Studiens syfte är att undersöka hur barnrättsperspektivet utifrån Barnkonventionen uppfattas i förskolan. Frågeställningarna bygger på Barnkonventionens fyra huvudartiklar. Hur uppfattar för-skollärarna att alla barn har samma rättigheter och lika värde? Hur uppfattar förskollärarna att barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla beslut som rör barn? Hur uppfattar förskollärarna barnets rätt att utvecklas? Hur uppfattar förskollärarna barnets rätt att komma till tals? Studien är en kvalitativ studie med en hermeneutisk ansats. Fokusgrupper har använts för att samla in empirin. Studiens resultat visar att förskolan i hög grad beaktade barnrättsperspektivet men att förskollärarna inte hade så hög kännedom om att barnrättsperspektivet hör hemma i Barnkonventionen. Skol-lagen och den reviderade läroplanen för förskolan hade implementerats på förskolorna och det framkom tydligt att förskollärarna kunde sin läroplan. Förskollärarna använde sig av medvetna strategier för att följa värdegrunden i förskolan. Det framkom att förskolan arbetade medvetet för att värna om barnens rättigheter och lika värde samt för att skapa möjligheter för varje barn att få komma till tals. Förskolans pedagoger arbetade med att lyssna på barnen och försökte ge dem in-flytande i verksamheten. Förskollärarna beskrev att det var en svår balansgång att tillgodose varje barns behov samtidigt som de i sin pedagogroll behövde ha hela barngruppen i åtanke. Studien visar att det relationella samspelet mellan barn-barn och mellan barn-vuxen är viktigt för att främja barnets utveckling. Förskollärarna i studien var väl medvetna om att deras förhållningssätt påverkade barnen och att det flexibla arbetssättet på förskolan är betydelsefullt för att möta barnen där de är samt fånga deras motivation. / The purpose of the study is to investigate how the Child Rights Perspective from the Children’s Convention is perceived in the pre-school. The research questions are built upon the four main articles of the Children’s Convention. How does the pre-school teachers perceive that every child’s same rights and equal value should be brought out? How does the pre-school teachers perceive that every decision concerning a child should be taken with the child’s best interest in mind? How does the pre-school teachers perceive every child’s right to develop? How does the pre-school teachers perceive every child’s right to be heard? The study is a qualitative study with a hermeneutic approach. The empirical data collection was performed in focus groups. The results show that the pre-school to a large extent takes the Child Rights Perspective into consideration. However, the pre-school teachers did in many cases not know that the Child Rights Perspective belongs in the Children’s Convention. The education act and the modified pre-school program had been implemented in all pre-schools in focus of the study and it was clear that the pre-school teachers knew the pre-school program well. The pre-school teachers used strategies to follow the basic values in the pre-school. The pre-schools further proved to work with the inten-tion to protect every child’s equal rights and same value as well as to give every child opportunities to be heard. Pedagogues of the pre-school worked with listening to the children and tried to give them influence in the pre-school operations. The pre-school teachers described that meeting the individual needs of every child in combination with having the entire children group in mind is hard to balance. The study further shows that the relational connections between the children and between the children and the adults are both important to nourish the development of the individual child. The pre-school teachers was well aware of that their approach affects the children and that the flexible way to operate in the pre-school is meaningful in terms of meeting the children where they are and to capture their motivation.

Denna uppsats handlar om den kritik som riktas mot den lagstiftning som styr förhållandet när två parter separerar som har barn, och om de lösningsförslag som finns i form av föreslagna lagändringar. Uppsatsen delar in kritiken i områdena: Barnets talan, Gemensam vårdnad och bestämmanderätt, Fastställande av vårdnaden om barnet, Umgängesrätt och umgängessabotage, Ekonomi, Verkställighet och Övriga ämnen, som redovisas var för sig. Dessa områden tar sikte på något enskilt problem. Två större lösningsförslag är av mer genomgripande karaktär: Barnkonventionen som lag och Barnbalk istället för Föräldrabalken. Dessa redovisas också var för sig. I analysen diskuteras om framförallt Föräldrabalken har spelat ut sin roll och om det finns juridiska luckor och juridiska brister som ger skäl för att drastiska lagändringar är nödvändiga. Uppsatsens slutsats är att det bara finns en möjlig lucka inom området Gemensam vårdnad och bestämmanderätt samt några lagar som behöver översyn men att det juridiskt sett inte finns skäl för att genomföra förslag som Barnkonventionen som lag och Barnbalk istället för Föräldrabalken. Genomgående i uppsatsen redogörs också för politiska och samhälleliga synvinklar på problematiken. Dessa kan däremot i sig själva ge skäl till att genomföra förslagen.

