Barn lever i ett informationssamhälle där de redan i tidig ålder behöver ta ställning till vad de möter i olika medier, något som kan vara nog så svårt även för vuxna. I detta arbete avhandlas barns utveckling av kritiskt tänkande. Ämnets aktuella karaktär gjorde det intressant att inventera hur förskollärare resonerar om att stötta förskolebarns utveckling av kritiskt tänkande. Förskollärarnas resonemang samlades in genom intervjuer, och analyserades därefter genom en konventionell innehållsanalys med det sociokulturella perspektivet som teoretiskt ramverk. När förskollärarnas resonemang kategoriserats, framträdde ett resultat som visade hur förskolan som social arena skapar många möten som kan utmana barns kritiska tänkande och därmed gynna utvecklingen av källkritik, men att det inte är självklart hur utvecklingen ska stöttas. De intervjuade förskollärarna hade en god uppfattning om hur de stöttar barnens kritiska tänkande genom att främja deras självförtroende och självkänsla, men osäkerheten var större angående riktad undervisning i kritiskt tänkande. De pedagogiska implikationerna visar att kritiskt tänkande i förskolan behöver synliggöras ytterligare och fortsatt forskning kan med fördel undersöka praktiska exempel på riktad undervisning.

Denna studie syftar till att synliggöra vilka diskurser, normer och makt som framträder i sex handlingsplaner ifyllda av pedagoger från två kommuner. Dessa handlingsplaner utgår från särskilda rubriker med fokus på barns styrkor och svagheter och fylls i av pedagoger när man anser sig ha barn i behov av särskilt stöd. För att analysera vår empiri har vi utgått från poststrukturalistisk teori och särskilt Michel Foucaults och Judith Butlers förståelse av begreppen diskurs, makt och normer. Som analysmetod använder vi övergripande diskursanalys utifrån Foucault. Som komplement använder vi också delar av den kritiska diskursanalysen utifrån Norman Fairclough för att rikta blicken mot hur grammatik påverkar innebörd. I analysen har vi fokuserat på att få fatt i vilka diskurser som råder om barn i behov av särskilt stöd, och var eller vem man lägger ansvaret på för det man anser vara problematiskt. Genom detta har det också varit relevant att titta på det som inte skrivs ut explicit för att få fatt i hur det önskvärda förskolebarnet skapas implicit. Våra resultat pekar på att det finns önskvärda egenskaper man strävar mot hos barn på förskolan. Dessa har vi definierat som diskurser. I Handlingsplanerna kunde man även se att insatserna var framför allt fokuserade på barnet. I relation till det förskoledidaktiska fältet, där läroplanen menar att utbildningen ska anpassas efter allas behov samtidigt som den tydliggör att vissa barn har mer behov, såg vi att det är svårt för pedagoger att skriva handlingsplaner utan att försöka åtgärda individen framför miljön. Det som dock var tydligt var att alla försökte för barnets bästa.

