Syftet med studien var att få förståelse av lärares och speciallärares uppfattningar och erfarenheter om arbetet med bedömning av läsförståelse hos elever inom autism. Studien tog också upp hur lärare och speciallärare bedömde läsförståelse samt vilka anpassningar som gjordes för att elever inom autism skulle bli bedömda på ett likvärdigt sätt. Studien utgick från kvalitativ metod med inspiration från fenomenografisk ansats. Utifrån semistrukturerade intervjuer intervjuades sex lärare och sex speciallärare i fyra olika kommuner. Resultatet av studien visade att det var en stor utmaning att bedöma läsförståelse hos elever inom autism. Läsförståelse kräver många olika förmågor som elever inom autism kunde ha olika stora svårigheter med. Det var flera faktorer som skapade hinder inom läsförståelse för dessa elever. En av det främsta bedömningsmetoder som användes var samtalet trots att elever inom autism hade svårt att kommunicera samtidigt som lärarna och speciallärarna såg det som ett hinder för bedömning. Det var betydelsefullt att lärmiljön var tillgänglig och att anpassningar gjordes för elever inom autism. Slutsatserna var att läsförståelse hos elever inom autism var komplext, svårt att bedöma samt att lärare och speciallärare önskade få mer kunskap om ämnet. Sammanfattande tydde våra resultat på att elever inom autism hade svårt att nå upp till målen i skolans olika kursplaner samt att lärare och speciallärare behövde ha mer kunskap om hur de skulle bedöma och utveckla elevernas förmågor.

Lärare och speciallärare använder sig av varierade metoder och strategier för att främja matematikinlärning för alla elever och särskilt för elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF-diagnoser). Elever med NPF-diagnoser har ofta behov av extra anpassningar i skolan och ibland även behov av särskilt stöd. Syftet med studien är att öka förståelsen av hur lärare och speciallärare arbetar för att främja lärande och matematikutveckling för elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Studien undersöker vilka didaktiska strategier och anpassningar lärare och speciallärare använder i sin matematikundervisning för att underlätta kunskapsinhämtning för elever med NPF-diagnoser i matematik för att dessa elever lättare når kunskapsmålen. Studien uppmärksammar även samarbetet mellan lärare och speciallärare. För att uppnå studiens syfte och dess frågeställningar används en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer med ett målstyrt urval av lärare och speciallärare. Resultatet visar att metoderna, strategierna och anpassningarna som lärare och speciallärare använder i sin matematikundervisning för elever med NPF-diagnoser ger eleverna en ökad möjlighet till måluppfyllelse i ämnet. Utifrån de didaktiska strategierna och anpassningarna som lärare och speciallärare använder, utvärderas matematikundervisningen och vidare förändringar och förbättringar genomförs.

