra med att det som sker inom formuleringsarenan har svårigheter att implementeras inom realiseringsarenan hos enskilda gymnasieskolor. Detta kan bero på flera faktorer såsom ekonomiska förutsättningar och politiska beslut. Likväl kan implementeringen av förändrade stödinsatser vid gymnasieskolan gjort det svårt för enskilda skolor på lokal nivå att tolka vad som avses med lagändringen beträffande exempelvis extra anpassningar.

Lärarens uppdrag har under de senaste åren blivit mer och mer mångfacetterat, och med ökade krav på inkluderande förhållningssätt ska undervisningen i klassrummet anpassas utifrån allas individuella behov och förutsättningar. Skollagen (SFS 2010:800) ändrades 2014, vilket medförde att många åtgärder som tidigare hamnat under särskilt stöd hamnade under lärarens ansvar inom undervisningens ram som begreppet extra anpassningar. Syftet med den här studien är att undersöka hur arbetet med extra anpassningar ser ut, hur pedagoger beskriver arbetet med extra anpassningar och hur elever upplever att de får stödet. Semistrukturerade kvalitativa intervjuer har genomförts med sju pedagoger och tre elever på sammantaget tre olika skolor i en medelstor kommun i Sverige. Studien har en kvalitativ, fenomenologisk ansats med sociokulturellt, relationellt perspektiv i bearbetning och analys av resultat. Resultatet visar att arbetet med extra anpassningar är levande och tas fram och utformas tillsammans med eleverna men svårigheter finns ibland med att få eleverna att använda dem i undervisningen på grund av att de känner sig utpekade. Resultatet synliggör även framgångsrika strategier som deltagande pedagoger använder för att få arbetet med extra anpassningar naturligt och inkluderande, nämligen att göra dem mer tillgängliga, att lyfta upp dem på gruppnivå så att de ibland är valbara för alla. Ytterligare en strategi är att vara konsekvent normgivande i sitt förhållningssätt mot att alla är olika, lär sig på olika sätt och att det inte är något som är konstigt. Det har gjort att de har fått ett tillåtande klassrumsklimat där eleverna inte känner att det är utmärkande att de behöver extra anpassningar. Om arbetet med extra anpassningar blir naturligt för alla så blir det mindre utpekande och känslan av att vara udda minskas. ii Arbetet med extra anpassningar handlar i mångt och mycket om att skapa goda lärmiljöer där alla elevers olikheter tas tillvara ur ett relationellt sätt att se på eleven som vem och inte vad, där ett tillåtande arbetsklimat gör skolundervisningen tillgänglig för alla. I mitt resultat har jag hittat flera faktorer som tyder på att eleverna känner sig trygga när ett inkluderande arbetssätt används och lärarna med fasta ramar och förhållningssätt arbetar med tydlighet mot värdegrundande frågor och tar diskussioner dagligen, när de dyker upp, om allas olikhet som norm och allas lika värde som gemensamt rättesnöre.

Syftet med undersökningen är att analysera hur rektorer på några gymnasieskolor berättar om reformen av det pedagogiska stödet på gymnasiet och hur anpassningarna återges påverkar skolpraktiken. Syftet är också att analysera berättelser om hur politiska direktiv påverkar skolpraktiken. Intervjuer med sex rektorer är empirisk grund för studien. Rektorernas berättelser analyseras med hjälp av forskning om skolreformer, organisation, inkludering samt teori om symbolisk interaktionism. Studien visar att reformen av det pedagogiska stödet, extra anpassningar var behövlig enligt berättelser från rektorerna i min studie då dokumentationsbördan tidigare upplevdes som omfattande. Det visar också att berättelserna går isär vad gäller definition av extra anpassningar samt av hur dokumentation och uppföljning sker. Mycket av ansvaret har fallit på specialpedagogen vars uppdrag är brett till sin definition. De sex rektorernas framställningar beskriver också en situation där specialpedagogen har svårt att hävda sig mot andra yrkesgrupper i skolan.  Enligt forskning har arbetsbördan för pedagogerna ökat men det resultatet överensstämmer inte på ett samstämmigt sätt med de intervjuade rektorernas framställningar. Det blir tydligt att dilemman uppstår när olika förändringar ska implementeras, att direktiven upplevs otydliga och därmed måste tolkas vilket skapar olikvärdighet. Studien visar också att skolreformerna har haft en liten och ibland till och med negativ effekt på resultaten i skolan.  Det rektorerna återger visar generellt sett på en negativ bild gentemot politiska direktiv, dess grund, omfattning och i den takt de kommer. Skolpolitiken beskrivs av vissa som en ”lekstuga” och en ”sandlåda”. En nyansering av det resultatet är dock att statliga direktiv upplevs som mer omfattande än kommunala och att reformen av det pedagogiska stödet visar på åsikten från rektorerna att den visar på tillit från politikernas sida. När det gäller hur rektorerna berättar går det att urskilja tre påverkansdimensioner; ålder, år i yrket samt intresse för frågan. Med lång yrkeserfarenhet och intresse blir svaren mer ”privata” utan så mycket fokus på att förberedas. Det märks också på ordvalen ovan.