Efterfrågan på nybyggnation av förskolor finns idag i Sverige. Det grundas i att investeringar för uppförandet av nya förskolor de senaste årtionden inte varit i samma takt som behovet har ökat. Arkitekters roll att tillgodose brukbara miljöer innebär för förskolor att den fysiska miljön fungerar för både förskoleverksamheten och barn. För en fungerande verksamhet inom förskolan är det centralt i arbetet att kunna främja barns lärande och utveckling. Förutom en efterfrågan på förskolor finns även en efterfrågan om kunskap för utformandet av dem. Särskilt viktigt är att kunskapen om utformning ständigt utvecklas utifrån ny förståelse om barns behov. I bidrag till ökad förståelse är studiens syfte att lyfta aspekter att beakta för de som utformar förskolor, där utformningen utgår från ett barnperspektiv. Studiens syfte har fokus på att utformningen tillgodoser föreskolverksamhetens uppdrag att främja barns lärande och utveckling. Intresse för studien är undersökning av förskolepersonals upplevelse av förskolors fysiska miljö. Den centrala subjektiviteten som studien grundas på har medfört designen av en samhällsvetenskaplig forskning. Genomförandet av studien har utförts med metod av en litteratur-, fall-, och intervjustudie. Litteraturstudien som metod har ämnat till insamling av kunskap om barns behov. Inom fallstudien har tre förskolor studerats till utformning, samt genomförande av en intervjustudie för förskolepersonalens upplevelse om utformning. Den insamlade kunskapen om barns behov visar på att många behov bygger på varandra för att barn ska lära och utvecklas. Möjlighet till lek, trygghet, social interaktion och känna lustfylldhet är några exempel på behov hos barn som behöver möjliggöras i en fysisk miljö. Förskolepersonalens upplevelse för hur en fungerande fysisk miljö är utformad, är att personalen ska kunna vara tillgängliga för barnen, säker miljö utan risk för olyckor, och där barnen kan agera självständigt för att utvecklas. Slutsats för studien speglar kvaliteter för en bra utformad förskola. Bland annat att det finns variationer av rum sett till funktion och skala. En annan aspekt är att utformningen skapar en miljö där barn känner tillhörighet, som genom är nära avstånd till vardagliga funktioner. Förskolan behöver även vara flexibel för att verksamheten kan anpassa miljön utifrån både lärande och förändrade behov.

<p>Då BBIC mötts av både positiv och negativ kritik ifrågasätter författarna vad BBIC gör för barnen. Syftet är att, utifrån behandlarens syn, undersöka vad BBIC bidragit till då det gäller att stärka barnets ställning och öka rättssäkerheten inom socialtjänstens öppenvård. Frågeställningarna rör barns behov, delaktighet, att få sin röst hörd, förändringar i behandlarens arbete samt innehållsskillnader i dokumentationen. Detta har undersökts genom en kvalitativ metod där sex intervjuer genomförts med behandlare inom barn- och familjeenheten. I resultatet framkommer bl.a. att behandlarnas situation inte förändrats nämnvärt, de har alltid haft stort fokus på barnen. Vidare har det visat sig att utredarna nu träffar barnen i större utsträckning och att barnen omnämns mer i utredningarna. Däremot anses det varken att deras röst blivit mer hörd eller att delaktigheten ökat och många barn är inte ens medvetna om de beslut som tagits. Bl.a. anses det oftast vara vuxna personers bild av barnets behov som ligger till grund för utredningarna. Kritik uttalas också gällande socialsekreterarnas bristande barnkunskap, men BBIC:s fördjupningsteman beskrivs vara till god hjälp för att kompensera detta. BBIC anses också ha bidragit till ökad rättssäkerhet och att insatsen nu kan börja redan under utredningen, uttalas vara av stor vikt.</p> / <p>BBIC have had both positive and negative criticism and the authors questioned what BBIC does for the children. The purpose is to examine, from social workers view, what BBIC does to strengthening the children’s position and enhance legal security in the outpatient care of social service. Issues are dealing with children's needs, participation and changes in the social workers work and differences in documentation. A qualitative method has been used and six interviews were done. The result reveals that social workers situation hasn’t change because they have always had focus on children. Furthermore, it appears that the social secretaries now see the children more often and that they are mentioned more in the investigations. However, children are almost never listened too, their participation hasn´t increased and many of them aren’t even aware of the decisions made about them. It’s usually the adults view of the child's needs that underlies the investigations. Criticism was also directed against the social secretaries because their lack of knowledge about children, but BBIC:s documents about child development are described as helpful to compensate for this. Because of BBIC treatment can start earlier and social workers believes that BBIC can lead to better legal security.</p>

