The purpose of this study was to create knowledge and obtain an understanding of the importance of the staff’s attitude and their way of meeting the emotional needs of the children who were living at the orphanage. The study also aimed to investigate how and to what extent the children receive help from the staff to achieve self-fulfillment and reach their dreams. Qualitative method was used and four individual (semi-structured) interviews were conducted. The analysis was done based on previous research in the area and Maslows hierarchy of needs. The result shows that the staff believes it is of great importance that there should be someone who listens to the children. If there is someone who listens to the children, they get a chance to process any traumatic events they might have experienced and develop hope of reaching their dreams. The conclusion of the study is that the attitude of the staff is very important for the children's well-being and development.

I den reviderade läroplanen för förskolan (2016) lyfts vikten av att pedagoger och förskolan ska stimulera barnen till att ta initiativ och som utvecklar deras sociala och kommunikativa kompetens. Kommunikation är ett aktuellt och viktigt ämne och utifrån detta kommer vår studie till vårt examensarbete att handla om ”den kommunikativa pedagogiken” i förskolan. Studien är en uppföljning av ett utvecklingsprojekt om ”den kommunikativa pedagogiken”, där syftet har varit att följa upp hur sju förskolor använder sig av och arbetar med pedagogiken på sin arbetsplats idag. En kvantitativ webbenkätundersökning har gjorts, där pedagoger på förskolorna har fått ta del av enkäten digitalt via en länk. Detta har gjorts för att få fram så konkreta och utvärderingsbara svar som möjligt. Resultatet visade på att svaren vi fått in lyfter vår teoretiska utgångspunkt med det interaktionistiska perspektivet, då vi kan se att samverkan, samspel och ömsesidig påverkan har en stor roll för interaktionen människor emellan. I resultatet får vi svar på våra frågeställningar som även besvarar vårt syfte med om ”den kommunikativa pedagogiken” lever kvar inom verksamheten. Uppföljningsstudien kan fungera som en inspiration till hur man som pedagog kan arbeta med denna form av pedagogik i förskolan.

Bakgrund: Heteronormativitet genomsyrar samhället och även sjukvården. Detta påverkar mötet mellan HBTQ personer och vårdpersonal. Homosexuella handlingar avkriminaliserades i Sverige 1944. Sedan dess har olika lagar tagits fram i syfte att minska diskrimineringen av HBTQ personer i samhället. 38 % av deltagarna i en studie har någon gång upplevt sig illa bemötta i sjukvården. 36 % legitimerade sjuksköterskor i Sverige skulle välja att inte vårda personer ur HBTQ gruppen om den möjligheten fanns. Syfte: Att beskriva HBTQ personers upplevelser av mötet med vårdpersonal i den somatiska sjukvården. Metod: En litteraturöversikt baserad på 13 kvalitativa vetenskapliga artiklar. Analysprocessen inspirerades av Forsberg och Wengströms modell. Resultat: Tre huvudkategorier med vardera två underkategorier. Upplevelsen av den skickliga vården, upplevelsen av den begränsade vården och upplevelsen av den diskriminerande vården. Det framkom att de flesta upplevde mötet med sjukvården som negativt. Heteronormativa antaganden var ett genomgående tema för resultatet, där både negativa och positiva möten grundade sig i dessa antaganden och frånvaron av dessa. Slutsats: Kunskapen kring olika sexuella läggningar och identiteter måste förbättras inom sjukvården för att skapa en accepterande miljö och ett bättre möte. Detta för att folkhälsan för HBTQ gruppen skall kunna förbättras. Kommunikativa hinder och heteronormativa normer måste belysas redan i utbildningen för vårdpersonal.

I takt med att människor lever längre ökar behovet av omvårdnad. En stor del av omvårdnaden av äldre personer utförs i hemmet där bemötandet har en betydande roll för utformningen av vården. Ärenden gällande brister i bemötande och kommunikation som inkommit till patientnämnden ökade mellan år 2000 och 2007 med 41 procent. Socialstyrelsen menar att det är bemötandet i vården som ofta avgör om patienten är benägen att göra en anmälan till patientnämnden eller inte. Det behövs studier som fokuserar på bemötande för att kunna återinföra förtroendet hos patienterna och kunna hjälpa fler människor att bli omhändertagna på ett bättre sätt.

