Uppsatsen behandlar hur en läsares genrekunskap påverkar dennes tolkning av en serie. Som projektarbete har jag producerat en kortare episod på fyra sidor, ur en längre serie som jag själv skapat, inom genrerna science-fiction och action. I bakgrunden går jag igenom Scott McClouds syn på serier, Bordwell och Thompssons syn på genrer, samt viss bakgrund och förutsättningar för min series mytologi, berättande och estetiska uttryck. Jag har genomfört en kvalitativ studie där jag låtit fokusgrupper med olika förutsättningar vad gäller förkunskaper och bakgrundsinformation läsa och diskutera serien. För att skapa serie-episoden har jag studerat andra seriers layout, tecknarstil och berättande. Serien bygger på ett tydligt symbolspråk med förankring i verkligheten. De slutsatser jag kunnat dra av undersökningen är att mycket bakgrundsinformation hämmar nyfikenhet och spekulationsvilja och att en hög kunnighet kring de berörda genrerna leder till en modernare syn på könsroller.

En granskande rapport av Visualiseringscentrets verksamhet  i essäform. Rapporten innehåller redogörelser av deltagande observation av centrets olika utställningsdelar och deras filmdome. Rapporten innehåller även intervjumaterial som redovisas i citatform.  Begrepp som diskuteras och analyseras är interaktivitet och publikt berättande i förhållande till ny teknik. Rapportens syfte är att få en inblick i hur centret arbetar med dessa begrepp i förhållande till vad de strävar efter att erbjuda sina besökare i upplevelseväg.

Kriget är ett återkommande ämne och ständigt produceras ny litteratur och andra dokumentationer i ämnet. På många platser runt om i världen finns det även fortfarande spår från krigsåren, detta inte minst i Finland. Under denna tidsperiod deltog Finland i två krig: vinterkriget 1938 och fortsättningskriget 1941-44. Om dessa krigsrelaterade händelser har det skrivits i mängder, både skönlitterärt och historiskt, även på individnivå där hågkomstmaterial samlats in. Det här är ingen uppsats om kriget i sig, utan om hur man berättar om det samt vad dessa berättelser säger om just individ och kollektiv. Oral history, den lilla människans egen berättelse, skiljer sig från de historiska berättelserna på så sätt att de täcker in personliga reflektioner och en individuell skildring. Det folkliga berättandet om fortsättningskriget är just vad denna uppsats avser att titta närmare på.

The purpose of this thesis is to study how swedishness is constructed and narrated in two Swedish documentary series that picture the Swedish participation in the international ISAF mission in Afghanistan. The main focus lies on how the Swedish soldier as such is portrayed, on which values, characteristics and qualities that they are said to embody and how these are linked to notions of swedishness, particularly the strong historical narrative, formed during the second half of the twentieth century, that defines Sweden as a peaceful, neutral and humanitarian state, with peaceful, enlightened and democratically minded citizens. Theoretically it draws on the concept of metanarrative to explain how ideas of shared national origin translates in to a broad organizing discourse, that defines, interprets and communicates notions of what it means to be a Swede and what is needed to make claims on swedishness. Another concept, that of national bodyscape, is also used to further define and explain how ideas of nationality are embodied and take the form of specific characteristics and  personal qualities. The meaning-making in these two series makes use of the above mentioned definition of swedishness as defined by humanitarian concerns, democratic ideals and moral superiority to construct an image of the Swedish soldiers as on the one hand soft, humanitarians, who are needed in Afghanistan because of their especially strong sense of justice and moral, and, on the other, as tough soldiers, who are able to participate in every aspect of the war as fighters. These two images combined create a notion of a particularly Swedish type of soldier, who brings the separate roles of soldier, humanitarian worker and diplomat together and realises them in one individual, and who appears to be more capable in all these roles than both their American and Afghan allies. By shifting the narrative focus and change which part of the Swedish metanarrative that they choose to connect to, the series can also maintain the emphasis on the soldiers as Swedes, while at the same time showing them participating in situations or discussing aspects of their work that is not usually associated with swedishness, or that previously has not been a part of the broader metanarrative.

