Det här examensarbetet tar sin utgångspunkt i samspelet, bemötandet och konflikter mellan barn i den fria leken på förskolan. Vårt syfte med studien är att undersöka hur de yngre barnen interagerar med varandra och hur konflikter uppstår samt hur dessa hanteras av barnen i den fria leken på förskolan. De forskningsfrågor vi undersökte var:  Hur samspelar de yngre barnen med och bemöter varandra i den fria leken?  Vad kännetecknar de yngre barnens konfliktsituationer i den fria leken?  Hur hanterar de yngre barnen konflikter som uppstår i den fria leken? Vår studie utgår från det sociokulturella perspektivet då vårt fokus är barns interaktion, bemötande, konfliktsituationer samt verbal- och ickeverbal kommunikation såsom kroppsspråk och ansiktsuttryck. För att genomföra denna studie förhöll vi oss till en mikro– etnografisk metod då vi ville förstå barns perspektiv och därför tillbringade vi tid ute på fältet på förskolorna och genomförde partiellet deltagande observationer via fältanteckningar. Studien genomfördes på två förskolor och det ingick totalt 24 barn i undersökningen. Vi kom fram till vårt resultat genom att vi analyserade våra observationsbeskrivningar utifrån en tematisk analysmetod vilket gjorde att vi kunde se mönster i barnens interaktion och konfliktsituationer. Sammanfattningsvis visade resultatet att barn använder sig av sin sociala kompetens och olika sociala verktyg för att interagera med varandra såsom verbal- och ickeverbal kommunikation till exempel skratt, leenden, ögonkontakt och kroppslig kontakt. Resultatet visade också att barnen använde sig av sin verbala- och ickeverbala kommunikation för att ta kontakt med pedagoger för att sedan använda sig av deras stöd i att att hantera konflikter i den fria leken. Detta har betydelse för vår studie då vårt problem var att undersöka barns interaktion, samspel och bemötande i den fria leken, för att ta reda på hur konflikter uppstår och om våld ofta förekommer i deras hantering av konflikter eller om andra konflithanteringsmetoder är mer förekommande hos barnen.

BakgrundI detta avsnitt redogör vi för tidigare forskning och litteratur om inåt- och utåtagerande barn som visar olika beteenden, samt hur pedagogernas förhållningssätt och miljön påverkar barn med dessa beteenden.SyfteSyftet med vår studie är att få en uppfattning av några pedagogers syn på hur beteendet hos inåt och utåtagerande barn avspeglas i verksamheten. Samt olika faktorer som kan påverka, så som förhållningssätt, bemötande, miljö och stereotypa könsroller.MetodI vår studie har vi använt oss av en kvalitativ metod där vi använt oss av intervju som redskap. Vi har intervjuat sex pedagoger från två olika förskolor i Västra Götaland.ResultatPedagogerna menade att man måste se vad det kan vara för bakomliggande faktorer till ett inåt- eller utåtagerande beteende. De ansåg även att barn som var utåtagerande var lättare att märka av i en grupp medan de inåtagerande barnen tar längre tid att uppmärksamma. Resultatet visade även att det fanns olika åsikter kring flickors respektive pojkars beteenden och att pedagogernas bemötande samt förhållningssätt har en central roll i arbetet med inåt- och utåtagerande barn. Samtliga pedagoger menade även att miljön var en påverkande faktor. / Program: Lärarutbildningen

Det finns områden inom hjärtforskning som visar att kvinnor och män inte får samma vård. Vikten av att anpassa vården efter individen har uppmärksammats i forskning tex att vårdpersonalens bemötande har stort inflytande i hur kvinnor upplever sin sjukdomsperiod i samband med hjärtsjukdom. Kunskapen om hur hjärtsjuka kvinnor upplever vårdpersonalens bemötande i samband med hjärtsjukdom är viktig för distriktssköterskan för att som yrkesgrupp kunna utveckla ett korrekt omhändertagande med individen i fokus. Syftet med studien var att beskriva kvinnors upplevelser av vårdpersonalens bemötande i samband med hjärtsjukdom. En kvalitativ studie med induktiv ansats utfördes genom att nio kvinnor som råkat ut för hjärtsjukdom intervjuades. Med innehållsanalys som metod framkom ett tema och fyra kategorier: temat i resultatet var att kvinnorna upplevde att de var nöjda men ändå missnöjda med vårdpersonalens bemötande. Kategorierna som framkom var att de upplevde vårdpersonalen som kompetent, de kände vårdpersonalens omtanke men samtidigt kände de sig försummade av vårdpersonalen och de tvivlade på vårdpersonalen och vården. Bristande uppföljning uppgavs som ett orosmoment, detta beskrevs både av informanterna och i bakgrundslitteraturen. I resultatet framgick att kvinnorna kände sig väl bemötta och att en känsla av delaktighet var viktig för patienten. Viktigt för informanterna var också att bli sedd, hörd och tagen på allvar för att kunna känna sig trygg och lugn i vården. Uppföljning i primärvården av dessa patienter skulle med fördel kunna utföras av distriktssköterskan. Framtida studier skulle kunna utföras i ämnet bemötande för att ge en mer mångfacetterad bild. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot distriktssköterska