Bakgrund: Bemötande är en viktig del av vården och något som sker i varje möte mellan patient och sjuksköterska. Syfte: Syftet med studien var att undersöka vad som kännetecknar det bra bemötandet respektive det sämre bemötandet av sjuksköterskan på en somatisk vårdavdelning inom Europa, ur patientens perspektiv. Metod: Litteraturstudie med deskriptiv design, baserad på tio kvalitativa originalartiklar. Resultat: Resultatet visade att patienter generellt sett var nöjda med bemötandet de fick från sjuksköterskor. Tio kategorier skapades som beskrev det bra respektive det sämre bemötandet. Kategorierna som framkom var; (1) information och kunskap, (2) kommunikation, (3) tekniska aspekter och skicklighet, (4) organisatoriska aspekter, (5) delaktighet, (6) behandlas med respekt, värdighet och trygghet, (7) individanpassad och personcentrerad vård, (8) positiv, glad och uppmuntrar nära relationer, (9) förutse behovet och (10) vårdande attityd. Patienterna värderade sjuksköterskans kommunikation, information, tekniska skicklighet, kompetens, positiva och vårdande attityd, att bli behandlad som individ, att känna sig sedd och få vara delaktig. Patienterna upplevde att sämre bemötande var där sjuksköterskorna var oempatiska, inte visade medkänsla eller respekt, gav otillräcklig information och inte bjöd in patienterna till delaktighet. En orsak till sämre bemötande var olika organisatoriska brister t.ex. brist på personal, vilket ledde till att sjuksköterskorna var upptagna och hade mindre tid för patienterna. Slutsats: Bemötandet är av stor vikt och påverkar patienter dagligen. Ökad kunskap om bemötande lyfter områden där det finns förbättringspotential. / Background: Encounter is an important aspect of care and something that occurs in every meeting between patient and nurse. Aim: The aim with this study was to investigate what characterizes the good encounter versus the less good encounter of the nurse on a somatic ward within Europe, through the patient's perspective. Method: Literature study with descriptive design, based on ten qualitative original articles. Findings: The results showed that patients were in general satisfied with the encounter received from the nurses. Ten categories were created to describe the good and the less good encounter. The categories that emerged were; (1) information and knowledge, (2) communication, (3) technical aspects and skillfulness, (4) organizational aspects, (5) participation, (6) to be treated with respect, dignity and security, (7) personalized and person- centered care, (8) positive, happy and encourage close relationships, (9) to anticipate the need and (10) caring attitude. Patients valued the nurses communication, information, technical skillfulness, competence, positive and caring attitude, to be treated as an individual, feel noticed and be involved. The patients experienced that less good encounter was were the nurses were non empathic, did not show compassion or respect, gave insufficient information and did not invite patients to participate. One cause for the less good encounter was different organizational deficiencies such as lack of staff, which led to the nurses being busy and therefore having less time for the patients. Conclusion: The encounter is of great importance and affects patients daily. Increased knowledge of the encounter highlights areas which offers room for improvement.

Denna studie behandlar hur pedagoger ser på konflikter i en barngrupp på förskolan. Syftet med studien är att undersöka hur pedagoger i förskolan uttrycker att de arbetar kring konflikter i barngrupp. Studien lyfter vilka metoder och redskap pedagogerna uttrycker att de använder samt vilka faktorer de anser påverkar konflikthanteringen. Studien har genomförts med kvalitativa semistrukturerade intervjuer där förskollärare har fått uttrycka och beskriva sina tankar och upplevelser kring konflikter. De teoretiska utgångspunkterna har varit det sociokulturella perspektivet och Foucaults maktperspektiv. I studiens inledning och bakgrund lyfts att barnen har olika hemkulturer som påverkar pedagogernas arbete med barnen. I resultatet framkommer att pedagogerna uttrycker att ett bra bemötande och kommunikation har stor betydelse vid konflikter och konflikthantering. Det framkommer även att barnens individuella mognad är något som bör tas hänsyn till i konflikthantering och att metoden anpassas till den enskilda individen. Pedagogerna uttryckte också att det är viktigt att komma ihåg att det är de som är barnens främsta redskap vid konflikter.

