Språk- och språkutveckling är en viktig del i förskolans arbete, i barns lärande och utveckling. Med tanke på att språk är en essentiell del av identitet, kommunikation och gemenskap är det viktigt för barn att kunna utveckla den färdigheten. Flerspråkighet är allt vanligare idag i förskoleverksamheter och det krävs att förskolepersonal visar engagemang och intresse för att synliggöra språket på många olika sätt. En av förskolepedagogernas viktigaste uppgifter är att genom olika arbetsmetoder kunna använda undervisningen till att stimulera och utveckla barns språk. Syftet med min undersökning är att ta reda på vilka tankar och arbetsmetoder pedagoger har för att stimulera och stödja flerspråkiga barns språkutveckling i förskolan. Metoden som används i denna studie är kvalitativ, baserad på sex intervjuer från tre olika förskolor. Diskussionen i resultatdelen sker utifrån syftet och frågeställningar. Resultatet som framkommit i studien är att pedagogerna tillämpar olika metoder och strategier för att stimulera språkutveckling. Samtliga anser att modersmålsundervisning kan användas för att stimulera inlärningen av det svenska språket. Det framgår också att pedagogerna har en viktig roll i förskolan där de behöver vara lyhörda, närvarande och tydliga i arbetet. De menar att konkret material och den lärmiljö som verksamheten erbjuder är avgörande för barns språkutveckling. Pedagogerna anser att de har ett ansvar att samarbeta med vårdnadshavare och kunna ha ett positivt bemötande gentemot flerspråkighet. De förutsättningar som erbjuds pedagogerna för att genomföra sitt arbete anser de är olika. Viktigt att lyfta fram är att de menar att den svenska förskolan inte kan garantera en likvärdig utbildning för alla runt om i landet.

Vi behöver språkliga strukturer för att fungera i ett samhälle där vår dagliga kommunikation sker via språk i olika kontexter och ofta publikt i flera medier. Människan påverkas av mediers språkbruk och språkanvändning, därav blir skolans inverkan på elever språkutveckling avgörande. Det är av vikt att eleverna ges möjlighet att i skolan använda och utveckla språket. Föreliggande studie syftar till att belysa de språkdidaktiska metoder och strategier som nio svensklärare i årskurs 4–6 använder sig av i sin grammatikundervisning som stöd för elevers språkutveckling. Studien har en deduktiv ansats med ett konstruktivistiskt ramverk. Semistrukturerade intervjuer har genererat empiri som analyserats med en kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visar att elevers förkunskaper och kognitiva nivå lägger grunden till hur undervisningen bör utformas. Arbetsmetoder och strategier för att lyckas med grammatikundervisningen visar sig vara varierande undervisning för att motivera och aktivera eleverna i sin språkutveckling. Lärare motiverar sin grammatikundervisning med att den ska främja elevers språkutveckling och genom att låta eleverna via ett upptäcktslärande befinna sig i utmanande situationer bygger de vidare på sina befintliga kognitiva förmågor och har möjlighet att utveckla sina metalingvistiska förmågor.

I enlighet med Läroplan för grundskolan, förskoleklass och fritidshem 2022 (Skolverket, 2022, s. 180) beskriver kursplanen för ämnet historia hur undervisningen ska syfta till att utveckla elevers historiska bildning och historiemedvetande. Däremot hävdar forskare hur det krävs en förståelse för det historiska ämnesspråket, för att elever ska åstadkomma syftet och en holistisk förståelse i historieämnet. Å andra sidan finns det väldigt lite historiedidaktisk forskning i de yngre åren angående hur lärare kan tillgodogöra och arbeta språkutvecklande i förhållande till ämneskunskaper. Examensarbetet har därför genom en fenomenologisk ansats syftat till att undersöka hur verksamma lärare i historia på mellanstadiet reflekterar angående ämnesspråkets betydelse och språkutvecklande arbetssätt, för att stärka elevernas förståelse för ämnesinnehållet i historia. Detta av vikt för att inspirera lärare angående hur de kan bedriva ett språkutvecklande arbete i historieundervisningen.

