I det äldre jordbrukslandskapet finns en biologisk mångfald som man bl.a. försöker bevara genom att via EU:s miljöstöd stimulera lantbrukare att hävda betesmarker och slåtterängar med gammaldags metoder. Men är åtgärderna effektiva och uppfyller de sitt ändamål? Syftet med denna studie var att återinventera 10 stycken provytor från 2002 på gården Brofallet, för att se hur artsammansättningen hos kärlväxter hade påverkats av nio säsongers återupptagen hävd. Gården ligger helt omgiven av skog, isolerad från annan jordbruksmark. Ingen signifikant generell förändring kunde noteras hos hävdgynnade kärlväxtarter. Kvalitativa observationer kunde däremot visa en ökning av vissa hävdgynnade arter. Slutsatsen är att de femåriga åtaganden som lantbrukare gör för att få miljöstöden inte är tillräckliga sett till den totala mångfalden av kärlväxtarter på en gård som Brofallet, men att förändringar däremot kan tänkas ske snabbare på andra nivåer i ekosystemet. I studien diskuteras att även miljöåtgärderna och dokumentationen borde präglas av mångfald, där det småskaliga extensiva jordbruket kan visa sig vara viktigt i det totala strävandet efter ett hållbart samhälle både när det gäller att utnyttja extensiva marker för livsmedelproduktion och för att behålla biodiversiteten på landskapsnivå. / Old agricultural landscapes house a great biodiversity. To conserve this diversity the European Union award financial support in the form of environmental grants to encourage farmers to maintain pastures and hay meadows using old-fashioned methods. But are the measures effective and do they meet their purpose? The purpose of this study was to re-inventory ten sample plots from 2002 on the farm Brofallet to see how species composition of vascular plants had been affected by the nine seasons of using these old-fashioned methods management. The farm is completely surrounded by forest, isolated from other agricultural land. No significant overall change was observed concerning the composition of vascular plant species favored by traditional management. Qualitative observations, however, showed an increase in some species favored by traditional management. The conclusion is that the five-year commitment that farmers make to receive the environmental grants is not adequate enough to be able to detect changes in total diversity of vascular plants on a farm such as Brofallet, but that changes may occur faster at other levels in the ecosystem. Moreover, a ramification of this study is the idea that even environmental measures and documentation should be characterized by diversity. In summary, small-scale extensive farming may prove to be important in the overall quest for a sustainable society, both to exploit land for food production using extensive farming, and to maintain biodiversity at the landscape level.

Diss. (sammanfattning) Uppsala : Sveriges lantbruksuniv., 2007. / Härtill 4 uppsatser.

Invasive species are an increasing problem worldwide, threatening indigenous communities and species. Many human-made environments promote introductions of alien species and one such habitat is road verges. The invasive plant Lupinus polyphyllus is benefiting from these habitats and is today widespread along road verges in many parts of Sweden. However, it has been shown to be a problematic species, as it supresses native plants. Many of these plants originate from semi-natural grasslands, but have found a refuge in road verges. The Swedish Transport Administration has tried to control L. polyphyllus, but it is unclear to what extent it is possible. To manage an invasive species, it is often preferable to prevent further extension by limiting its dispersal, which can be done by reducing seed production. To find out how to prevent L. polyphyllus from spreading, I investigated how resprouting capacity and seed production was affected by cutting of L. polyphyllus at different times throughout the season, and at different heights. Plants in all plots resprouted after being cut, but resprouted leaf stalks grew taller in the plants cut early at the flowering stage, compared to the later cutting treatments. These were also the only ones producing new flowers and fruits, perhaps due to stored resources in roots or the fact that they were cut before the summer solstice. Plants cut higher above the ground produced more flowers and fruits and produced taller leaf stalks and might have used photosynthesizing aboveground parts to acquire resources for regeneration. Fruits were produced but not ripe before the mid-summer cutting. These seeds were still able to germinate after maturing on cut plants. However, they were more mould-infected than seeds maturing on non-cut plants. Seeds from cut plants were also lighter. Thus, seeds produced by the mid-summer cutting might disperse and germinate but may perhaps suffer from lower survival due to more frequent mould infections. The late-cut plants had already produced mature seeds, and thus, were probably able to disperse. Also, the later cutting treatments produced more seeds over the entire season. This indicates that to hinder dispersal by limiting seed production, it is best to cut Lupinus polyphyllus as early as possible, in the flowering stage, when seeds are not produced and to cut them entirely to the ground.