Syftet med studien är att undersöka hur pedagogers förhållningssätt till inflytande gestaltas i förskolan. Observationer och intervjuer genomfördes på en förskola. Resultatet visar att i mötet med barnen blir det viktigt att lyssna in och ta tillvara på barnens uttryck, tankar och åsikter samt att närma sig barns perspektiv för att skapa möjligheter till inflytande. Sammanfattningsvis är pedagogernas förhållningssätt och inställning avgörande och påverkas av den syn på barn som de har.

No description available.

Depression tillhör en av våra folksjukdomar och är ett växande problem bland unga vuxna. Upptäckten av depression hos den unga kan vara problematisk då ett växlande stämningsläge och ett svårhanterligt känsloliv många gånger tillhör de unga vuxnas naturliga utveckling. I takt med att depression hos unga hela tiden ökar ställs också högre krav på vården. Många söker inte vård för sina symtom för de inte inser att de är sjuka eller för att de inte vågar. Syftet med studien är att belysa unga vuxnas upplevelse av att leva med depression. Litteraturstudien bygger på sex kvalitativa och fyra kvantitativa artiklar som analyserats utifrån Axelssons modell. Resultatet visar att ett stort problem när det kommer till depression hos unga vuxna är att de drar sig undan för att söka hjälp. Detta kan leda till fortsatta problem med psykisk ohälsa i vuxenlivet, vilket i sin tur leder till högre belastning av sjukvården. Tidiga interventioner kan förhindra detta. Det krävs mer förståelse hos allmänheten för att avlägsna stigmat som associeras med psykisk ohälsa. Mer utbildning om psykiska sjukdomar och information till allmänheten om till exempel vart man kan söka hjälp kan underlätta. Resultatet visar också att de unga upplever att de förlorar sin autonomi när de söker sig till vården. Vikten av ett gott bemötande och en patientinkluderad vård är essentiellt. Det framkommer även att de flesta unga inte vill ha läkemedelsbehandling utan vill hellre gå i terapi. Det som bekymrar unga är att läkemedlen ska förändra deras personlighet. Närståendes stöd anses utgöra ett stöd i den senare fasen av sjukdomen då individen kommit till insikt om sin sjukdom. Psykisk ohälsa bör lyftas i samhället för att människor ska bli mer upplysta om ämnet.

Diagnosen autism uppstod så sent som på 1970-talet vilket innebär att kunskapen om ämnet är relativt ny inom forskarvärlden. Upplevelsen av att leva med diagnosen autism är svagt belyst och således även upplevelsen av bemötandet i sjukvården. Det gör det till ett ämnesområde som behöver efterforskas för att öka kunskapen om autism hos vårdpersonal. Syftet med denna studie är att belysa hur vuxna med högfungerande autism blir bemötta i sjukvården och ute i samhället. Studien utgår från en narrativ analys metod och har fem självbiografier som underlag, skrivna av personer med diagnosen autism. Gemensamt för författarna i studien som användes är att de upplever en känsla av att behöva anstränga sig mekaniskt med beteendestrategier för att passa in i samhället. De beskriver många gånger en känsla av utanförskap och isolering. Det är därför viktigt att i sjukvården planera väl inför möten med personer som har autism. Viktigt att tänka på som vårdare för att skapa en trygghet hos patienter med autism är att ha en öppenhet och följsamhet i samtalen. Att ha en förståelse för att patienten behöver tid för eftertanke och en tydlighet som kräver att kommunikationen kan behöva föras i skriftform. Den autistiske personen ska inte behöva använda sig av beteendestrategier för att passa in i vården, verksamheten ska formas runt individen och dess behov. På detta sätt kan samtalen i vården bedrivas på den autistiske personens villkor och grundtrygghet kan tillgodoses.