I förskolan fostras och läggs grunden för barnens framtida lärande både när det gäller kognitiva och icke-kognitiva förmågor. I denna studie behandlades pedagogernas förhållningssätt och de värden som förmedlades till barnen av pedagogerna, medvetet eller omedvetet. Syftet med studien är att belysa hur sex pedagoger i förskolan förhåller sig till och bemöter barn som säger nej till erbjudna aktiviteter. Mer preciserat vill vi lyfta fram vilka likheter och skillnader som utkristalliseras i deras uppfattningar. Den teoretiska ramen utgjordes av Vygotskijs sociokulturella perspektiv. En kvalitativ metod användes och data samlades in både med hjälp av icke-deltagande observationer och semistrukturerade intervjuer. Totalt sex pedagoger deltog i studien som genomfördes på två förskoleavdelningar med barn i åldern tre till sex år. Studien visade att barnen sa nej till erbjudna aktiviteter men pedagogerna uppmärksammade inte alltid dessa situationer och upplevde därför inte att den uppstod så ofta. När pedagogerna uppmärksammade barnets nej, tog de inte reda på den specifika orsaken, utan gjorde egna tolkningar, vilket begränsade barnens möjlighet till inflytande. En omedvetenhet fanns hos pedagogerna hur några av bemötandena påverkade barnen. Pedagogerna hade olika syn på det gemensamma förhållningssättet och barnsynen skiftade från situation till situation, ett stort intresse fanns för att diskutera detta. I tidigare forskning visade det sig att de olika värdena och hur dessa hanterades i vardagen sällan diskuterades och att de olika tolkningar som pedagogerna gjorde av dessa värden försvårade diskussionerna. Pedagogerna visade ett intresse av stöd från specialpedagogen genom att hen observerade och återkopplade, för att de skulle få syn på sitt bemötande.

Studiens syftar till att belysa yrkesverksammas tankar och erfarenheter gentemot substitutionsbehandling utifrån ett etiskt perspektiv. Den metodologiska utgångspunkten i studien är hermeneutiken, kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer. Sex stycken yrkesverksamma på LARO mottagningar intervjuades runt om i Sverige. De teoretiska utgångspunkterna i studien är konsekvensetiken och rättvisa begreppet och resultatet har analyserats utifrån dessa teorier. De viktigaste slutsatserna är att substitutionsbehandling är mer än bara läkemedel då det enbart är en del av det stora hela. Substitutionsbehandling gynnar såväl individerna i behandling som samhället genom att kriminaliteten minskar samt att hälsan förbättras för individer med ett opioidberoende. En annan slutsats är att revideringen av socialstyrelsens riktlinjer har visat sig att ge en god effekt i praktiken.

Syftet med den här studien är att belysa sjukvårdspersonals erfarenheter av personer med substansbrukssyndrom, och vidare sjukvårdspersonals bemötande av och attityder till personer med substansbrukssyndrom. Alkohol- och drogrelaterade sjukdomar är vanliga inom sjukvården och tidigare forskning visar både på att personer med substansbrukssyndrom känner sig dåligt bemötta av vården och att sjukvårdspersonal spelar en stor roll när det kommer till personer med substansbrukssyndroms vilja att förändras. Studien vilar på socialkonstruktivismen som forskningstradition och till den empiriska datainsamingen användes kvalitativa, semistrukturerade intervjuer. Fem sjuksköterskor på olika avdelningar har intervjuats. Sjukvårdspersonalens attityder har diskuterats kring studiens teoretiska utgångspunkt Brickmans modell. Studien visar på att sjukvårdspersonalens attityder till personer med substansbrukssyndrom påverkas mycket av yttre faktorer som tids- och personalbrist, men också av bristen på utbildning och okunskap kring ämnet, vilket i sin tur påverkar deras bemötande och förmåga att kunna motivera personer med substansbrukssyndrom. Sjukvårdspersonalens attityder påverkas vidare av vår kulturs attityder och de attityder som råder specifikt inom sjukvården. En slutsats i studien är att det krävs mer utbildad personal inom substansbrukssyndrom, både för att de ska kunna uppmärksamma det och för att de ska kunna bemöta det.