Abstract I hela Europa har idegranen problem med återväxten. Olika återväxthämmande faktorer påverkar föryngringen i olika stadier, och det är aldrig bara en anledning till att föryngringen inte lyckas. Idegranen är skuggtålig men behöver ljus. Den gynnas av lövfällande bestånd då den drar nytta av vårens öppna krontak. I bristen på ljus stannar de yngre plantorna av i utvecklingen, dessa dör eller äts upp och föryngringen uteblir. Nästan alla naturligt förekommande äldre plantor (> 2 år) betas. Bete av idegran är idag ett stort problem för föryngringen då rådjurens matsmältning klarar av idegran. I Stockholms norra skärgård är det framför allt betet som hämmar plantornas utveckling. Idegranen har problem med sin återväxt och detta sägs vara ett karaktärsdrag för arten.

Invasiva främmande arter är ett av de största hoten mot biologisk mångfald samt att de medför stora ekonomiska kostnader. Kommunerna spelar en viktig roll gällande tillsyn och bekämpning av invasiva främmande arter då de ofta är fastighetsägare och ansvarar för stora arealer. Med ett varmare klimat kan många arter som varit ett problem i varmare länder och i södra delarna av Sverige bli ett problem även på nordligare breddgrader. Det kan därför vara viktigt att kommunerna har ett väl fungerande arbete med etablerade arter och en beredskapsplan mot de arter som kan komma att bli ett problem i framtiden.  Syftet med denna studie var att identifiera vilka invasiva främmande arter som förekom i Värmlands län, samt vilka potentiella problemarter som skulle kunna etablera sig med ett förändrat klimat. Studiens avsikt var även att undersöka kommunernas arbete med de invasiva främmande arter som var etablerade på kommunal mark samt identifiera hinder för agerande mot dessa. För kartläggning av artförekomst i Värmland användes data från SLU ArtDatabankens Artportal. För att undersöka vilka arter som kunde bli ett problem i Värmland med ett varmare klimat användes också Artportalen för att identifiera artförekomst i de södra delarna av Sverige (Skåne). Data mellan åren 2016–2021 analyserades och visualiserades i kartor. Värmlands arbete med arterna undersöktes genom en semistrukturerad intervju med naturvårdshandläggare på länsstyrelsen samt att enkäter sändes ut till samtliga kommuner.   Resultatet visade att av de arter som var med på EU:s förordning fanns förekomster av sex arter i Värmland. Utöver arterna på förordningen fanns andra problemarter som även dessa räknades som invasiva. Enligt data i artportalen hade Skåne, som historiskt sett haft en varmare medeltemperatur, en större förekomst av invasiva arter. Ett varmare klimat skulle kunna gynna etablering av dessa arter även i Värmland, dessutom skulle spridningsintervallen på redan etablerade arter kunna öka.  Merparten av kommunerna hade dock inget förebyggande arbete mot potentiella problemarter. Undersökningen gav intrycket att arbetet är på uppgång men att det fortfarande fanns en utvecklingspotential. Det fanns ett behov för samverkan mellan kommunerna och tydligare och frekvent information till allmänheten. Det fanns även ett behov för fler resurser. / Invasive alien species are one of the biggest threats to biodiversity and they entail large economic costs. Since 2015, there is an EU regulation on the prevention and management of the introduction and spread of invasive alien species. The municipalities' work has a central role in the control of invasive species as they are often property owners and responsible for large areas. With a warmer climate, many species that have been a problem in warmer countries and in the southern parts of Sweden can become a problem even in more northern latitudes. It may therefore be important that the municipalities have a well-functioning work with established species and a contingency plan against the species that may become a problem in the future. The purpose of this study was to identify which invasive alien species occurred in Värmland County and which potential problem species that could establish with a changing climate. The purpose of the study was also to examine the municipalities' work with the invasive alien species that were established and to identify obstacles to action against them. Data from SLU ArtDatabanken's Art Portal were used to map species occurrence in Värmland. To investigate which species could be a problem with a warmer climate, the Species Portal was also used to identify species occurrences in the southern parts of Sweden (Skåne). Data between the years 2016–2021 were analyzed and visualized in maps. Värmland's work with the species was investigated through a semi-structured interview with nature conservation officers at the County Administrative Board and questionnaires were sent out to all municipalities. The results showed that of the species that were included in the EU regulation, there were occurrences of six species. In addition to the species in the regulation, there were other problem species that were also considered invasive. According to data in the species portal, Skåne, which had a warmer average temperature, had a greater incidence of invasive species. A warmer climate could favour the establishment of these species also in Värmland. Most of the municipalities, however, had no preventive work against potential problem species. The survey gave the impression that the work has started but that there was still a development potential. There was a need for collaboration between the municipalities and more frequent information to the public. There was also a need for more resources.