Syftet med studien var att synliggöra kommunikationen mellan förskolan och nyanlända föräldrar. Två forskningsfrågor skapades med fokus på hur pedagoger kommunicerar med nyanlända föräldrar och hur pedagoger upplever att kommunikationen fungerar. För att få svar på studiens syfte gjordes en kvalitativ undersökning där fyra pedagoger intervjuades. Utifrån resultatet kom jag fram till att kommunikationen med nyanlända föräldrar upplevs som svår i förskolan. Svårigheter som uppdagades var bland annat brist på bra tolkar, för lite kompetensutveckling och översättningsprogram som inte fungerar. En viktig slutsats jag kom fram till under studien var om relationer mellan pedagogerna och nyanlända föräldrar. För att få föräldrar och barn att känna sig trygga är det viktiga att skapa relationer och för att kunna skapa dessa relationer får man hitta olika lösningar som får kommunikationen att fungera. Utan kommunikation är det svårt att få en bra samverkan mellan förskola och hem.

Syftet med studien är att synliggöra hur pedagogerna säger sig bemöta barn med utagerande beteende. Studien utgår från tre frågeställningar som behandlar vilka metoder och förhållningssätt som pedagogerna säger sig använda i mötet med utagerande barn. Andra aspekter som studien syftar till att behandla är hur miljön och saker i den kan påverka samt vad pedagogerna kan få för övrigt stöd via en specialpedagog. För att kunna undersöka detta genomfördes fyra kvalitativa intervjuer med förskollärare från två olika kommuner i södra Sverige. Med hjälp av tidigare forskning, Vygotskijs sociokulturella teori och dess olika begrepp samt insamlad empiri har vi kunnat få fram ett resultat. I resultatet framkom olika metoder som pedagogerna kan använda sig av i sitt bemötande. Det är viktigt att pedagogerna är lugna vid en konflikt, annars är risken att situationen blir ännu värre vilket kan leda till att barnet får ett utbrott. Pedagogerna ska även skapa situationer i barnens vardag som de känner att de klarar av att hantera. Vissa barn med utagerande beteende fastnar för saker i miljön som triggar igång dem när de känner att de är påväg att få ett utbrott. Genom analys och reflektion kan pedagogerna undvika framtida utbrott om de är uppmärksamma på vad som är de utlösande faktorerna. En specialpedagog kan hjälpa till med att betrakta pedagogernas förhållningssätt gentemot dessa barn. När det kommer in en nu person med specialiserad kompetens kan denne notera beteenden som pedagogerna själva inte har reflekterat över.

Bakrund: Personer som lider av långvarig smärta är återkommande inom hälso- och sjukvården. Långvarig smärta beräknas kosta det svenska samhället cirka 80 miljarder kronor per år. Att behandla långvarig smärta kan vara svårt eftersom smärta ofta innefattar psykologiska faktorer så som känslor, tankar och/eller beteende. Hälso- och sjukvårdspersonalens bemötande är en viktig del i omvårdnaden av patienter med långvarig smärta. Syfte: Syftet var att belysa patienters upplevelser av hälso- och sjukvårdspersonalens bemötande vid långvarig smärta. Metod: En allmän litteraturstudie med elva inkluderade originalartiklar. Datainsamling gjordes i databaserna Cinahl Complete och PubMed. Granskningen utgick från en granskningsmall för kvalitativa och kvantitativa artiklar. Analysen utfördes i fem steg utifrån en modell av Friberg (2012b). Resultat: Patienter med långvarig smärta ansåg att det var viktigt att betraktas som en unika personer med individuella behov. Att bli behandlad med respekt och få sin smärtupplevelse bekräftad var viktigt i bemötandet. När hälso- och sjukvårdspersonalen visade intresse och gav adekvat information ökade patientens delaktighet. I resultatet presenteras negativa men även positiva upplevelser av hälso- och sjukvårdspersonalens bemötande. Diskussion: Studiens kvalitet bedömdes utifrån Shenton (2004) trovärdighetsbegrepp. De tre centrala fynden kommunikation, tilltro och kunskap diskuterades i relation till etik, bemötande samt samhällsperspektiv.