The main purpose of this study is to show how narrative can be understood as cultural practice, how it can be said to function both internally and externally, and to ask questions about how the narrating subject, through the organizing of narrative, positions it self and mediates between the different discoursive contexts of which it is a part. This is done by an analisys of how six swedish soldiers tells the tale of how they came to choose a military carrer and why they have served or want to serve in peace-keeping missions abroad. The source material is primarily collected through unstructured interviews with theese soldiers, but also through textual analysis of a soldier blog. Theoretically the study draws on a combination of the discourse theory of Michel Foucault, narrative theory, Richard Jenkins theory of the internal-external dialectic of identifikation and intersectionality to construct a framework that allows the narratives to be deconstructed and understood as discoursive products of both the military contexts as such and the larger cultrual context that surrounds it. The conclusions of this study suggests that the organizing of soldier narratives are a complex and multifaceted process, in which the soliders must balance between the ideals, values and norms of the military context while also taking into account how society at large views and interprets the practices and forms of military life. It is also argued that the construction of swedish national identity during the second half of the twentieth century, which put a large emphasis on civilian modernity and neutrality rather than on the military, when combined with the previously implemented conscript system, creates a discourse in which it is hard to make sense of the choice to voluntarily become a part of the military context.

<p>Gemensamt för oss tre studerande och verksamma pedagoger är att vi anser att barnlitteratur är ett intressant hjälpmedel i vår yrkesutövning. Efter att vi tagit del av en studie som docent Ann-Katrin Svensson genomfört där det framkom att läsning inte är så prioriterad i verksamheten som pedagogerna själva trodde, väcktes vår nyfikenhet över att försöka ta reda på vilken funktion barnlitteratur har i förskolan. I vilken omfattning och på vilket sätt har läsning och barnlitteraturens olika former betydelse i verksamheterna? För att få ett så brett underlag som möjligt valde vi därefter att göra en kvantitativ enkät undersökning på några förskolor i Växjö.</p><p>Genom litteraturstudier har vi fått kunskap om att när barn tidigt får möjlighet att umgås med böcker tillsammans med vuxna, läsa, samtala och i andra former, medverkar detta till att både barnets språk, ordförråd, begrepp och sociala träning utvecklas. Vilket alla barn, och speciellt barn med svenska som andraspråk och språksvaga barn har stor glädje och nytta av. Detta stämmer väl överens med vad vi kommit fram till i undersökningen. Pedagogerna anser och påtalar att barnlitteratur har en viktig funktion för barns språkutveckling. Dessutom är pedagogernas syfte med användning av barnlitteratur i verksamheten att den ska vara underhållande, kunskapsförmedlande samt har den en avkopplande funktion.</p>

Denna forskningsstudie baserar sig på narrativ forskning genom ostrukturerade intervjuer. Sju vuxna personer diagnostiserade med ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder) har intervjuats för att svara på frågan Vad i skolan gjorde att du upplevde lärande?. Vid intervjutillfällena har de fyra män och tre kvinnor som intervjuats fått dra sig till minnes till en viss epok i livet och reflektera kring denna period. Epoken som berördes är deras tid i grund- och gymnasieskolan samt för några av de intervjuade även deras tid av universitetsstudier.   Betydelsen av undervisningsstrategi för lärande, betydelsen av motivation, delaktighet och intresse för lärande, betydelsen av relationen mellan elev och lärare för lärande samt betydelsen av miljön för lärande är de teman som lyfts fram ur empirin och därmed presenteras i resultatet med underkategorier. Den teoretiska ansatsen som utgör analysramen är de allmändidaktiska frågorna Hur?, Var?, Vad?, Varför?, Med vem? och För vem?.   De sju intervjupersonerna ger en samstämmig bild av sina skolupplevelser. Resultaten av studien visar bland annat att en-till-en-undervisning eller undervisning i liten grupp ansågs vara till fördel för lärande. Det fungerade bättre när skolarbeten eller examinationer delades upp i mindre delmål. Samtidigt som de behövde lugn och ro fick det inte gå för långsamt för då upplevde de skolan som tråkig. De var i behov av ett tempo som stimulerade, men inte störde. Filmer, dialoger, grupparbeten, praktiskt arbete och laborationer gav dem det tempo och stimuli som de eftersökte, och dessa nämnda undervisningsstrategier gav dem en förankring till verkligheten som gjorde att de såg syftet och relevansen av att lära sig det som behandlades och därför upplevde lärande. För lärandet kom också relationen mellan lärare och elev att ha stor betydelse. Hos de lärare som visade tålamod och mänsklighet samt visade att de trodde på eleverna upplevde de att de lärde sig. Miljön spelade också stor roll och det i miljön som inverkade positivt var att det rådde lugn och ro, att det var ordning bland sakerna, att de hade egna arbetsplatser och att de var placerade på ett sådant sätt så att de kände att de hade kontroll på vad som pågick i klassrummet. Snäva och tydliga ramar var bra för att de skulle fungera socialt accepterat i skolmiljön och därmed få möjlighet till lärande.   Intervjuerna ger en rik information om vad vuxna upplevde vara positivt för lärande under skoltiden, vilket alla lärare kan dra nytta av i sin undervisning.

