This study examines secondary schoolteachers’ experiences regarding the conditions for learning and inclusion that the Swedish school system offers newly arrived students. The results suggest that the framework and guidelines for learning and inclusion are seen by the teachers as both enabling and restricting. Frames and guidelines regarding pedagogical inclusion were described as a tool for developing the students’ (Swedish) language and as a possibility for them to be a part of a Swedish school-context and other students. The opposite teaching-method where newly arrived students are placed in a separate class, apart from the regular classes, are described as enabling in that sense that it allows more individual-adapted teaching. But this way of teaching was also described to have negative effects on the student’s conditions for social inclusion. Further were some frames and guidelines regarding evaluation and grading not in line with most of the teacher’s images of newly arrived students and what these students need in order for the teachers to enable their possibilities for learning. All teachers described a restricted capacity to meet their images of what enables the student’s possibilities for learning as the power of their actions as teachers was perceived as governed by the frames ang guidelines composed by Swedish authorities. The study further suggested that these images of newly arrived students and the perceptions of restricted capacity to meet their needs were created through social processes.

Syftet med examensarbetet har varit att undersöka hur likvärdig betygssättning i samhällskunskap på gymnasienivå kan uppnås. För att nå syftet har fyra verksamma samhällskunskapslärare intervjuats angående vilka problem med likvärdig betygssättning de upplever och vilka metoder de använder för att lösa dessa problem. Resultatet analyseras med hjälp av ramfaktorteorin och läroplansteorin. Generellt återkommande upplevda problem med att nå likvärdig betygsättning uppges vara att det inte finns tid och resurser för samarbeten mellan lärare gällande likvärdighetsfrågor, samt att styrdokument är svårttolkade och mängden bedömningsstöd begränsade. Grundläggande insatser för att åtgärda problematiken med bristande likvärdighet är att rektorer och huvudmän skapar förutsättningar för likvärdighets-arbete som sedan kan omsättas i praktik av de betygssättande lärarna. De metoder som används av lärarna i dagsläget är bland annat sambedömning, diskussioner kring kunskapskrav och gemensamma prov.

Syftet med den kvalitativa intervjustudien är att fördjupa förståelsen för betygsättning i tidigare åldrar genom att synliggöra hur matematiklärares resonemang om det nya betygsystemets tydlighet samt dess inverkan på elevernas kunskapsutveckling. Studien har följande tre centrala frågor: 1. Hur upplever lärarna att det nya betygssystemets kunskapskrav har påverkat betygsättningen? 2. Hur upplever lärarna att betygen påverkar elevernas lärande/kunskapsutveckling? 3. Hur resonerar lärarna kring hur betyg i tidigare åldrar har påverkat relationen mellan summativ och formativ bedömning? Den empiriska undersökningen består av intervjuer. Intervjuerna genomfördes med 5 lärare som undervisar från årkurs 4–6. Lärarnas erfarenheter samt studiens empiriska material utgör grunden i arbetet. Det framkom i studien att urval lärare hade positiv inställning för betygsättning i tidigare åldrar. Dock var de medvetna om nackdelar med betygsättning och vilken komplexitet den har. Slutsatsen innefattar både högpresterande och lågpresterande elever där både är påverkade av tidig betygsättning. Studien diskuterar även de bakomliggande faktorer till det och synliggör lärarens roll i detta. Studien visade även att ingen enskild lärare hade en kunskapssyn som var riktad på endast summativ- eller formativ bedömning. Lärarna upplever att både summativ och formativ bedömning kompletterar varandra och att eleven inte får en rättvis bedömning om hen bedömas endast summativ eller formativ.

Bedömning och betygsättning är konstant relevant för lärarprofessionen och ska vara så likvärdig som möjligt. Men alla elever har inte samma förutsättningar vilket gör att bedömning och betygsättning kan ifrågasättas. Syftet för studien är att undersöka lärarens syn och tankar vid bedömning och betygsättning för elever med dyskalkyli samt hur lärarna använder sig av pys-paragrafen. Eftersom det är väldigt glest med forskning kring just lärarens syn på det hela så använder sig studien av en kvalitativ process och analyseras med hjälp av grundad teori. Studien försöker bygga upp en teori som vidgar forskningen på området. Studien visar på att elever med dyskalkyli inte betygsätts på något annat sätt och att matematiklärare har kännedom och vet hur pysparagrafen ska tillämpas, dock så verkar det som anpassningar görs vid bedömningar som betygsättningen bygger på. I diskussionen beskrivs eventuella anledningar till den obefintliga tidigare forskning kring området. Reliabiliteten och validiteten diskuteras eftersom det inte går att koppla studien till tidigare forskning

