Förskolan i Sverige ska erbjuda en undervisning som inkluderar barn och där undervisningen anpassas efter barns olika behov. Tidigare forskning visar att det förekommer brister i inkluderingsarbetet, både nationellt och internationellt. Forskningen visar att bristerna ligger i förskollärares kunskaper om inkludering samt arbetsmetoder som bidrar till inkludering. För att bidra med mer kunskap om arbetsmetoder för ett fungerande inkluderingsarbete är syftet med denna undersökning att undersöka hur förskollärare arbetar och förhåller sig till begreppet inkludering inom olika pedagogiska inriktningar i förskolan. Som metod för undersökningen valdes en elektronisk enkät för att på bästa sätt nå ut till olika förskollärare som arbetar på förskolor med olika pedagogiska inriktningar geografiskt spridda i landet. 96 förskolechefer kontaktades för att finna förskollärare som hade intresse för att delta i undersökningen. Slutligen kontaktades 29 förskollärare som fick erbjudande att svara på enkäten. Genom en kvalitativ tematisk analys framkom arbetsmetoder som enligt respondenterna i undersökningen bidrar till inkludering. Resultatet visar att anpassning av miljö och aktiviteter efter barns förutsättningar, kommunikativa möjligheter, förhållningssättet gentemot barnet, synen på mångfald och gemenskap samt fortlöpande systematiskt arbete och utveckling av kunskap är relevanta arbetsmetoder för att bidra till inkludering i förskolan. Resultatet som analyserades i relation till de sociokulturella och relationella perspektiven visade att respondenterna upplever svårigheter i inkluderingsarbetet, men endast ett fåtal förskollärare upplever att de behöver mer kunskap om inkludering. / The preschool in Sweden must offer teaching that includes children and where the teaching is adapted to children's different needs. Previous research shows that there are shortcomings in the inclusion work, both nationally and internationally. The research shows that the shortcomings lie in preschool teachers' knowledge of inclusion and working methods that contribute to inclusion. To contribute with more knowledge about working methods for a functioning inclusion work, the purpose of this study is to investigate how preschool teachers work and relate to the concept of inclusion in different pedagogical orientations in preschool. An electronic questionnaire was chosen as the method for the survey in order to best reach different preschool teachers who work at preschools with different pedagogical orientations geographically spread in the country. 96 preschool principals were contacted to find preschool teachers who were interested in participating in the survey. Finally, 29 preschool teachers were contacted who were offered to answer the questionnaire. Through a qualitative thematic analysis, working methods emerged that, according to the respondents in the survey, contribute to inclusion. The results show that adapting the environment and activities to children's conditions, communicative opportunities, the attitude towards the child, the view of diversity and community as well as continuous systematic work and development of knowledge are relevant working methods to contribute to inclusion in preschool. The results that were analyzed in relation to the socio-cultural and relational perspectives showed that the respondents experience difficulties in the inclusion work, but only a few preschool teachers feel that they need more knowledge about inclusion.

Vårt syfte med arbetet är att undersöka hur fem lärare i södra Sverige knyter an vardagen och verkligheten till matematikundervisning i grundskolans tidigare åldrar. Vi undersöker också hur lärarna använder skolans närmiljö till det. Vi hoppas att få fler och nya idéer kring hur lärare kan använda sig av omvärlden och erfarenheter i matematikundervisningen. Vårt slutgiltiga mål med undersökningen är att vi ska kunna ta med oss dessa erfarenheter i vår egen undervisning som lärare. Undersökningen utfördes av litteraturstudier samt av fem kvalitativa intervjuer av lärare i skolans lägre åldrar. Resultatet visar att det finns flera fördelar med att använda närmiljön för att vardags- och verklighetsanknyta matematikundervisningen. Genom att vardagsanknyta matematiken i närmiljön känner eleverna ofta igen sig och känner mening och förståelse för matematik. Eleverna får ofta arbeta laborativt, använda flera sinnen och använda sina tidigare erfarenheter.