Rätten till hälsa regleras i en mängd olika internationella instrument och kan ses som en av de mest fundamentala mänskliga rättigheterna för alla individer. Rätten till hälsa är en förutsättning för ett åtnjutande av andra rättigheter. Det är ett sammansatt begrepp som innefattar olika element och ett av dem är en tillgång till hälso- och sjukvård. En stat kan aldrig åläggas att tillförsäkra människor att få vara friska, men däremot en möjlighet att på lika villkor få ta del av de resurser som finns att tillgå för att kunna uppnå en bästa möjliga hälsa. I de flesta internationella konventionerna, är det inte en rättighet endast förbehållen medborgare i ett land utan en mänsklig rättighet som skall realiseras på lika villkor för samtliga inom ett lands jurisdiktion. Papperslösa barn saknar tillstånd att vistas i den staten de befinner sig i. De tillhör en särskilt utsatt grupp av barn, sårbara och marginaliserade, och därmed en kategori av människor som internationella mänskliga rättighetsfördrag är till för att skydda. I Sverige uppskattas att det lever uppemot 20 000 papperslösa individer, både vuxna och barn. De lever under svåra förhållanden och papperslösa barn och kvinnor befinner sig i synnerhet i en situation där deras hälsa är utsatt för stora påfrestningar och riskerna att drabbas av sjukdom är större än hos andra grupper. I dagens Sverige saknar dessa individer, nästintill helt, en tillgång till en av de mest fundamentala mänskliga rättigheterna, nämligen rätten till hälso- och sjukvård. Sverige har genom att ratificera ett antal internationella konventioner förbundit sig att tillförsäkra samtliga barn inom Sveriges jurisdiktion en rätt till bästa uppnåeliga hälsa samt en tillgång till hälso- och sjukvård utan hänsyn tagen till barnets nationalitet eller legala status. Sveriges reglering angående papperslösa barns tillgång till hälso- och sjukvård idag gäller endast omedelbar vård och detta till ett fullt pris. Den svenska lagstiftningen särbehandlar och utestänger vissa grupper av barn i deras tillgång till hälso- och sjukvård och är inte förenlig med grundläggande mänskliga rättigheter om människors lika värde, anti-diskrimineringsprincipen eller rätten till bästa uppnåeliga hälsa. Sveriges har antagit lagstiftning där tillgången till hälso- och sjukvård har direkt samband med barnets legala status. Ett barns hälsotillstånd har ett nära samband med moderns tillgång till hälso- och sjukvård, särskilt i samband med graviditet och förlossning. Genom internationella åtaganden har Sverige även en förpliktelse att tillförsäkra samtliga kvinnor en tryggad vård i samband havandeskap och förlossning. Omedelbar vård till ett fullt pris är dock den enda vård Sverige lagligen erbjuder papperslösa gravida kvinnor. Genom att endast erbjuda dessa kvinnor omedelbar vård till ett pris de flesta av dem inte har någon möjlighet att betala strider även denna reglering mot de internationella förpliktelser som binder Sverige.

