Syftet med studien är att undersöka hur bildlärare på två olika skolor bedriver sin undervisning utifrån elevers behov av extra anpassningar. Ytterligare ett syfte är att ta reda på hur undervisningen påverkas av extra anpassningar. Urvalet för studien är två bildlärare varav den ena arbetar på en högstadieskola och den andra på en skola med årskurs F-9. Båda lärarna har mer än 10 års erfarenhet i läraryrket. Empirin samlades in via semistrukturerade intervjuer, där sidospår och flexibilitet tillåts. Studien är genomförd med en kvalitativ metod, som passar väl för småskalig forskning, och har ett sociokulturellt perspektiv. Genom intervjuerna framgick lärarnas vanligaste anpassningar, hur de arbetar fram extra anpassningar på skolorna och betydelsen av gruppstorlek och grupprum för att kunna tillgodose extra anpassningar. Förutom faktorer som miljö och gruppstorlek framgår det att relationsskapandet är viktigt inte bara för undervisningen utan även för att kunna utföra extra anpassningar.

Denna studie syftar till att undersöka hur fem idrottslärare arbetar med extra anpassningar inom ramen för idrottsundervisningen på låg- och mellanstadiet. Studiens frågeställningar berör vilka extra anpassningar lärarna gör samt på vilket sätt de kommer fram till vilka extra anpassningar det finns ett behov av. Det material som samlats in för att besvara studiens syfte och frågeställningar inhämtades genom kvalitativa intervjuer. Det insamlade materialet har analyserats utifrån tre perspektiv på specialpedagogik; traditionella perspektivet, alternativa perspektivet och dilemmaperspektivet. Resultatet visar bland annat att samtliga lärare gör extra anpassningar inom ramen för undervisningen men att de varierar beroende på vilka elever eller vilken elevgrupp de undervisar. Lärarna menar dock att en grundstruktur för lektionerna är av största vikt och att det gynnar alla elever då de vet vad som kommer att ske. Resultatet påvisar även att arbetet med extra anpassningar inte alltid är enkelt men att ett kollegialt samarbete skapar gynnsamma förutsättningar och är betydelsefull för arbetet med extra anpassningar. En slutsats som kan dras är att arbetet med extra anpassningar är komplext, det är många faktorer som har betydelse samt påverkar arbetet med extra anpassningar. Med denna studie önskar jag bidra med kunskap kring hur idrottslärare ser på och arbetar med extra anpassningar inom ramen för den ordinarie undervisningen.

Pupils` ability to learn and develop knowledge depends largely upon their literacy skillset. All school subjects have a certain language set that connect words and concepts to knowledge. It is necessary for the pupils to grasp the language set in order to be able to make sense of instructions, educational books and general teaching that goes in the classroom. In school science subjects will be challenging for pupils because of new vocabulary and large amounts of technical terms and factual texts. Pupils with reading and writing difficulties are heavily affected in their schooling but not because of lack of intelligence. But due to difficulties in decoding and producing texts, these pupils have a disadvantage in the scientific language. In order for teachers to create suitable teaching strategies, knowledge is important in how and more precisely where the difficulties in the scientific subject can be an obstacle. Pupils with reading and literacy difficulties have a phonological problem with matching sound with words. With help of repetitional phonological training that gradually advances the pupils can improve their phonological awareness and thereby reading and writing. Teachers that acknowledge the importance and the process of working with developing the scientific language in the school subject can help all children attending in class. Strategies as organizing communicative exercises and activities, evaluating continuously with the student, and studying meaningful topics from the pupils everydaylife to activate the pupils in the necessary language, in order to develop knowledge.

Genomförandet av kartläggning och pedagogisk bedömning för att kunna sätta in rätt åtgärd för en elev är ett komplext arbete. Målet är alltid att eleven ska få den bästa förutsättningen för att utvecklas på flera plan. Studiens syfte är att få veta speciallärares uppfattningar, erfarenheter och åsikter kring arbetet med kartläggning, anpassningar och åtgärder i grundskolan och grundsärskolan. För att få kännedom om ovanstående har fyra intervjuer med speciallärare som är verksamma i båda skolformerna genomförts och resultatet visar att de har många tankar om arbetet. Intervjuerna analyserades med hjälp av Braun och Clarkes tematiska analysmodell som sker i sex steg. I intervjuerna framkom bland annat att det finns vissa utvecklingsbehov när det gäller rutiner för exempelvis kartläggning och dokumentation av extra anpassningar samt att skolorna och skolformerna har mycket att lära av varandra. Speciallärarna anser att olika former av samarbete gynnar elevernas utveckling. Det finns även flera likheter, främst inom skolformerna, men även mellan dem. Likheterna inom grundskolan gäller exempelvis att det sker mer dokumentation i och att det är en tydliggräns för vad som räknas som extra anpassningar. I grundsärskolan däremot dokumenteras inte extra anpassningar och det finns få åtgärdsprogram. I båda skolformerna provas extra anpassningar och åtgärder för att hitta rätt och det dagliga informella samtalet mellanpersonalen är betydelsefullt i det arbetet. Den här studien belyser speciallärares upplevelser av arbetet med kartläggning och insatta anpassningar och/eller åtgärder. Ett förslag på vidare forskning kan vara att undersöka hur elever upplever detsamma. Vad har känts bra eller mindre bra ur deras synpunkt? Ytterligare förslag till fortsatt forskning kan vara en studie om hur elever som tidigare har haft åtgärdsprogram men nu blir hjälpta av extra anpassningar upplever den förändringen.