Sverige har sedan många år tillbaka varit ett mottagarland för ensamkommande barn som flyr sina hemländer på grund av olika omständigheter. Flera av de barn som idag kommer till Sverige har en försämrad psykisk hälsa och bär med sig svåra minnen av traumatiska händelser orsakade av krig, våld, uppbrott av nära anhöriga liksom flykten i sig. Personal som kommer i kontakt med dessa barn har således stora krav på sig och bör därför ha de kunskaper som behövs för att kunna ge barnen en trygg plats att återhämta sig på. Därav anses det vara relevant att göra en studie om bemötandets roll för barnens återhämtningsprocess. Syftet med studien är att öka förståelse för HVB personals upplevelser av bemötandets roll för ensamkommande barns återhämtning från traumatiska upplevelser. Detta utifrån vad i bemötandet som främjar respektive hindrar barnens återhämtningsprocess. Studien bygger på sex stycken halvstrukturerade intervjuer med personal som arbetar på två HVB boenden. Studiens teoretiska utgångspunkt samt begrepp är återhämtningsperspektivet och sociala relationer. Resultatet visar att samtliga informanter upplever att en god och ömsesidig relation och ett individanpassat bemötande, där respekt och lyhördhet innefattas, främjar ensamkommande barns återhämtning från traumatiska upplevelser. HVB boendenas miljö och struktur anses vara en central del som påverkar personalens bemötande både som främjande och hindrande faktor. Vidare visar resultatet att informanterna upplever att bristande språkkunskaper och bristande kompetens, liksom kulturskillnader är delar i bemötandet som hindrar barnens återhämtningsprocess.

Bemötandet i vården skapar förutsättningar för god omvårdnad. Syftet med studien är att belysa patienters upplevelse av vad som är viktigt i ett gott bemötande vid läkarbesök. Studien belyser bemötande utifrån fyra perspektiv; patienters upplevelse av gott bemötande, av mindre gott bemötande och hur patienter behövt bli bemötta, samt hur patienter uppfattar läkarens roll.Aspekterna makt och konsekvenser av bemötande är en naturlig del av bemötandesituationen och berörs därför i studien. Studien är en kvalitativ intervjustudie. Urvalet genomfördes med snöbollsurval och tre personer deltog. Intervjuerna gjordes med semistrukturerade frågor, och analysen inspirerades av Kvales meningskoncentrering. Patienterna upplever att gott bemötande bland annat är att känna trygghet, lugn och förtroende, bli tagna på allvar och lyssnade på. Det goda bemötande som patienterna nämner i alla studerade bemötandeperspektiv är: 1) bli sedd som människa, 2) känna att läkaren vill hjälpa, samt 3) bli mött fördomsfritt. Gott bemötande underlättar för patienterna att berätta om sina symtom. Mindre gott bemötande som patienterna upplever gäller läkares kommunikation – verbalt och kroppsspråk, och att det är ont om tid i mötet. Det som påverkar patienten mest i det mindre goda bemötandet är när hen känner sig ifrågasatt, inte får hjälp, ses som psykiskt sjuk vid svårställda diagnoser, inte blir sedd som människa och om hen blir kränkt. Det centrala i bemötandet enligt studiens resultat är: värde, makt, kommunikation, omhändertagen och bekräftad. Viktigast i patienters upplevelse av gott bemötande är, enligt studiens resultat, värde – att patienten känner att hon har ett värde för att hon är människa.