The basic view on children has change radically in the swedish society during the last century. From beeing seen as ruled by internal evil powers that only church could help controling later on the children should be brought up as citizen well-behaved and capable of work with help of the state's control. Today we see the child as competent and equal, and through Swedens adoption of the U.N. Convention on the Rights of the Child in year 1990, Sweden as a country undertakes itself to always see to the child´s greatest in all decision-making process concerning the child and also vouch for that the rights stated in the convention are beeing fulfild. Working with the convention in a such way that it's intention becomes reality in educational activities requires instruments for the pedagogues. During the years between 1980 and 1990 a number of different methods and programmes were developed with staring-points in the interplay between the child and the adult. One of those programmes was ICDP (International Child Development Programmes) who are based on the four core principles in the convention; non-discimination, devotion to the best interests of the child, the right to life, survival and development and respect for the views of the child. The aim of my study is to investigate if and in that case how ICDP can be an instrument to realize The Convention on the Rights of the Child in the daily work in some educational activities. On the basis of the aim three questions at issue are asked. Can ICDP be used as an instrument for realizing The Convention on the Rights of the Child in the daily work, and in that case how? Can ICDP prevent violations between adults and children, and in that case how? What are the benefits from, respectively the difficulties of working with ICDP? I have used as method qualitative interviews with pedagogues from different schools. All the pedagogues have training in ICDP and I wanted their descriptions of their practical work with ICDP. The interviewed pedagogues gives a image of ICDP as an instrument for putting focus on the adults attitude in relation to children and pupils. All pedagogues gave examples of how ICDP fulfil the thoughts in the convention in the way of seeing the child as competent and willing to develop. To have a keen ear and the ability of following the child´s initiative are according to the the interviewed pedagogues important qualities by the adult that ICDP are focusing on. Yhe pedagogues gives a number of examples of benefits from as well as the difficulties of working with ICDP. My conclusions of this study are that pedagogues need instruments to realize The Convention on the Rights of the Child in the daily work and that ICDP can be used as one. The most importent thing after all isn´t what method or programme who will be used. Instead the fact that the work with the adults attitudes in relation to the children, pupils, colleagues and parents are done in an active and consciously way are the main thing. Keywords: The view on children, The Convention on the Rights of the Child, The school and the convention, ICDP

This study analyzes the court of appeals work on judging immediate care (6 § LVU) by the child´s best from 10 court cases. This study has been reviewing 10 court cases and reviewing the court of appeals applicable laws in their decisions on interlocutory order within LVU. The material than have been analyzed consists of immediate care of children, and the concept of the best interests derived from the UN Convention on the Rights of the Child. The legal sanctions includes when a state signs a convention, which Sweden has. This means that Sweden is at their disposal to offer all children within its territorial limits, up to 18 years may take part of the rights set down in the Convention of the Rights of the Child. This means that all decisions relating to the individual child, should always be taken with respect to the best interest of the child, when a child for varoius reasons end up in a lawsiut. The concept of the best interest of the child are vague and abstract because it is not clearly defined. So when authorities and courts come into contact with that kind of cases, they need to adapt the contents of the convention, to the individual childs specific situation. This can be considered to be a complex task.

Unaccompanied minors who are fleeing and being sent way from their countries of origin are nothing new. In 2011, 12 225 unaccompanied minors where registered in The European Union, none undocumented minors included. Most of the minors are coming from Afghanistan and Somalia. The aim of this essay is to investigate how The European Union’s migration policies are applied in reality and how United Nation’s Convention on the Right of Children are put in practice by the member states of The European Union and Norway. This will be investigated through a qualitative literature essay. The results of this essay illustrate that unaccompanied minors are being subjects of The European migration policies like Dublin II regulation, and are being held in detention around in Europe. The unaccompanied minors’ fundamental rights are taken from them, rights like education, health care and social welfare. The unaccompanied minors are not seen as children by the authorities; instead they are seen and treated as refugees and illegal migrants. / Barn i Barnhus

Syftet med studien är att bidra med kunskap om hur barnkonventionen och värdegrunden konstrueras i förskollärares berättelser om förskolans verksamhet. Empiriinsamling har skett genom tre stycken fokusgruppsamtal med sex deltagande pedagoger, samtalen är ljudinspelade och därefter transkriberade. Studiens metodologiska ansats och analysverktyg bottnar i socialkonstruktionism och diskurspykologi. Analysens fokus ligger på att studera förskollärarnas retorik samt de tolkningsrepertoarer och diskurser som framkommer där. I resultatet av studien framkom flera olika tolkingsrepertoarer och diskurserna Framtid, Mångkultur och förhållningsätt. Resultatet presenterar en strävan hos pedagogerna att implementera och arbeta medvetet med barnkonventionen och värdegrunden i förskolansverksamhet.