Denna studie utforskar digitaliseringens omvälvande inverkan på rollen och arbetsmetodernaför redovisningskonsulter. I takt med att samhällets komplexitet och omfattning ökar, ökarockså kraven på redovisningsyrket. Den digitala revolutionen, driven av globalisering,lagändringar och ökad konkurrens, har fundamentalt omformat landskapet förredovisningskonsulter. Denna uppsats använder metoden triangulering, som kombinerarprimär- och sekundärdata, för att ge en omfattande analys av dessa förändringar. Vi börjarmed att spåra redovisningens historiska utveckling, från manuella bokföringsmetoder tillantagandet av digitala teknologier. Centrala teoretiska perspektiv, såsom teknologiskdeterminism och den sociala konstruktionen av teknologi (SCOT), undersöks för att förstådrivkrafterna bakom dessa transformationer. Genom intervjuer med yrkesverksamma frånolika företag avslöjar vi hur automatisering, dataanalys, molntjänster och efterlevnad avregleringar har flyttat fokus från manuella uppgifter till strategiska rådgivning roller. Våraresultat belyser den dubbla naturen av dessa förändringar: medan digitalisering erbjuder ökadeffektivitet och nya möjligheter, medför också utmaningar, inklusive behovet av kontinuerligkompetensutveckling och anpassning till nya teknologier. Studien drar slutsatsen att ennyanserad förståelse av både de teknologiska och sociala faktorerna är nödvändig för attnavigera genom den digitala omvandlingen inom redovisning. / This study explores the transformative impact of digitalization on the role and work methodsof accounting consultants. As the complexity and scope of society increase, so do thedemands on the accounting profession. The digital revolution, driven by globalization,legislative changes, and increasing competition, has fundamentally reshaped the landscapefor accounting consultants. This thesis employs a triangulation method, combining primaryand secondary data, to provide a comprehensive analysis of these changes. We begin bytracing the historical development of accounting, from manual bookkeeping methods to theadoption of digital technologies. Key theoretical perspectives, such as technologicaldeterminism and the Social Construction of Technology (SCOT), are examined to understandthe driving forces behind these transformations. Through interviews with professionals fromvarious firms, we uncover how automation, data analysis, cloud services, and regulatorycompliance have shifted the focus of accounting from manual tasks to strategic advisoryroles. Our findings highlight the dual nature of these changes: while digitalization offersincreased efficiency and new opportunities, it also presents challenges, including the need forcontinuous skill development and the adaptation to new technologies. The study concludesthat a nuanced understanding of both the technological and social factors is essential fornavigating the digital transformation in accounting.

Syftet med denna uppsats är att se hur effektiva metoder och resurshantering påverkaroffentliga förvaltningar i Borås. Vi för även en diskussion om hur implementeringen avstyrmodeller såsom Lean har för inverkan på förvaltningarna. Uppsatsen har genomförts medutgångspunkt från valda teorier samt intervjuer med administratörer anställda på offentligaförvaltningar i Borås. Detta för att få ett medarbetarperspektiv på hur effektivitets- ochresurshanteringstänket har yttrat sig för de och deras arbetsplatser.De offentliga förvaltningarna som valt att införa styrmodeller såsom Lean i sina verksamheterhar blivit mer kostnadseffektiva och resurssnåla. En märkbar förändring är införandet av nyteknik i förvaltningarna. I och med implementeringarna av nya IT-system har förvaltningarnakunnat göra besparingar på olika nivåer. Detta har medfört både positiva och negativakonsekvenser.Resultatet visar att det inte går att bortse från att det blir en tyngre arbetsbörda och enstressigare tillvaro för medarbetare som arbetar utifrån dessa styrmodeller i offentligaförvaltningar. Det går heller inte att bortse från att omfördelningar av resurser bidrar tillbesparingar i förvaltningarna.