Bakgrund: Polycystiskt ovarialsyndrom är en sjukdom som drabbar 10 % av kvinnor i Sverige. Orsaken till sjukdomen är att det bildas små cystor av äggblåsor på äggstockarna. PCOS kan medföra många olika symtom och symtomen drabbar kvinnorna olika vilket orsakar ett individuellt lidande. För att ge en personcentrerad omvårdnad behöver sjuksköterskan kunskap om hur PCOS påverkar kvinnor för att stödja och bemöta kvinnorna på bästa sätt.  Syfte: Syftet var att belysa hur kvinnor med polycystiskt ovarialsyndrom upplever bemötandet från vårdpersonal. Metod: Studien baseras på en kvalitativ litteraturstudie med induktiv ansats. Datainsamlingen resulterade i 11 vetenskapliga artiklar som inhämtades från databaserna PubMed och Cinahl. Artiklarna analyserades utifrån en kvalitativ innehållsanalys med inspiration från Graneheim och Lundman (2004). Resultat: Analysen resulterade i fyra kategorier och två underkategorier. Brist på uppmärksamhet med underkategorier, känsla av att inte tas på allvar samt bristande kommunikation. Bristande kunskap påverkar bemötandet, avsaknad av information och behov av stöd.  Slutsats: I resultatet framkom det att brist på uppmärksamhet från vårdpersonalen hade en stor påverkan på kvinnorna med PCOS och att kvinnor ofta upplevde ett dåligt bemötande. De kände en rädsla för att ställa frågor till vårdpersonalen om sina symtom och de upplevde att deras symtom inte togs på allvar. Andra kvinnor upplevde dock att de hade förtroende och tillit till vårdpersonalen, då de upplevt ett bra bemötande, vilket gjorde att de fritt kunde prata om sina problem. Kvinnor upplevde en bristande kommunikation med vårdpersonal där de presenterade information i vaga eller partiella termer. Kvinnorna upplevde att vårdpersonalen hade en bristande kunskap gällande PCOS och att de kände en avsaknad av information, vilket ledde till att kvinnorna sökte på internet. Mängden stöd och råd från vårdpersonal, samt tillgängligheten till denna, varierade mycket.

I Sverige lever mellan fem och 15% av alla kvinnor i barnafödande ålder med endometrios. Endometrios är en gynekologisk sjukdom som innebär att livmoderslemhinna växer utanför livmodern och kan spridas till andra delar av kroppen, till exempel äggstockar och bukhinna. De vanligaste symptomen är smärta och blödningsrubbningar men flera andra symptom förekommer. Endometrios är även kopplat till infertilitet. På grund av okunskap kring sjukdomen är det många kvinnor som får leva utan behandling i flera år innan en diagnos kan ställas. Flera studier tyder på att kvinnor är missnöjda med bemötandet av sjukvårdspersonal. Syftet med studien är därför att undersöka hur kvinnor med endometrios upplever bemötandet av sjukvårdpersonal. Genom en litteraturstudie har sex vetenskapliga artiklar granskats som belyser kvinnors upplevelser. Resultatet av denna studie visar att en del kvinnor bemöts med respekt och empati av sjukvården. De träffar en läkare som lyssnar på dem och förstår deras behov. Men det visar framför allt att kvinnor upplever en stor brist på empati och kunskap. Ingen tar deras besvär på allvar och det tar lång tid innan de träffar en läkare som kan ställa rätt diagnos. Det medför att de känner sig utsatta, ensamma och tappar tron på hälso- och sjukvården. Det behövs mer kunskap om endometrios bland vårdpersonal. Mer kunskap skulle innebära en större förståelse för hur dessa kvinnor mår och vilken hjälp de behöver. / In Sweden, five to 15% of all women in childbearing age live with endometriosis. Endometriosis is a gynecological disease which means that uterine mucosa grows outside the uterus and can spread to other parts of the body, such as ovaries and peritoneum. The most common symptoms are pain and bleeding disorders, but several other symptoms occur. Endometriosis is also linked to infertility. Due to the ignorance that exists about the disease, many women must live without treatment for several years before a diagnosis can be made. Several studies indicate that women are dissatisfied with the healthcare treatment. The purpose of the study was to find out how women with endometriosis experience the treatment and care of health care providers. Through a literature study, six scientific articles, all of which have in some way addressed women experiences, were examined. The results of this study show that some women are treated with respect and empathy by health care personnel. They meet a doctor who listens to them and understands their needs. The majority, however, experience a great lack of empathy and knowledge. No one takes their trouble seriously and it takes a long time before they meet a doctor who can make the right diagnosis. They feel vulnerable, alone and lose faith in health care. More knowledge about endometriosis is needed among healthcare professionals. More knowledge would mean a greater understanding of how these women feel and what help they need.