Sammanfattning Hägglund, Anna och Töyli, Tuuli (2021). ”Det kanske blir likvärdigt men inte rättvist”. Lärarnas uppfattningar kring anpassningar och likvärdighet vid de nationella proven i svenska för elever med språkstörning. Speciallärarprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 högskolepoäng.   Syfte och frågeställningar Syftet med studien är att bidra med kunskap om hur lärare som undervisar elever med språkstörning uppfattar skolverkets riktlinjer gällande anpassningar vid de nationella proven i svenska för elever i årskurs 6 och 9. I skollagen står det att utbildningen ska vara likvärdig och att hänsyn ska tas till barns och elevers olika behov (SFS 2010:800). Skolverket ger anvisningar om genomförande och anpassningar vid de nationella proven. Vi avser därför även att undersöka hur råden för anpassningar beskrivs i aktuell forskning beträffande dess överensstämmelse med Skolverkets råd eller inte.       Frågeställningar: Hur uppfattar lärare skolverkets råd gällande anpassningar för elever med språkstörning vid de nationella proven i svenska för årskurs 6 och 9? Hur uppfattar lärarna att det är möjligt att genomföra nationella proven på ett likvärdigt sätt för elever med språkstörning? Hur överensstämmer Skolverkets råd beträffande anpassningar vid de nationella proven med lärarnas uppfattningar och aktuell forskning?   Teori Studiens teoretiska utgångspunkt tar avstamp ur ramfaktorteorin. Vi belyser avvikelseproblematiken inom specialpedagogik utifrån denna teori med hjälp av fyra specialpedagogiska perspektiv:  kompensatoriskt perspektiv, dilemmaperspektiv, relationellt perspektiv och diagnosorienterat perspektiv.     Metod Studiens utgångspunkt är att intervjua lärare. Vi utgår därför ifrån en fenomenologisk ansats eftersom uppfattningen hos lärarna förblir central för studiens syfte. I studien intervjuades sju lärare från tre olika skolor. Samtliga undervisar elever med språkstörning, samt har genomfört nationella prov i svenska med målgruppen. Intervjuerna har transkriberats och analyserats utifrån ovannämnda perspektiv samt i förhållande till tidigare forskning. Vid analysen av intervjuerna utkristalliserades följande tema: Anpassningar och likvärdighet vid nationella proven gällande elever med språkstörning med underrubrikerna Lärarnas uppfattningar gällande Skolverkets råd, Elevernas behov av extra anpassningar, Lärarnas önskemål gällande anpassningar och Bedömningsproblematik.     Resultat Lärarna i studien anser att Skolverkets råd gällande anpassningar vid de nationella proven i svenska inte är tillräckliga eller överensstämmande med behoven hos elever med språkstörning. Eftersom eleverna inte får använda samma anpassningar som används till vardags uppfattas det vara svårt att genomföra nationella proven på ett likvärdigt sätt. Lärarna uttrycker att detta har en negativ påverkan både på elevernas provresultat och välbefinnande. Ett alternativ till nationella prov eller en annan utformning påtalas som önskvärt av lärarna. Studien visar även att det finns okunskap och brist på förståelse hos lärare inom kollegiet gällande språkstörning.     Specialpedagogiska implikationer Vi ser ett behov av en utveckling av skolmiljön där kompetenshöjning för skolpersonal angående språkstörning och anpassningar bör finnas med. Skollagen är lika för alla och säger att alla ska få det stöd som de behöver (SFS 2010:800). I vår studie framkommer det att trots detta exkluderas vissa anpassningar som eleven dagligen använder i skolarbetet då nationella proven genomförs. Elever med nedsatt språkförmåga har större svårigheter med läsförståelse när de språkliga kraven i skolan ökar (Isoaho, Kauppila & Launonen, 2015). Dessa svårigheter yttrar sig i flera ämnen, speciellt när det ämnesspecifika språket blir abstrakt (Matson & Cline, 2012). Den språkliga stöttningen bör således anpassas enligt elevens behov där alternativa redovisningssätt och visuellt stöd lyfts som centralt (Hallin, 2019; SPSM, 2021). Vi efterlyser mer forskning kring hur provsituationer kan anpassas för elever med språkstörning så att varje elev har en möjlighet till en likvärdig utbildning.     Nyckelord Extra anpassningar, nationella prov, språkstörning

Syftet med studien är att belysa och bidra med kunskap om hur pedagogisk personal inom grundskolan, grundsärskolan och specialskolan förstår och arbetar med extra anpassningar i skolvardagen. För att behandla syftet användes följande frågeställningar: - Hur beskriver pedagogisk personal rutinerna kring extra anpassningar i de olika skolformerna, grundskola, grundsärskola och specialskola? - Vilka likheter och skillnader i arbetet med extra anpassningar finns mellan skolformerna? - Hur ser specialpedagogens roll ut vid arbetet med extra anpassningar? Denna studie har stöd i tidigare forskning och vi använde ett systemteoretiskt perspektiv och tre av Ahlbergs (2013) specialpedagogiska perspektiv. Som metod användes semistrukturerade intervjuer. För att se om det finns likheter eller skillnader i arbetet med extra anpassningar valdes informanter från tre olika skolformer: grundskola, grundsärskola och specialskola. Analysen av resultatet gjordes med hjälp av en fenomenografisk analysmetod där vi har bland annat tittat på informanternas uttalande och grupperat dem i kategorier. Resultatet visar att pedagogisk personal har liknande arbetssätt kring extra anpassningar när det gäller att bedöma en elevs svårigheter utifrån kunskapskraven och kunskapsmålen. Det som skiljer grundskolan från specialskolan och grundsärskolan är hur personalen upplever samverkan och specialpedagogens stöd i detta arbete. En annan slutsats som vi drar är att begreppen “ledning och stimulans” och “extra anpassningar” fortfarande är otydliga förinformanterna som arbetar i grundsärskolan och specialskolan.