<p>Genom metoden livsberättelse får vi här ta del av specialpedagogen Evas berättelse. Denna kvinna har arbetat inom skolans värld i 45 år och har en stor livserfarenhet att dela med sig av. Arbetets mål är att ge en bild av en specialpedagogs kompetensutvecklig och arbetsmetoder i skolan under årtionden. Inriktningen på intervjuerna är berättelser om Evas arbete med barn och deras tal, språk och kommunikation. Uppsatsen tar upp språkutvecklingen hos barn samt Evas arbetsmetoder för att kartlägga förskolebarns språkutveckling. Vidare berättar Eva om talstörningar och läsinlärning, där hon beskriver hur hon har arbetat med barn som har dessa problem. En liten del av uppsatsen berör diagnoser på gott och ont, samt Evas visioner om framtiden där hon beskriver hur ett brett samarbete och kontaktnät kring barn med språkstörningar kan se ut. I intervjuerna förmedlar Eva en positiv bild av barn och deras inlärning. Hon berättar också om vikten av att ta till sig ny forskning och glädjen i att arbeta som specialpedagog.</p> / <p>By the use of life story method we can take part of the special needs educator of Eva narrates. This woman has been working in the school world for 45 years and has a great deal of experience to share. The goal of this work is to give a picture of a special needs educator’s development of competence and methods of working in the schools during the last decades. The alignment for those interviews is stories of Eva from her work with children and their speech, language and communication. This article is about the development of language of children and about the methods Eva in her work used by making a map of the development of language for children in preschool. Eva is also telling us about disturbance in the speech and in readings, giving us an account of her work amongst children who has these problems. A parts of this essay are touching the good and bad about getting a diagnosis, and the future where Eva is giving us her vision of how a wide network with cooperation’s might be for children with disturbance in their language. Eva gives a positive picture of children and the learning in the interviews. She is also talking about the latest findings and how important it is to take it in and about the joy of the work as a special needs educator.</p>

Genom metoden livsberättelse får vi här ta del av specialpedagogen Evas berättelse. Denna kvinna har arbetat inom skolans värld i 45 år och har en stor livserfarenhet att dela med sig av. Arbetets mål är att ge en bild av en specialpedagogs kompetensutvecklig och arbetsmetoder i skolan under årtionden. Inriktningen på intervjuerna är berättelser om Evas arbete med barn och deras tal, språk och kommunikation. Uppsatsen tar upp språkutvecklingen hos barn samt Evas arbetsmetoder för att kartlägga förskolebarns språkutveckling. Vidare berättar Eva om talstörningar och läsinlärning, där hon beskriver hur hon har arbetat med barn som har dessa problem. En liten del av uppsatsen berör diagnoser på gott och ont, samt Evas visioner om framtiden där hon beskriver hur ett brett samarbete och kontaktnät kring barn med språkstörningar kan se ut. I intervjuerna förmedlar Eva en positiv bild av barn och deras inlärning. Hon berättar också om vikten av att ta till sig ny forskning och glädjen i att arbeta som specialpedagog. / By the use of life story method we can take part of the special needs educator of Eva narrates. This woman has been working in the school world for 45 years and has a great deal of experience to share. The goal of this work is to give a picture of a special needs educator’s development of competence and methods of working in the schools during the last decades. The alignment for those interviews is stories of Eva from her work with children and their speech, language and communication. This article is about the development of language of children and about the methods Eva in her work used by making a map of the development of language for children in preschool. Eva is also telling us about disturbance in the speech and in readings, giving us an account of her work amongst children who has these problems. A parts of this essay are touching the good and bad about getting a diagnosis, and the future where Eva is giving us her vision of how a wide network with cooperation’s might be for children with disturbance in their language. Eva gives a positive picture of children and the learning in the interviews. She is also talking about the latest findings and how important it is to take it in and about the joy of the work as a special needs educator.

The aim of the study was to look at a particular work group of housing supporters, whomhave implemented two special working methods in their work. The methods have been implemented by two of the housing supporters that also have special education in the methodsSOC (Sense of Coherence) and solution focused brief therapy. The study is based on anethnographic observation and analysis of documents that are used in the implementation. To analyse the information that was given at the observation and in the document I´ve used a theory which illustrates the significance of developing professions so their knowledge become legitimate. I´ve also used a theory that illustrates the importance of implementation and how it´s done at its best. In conclusion, the study shows that the work group have the will to implement new methods in their work. The working group also has the ability to carry out the implementation, butthey are not aware of their own expertise, which should be clarified in order to achieve successful implementation. Difficulties have been demonstrated in terms of the understanding of the new working methods. These difficulties with the understanding of the methods can be a barrier to successful implementation or do so the implementation will take longer time to become successful. The two colleges with specified knowledge became leaders to the group and steered the work group to make decisions based on the methods of SOC and solution focused brief therapy. The investment in providing the housing supporters with special education, space to implement these two working methods also gave effects on the organization.