Syftet med denna systematiska litteraturstudie har varit att öka kunskapen om co-teaching som ett effektivt sätt att organisera undervisningen samt arbetet med elevers stöd och anpassningar. Studien vilar på det sociokulturella perspektivet gällande synen på lärandet samt ideologiskt det specialpedagogiska kritiska perspektivet. Studien berör två forskningsfrågor angående förutsättningar för fungerande co-teaching samt uppvisade konsekvenser av co-teaching. Studiens metod, systematisk litteraturstudie, har inneburit en systematisk genomgång av 27 vetenskapliga artiklar som berör co-teaching. Dessa är utförda i USA då det är ett land som har en skolverksamhet och omfattande forskning inom området. Sökstrategin PICOC har använts för att strukturera sökningen i Linköpings universitetsbiblioteks sökmotor UniSearch. Det slutgiltiga urvalet resulterade i tio vetenskapliga artiklar som analyserades med metoden kvalitativ innehållshållsanalys. Resultatet visar att co-teaching är en fungerande metod för att skapa ett kvalitetshöjande arbete gällande stöd och anpassningar förutsatt att man tar hänsyn till följande förutsättningar; utbildning i metoden, teamwork, gemensam planeringstid och didaktik. Konsekvenser till följd av co-teaching har genererat i en majoritet av positiva uppfattningar hos elever, lärare och skolledning, högre lärartäthet med följden bättre stöd samt visat tendenser till högre studieresultat. Slutsatserna visar att co-teaching är värt att satsa på gällande uppdraget stöd och anpassningar, utifrån både elev- och lärarperspektiv samt långsiktigt utifrån ett samhällsekonomiskt perspektiv.

Syftet är att få fördjupad kunskap om och förståelse av några pedagogers undervisningsstrategier i matematik för att möta elever med diagnosen autism och med hinder i sitt lärande. Den genomförs med halvstrukturerade intervjuer. Studien belyser fyra forskningsfrågor: Vilken erfarenhet har pedagogerna om autismspektrumtillstånd i grundskolans matematikundervisning och hur upplever de sitt behov av kompensutveckling? Vilka svårigheter eller hinder upplever några pedagoger i grundskolan att elever med autism har i matematiklärandet? Vilka erfarenheter har några pedagoger av framgångsrika strategier och anpassningar i matematik för elever med autism? Det empiriska materialet analyseras genom en innehållsanalys. Vid tolkning av resultaten har studien utgått från det sociokulturella perspektivet, de kategoriska och relationella perspektiven och KASAM. Resultaten visar att hälften av pedagogerna utrycker att de önskar mer kompetensutveckling. En annan slutsats är att de svårigheter som elever med autism har med matematiken främst beror på funktionsnedsättningen och inte enskilda matematiska moment. Några anpassningar som framkommer i studien är användningen av visuellt stöd, scaffolding, strukturerade scheman och checklistor samt pedagogernas kunskap om autism. Studiens ambition är att bidra med framgångsrika undervisningsstrategier och anpassningar, då kunskapsluckor finns inom forskningen kring matematik och elever med autism.