Då BBIC mötts av både positiv och negativ kritik ifrågasätter författarna vad BBIC gör för barnen. Syftet är att, utifrån behandlarens syn, undersöka vad BBIC bidragit till då det gäller att stärka barnets ställning och öka rättssäkerheten inom socialtjänstens öppenvård. Frågeställningarna rör barns behov, delaktighet, att få sin röst hörd, förändringar i behandlarens arbete samt innehållsskillnader i dokumentationen. Detta har undersökts genom en kvalitativ metod där sex intervjuer genomförts med behandlare inom barn- och familjeenheten. I resultatet framkommer bl.a. att behandlarnas situation inte förändrats nämnvärt, de har alltid haft stort fokus på barnen. Vidare har det visat sig att utredarna nu träffar barnen i större utsträckning och att barnen omnämns mer i utredningarna. Däremot anses det varken att deras röst blivit mer hörd eller att delaktigheten ökat och många barn är inte ens medvetna om de beslut som tagits. Bl.a. anses det oftast vara vuxna personers bild av barnets behov som ligger till grund för utredningarna. Kritik uttalas också gällande socialsekreterarnas bristande barnkunskap, men BBIC:s fördjupningsteman beskrivs vara till god hjälp för att kompensera detta. BBIC anses också ha bidragit till ökad rättssäkerhet och att insatsen nu kan börja redan under utredningen, uttalas vara av stor vikt. / BBIC have had both positive and negative criticism and the authors questioned what BBIC does for the children. The purpose is to examine, from social workers view, what BBIC does to strengthening the children’s position and enhance legal security in the outpatient care of social service. Issues are dealing with children's needs, participation and changes in the social workers work and differences in documentation. A qualitative method has been used and six interviews were done. The result reveals that social workers situation hasn’t change because they have always had focus on children. Furthermore, it appears that the social secretaries now see the children more often and that they are mentioned more in the investigations. However, children are almost never listened too, their participation hasn´t increased and many of them aren’t even aware of the decisions made about them. It’s usually the adults view of the child's needs that underlies the investigations. Criticism was also directed against the social secretaries because their lack of knowledge about children, but BBIC:s documents about child development are described as helpful to compensate for this. Because of BBIC treatment can start earlier and social workers believes that BBIC can lead to better legal security.

Studien syftar till att undersöka om socialsekreterare och behandlingssekreterare upplever att ungdomar som placeras på Statens institutionsstyrelse [SiS] kan få sina behov tillgodosedda enligt den evidensbaserade metoden BBIC. Studien berör även vad socialsekreterare och behandlingssekreterare har för upplevelse om användningen att arbeta utifrån standardiserade utredningsmetoder och praktiksbaserade kunskaper. Utifrån ett stort bortfall kommer studien även att undersöka barn och ungdomars egna erfarenheter av att vara placerade på SiS-hem utifrån två rapporter från SiS. Studien bygger på en kvalitativ ansats, kombinerat som en fallstudie. För att bearbeta och analysera det empiriska materialet har en tematisk analys använts. Studien har sin teoretiska utgångspunkt i evidensbaserad praktik vilket är uppdelad i specifika faktorer och allmänna faktorer utifrån dodobird-effekten. Insamling av data till empirin består av kvalitativa interjvuer med två socialsekreterare och en behandlingssekreterare från olika kommuner i Sverige samt två SiS-rapporter. Huvudresultatet visade att det ör svårt att erbjuda rätt insats och ge rätt resurser till denna grupp i samhället på grund av ett begränsat urval av insatser och begränsade resurser. Detta är med hänsyn till flera olika faktorer så som lagstifningen, samverkan, arbetskraft samt en ansträngd relation till viktiga aktörer i ungdomars liv. I en verksamhet som SiS blir det därför svårt att kunna tillgodose barn och ungas behov i samtliga områden utifrån de behov som BBIC anser krävs för barns välstånd.