This study examines what frames the Swedish Lev Upp till Barnkonventionen campaign use, and whether the frames are in accordance to the frames suggested by Keck and Sikkink in their award-winning book Activists Beyond Borders. The Swedish Lev Upp till Barnkonventionen campaign is the only campaign in Sweden that aims to promote the implementation of the United Nations Convention on the Rights of the Child into Swedish law. It started in 2009 as a network driven by 7 organizations, UNICEF, BRIS, World Childhood Foundation, Swedish Save the Children (Rädda Barnen), ECPAT, Plan Sverige and SOS-Barnbyar, together with the Swedish Children‟s Ombudsman (Barnombudsman). An ideational analysis of the texts, that the campaign uses to appeal to society and persuade, shows that four frames are frequently used within the campaign. Two of the frames are in accordance with the proposed frames, being "bodily harm to innocent and vulnerable people" and "legal inequality". The other two frames set the problem to be poverty/economic vulnerability or psychological harm. Although, all four frames identified follow the three parts a frame should include according to Keck and Sikkink – a problem, a cause with a short causal chain and a specific type of action to solve the problem. This study has contributed with another case study to the limited amount of cases that study how international norms are framed in national contexts. Furthermore, this study has discovered that Sweden, although is using other frames too, use the frames that Keck and Sikkink have proposed.

Sverige har idag ca 30 000 barn där en förälder är frihetsberövad. Kriminalvårdens övergripande ansvar är dels att minska brottsligheten men också att öka tryggheten hos samhällsmedborgarna. Som myndighet har Kriminalvården också till uppgift att arbeta utifrån barnkonventionen och uppfylla dess intentioner i den mån det är möjligt. Syftet med studien är att undersöka och analysera hur en grupp barnombud inom Kriminalvården arbetar i sitt dagliga arbete för att implementera barns rätt till umgänge med sin frihetsberövade förälder utifrån barnkonventionen. Studien utgår från en kvalitativ metod och semistrukturerade intervjuer har genomförts med barnombud på sex olika anstalter, då inkluderat häkten med varierande säkerhetsklasser och storlekar. Tidigare forskning visar att barn har ett stort behov av att ha kontakt med sin förälder trots att denne frihetsberövats. Kontakt med sina barn visar sig också vara av stor betydelse för att den frihetsberövade ska kunna leva ett fullgott liv efter frigivningen. Studien visar att Kriminalvården arbetar på olika sätt för att leva upp till barnkonventionens intentioner och att barnperspektivet finns med genom hela verkställigheten. Studien visar också att kvinnor har en mer utsatt situation, både vad gäller deras relation till sina barn men också hur samhället ser på frihetsberövade kvinnor. Våra slutsatser i denna studie är att Kriminalvården har gjort ett stort förändringsarbete de senaste åren för att arbeta mer utifrån ett barnperspektiv. Även då säkerheten går i första hand arbetar Kriminalvården intensivt för att ha med barnperspektivet i sitt arbete. Barnperspektivet finns med i den frihetsberövade förälderns verkställighetsplan, ett första besök föregås alltid av en utredning för att klargöra om det är till barnets bästa. En annan slutsats är att barnombuden skulle kunna arbeta än mer med detta om det avsattes mer tid för det i deras dagliga arbete.

Denna uppsats handlar om barn och ungas deltagande i den kommunala fysiska planeringen.  Problematiken i den fysiska planeringens dialog- och samrådsprocesser grundar sig i att det deltagande som möjliggörs i det traditionella samrådsmötet inte är tillgängligt för alla. De som deltar, och därmed får möjlighet till insyn och påverkan i planeringsprocessen, utgörs av de som har möjlighet att delta. Detta kan argumenteras leda till en skev situation i både fråga om representation och åsikter, eftersom dessa kommer från liknande grupper. En fråga som uppkommer är hur planerare genom medborgardialog ska kunna främja ett tillgängligt deltagande för alla medborgare. Med anledning av proposition 2017/18:186 Inkorporering av FN:s konvention om barnets rättigheter har det varit intressant att undersöka hur ett deltagande kan möjliggöras för samhällsgruppen barn och unga i den fysiska planeringens dialogskeden. I undersökningen har tre olika teoretiska perspektiv använts för att skapa en uppfattning kring barn och ungas roll och möjlighet till inflytande i dessa dialogskeden, ett kunskapsteoretiskt, ett demokratiteoretiskt och ett planeringsteoretiskt perspektiv. Av den genomförda undersökningen framgår det att tillgängliggörande i hög grad har handlat om att arbeta bort onödiga krav som ställs på de som vill delta. I uppsatsens slutsats redovisas tre centrala delar vid ett tillgängliggörande. Först och främst att dialogen förs på medborgarens arena, för det andra att medborgaren tilldelas de befogenheter som krävs för att denne ska kunna uttrycka sig, och för det tredje att planerare och politiker är noga med att återkoppla till medborgaren hur dennes kunskap har hanterats i det fortsatta arbetet för att på så vis skapa ett förtroende.