Studien handlar om förskollärares genusmedvetenhet och bemötande, hur förskollärare arbetar för att motverka traditionella könsmönster är en central del i studien. Genus är något som är komplext och socialt skapat i samhället vi lever i. Studien fokuserar på om det görs skillnad på barnen redan i förskolan eller om förskollärare har ett bemötande som bygger på genusmedvetenhet. Metoden som tillämpas är kvalitativ och är genomförd med hjälp av observationer utifrån de specifika situationerna tambur och samling. Två olika förskolor ingår i studien, en med åldersblandade grupper och som har arbetat med genus tidigare och en med åldershomogena grupper som inte har arbetat specifikt med genus tidigare. I samlingen och tamburen har fokus varit förskollärares bemötande gentemot flickor och pojkar. För att undersöka hur förskollärares bemötande skiljer sig har vi tittat på hur talutrymmet är fördelat, om barnen får tillsägelse, om barnen får hjälp eller om barnen behöver be om hjälp och om barnen blir tillsagda att vänta. Det slutliga resultatet i studien visar att förskollärare till viss del har en genusmedvetenhet och att de arbetar för att motverka de traditionella könsmönster som finns i delar av situationerna. Ett exempel på arbetet med att motverka traditionella könsmönster var när förskollärarna arbetade med beebot med barnen. Förskollärarnas genusmedvetenhet synliggörs genom att de inkluderar alla barnen och bemöta barnen lika. Att ha en genusmedvetenhet handlar om att vara medveten om genus i alla sitationer vilket inte synliggjordes i studien, däremot var förskollärarna på god väg mot en genusmedvetenhet eftersom de hade genus i tankarna i delar av situationerna. / Gender awareness, treatment, preschool. boys, girls

Tvångsbältning är ett av de äldsta problemen inom institutionaliserad psykiatri och är än idag en ifrågasatt metod. Sverige är ett av dem länder som använder sig av tvångsbältning i hög utsträckning. Metoden kritiseras för att vara tortyrliknande och patienter upplever den som ett övergrepp. Syftet med denna studie är därför att undersöka hur individer som utsätts för metoden har påverkats ur ett psykosocialt perspektiv. Studiens kunskapsbas vilar på tidigare forskning inom området och kvalitativa intervjuer. I analysen av materialet kan intervjupersonernas olika förståelse och inställning inför tvångsbältning som metod urskiljas. I resultatet visar det sig dock att tvångbältning alltid fick negativa konsekvenser för undersökningspersonerna. Oavsett förståelse för metoden, hade undersökningspersonerna alltid ett behov av att bearbeta tvångsbältningen via samtalsstöd. Resultatet pekar även på bristerna och det stora tolkningsutrymmet i Lagen om psykiatrisk tvångsvård [LPT] och hur det kan ha påverkat undersökningspersonerna. Slutsatser som dras är att undersöknings personernas inställning till tvångsbältning påverkas av personalens bemötande både före, under och efter en tvångsbältning. Bemötandet är också a och o för att tvångsbältningen ska ge så lindriga konsekvenser som möjligt i efterhand för undersökningspersonerna. Det sociala livet påverkades också enligt intervjupersonerna. Främst handlade det om att dem upplevt sig stigmatiserade på grund av deras psykiska ohälsa och att de utsatts för tvångsbältning.

Syftet med studien var att bredda förståelsen för empatiskt bemötande på jobbet. Frågeställningarna handlade om vad det var som gjorde att människor kände sig empatiskt bemötta, samt vad de upplevde att utfallet av bemötandet blev. Målgruppen var vårdpersonal, och data samlades in med hjälp av nio semi-strukturerade intervjuer. Burnards stegvisa analysmodell användes för att generera en trädstruktur med sjutton underkategorier som grupperades i sex kategorier, vilka slutligen delades in under två teman som motsvarade frågeställningarna. Resultatet visade att empati kunde uttryckas genom att empatisören bland annat lyssnade, tog ögonkontakt och ställde frågor. Förståelse och respekt var viktiga förhållningssätt, och ett öppet och lugnt beteende bidrog också till att skapa en empatisk atmosfär. Speglingar och bekräftanden kunde tillsammans med stöd och hjälp ytterligare befästa empatin. Ett empatiskt bemötande hade också potential att förbättra mottagarens sinnestillstånd, samt skapa kraft och en förtroendefull relation. Slutsatsen var att denna studie bekräftade tidigare forskning om signaler för empatiskt bemötande. Vidare forskning föreslogs för att ytterligare undersöka de signaler som framkommit i denna studie, samt även undersöka samma frågeställningar i andra kontexter.

No description available.