<p>The purpose of this paper is to investigate on what basis a child is committed into care according to the law and to see on which grounds the decision about committed child care in law practice are taken when a child is committed to care due to parents who are mentally retarded. To better understand the juridical grounds for these decisions I will also in a short background describe the meaning of the term mentally retarded, how mental retardation and parenthood has changed over time and how different opinions are expressed in the law. Both people with mental retardation and children have in recent years gained their rights and sometimes these rights end up in conflict with one another. In those cases, what is in the best interest of the child, should be decisive. The children who have mentally retarded parents are at risk to not have their physical, psychological, emotional, social and intellectual needs met and are therefore being unfavourable developed. LVU gives possibilities for the right to intervene in the relation between child and parent through committing the child into care against the parent’s will. This law is supposed to be used in those cased when the child is being exposed to bad conditions which implies an obvious risk for the health and development of the child and when care cannot be given voluntarily. In my study it is discovered that the Supreme Court has decided cases where children with parents who are mentally retarded or have similar problems has been committed into care. The retardation in itself is not reason enough for the child to be committed into care, it is the consequences which are determining. The Supreme Court approved the Social service request concerning committing care in three of the eleven cases I have studied and they stated lack in material, social and intellectual areas, and also the immatureness of the parents and the inability to put the child’s need first. In the other cases I have studied the Supreme Court declined the requests from the Social service and motive it different in each case. They referred to the lack of necessary qualifications, that siblings has managed well, that supporting measures in the home should be sufficient etc. In my study I can clearly see that the demand for evidence about lack in care is increased by every instance. My study also show that the Supreme Court to a relatively great extent tend to decide against the Social service, experts and the opinion of public counsels. My opinion is that the perspective of the child is at risk of being put aside if the court lower their demands on good parenthood for parents with mental retardation.</p>

The purpose of this paper is to investigate on what basis a child is committed into care according to the law and to see on which grounds the decision about committed child care in law practice are taken when a child is committed to care due to parents who are mentally retarded. To better understand the juridical grounds for these decisions I will also in a short background describe the meaning of the term mentally retarded, how mental retardation and parenthood has changed over time and how different opinions are expressed in the law. Both people with mental retardation and children have in recent years gained their rights and sometimes these rights end up in conflict with one another. In those cases, what is in the best interest of the child, should be decisive. The children who have mentally retarded parents are at risk to not have their physical, psychological, emotional, social and intellectual needs met and are therefore being unfavourable developed. LVU gives possibilities for the right to intervene in the relation between child and parent through committing the child into care against the parent’s will. This law is supposed to be used in those cased when the child is being exposed to bad conditions which implies an obvious risk for the health and development of the child and when care cannot be given voluntarily. In my study it is discovered that the Supreme Court has decided cases where children with parents who are mentally retarded or have similar problems has been committed into care. The retardation in itself is not reason enough for the child to be committed into care, it is the consequences which are determining. The Supreme Court approved the Social service request concerning committing care in three of the eleven cases I have studied and they stated lack in material, social and intellectual areas, and also the immatureness of the parents and the inability to put the child’s need first. In the other cases I have studied the Supreme Court declined the requests from the Social service and motive it different in each case. They referred to the lack of necessary qualifications, that siblings has managed well, that supporting measures in the home should be sufficient etc. In my study I can clearly see that the demand for evidence about lack in care is increased by every instance. My study also show that the Supreme Court to a relatively great extent tend to decide against the Social service, experts and the opinion of public counsels. My opinion is that the perspective of the child is at risk of being put aside if the court lower their demands on good parenthood for parents with mental retardation.