Swedish as second language: A qualitative Study of Teachers view of pupils learning ability the Swedish language as the second language

Arbetets syfte har varit att genom kvalitativt metodtillämpning undersöka och jämföra vilka arbetsmetoder två ungdomsvägledare vid ett ungdomscentra, vilka saknar den treåriga studie- och yrkesvägledarutbildningen använder sig av i jämförelse med två utbildade studie- och yrkesvägledare vid AIC. Dessutom ville jag undersöka vilka deras huvudsakliga arbetsuppgifter och på vilket sätt dessa bemöter de vägledningssökande ungdomarna. När det gäller perspektiv från tidigare forskning behandlas professioner, ungdomsgrupper, vägledningssamtal samt samtalsmetodik och även om hur trender, tekniska innovationer kan inverka både på individen, samhället som vägledaren. De teorier som har använts har fokuserat på att tydliggöra det eklektiska perspektivet i vägledningsteorierna och att dessa i grunden utformats för andra ändamål än just enbart ren studie och yrkesvägledning. Utifrån kommunikationsteori samt professionella samtalsmodeller, vägledningsmodeller samtalar vägledarna, och skapar en bild tillsammans genom interaktioner med de vägledningssökande via det sagda och osagda. Undersökningens resultat visar att studie- och yrkesvägledarnas huvudsakliga arbetsuppgifter var att genom vägledningen få ungdomarna närmare arbetsmarknaden eller studier och därigenom göra dessa ekonomiskt självförsörjande. Ungdomsvägledarnas huvudsakliga arbetsuppgifter var att hjälpa ungdomarna samt erbjuda dem alternativ till en meningsfull fritid men likaså till studier eller arbete. Intervjupersonerna använder likartade arbetsmetoder vid vägledningssamtalen och likaså att dessa i bemötandet av ungdomarna förbereder sig innan mötet och försöker lära känna personerna innan de börjar vägledningen. Valfriheten är det som är skillnaden i bemötandet då vägledningen vid AIC inte är frivillig medan den är det på ungdomscentrat. / Methods and approach in Careers Guidance

Syftet med vårt examensarbete är att undersöka hur och om pedagogerna använder sig av estetiska lärprocesser i undervisningen. Det finns endast vid ett tillfälle inom so-ämnena som estetik tas upp och det är inom religionen. Detta kan ge en skev uppfattning om hur estetiken ska integreras inom de samhällsorienterade ämnena. Dessvärre är även den teoretiska kunskapen mer överordnad framför den praktiskt-estetiska kunskapen. För att genomföra denna undersökning har vi använt oss av kvalitativa intervjuer där vi har intervjuat sex pedagoger som har minst fem år av arbetslivserfarenhet inom skolverksamheten. Vi har valt att lyfta fram tre övergripande områden i vårt resultat och de är: läroplanen, estetik i klassrummet och estetiska arbetsmetoder. Dessa övergripande områden har vi sedan analyserat utifrån tidigare forskning och teori. Det sociokulturella perspektivet, att man lär sig i sociala sammanhang ligger som grund i detta arbete. Vi kan konstatera utifrån vårt resultat att pedagogerna är positivt inställda till att använda sig av estetiska lärprocesser i undervisningen. Pedagogerna ser mer än gärna att estetik är en del av undervisningen. Det finns dock faktorer som bidrar till att estetiken väljs bort. Dessa faktorer är: tid för planering, brist på lokaler och större utrymmen samt brist på kompetens inom de estetiska arbetsmetoderna. Vi anser att om det kan avsättas tid för planering där lärare får möjlighet att hjälpa varandra så är något som borde prioriteras. I verksamheten borde det även göras en översikt på vilka estetiska kompetenser de olika lärarna besitter. På så sätt kan pedagogerna utnyttja varandras kunskaper vilket kan bidra till att mer estetik integreras i undervisningen.

Syftet med denna studie är att undersöka hur poliser, fältsekreterare och fritidsledare upplever sitt arbete och sin yrkesroll i det förebyggande arbetet mot ungdomskriminalitet. Detta med hänsyn till respektive aktörs förutsättningar i sitt handlingsutrymme, organisatoriska mål och arbetsmetoder de anser att de har. Datamaterialet samlades in genom semistrukturerade intervjuer som inspirerades av verktyget SOAR. Vi intervjuade två poliser, två fältsekreterare och tre fritidsledare som jobbar i Umeå kommun. Resultatet analyserades genom en tematisk analysmetod. Slutsatserna som framkom i studien är att informanterna upplever att de har ett stort handlingsutrymme men samtidigt är begränsade av sin organisations styrmedel vilka innefattar budget, lagar, politiska intressen och samhällsvärderingar. Vidare menar informanterna att samverkan är en strategi som är effektiv i det förebyggande arbetet men ser sekretesslagstiftning som ett hinder.