Parkslide är en främmande invasiv växt som ohämmat sprider sig på bekostnad av närliggande vegetation och den biologiska mångfalden. Genom att undersöka möjligheten att ta vara på Parkslides egenskaper och skapa någonting användbart för vårt samhälle, utan negativ påverkan på människa, djur och framtid, så kan det i sin tur skapa en möjlighet för en hållbar utveckling. Ett annat sätt att se på befintligt råmaterial, som en del i en cirkulär ekonomi. Rapporten diskuterar resurs och värde med intention att minska användandet av nya material och byta ut dessa till mer hållbara lösningar.Genom faktainsamling och en materialdriven designprocess utforskas Parkslide som material, vilket resulterar i materialprover som öppnar upp möjligheterna för framtida marknader. / Japanese knotweed is an Invasive Alien plant that is widely spread, at the expense of nearby vegetation, which has a negative impact on the biodiversity. By examining the possibilities to use Japanese Knotweed and its characteristics, as something valuable and useful, it can result in opportunities for a sustainable development in the society. We can change the way we view the plant and possibly make it a part of a circular economy. This work will discuss resource and value with the intention to reduce the use of new materials and switch those to a more sustainable solution.Through literature studies, interviews, survey and a Material Driven Design process I will explore Japanese Knotweed as a material, which results in material samples and discussion. This opens up the possibilities for future markets.

Life on Earth is currently experiencing a sixth species extinction, where urbanization, as one of the main driving forces, fragments and causes losses of near-urban habitats. At the same time, a rich variety of habitats can be found in urban landscapes that may harbour biodiversity. Knowledge of how urban ecosystems develops over time is fundamental for application of relevant nature conservation measures that promote species richness. This study aims to shed light on the importance of age in urban residential yards for the species richness of native herbaceous plants and of birds. The study was carried out in Linköping during the summer of 2023, and it included surveys of native herbaceous plants and birds in three area types (natural area, old and young residential yards). In total, 114 species of native herbs and 34 species of birds were found. Sites in the natural area had (mean ± SE) 25,8 (± 1,8) and 6,6 (± 0,7) species of plants and birds respectively, whereas the corresponding values for old residential yards were 23,2 (± 1,2) and 5,7 (± 0,5) and for young residential yards 19,9 (± 1,3) and 3,3 (± 0,7). Jaccard's coefficient showed that the largest proportion of shared species occurred between ‘old’ and 'young' residential yards. Overall, the results of my study showed some support for my prediction that age of residential yards is important for species richness of native herbaceous plants and birds. The results indicate that urban environments (old and young residential yards) harbour a selection of species that can withstand anthropogenic disturbance. / Livet på jorden upplever ett sjätte artutdöende där urbaniseringen, som en av de främsta drivkrafterna, fragmenterar och orsakar förluster av stadsnära habitat. Samtidigt finns en rik variation av livsmiljöer i stadslandskap som hyser en biologisk mångfald. Kunskap om hur urbana ekosystem utvecklas över tid är grundläggande för tillämpning av relevanta naturvårdsåtgärder i staden som främjar artrikedom. Denna studie syftar till att belysa betydelsen av urbana bostadsgårdars ålder för artrikedomen hos inhemska örtartade växter och fåglar. Studien genomfördes i Linköping under sommaren 2023 och omfattade inventeringar av inhemska örtartade växter och fåglar i tre områdestyper (naturområde, äldre och unga bostadsgårdar). Totalt hittades 114 arter av inhemska örter och 34 arter av fåglar. Naturområdet hade (medelvärde ± SE) 25,8 (± 1,8) respektive 6,6 (± 0,7) arter av växter och fåglar, medan motsvarande värden för äldre bostadsgårdar var 23,2 (± 1,2) och 5,7 (± 0,5) och för unga bostadsgårdar 19,9 (± 1,3) och 3,3 (± 0,7). Jaccards koefficient visade att den största andelen överlappande arter förekom mellan ’äldre’ och ’unga’ bostadsgårdar. Sammantaget visade resultaten av min studie ett visst stöd för min förutsägelse att bostadsgårdarnas ålder är av betydelse för artrikedomen hos inhemska örtartade växter och fåglar. Resultaten tyder på att stadsmiljöer (äldre och unga bostadsgårdar) hyser ett urval av arter som tål antropogena, av människan orsakade, störningar.