The purpose of this thesis is to examine whether parents that obtain long-term maintenance support in Enköping, consider the support as adequate when trying to meet their children's basic needs. The thesis also intends to investigate whether parents experience that their children, because they receive income support, have been socially excluded or stigmatized in their daily lives because of the family’s maintenance support. Further, the thesis aims to examine if there are any discrepancies in the above mentioned issue in relation to how long the parents have received maintenance support. Theoretical starting points used in this thesis mainly consist of the child perspective, social exclusion and the stigmatization theory. The empirical data is based on questionnaires and thus the method for the investigation is of a quantitative nature. Because of the small number of respondents and the large non-respond rate it is important to emphasize that the result merely shows tendencies among the respondents and therefore cannot be seen as a general opinion among all parents who receives long-term maintenance support. The results of the questionnaires show that parents consider the money to be sufficient to a greater extent when meeting the children's need of food and hygiene and to a lesser extent when it comes to clothing, shoes and recreational activities. The results further indicate a variation among the parents’ perception when it comes to social exclusion and the ability to meet their children’s need of recreational activities. The results in regards to possible stigmatization illustrates that the majority of the parents in the survey had not experienced that their financial situation had led to a different or unequal treatment of their children. However, the results shows that there is differences in the way parents think about the above questions in relation to how long they received income support. / Syftet med uppsatsen är att undersöka vad föräldrar, som långvarigt uppburit försörjningsstöd i Enköpings kommun, anser avseende att kunna tillgodose sina barns grundläggande behov. Syftet är också att undersöka om föräldrarna anser att deras barn, på grund av att de uppbär försörjningsstöd, har socialt exkluderats och stigmatiserats i sitt dagliga liv. Därtill syftar undersökningen till att studera om det finns någon skillnad i föräldrarnas syn kring ovanstående frågor i förhållande till hur lång tid som de har uppburit försörjningsstöd. Teoretiska utgångspunkter är barnperspektiv, social exkludering och stigmateori. Det empiriska materialet bygger på enkätformulär och således är metoden för undersökningen av ett kvantitativt slag. Det är viktigt att poängtera att studiens stora bortfall innebär att det inte är möjligt att generalisera resultaten till populationen. Därmed kan vi enbart uttala oss om de 13 respondenter som besvarat enkäten. Resultaten visar att föräldrarna i högre utsträckning anser att pengarna räcker till att tillgodose barnens behov av mat och hygien och i mindre utsträckning till kläder och skor samt fritidsaktiviteter. Avseende social exkludering finns det en variation i hur föräldrarna anser att de har ekonomiskt utrymme att tillgodose sina barns behov av olika fritidsaktiviteter. Dock visar resultaten att alla föräldrar i någon utsträckning anser att de inte har kunnat tillgodose barnens behov av fritidsaktiviteter. Resultaten för stigmatisering visar att majoriteten av föräldrarna anser att deras ekonomiska situation, att uppbära försörjningsstöd, inte i någon större omfattning medfört att deras barn har behandlats eller känt sig annorlunda. Samtidigt visar resultaten att alla föräldrar i någon grad anser att deras ekonomiska situation innebär en stigmatisering för deras barn. Avseende tidsaspekten visar resultaten att det finns en skillnad i hur föräldrarna anser kring ovanstående frågor i förhållande till hur lång tid de uppburit försörjningsstöd. De som har uppburit försörjningsstöd i 18 månader eller mer tenderar i de flesta frågor att vara mindre nöjda med insatsen än de som har uppburit försörjningsstöd i mindre än 18 månader.

Studiens syfte var att undersöka hur socialarbetare inom socialtjänsten i en kommun beskriver sitt arbete med barn och föräldrar där barn upplevt våld inom familjen.  Frågeställningarna handlade om hur barn görs delaktiga i socialtjänstens arbete och vilket stöd barn och föräldrar erhåller. Fem socialarbetare intervjuades utifrån en tematiserad intervjuguide och vinjett. De teoretiska perspektiven som användes i analysen var systemteori och risk- och skyddsfaktorer.  Resultatet visade på att barn är delaktiga i socialtjänstens arbete genom att de ges information och erbjuds samtal utifrån barnets behov.  Det framkom även att det finns ett helhetstänk inom socialtjänsten då både barn och föräldrar erbjuds stöd i familjer där barn upplevt våld. Dessutom visade resultatet på att socialtjänsten kan hjälpa till att utveckla det sociala nätverket hos familjerna. / The aim of this thesis was to study how social workers in social services in a municipality describe their work with children and parents in families where children have experienced violence within the family. The research questions concerned how children participate in social service work and what support children and parents receive. Five social workers were interviewed with a thematised interview guide and a vignette. The theoretical perspectives applied in the analysis were the systems theory and risk and protective factors. The results showed that children participate in social service work by being given information and support based on their needs. It also emerged that social services applied an overall policy of offering support to both children and parents in families where children have experienced violence. The results furthermore showed that social services can help families develop their social network.