Syftet med denna studie är att undersöka hur pedagoger arbetar med barns delaktighet och inflytande i förskolan på små- och storbarnsavdelningar. För att precisera studiens syfte har följande frågeställningar valts: Hur arbetar pedagogerna med barns delaktighet och inflytande? Skiljer sig arbetet på små- och storbarnsavdelningar? och Vilka eventuella faktorer upplever pedagogerna påverkar arbetet med barns delaktighet och inflytande? Intentionen med studien är således att synliggöra olika arbetssätt som pedagoger på små- och storbarnsavdelningar använder sig av när det kommer till barns delaktighet och inflytande, samt om det finns eventuella likheter och skillnader i arbetet. Intentionen är även att uppmärksamma de påverkansfaktorer som pedagogerna upplever i arbetet. Den valda undersökningsmetoden till denna studie är enkäter, som mestadels består av öppna frågor, detta med anledningen att det är pedagogernas egna beskrivningar som skall stå som grund för resultatet. Resultatet visar att arbetet med barns delaktighet och inflytande skiljer sig till viss del på små- respektive storbarnsavdelningar. De yngre barnen ges främst möjlighet till delaktighet och inflytande genom att göra små val, medan de äldre barnen får delta i större beslutsfattanden så som planering av verksamheten, demokratiska processer samt i utformningen av miljön. Det som också skiljer de olika arbetssätten åt, är att pedagogerna på småbarnsavdelningarna använder sig av Alternativ Kompletterande Kommunikation (AKK) i sitt arbete för att främja barns delaktighet och inflytande. Resultatet visar också att de huvudsakliga påverkansfaktorerna som pedagogerna på både små- och storbarnsavdelningarna upplever finnas i arbetet med barns delaktighet och inflytande är: Barngruppens storlek, personaltätheten och tiden. Utifrån pedagogernas beskrivningar kan ett samband synliggöras mellan dessa faktorer. Stora barngrupper i relation till en låg personaltäthet resulterar i brist på tid till arbetet med barns delaktighet och inflytande. Studien påvisar att trots de påverkansfaktorer som finns, är det i slutänden upp till pedagogen att skapa goda förutsättningar för barns möjlighet till delaktighet och inflytande. Pedagogens didaktiska förhållningssätt blir således ytterst viktigt i arbetet med detta.

This study examines how an educationalist at a preschool in India works with language development in a multilingual context. The purpose of this study is to provide knowledge about how teachers in preschools can work with language development in multilingual contexts. In order to achieve this, an in-depth case study is done which examines an educationalist’s work with language development at a preschool in a multilingual country (India). The examination is based on the didactic questions, what, how and why and the result is then discussed in relation to the terms of Swedish preschools. The methods used is textual analysis of teaching materials, interviews and observations. The result shows that a variety of working methods are used, depending on the individual child's level of understanding and knowledge. The teaching methods used can be assumed to be influenced by a multiple of factors, for example by the educationalist’s upbringing and education, his view on children and learning, the limited resources available and the composition of the group of children. Some of the teaching methods used in the Indian preschool can, in my opinion, be transferred to Swedish preschool, directly or through inspiration and adaptation, while others are more difficult. / I det här arbetet undersöks hur en pedagog på en förskola i Indien arbetar med språkutveckling i en flerspråkig kontext. Syftet med min undersökning är att bidra med kunskap om hur pedagoger i förskolan kan arbeta språkutvecklande i flerspråkiga kontexter. För att uppnå detta görs en fördjupande fallstudie av en pedagogs arbete på en förskola i ett flerspråkigt land (Indien) där jag undersöker pedagogens arbete med språkutveckling utifrån de didaktiska frågorna vad, hur och varför. Resultatet diskuteras sedan i relation till förskollärares uppdrag i den svenska förskolan. För att undersöka mina frågeställningar har läromedelsanalys, intervjuer och observationer använts som metoder. Resultatet visar att en variation av arbetsmetoder används, beroende på det individuella barnets nivå av förståelse och kunskap. Undervisningens organisation kan antas påverkas av flera olika faktorer, bland annat av pedagogens uppväxt och utbildning, dennes barn- och lärandesyn, de begränsade resurser som finns och barngruppens sammansättning. Vissa arbetsmetoder som används i den indiska förskolan kan enligt min uppfattning överföras till svensk förskola, direkt eller genom att inspireras av och anpassas, medan andra är svårare.