Biodiversity is the prerequisite for well-functioning ecosystem services that are crucial, like clean water and clean air. Invasive alien species (IAS) are a serious and long-term issue that is actively threatening the genetic diversity within ecosystems. In Sweden, 20 percent of 2000 alien species is estimated to be invasive or potentially invasive. One of the species that is assessed to be an IAS is garden lupine (Lupinus polyphyllus), which today is widely spread over big parts of Europe and it is established and reproducing in Sweden. The aim of the study was to find out wether the occurence of garden lupine in Jämtland (last 30 years) has an association with a certain type of land cover and soil moisture, and wether reported findings have increased over the years. This analysis was carried out by first statistically testing the association between the number of lupine observations and the reporting year. After that, a 5m-radius buffer was created around the reported species observations, to then compare the area of each class from National Land Cover Database (NMD) and SLU Soil Moisture Map within the buffer against the total area for each class within Jämtland County. The results of the study showed that the occurence of garden lupine can be associated with the type of land cover and soil moisture that is found on the place of occurence, and that the reports of occurence has increased over the years. The area of the land cover classes within the buffer was not proportional to the total area of those classes in Jämtland County. Lupine occured most commonly within land cover classes exploited land (50%; mainly "exploited land road/railway"), forest (30%), and other open land (20%). As for soil moisture, the garden lupine was only observed within two classes, and the area for these classes within the buffer was not proportional to the area of the same classes in Jämtland County. The soil moisture class with the highest percentage of reported occurence was the class "mesic-dry". These results are in agreeance with the literature describing nonnative habitats for garden lupine, however they do not reflect the facultative status it has received in native habitats. The spread of garden lupine can in other words be linked to the land cover and soil moisture that is found in the place of occurence. Future efforts that are needed are continous monitoring of garden lupine, harmonization of data through standardized inventory methods and validation of data. / Biologisk mångfald är förutsättningen för att avgörande ekosystemtjänster som rent vatten och ren luft ska fungera väl. Invasiva främmande arter (IAS) är ett allvarligt och långsiktigt problem som aktivt hotar den genetiska variationen inom ekosystem. I Sverige bedöms 20 procent av de 2000 främmande arterna vara invasiva eller potentiellt invasiva. En av de arter som klassas som IAS är blomsterlupin (Lupinus polyphyllus), vilken idag är vitt sprid över stora delar av Europa samt är bofast och reproducerande i Sverige. Syftet med studien var att ta reda på huruvida förekomst av blomsterlupin i Jämtland över 30 år har ett samband med viss typ av marktäcke och markfuktighet, samt om inrapporterade fynd har ökat med åren. Denna analys genomfördes genom att först statistiskt testa sambandet mellan inrapporteringar och rapporteringstillfälle. Därefter konstruerades en buffert med en radie på 5 meter runt inrapporterade artobservationer, för att sedan jämföra arean av respektive klass från Nationell Marktäckedata (NMD) och SLU Markfuktighetskarta inom bufferten mot den totala arean av respektive klass i hela Jämtland. Studiens resultat visade att blomsterlupinens förekomst kan associeras med vilken typ av marktäcke och markfuktighet som finns på platsen, samt att inrapporteringen av arten har ökat över åren. Arean av markatäckeklasserna inom bufferten för artobservation var inte proportionell mot den totala arean av respektive markatäckeklass i Jämtlands län. Lupin förekom vanligast inom marktäckeklasser exploaterad mark (50%; framförallt ”exploaterad mark väg/järnväg”), skog (30%) och övrig öppen mark (20%). Vad gäller markfuktighet så observerades endast blomsterlupin på två klasser, och arean för dessa klasser inom bufferten var inte proportionell mot arean för samma klasser i Jämtlands län. Markfuktighetsklassen som hade störst procentuell andel av inrapporterade fynd var klassen ”torr-frisk”. Dessa resultat överensstämmer med litteraturen som beskriver icke inhemska habitat, däremot reflekterar inte dessa resultat den fakultativa statusen som blomsterlupin har fått i dess inhemska habitat. Mina resultat visar att blomsterlupinens utbredning kan kopplas till den marktäcke och markfuktighet som finns på fyndplatsen. Framtida insatser som behövs är fortsatt övervakning av blomsterlupin, harmonisering av data genom standardiserade inventeringsmetoder och validering av data.