Bakgrund:Pedagogers ledarskap är viktigt i arbetet med att barn ska känna sig inkluderade i den sociala gemenskapen och i barns identitetsskapande. Barnen ska under sin förskolevistelse ges möjlighet till att känna trygghet, utvecklas och samspela tillsammans med andra vilket är något som både Läroplan för förskolan (Lpfö18, 2018) och Skollagen (SFS 2010:800) lyfter. Styrdokumenten tar tydligt upp vad och varför men har en otydlighet i hur, vilket gör att pedagogerna får ett stort ansvar i denna process. Barnens perspektiv är en central del i förskolans verksamhet och ska också tas i beaktning i denna process. Arbetet med barns inkludering blir på så sätt viktigt och behöver göras i samråd med både vuxna och barn.  Syfte:Syftet med denna studie är att undersöka hur förskollärare talar om sina strategier för att få alla barn att känna sig inkluderade i den sociala gemenskapen på förskolan. Syftet är också att undersöka hur barns perspektiv tas i beaktning i arbetet för att främja den sociala gemenskapen. Metod:I denna studie har kvalitativa intervjuer tillämpats. Då studien undersöker förskollärares enskilda åsikter och tankar har semistrukturerade intervjuer använts som metod. Det möjliggör att ställa följdfrågor som kan bidra till mer utförliga svar från informanterna. Sju förskollärare på sju olika förskolor har intervjuats i studien. En tematisk analys har använts vid analyserandet av de insamlade intervjumaterialet.  Resultat:Resultatet visar att förskollärarna anser att olika arbetssätt och metoder samt förhållningssätt är gynnande för barns inkludering i den sociala gemenskapen. De arbetssätt och metoder som blivit synliga i resultatet är att arbeta med mindre barngrupper, språk, gruppstärkande aktiviteter och material samt samlingar. Det har också visat sig att miljön på förskolan och ett väl fungerade arbetslag kan ses som betydelsefullt i arbetet för att främja sociala relationer. Det har framkommit att förskollärarna framhåller sitt förhållningssätt som bidragande till inkludering i barngruppen genom att de är passivt och aktivt närvarande, uppmärksamma och agerar som förebilder. Av resultatet framgår det att det inte är helt självklart att ha ett metodiskt arbete för att undersöka barns perspektiv kring sin inkludering i den sociala gemenskapen. Däremot har barnperspektivet en central roll genom hela resultatet.

I dagens skola präglas klassrummet av en stor mångfald med elever från olika delar av världen. Det innebär att lärarna möter och undervisar elever med olika språkliga förutsättningar. Språket har en stor betydelse för elevens lärande och kunskapsutveckling,  därför att det viktigt att lärarna utformar sin undervisning för att möta de språkliga variationer som finns i skolan, särskilt inom ämnet i samhällskunskap som ställer höga språkliga krav på eleverna. Syftet med denna studie är att undersöka och förstå hur lärarna arbetar med språkutvecklande undervisning för flerspråkiga elever inom ämnet samhällskunskap. Studiens frågeställningar är följande: Vilka undervisningsmetoder eller strategier använder lärare för att utveckla en språkutvecklande undervisning för flerspråkiga elever i ämnet samhällskunskap? Hur lärarna arbetar för att undervisningen ska bygga på aktuell språkforskning och beprövad erfarenhet?  Utifrån studiens syfte och frågeställning har en kvalitativ metod använts i form av forskningsintervjuer med fyra samhällskunskapslärare. Resultatet i studien tyder på att lärarna är medvetna och arbetar med språkutvecklande undervisning. Några metoder och strategier som förekommer är visuellt stöd, klassrumsinteraktion och elevernas tidigare erfarenhet. De fyra lärarna uppger att ämnet samhällskunskap innehåller många abstrakta begrepp och att begrepp är det centrala och grundläggande för undervisning.   Vidare pekar resultaten på att lärarna integrerar både vetenskaplig forskning och beprövad erfarenhet i sin undervisning , men de förlitar sig främst på den beprövade erfarenhet. Detta eftersom den är ofta mer anpassad till deras egna elever och skolmiljö.