Tidigare forskning har visat att människor med övervikt kan utsättas för olika situationer i samhället som upplevs som sårande och diskriminerande. Det finns studier som visat att hälso- och sjukvårdspersonal kan ha en negativ attityd mot överviktiga. Anestesisjuksköterskan har en framträdande roll i kontakten, eftersom hen möter patienten som ska opereras i den perioperativa fasen. Syftet med studien var att undersöka överviktiga patienters upplevelser av bemötande från anestesisjuksköterskan i samband med operation. Metoden var kvalitativ med semistrukturererade intervjuer som analyserades med innehållsanalys. Resultatet mynnade ut i huvudkategorierna ”bemötande” och ”min kropp”. Studien visade att de allra flesta informanter upplevde bemötandet som mycket bra. Det har inte funnits något missnöje över bemötandet på grund av övervikt. Bemötande som inte varit bra, beror inte på övervikten utan kunde ha drabbat en normalviktig patient. I kontakter med primärvården upplevde informanter att de inte blev trodda och att sjukvården inte förstod överviktens komplexitet.

Syftet med denna studie är att beskriva och analysera speciallärares uppfattningar av hur de bemöter elever i årskurs 4till 6som har låg motivation och låg självkänsla inför matematiken. Studien är kvalitativ och utgår från en fenomenografisk ansats med syfte att öka kunskapen om speciallärares bemötande i matematiken. Metoden vi använde var kvalitativa intervjuer. Vi har gjort åtta stycken semistrukturerade intervjuer. Resultatet i studien visade att lärarnas bemötande medelever i matematiken påbörjas med relationen mellan lärare och elever. När eleverna upplever att relationen med lärarna är positiv har eleverna lättare för att få motivation till att lära. Resultatet visar också att lärare varierar sin undervisning och anpassar undervisningen efter elevernas förutsättningar. Det framkom också att lärare i sin undervisning utgår från elevernas arbetstempo och att möta eleverna på deras nivå för att öka elevernas självkänsla. Relationen mellan lärare och elever är även viktig i undervisningen. Känner eleven sig trygg med läraren är det lättare att motiveras till att lära och på så sätt kan elevernas självkänsla öka. I vår slutsats kom vi fram till att det är sociala aspekter som till exempel relationer mellan lärare och elev samt tryggheten i skolmiljön som påverkar elevers motivation och självkänsla. Andra faktorer som påverkar är elevers erfarenhet av motgång och framgång i sitt lärande samt deras positiva upplevelser inför matematiken. Både elevers självkänsla och motivation har ett samband med varandra.

Skolans uppdrag är att skapa en känsla av sammanhang för alla elever, oavsett elevens förutsättningar. Alla elever ska kunna känna delaktighet och ha möjlighet att utvecklas och det är allas ansvar. Szönyi och Dunkers (2015) anser att grunden till att barn ska bli goda samhällsmedborgare startar i skolan där delaktighet och engagemang ligger som grundsten. Tetler och Baltzer (2011) anser att elever med intellektuell funktionsnedsättning kan ha svårigheter att få sin röst hörd i skolan och att inkludering och delaktighet bidrar till ökad kunskap hos eleverna. Studiens syfte är att belysa om eleverna på gymnasiesärskolans nationella program upplever delaktighet då eleverna samläser ämnen tillsammans med elever från gymnasieskolans yrkesintroduktionsprogram. Studien bidrar med kunskap utifrån faktorer i lärmiljön, lärandet och bemötandet som ger en känsla av delaktighet. Vid studiens genomförande har sociokulturell teori och relationellt perspektiv samt en delaktighetsmodell framtagen av professor Ulf Janson använts som teoretiskt ramverk. Studien är av kvalitativ karaktär där fyra observationer och fyra intervjuer har använts som utgångspunkt. Materialet har sedan analyserats utifrån ramverket ovan. Studiens resultat visar att elever från gymnasiesärskolan upplever delaktighet vid samläsning med elever från gymnasieskolans yrkesintroduktionsprogram vid vissa tillfällen. Eleverna upplever delaktighet utifrån samtliga aspekter från delaktighetsmodellen. Utifrån observationen framkom dock att gymnasiesärskoleleverna jobbade tillsammans på lektionen och inte tillsammans med IMYRK-eleverna. Resultaten diskuteras utifrån beprövad erfarenhet, teori och tidigare forskning.