Syftet med vår studie är att undersöka hur några pedagoger på Åland arbetar med det svenska språket hos barn med annat modersmål än svenska. Meningen är att få kunskap om vilka arbetssätt pedagogerna använder sig av för att främja det svenska språket och vilka situationer de anser vara betydelsefulla för språkutvecklingen. Studien genomfördes med hjälp av halvstrukturerade intervjuer vilka dokumenterades med hjälp av ljudupptagning. De fyra pedagogerna arbetade som barnskötare och barnträdgårdslärare. Utgångspunkten för analysen är det sociokulturella perspektivet. Resultatet visade att pedagogerna använde sig av rim, ramsor och sånger för att stimulera språket. De arbetade även med bilder och berättelser för att konkretisera språket. Andra språkstimulerande stunder som pedagogerna belyste var lek, samling och samtal kring vardagliga händelser. Pedagogerna påpekade även att tryggheten och en avslappnad miljö där barnen får lugn och ro är viktiga faktorer för att inlärning skall ske. Vad som även framkommer är att språket utvecklas genom kommunikation och samspel med barn och vuxna.

Dagens ungdomar lagar för lite mat själva och konsumerar för mycket halv- och helfabrikat. De har växt upp i ett samhälle där snabbmaten är så lättillgänglig att de inte behövt eller känt behov av att lära sig laga mat, förutsatt att de inte har ett genuint intresse för matlagning. Denna brist på kunskap och erfarenhet kring matlagning resulterar i allt för ohälsosamma matvanor när de väl flyttat hemifrån och står på egna ben. När vi dessutom lever i en tid där skola, träningar och andra aktiviteter tar stor del av vår vardagliga tid, är den egna tiden i köket och viljan att försöka lära sig, något som lätt prioriteras bort. Syftet med detta examensarbete är därför att skapa ett designförslag, ett fiktivt supplement till ICA Bokförlags Rutiga Kokboken, som skall förbättra förutsättningarna för ungdomars vardagliga matlagning och därmed främja deras matvanor. Jag har genom ett nära samarbete med Birgitta Rasmusson; kvinnan bakom Rutiga Kokboken, genom kvalitativa intervjuer med målgruppen och teorier om olika medel för visuell kommunikation så som illustration, seriellt berättande och gestaltlagar, studerat hur man skapar en informativ gestaltning mot målgruppens behov och Rutiga Kokbokens grafiska profil. Resultatet blev ett designförslag på en lös bilaga anpassad för Rutiga Kokboken och målgruppen, kvinnor och män 18-25 år. Bilagan är en vardaglig matguide för nybörjaren i köket, som tar upp vardagliga redskap, råvaror och kryddor, samt användningen av dem vid tillredning av mat. Detta genom att servera målgruppen färdiga förslag på näringsrik, enkel mat i form av seriellt berättande illustrationer. Två av de viktigaste faktorerna att tänka på vid val av recept var, förutom utseende, tidsaspekten på max 30 minuter, samt bredden och variationen mellan receptförslagen.

No description available.