This study aims to examine how Swedish upper secondary teachers work with extra adaptationand special support regarding neurodevelopmental disorders (NDDs) in upper secondary schooland their perceptions of NDDs and what extra adaptations and special support entail. Tworesearch questions are presented: how do Swedish teachers define extra adaptation and specialsupport in terms of NDDs? And how do Swedish teachers work with extra adaptation andspecial support regarding NDDs in upper secondary school? Qualitative semi-structuredinterviews are conducted with six upper-secondary teachers. The results are divided into twocategories; Swedish teachers’ definition of extra adaptation and special support regardingNDDs, and the Swedish teachers’ way of working with extra adaptation and special supportregarding NDDs in upper secondary school. The results show that teachers have differentexperiences dealing with students with special needs. Moreover, teachers have a betterunderstanding of the concept of extra adaptation than the concept of special support. Therespondents give several examples of extra adaptation, such as letting students listen to music,get longer test time, opportunity to get spelling control in tests, and get material read. When itcomes to special support, the teachers link the concepts to speech synthesis, extra math lessons,or that the school procures a writing interpreter or a student assistant.

Idén till studien kom från en fallstudie av Lisa Asp-Onsjö (2008) som undersöker skolsituationen för elever med behov av anpassningar och särskilt stöd utifrån begreppen rumslig, social och didaktisk inkludering. Därefter utarbetades syftet med studien, nämligen att undersöka vilka anpassningar och strategier lärare använder sig av i arbetet med elever med läs- och skrivsvårigheter.  Med Asp-Onsjö (2008) som teoretisk grund, användes Specialpedagogiska skolmyndighetens Tillgänglighetsmodell (SPSM, 2021) som bygger på begreppen social, fysisk och pedagogisk lärmiljö vid utformandet av forskningsfrågor och även vid analys av empirin. Vidare analyserades resultatet utifrån ett traditionellt och ett alternativt specialpedagogiskt perspektiv, samt dilemmaperspektivet beskrivet av Nilholm (2005).  Studien har ej avgränsats till att handla specifikt om dyslexi, även om en stor del av underlaget till studien i form av tidigare forskning är specificerad så. Anledningen till att denna avgränsning ej gjordes var att samtliga intervjuade lärare var verksamma i spannet F-3, varpå diagnosen dyslexi sällan eller aldrig var aktuell.  Studiens resultat visade att de intervjuade lärarna hade ett medvetet förhållningssätt i anpassningen av undervisningen för elever med läs- och skrivsvårigheter. Den sociala, den pedagogiska och den fysiska lärmiljön anpassades på ett väl avvägt sätt, och det gick att se att de olika kategorierna av lärmiljöer gick hand i hand. En välfungerande social miljö, med rätt fysiska anpassningar kunde i kombination med pedagogiska anpassningar leda till en god lärmiljö för elever med läs- och skrivsvårigheter.  Utmärkande för studiens resultat var också att de flesta svar visade på att lärare gör anpassningar ur ett alternativt specialpedagogiskt perspektiv, där fokus ligger på vad som kan förändras och förbättras i elevens omgivning och i elevens samspel med andra, snarare än på att lägga problem och lösning hos eleven som individ. Det framkom även att lärare ibland hamnar i ett dilemma när det gäller vissa anpassningar för elever med läs- och skrivsvårigheter, då lärarna ställdes inför att avgöra vad syftet med anpassningen var och vilka konsekvenser det kunde ge på elevens utveckling, lärande och sociala situation.

Alla elever har lika rätt till lärande. Det är skolans skyldighet att ge det stöd som krävs för att elever oavsett behov ska lyckas utveckla de förmågor och kunskaper som behövs för att nå kunskapskraven och bli fullvärdiga medborgare. Denna litteraturstudie har i syfte att undersöka hur samhällskunskapsundervisning kan anpassas för att elever i årskurs 4–6 med intellektuella funktionsnedsättningar ska kunna uppnå kunskapskraven. Syftet besvaras genom två frågeställ-ningar; vilka utmaningar för lärande inom samhällskunskap innebär intellektuella funktionsnedsättningar hos elever på mellanstadiet samt hur lärmiljön kan anpassas för att dessa elever ska uppnå kunskapskraven i samhällskunskapsämnet. Det vetenskapliga materialet som använts i studien har tagits fram genom databassökningar och omfattar en stor del internationell forskning men också svensk forskning. Materialet har valts ut genom fyra olika urvalskriterier och därefter analyserats. Resultatet av materialet visar att elever med intellektuella funktions-nedsättningar ofta ställs inför utmaningar i att utveckla sin läs-, skriv- och resonemangsförmåga vilket även leder till svårigheter i att utveckla förståelse i ämnesinnehållet och i att använda ämnesrelaterade begrepp. Även utmaningar med sociala färdigheter påverkar dessa elever i undervisningssammanhang och i deras framtid i samhället. Anpassningar i lärmiljön som kan tillämpas för att stötta elever med intellektuell funktionsnedsättning handlar i resultatet om in-kluderande undervisning. För att uppnå detta påvisas samarbete mellan lärare men också samundervisning som metod. Även diskussioner mellan elever är avgörande för att elever med intellektuella funktionsnedsättningar ska kunna ta till sig innehåll i samhällskunskapsämnet. Resultatet visar också att ämnet inte är tillräckligt prioriterat och saknar tydliga ämnesmarkörer, vilket ses som en utmaning både för den undervisande lärarens arbete men även för lärandet hos elever med behov av särskilt stöd.