Syftet med denna studie är att beskriva de utmaningar som lärare upplever och anpassningar de beskriver i matematikundervisningen med fokus på resonemangs-förmåga i arbetet med elever som har svenska som andraspråk. För att få fram lärares beskrivningar av utmaningar och anpassningar i undervisningen samlades data in genom semistrukturerade intervjuer med fem lärare. I analysen av insamlade data arbetades det fram fyra kategorier av utmaningar och fem kategorier av anpassningar. De fyra kategorier av utmaningar som framkom är: bristande begreppsförmåga, matematiken eller svenskan?, bristande självförtroende och lärarens kompetens och inställning. De fem kategorier av anpassningar som framkom är: använda starkaste språket, kommunikativa strategier, alternativa strategier, tid och repetition och metodförmåga före resonemang. De nio kategorierna återfinns i olika utsträckning i litteraturgenomgången. Det saknas kunskap om hur utmaningen Matematiken eller svenskan? kan bemötas för att hjälpa lärare att ge rätt stöd till elever med svenska som andraspråk. Det saknas även kunskap om hur anpassningen att använda alternativa strategier som konkret material eller bilder påverkar elevers utveckling av resonemangsförmåga.

Denna studie handlar om hur pedagoger utformar och anpassar undervisning för elever med särskild begåvning. Resultatet har analyserats utifrån ett sociokulturellt perspektiv med utgångspunkt i strategier (Liljedahl, 2017) som framställts för att tillgodose dessa elevers behov. Syftet med studien är att undersöka hur pedagoger arbetar med särskild begåvade elever utifrån studiens forskningsfrågor vilket är, 1) Hur anpassar pedagoger undervisningen för elever med särskild begåvning? 2) Vad anser pedagogerna att de får för stöd och tillgång till läromedel för att kunna anpassa undervisningen för särskilt begåvade elever? 3) Vad anser pedagogerna att det finns för utmaningar med att anpassa undervisningen för elever med särskild begåvning? Utifrån undersökningen får läsaren inblick i vad begreppet särskild begåvning innebär, hur pedagoger anpassar undervisningen och vilka utmaningar som uppstår kring detta. Undersökningen visar också på hur pedagoger och specialpedagoger uppfattar samarbetet mellan varandra. Resultatet visar att kunskap kring särskild begåvning är bristfällig och att pedagogerna använder sig av olika strategier inom acceleration, berikning och coachning, för att anpassa undervisningen och möta dessa elevers behov. En slutsats är att det framkommer ett behov hos pedagogerna av ökad kunskap och tillgång till användbara strategier för att möta dessa elever.

Syftet med denna studie är att undersöka vilka extra anpassningar svensklärare använder i sin undervisning och vad de anser är nödvändigt för att extra anpassningar ska fungera. Studien undersöker även vilka utmaningar svensklärare möter i undervisningen när de tillämpar olika extra anpassningar. En kvalitativ metod har använts och semistrukturerade intervjuer har genomförts. Resultatet visar att majoriteten av lärarna är positivt inställda till och använder extra anpassningar i sin undervisning. Lärarna använder olika typer av extra anpassningar för att öka elevernas chanser att lyckas med uppgifter och i slutändan få ett betyg. Svensklärarna möter även utmaningar när de arbetar med extra anpassningar. Slutsatsen som dras är att lärarnas förhållningsätt till extra anpassningar spelar en stor roll för huruvida de faktiskt använder dem eller inte. Det finns dessutom en osäkerhet bland lärarna när det kommer till vilka extra anpassningar som är bäst för eleverna.

I vår småskaliga studie med avstamp i UNICEF (2018) Barnkonventionen, UNESCO (2006) Salamancadeklarationen och Skollagen (SFS 2010:800) ger vi en inblick i vad de säger om barnens rätt till undervisning och stöd. 2019 kom ett tillägg i Skollagen för att säkerställa att elever får det stöd som de är i behov av för att nå sin proximala utvecklingsnivå. I skolan finns det elever i språklig sårbarhet som inte följer normen för läs- och skrivutvecklingen och i en klass på 30 elever har 2% språkstörning. I Lgr11 (2019) framgår det att undervisningen ska vara likvärdig för alla vilket innebär att den måste anpassas utifrån elevens behov och språklig förmåga vilket ställer krav på pedagogernas kunskaper. Vårt syfte blev att beskriva språkliga svårigheter som elever i låg- och mellanstadiet uppvisar som kan vara tecken på språkstörning enligt speciallärares och specialpedagogers uppfattningar samt vilket stöd dessa elever erbjuds under åren i låg- och mellanstadiet. Det ledde till en kvalitativ studie där 14 speciallärare och specialpedagoger intervjuades om deras uppfattningar i hur elever med språkliga svårigheter upptäcks och vilket stöd dessa erbjuds. Resultatet visar att elever med språkliga svårigheter vanligast uppmärksammas genom att de har svårt med språkförståelsen och att de har ett bristande ordförråd samt att lärarna är de första att möta elevernas svårigheterna i den tidiga läsinlärningen. En slutsats är att lärare saknar insikt och kunskap i att de olika tecken på språkliga svårigheter som framkommit i studien ofta kan vara språkstörning.