Many municipalities around Sweden use public access spatial data from Artportalen to track and fight invasive species, but anyone can upload data to Artportalen and not all of it becomes verified. They could potentially enhance their efforts by incorporating street view technology for more reliable data. One municipality that uses Artportalen data is Jönköping, which suffers from Reynoutria japonica. I randomly selected 50 areas around Jönköping with reports of R. japonica and went through them using Street View. The purpose of this study is to test if Street View can be used to improve the reliability of Artportalen data and if it can fully replace other methods to do so. I counted each individual of R. japonica I could identify and compared it to the number of reports in each area. Among the 50 areas only 26 were reachable in Google Street View and some plants were impossible to identify if they were R. japonica or not. When looking at the areas that could be reached it showed no difference between Reports in Artportalen and what was found in Street View if you included the unidentifiable plants. When excluding unidentified plants or when including areas that could not be reached it showed a significant difference. Using Google Street View to complement Artportalen data for R. japonica comes with benefits and limitations. Many areas were impossible to reach, but where accessible, it proved effective in identifying misreports and finding unreported plants without the need to visit the location. Street View data can enhance the reliability of distribution data used for monitoring invasive species without ever needing to travel, however it cannot fully replace other methods of enhancement and for the best reliability, a combination of Street View and on-site visits is necessary. / Många kommuner runt om i Sverige använder offentligt tillgängliga geodata från Artportalen för att spåra och bekämpa invasiva arter, men vem som helst kan ladda upp data till Artportalen och inte all data blir verifierad. Kommunerna skulle potentiellt kunna förbättra sina insatser genom att använda Street View teknologi för att få mer tillförlitliga data. En kommun som använder sig av data från Artportalen är Jönköping, som lider av den invasiva växten Reynoutria japonica. Syftet med den här rapporten är att testa om Street View kan användas för att komplimentera data från Artportalen och om det kan helt byta ut andra metoder att göra samma sak. Jag valde slumpmässigt ut 50 områden runt Jönköping med rapporter om R. japonica och gick igenom dem med Street View. Jag räknade varje individ av R. japonica jag kunde identifiera och jämförde det med antalet rapporter i varje område. Bland de 50 områdena var det bara 26 som kunde nås med Google Street View och vissa växter var omöjliga att identifiera om de var R. japonica eller inte. När man tittade på de områden som kunde nås visade det ingen skillnad i antal växter mellan rapporterna i Artportalen och vad som hittades i Street View om man inkluderade de oidentifierbara växterna. När man exkluderade oidentifierade växter eller när man inkluderade områden som inte kunde nås visade det en signifikant skillnad. Att använda Google Street View för att komplettera Artportalen-data för R. japonica har både fördelar och begränsningar. Många områden var omöjliga att nå, men där de var 2 tillgängliga visade det sig effektivt för att identifiera felrapporter och hitta orapporterade växter utan att behöva besöka platsen. Street View-data kan förbättra tillförlitligheten av distributionsdata som används för att övervaka invasiva arter utan att man någonsin behöver resa, men det kan inte fullt byta ut andra metoder att öka tillförlighet och för bästa resultat är en kombination av Street View och platsbesök nödvändig.