Syftet med studien var att undersöka pedagogers upplevelser av framgångsfaktorer i arbetet med elever med AST (autismspektrumtillstånd). Detta genomfördes utifrån ett relationellt perspektiv, med en kvalitativ ansats och semistrukturerade intervjuer. Slutsatser som kan dras av studien är att alla elever har olika behov, som behöver hanteras individuellt. Det finns således ingen mall för hur elever med AST ska bemötas eller vilka insatser som ska implementeras. Dock är ett relationellt förhållningssätt och goda relationer, som bygger på ömsesidig respekt, att föredra i arbetet med målgruppen. I den goda relationen bör pedagogen hitta elevernas styrkor, svårigheter, behov och specialintressen. Utifrån dessa kan lämpliga insatser och individuella arbetssätt implementeras, i syfte att eleverna ska lyckas i skolan och uppnå välmående. I den goda relationen kan pedagogen lättare känna av elevernas dagliga status och anpassa kraven som ställs på eleven, utefter det. En annan slutsats är att pedagogerna kan använda elevernas specialintressen som ett återkommande tema i undervisning och samtalsämne, för att öka elevernas delaktighet och motivation. Slutligen framhöll pedagogerna att preventionsarbete för välmående också är av stor vikt. Detta kan implementeras genom att skapa en struktur, tydlighet och förutsägbarhet för eleverna.

The purpose of this study was to investigate what it is like to work as a social secretary, who meets clients who live with mental illness. The method that has been applied has been a qualitative study. Data collection was conducted through semi-structured interviews. The number of participants in the study was eight people, six women and two men. All participants worked or have worked as social workers. The collected material was analyzed through Braun & Clarke's (2006) thematic analysis model. From the thematic analysis, three themes were created: Responding to a person in need of help, Authority with compassion and Mental illness and shame. The results showed that by meeting the client in a respectful empathetic way, and then working in a way to strengthen the relationship and the work alliance for a future collaboration. Working together, collaborating in the areas where the client himself has an opportunity to influence is felt to mean that the balance of power is more equal. The high workload also risks affecting the treatment of people living with mental illness in a negative way. That through relief in workload could lead to a more successful result for the client, but also for the job satisfaction for social workers.

I svensk gymnasieskola under år 2021 så studerade 29% av eleverna på en yrkesförberedande utbildning, vilket motsvarar cirka 105 000 elever. Enligt policydokument likt Skollagen (SFS 2010:800 kap 3) så har dessa elever rätt till både en kvalificerad utbildning och ett så kallat adekvat särskilt stöd om de inte klarar av utbildningens kunskapskrav. Syftet med föreliggande examensarbete är att öka kunskapen om hur det särskilda stödet utformas och används inom de yrkesinriktade kurserna på ett antal yrkesförberedande program på en gymnasieskola i Sverige. Ett forskningsfokus som hittills förefaller vara starkt begränsat. Studien bygger på intervjuer med sex specialpedagoger som arbetar på den aktuella gymnasieskolan. Intervjuerna har analyserats enligt en tematisk innehållsanalysmodell. Studien visar tillexempel hur de intervjuade specialpedagogerna pekar på det komplexa uppdraget som rektorn på skolan har med att tillgodose alla elevers rätt till ett adekvat stöd i utbildningen. Vidare framkommer att det råder olika arbetssätt och rutiner på skolans yrkesförberedande program kring hur det särskilda stödet ska organiseras inom och mellan programmen. Detta resultat kan relateras till ett ytterligare resultat som visar att det råder stora skillnader också i vilket behov av stöd som finns inom de olika programmen. Härutöver visar resultatet på betydelsen av ett väl fungerande elevhälsoteam (EHT) på skolan samt att det särskilda stödet till elever vid det arbetsplatsförlagda lärande har en tydlig förbättringspotential. Förslag på framtida forskning är att göra en enkätundersökning i ett större geografiskt område med fokus på hur stöd, och specifikt särskilt stöd, används inom de yrkesförberedande programmen på gymnasiet.