Denna studie fokuserar på lärarens anpassningar och vilka utmaningar de möter i sin undervisning med andraspråkselever i SO-undervisningen. Syftet med studien är att skapa förståelse och undersöka lärarnas perspektiv på arbetsmetoder för att främja andraspråkselever inom de samhällsorienterande ämnena. Studien grundar sig på olika teoretiska perspektiv som bland annat sociokulturell teori, stöttning och transspråkande. Studien har påvisat att språket har en väsentlig roll i undervisningen, och varje ämne har språkliga utmaningar som eleverna måste behärska för att nå sina kunskapskrav inom samtliga ämnen.  De största utmaningar som uppstår i en SO-undervisning med andraspråkselever är ämnesspecifika begrepp och innehåll. Detta leder till att lärare behöver arbeta med anpassningar för att möta andraspråkselevers behov. Genom detta stärks elevernas självkänsla vilket främjar deras utveckling. Därutöver är det viktigt att läraren integrerar elevernas erfarenhet och bakgrund i undervisningen. Detta kan åstadkommas genom att läraren skapar en positiv lärandemiljö som främjar inkludering. Efter slutförandet av denna studie strävar vi efter att kunna ge lärare en fördjupad förståelse som leder till reflektion kring hur de kan möta utmaningar i undervisningen, men även hur de kan anpassa sin undervisning för att tillgodose elevernas behov.

Kriminalvården rapporterar om att förekomsten av neuropsykiatriska funktionsvariationer (NPF) inom kriminalvården är överrepresenterad (Nilsson, 2011). Det finns även anledning att anta att personer med intellektuell funktionsvariation (IF) finns bland klientelet inom frivården. Då det enligt motion (2021/22:1474) som beskriver att Sveriges domstolar inte behöver ta personer med IF:s ansvarsförmåga i beaktning vid brottsmål. Sett till den möjliga andelen klienter med dessa diagnoser bör därför personal inom frivård vara väl förtrogna med de olika NPF eller IF diagnoserna (Motion 2005/06:Ju440). Utifrån detta finns en relevans till att undersöka hur evidensbaserad kunskap om förhållningssätt till vald målgrupp tillhandahålls av koordinatorer i frivården. Studien är en kvalitativ kandidatuppsatts som ämnar undersöka om koordinatorer på frivårdens kontor i en mellanstor kommun i Sverige upplever att de har den kunskap som möter stödbehovet bland klienter med IF och/eller NPF. Detta undersöks utifrån hur arbetsmetoder och utbildning skapar förutsättning till evidensbaserade kunskaper om arbetssätt och bemötande gentemot vald målgrupp. Studien bestod av fyra intervjuer med frivårdskoordinatorer. Intervjuerna transkriberades och bearbetades därefter med hjälp av tematisk analys. Resultatet analyserades med avstamp från teorierna symbolisk interaktionism och stigmatiseringsteorin. Vad som framkom från denna studie var att koordinatorerna har god erfarenhetsbaserad kunskap. Detta utifrån de förmågor som kunde identifieras hos respondenterna tillhörande att skapa egen uppfattning om och anpassningar för klienter med IF och/eller NPF. Samt att de med hjälp av de arbetsmetoder som finns inom frivården har tillgång till många hjälpmedel till klienter inom nämnd målgrupp. Det som däremot också framkom vara att utbildning, evidensbaserad kunskap, om bemötande och arbetssätt för klienter med NPF och IF är bristfällig i dagsläget om än det funnits tidigare inom kriminalvården. Utifrån vald metod och det resultat som framkom i denna studie ser vi en betydelse av ytterligare forskning. Forskning som kan medföra en kartläggning till vad som ska prioriteras och inte inom socialt arbete och vilka konsekvenser det möjligtvis kan ge upphov till.