Invasiva främmande arter utgör idag ett av de största hoten mot biologisk mångfald, både nationellt och globalt. Sveriges geografiska läge har medfört en relativt begränsad utbredning av invasiva främmande arter men problematiken förväntas öka med framtida klimatförändringar. SLU ArtDatabanken har därför riskklassificerat arter i Sverige utifrån deras potentiella ekologiska effekt på ekosystem samt deras invasionspotential. ArtDatabankens rapport ska ligga till grund för en framtida nationell förteckning där de invasiva främmande arterna med störst skadeverkan nationellt kommer att omfattas av svensk lagstiftning. I vår rapport undersöks vilka invasiva främmande landbaserade växter som utgör de största hoten mot ekskogar i Västra Götalands län. Resultatet kan ge ett underlag för att prioritera vilka invasiva främmande växtarter som Länsstyrelsen, i ett tidigt skede, bör rikta åtgärder mot för att bevara och skydda ekskogar i länet. Ek är särskilt skyddsvärt då släktet är ett av Europas viktigaste trädslag och utgör habitat för en stor mängd arter. Invasiva främmande växter kan utgöra ett hot mot ekskogar genom exempelvis beskuggning och konkurrens vilket kan påverka träden negativt.  Vi har i vår rapport baserat urvalet av invasiva främmande arter på ArtDatabankens risklista samt EU:s förteckning över invasiva främmande arter av unionsbetydelse. Arbetet utfördes som en GIS-analys och en fältstudie. GIS-analysen baserades på observationer i SLU Artportalen och i fältstudien inventerades 4 skyddade ekskogar i länet. De olika resultaten kan indikera på ett bristfälligt underlag i SLU Artportalen. Resultatet av GIS-analysen visade att det största hotet, både nutida och framtida, mot undersökta ekskogar var parkslide (Reynoutria japonica), medan fältstudien visade att druvfläder (Sambucus racemosa) utgjorde det största nutida hotet i inventerade ekskogar. Antalet observationer av invasiva främmande växter från vår artlista i tätortsnära ekskogar, med tillhörande buffertzoner om 2 kilometer, var fler än i ekskogar och dess buffertzoner som klassades som icke tätortsnära. Skillnaden i antal observationer var signifikant. Resultatet kan bekräfta att invasiva främmande växter är mer förekommande i och kring tätorter, varför hoten mot tätortsnära ekskogar kan vara större än mot icke tätortsnära. Detta överensstämmer med tidigare forskning som visar att spridning av invasiva främmande växter gynnas av mänskliga aktiviteter såsom trädgårdsodling samt hantering och transport av massor. / Invasive alien species pose one of the greatest threats against biodiversity, in Sweden and globally. The northern location of Sweden has limited the distribution of invasive alien species, however, issues concerning invasives are predicted to increase with future climate change. The Swedish University of Agricultural Sciences has compiled a report containing a list of more than 1000 invasive alien species which have been classified based on their ecological effect and invasion potential. The report will be the basis of the future national list of legislated species. In our report, we examine which invasive alien land-based plant species pose the greatest threats against oak tree forests in the county of Västra Götaland. Our results can be used to prioritize which invasive alien plant species the County Administrative Board, in an early stage, could direct measures against to protect oak tree forests in conservation management. The protection of oak is crucial since it is one of the most important genera in Europe, both economically and ecologically, entailing a national responsibility. Shading and competition are major threats, affecting oak trees negatively and prohibiting rejuvenation.   The species selected for analysis in our report was based on the list of invasive alien species compiled by the Swedish University of Agricultural Sciences in combination with the EU’s list of species of union concern. This report contains a GIS analysis and a field study. The GIS analysis was based on observational data in SLU Artportalen and in the field study, 4 protected oak tree forests were surveyed. The difference in results may indicate inadequate data in SLU Artportalen. Our GIS analysis showed that Japanese knotweed (Reynoutria japonica) posed the largest present and future threat against analyzed oak tree forests, while red-berried elder (Sambucus racemosa) posed the largest present threat against examined oak tree forest according to the survey in our field study. The number of observations of selected invasive alien plant species in oak tree forests, with associated surrounding buffer zones of 2 km, close to urban areas was higher than in oak tree forest, with associated buffer zones, not close to urban areas. The difference in number of observations was significant. Our result can confirm that invasive alien plant species are more numerous in urban areas than in non-urban areas, meaning the threat against oak tree forest close to urban areas may be greater. This corresponds with previous research showing that the dispersal of invasive alien plant species is promoted by human activities, such as gardening and the disposal and transportation of waste from excavations.