Syfte och frågeställningar Syftet med denna uppsats är att undersöka idrottslärares upplevda förmåga att bedöma elevers allsidiga rörelseförmåga i förhållande till deras klädval. Frågeställningarna var enligt följande: Hur uppfattar idrottslärare att elevers kläder kan påverka deltagandet på lektionerna?; Hur uppfattar idrottslärare att elevers kläder kan påverka lärandet? samt Hur uppfattar idrottslärare att elevers kläder kan påverka bedömningen av allsidig rörelseförmåga?    Metod  Metoden som användes var en kvalitativ undersökningsmetod genom semistrukturerade intervjuer med fem verksamma högstadielärare spridda i Stockholmsområdet. Intervjuerna genomfördes enskilt och utgick från en framtagen intervjuguide, detta för att säkerställa att samtliga frågor täcktes in. Intervjuformen fungerade även som ett stöd så att samtalen kunde flöda fritt för att få ett så stort djup som möjligt. Intervjuerna analyserades och teman utkristalliserades för att slutligen besvara frågeställningarna.   Resultat  Resultatet visade att samtliga lärare ansåg att kläderna påverkar rörelseförmågan. Klädvalet var i större fokus än själva ombytet till lektionerna i Idrott och hälsa, och så länge läraren kunde se elevens fullständiga rörelseomfång kunde också rätt bedömning ges. Samtliga lärare framhävde också vikten av fingertoppskänsla, att känna till varje enskild elevs personliga inställning till sitt klädval och vad som ligger bakom valet. Lärarna var också eniga kring några av de mest framträdande orsakerna till varför de tror att elever inte byter om, såsom elevernas rädsla att gå ifrån sin identitet och kliva ur den roll som kläderna symboliserar, otrygghet i omklädningsrummet och ointresse för ett högt betyg i ämnet. Även vikten av lämpliga skor framhölls av lärarna där både rörelseförmågan men också säkerheten var av stor betydelse.     Slutsats  Krav på ombyte nämns inte läroplanen – lärare kan därför inte tvinga elever att byta om. Dock menade lärarna att bedömningen och elevernas egna lärande påverkas om de kommer med kläder som inte är aktivitetsadekvata. I ämnet ingår det att varje elev ska kunna planera och genomföra aktiviteter på ett hänsynsfullt och säkert sätt (Skolverket, 2022a).

Syftet med det här arbetet är att undersöka det nationella provets betydelse för kursbetygen på SFI. Det nationella provet utgör ett av de verktyg för bedömning som pedagogerna har att tillgå och dess syfte är att fungera stödjande vid betygsättningen. Tidigare rapporter som genomförts av Skolverket har visat att de nationella proven på SFI har en status som ligger nära examensprov och att de ofta fungerar styrande vid betygsättningen.Den här studien bygger på resultaten från två undersökningar. Dels undersöks och analyseras hur pedagoger på en SFI-skola ser på det nationella provets betydelse för kursbetygen, och dels undersöks vilken korrelation som finns mellan nationella prov-betyg och kursbetyg under en termin på samma skola, samt om någon skillnad i provets betydelse förekommer vid betygsättningen av elever med olika studieformer.Resultaten från den första undersökningen visar att pedagogerna uppfattar en skillnad i provets betydelse för elever i olika studieformer. Dock visar sig inte denna uppfattning bekräftas av den andra undersökningen som speglar betygsresultaten. Av studien framkommer även att de lokala kursplanerna, ISP:n och det nationella provet i större utsträckning harmoniserar och fungerar som en helhet vid bedömningen av klassrumselever än distanselever, vilket öppnar upp för vidare diskussion om hur bedömningsverktygen kan utvecklas och anpassas för att underlätta pedagogers bedömning av elever med andra studieformer än den traditionella klassrumsundervisningen.

Syftet med studien var att få inblick i hur arbetet med rättvis bedömning och betygsättning kan gestaltas i gymnasieskolan ur ett elevperspektiv. Fem elever från fyra gymnasieskolors studieförberedande program intervjuades. Resultatet visade för det första att tre olika bedömningsformer kan urskiljas: 1) Summativ bedömning; 2) Summativ bedömning med formativa inslag; 3) Formativ bedömning. För det andra sker för de flesta av eleverna ingen större involvering i bedömningsprocessen: eleverna blir bedömda. För det tredje anser de flesta av eleverna att den återkoppling de får av läraren är bristfällig och otillräcklig. De efterfrågar feedback av mer utförlig och konkret karaktär. För det fjärde efterfrågar eleverna en mer rättvis bedömning i linje med formativ bedömning. I den avslutande diskussionen relateras resultatet i relation till konsekvenser för lärandet samt kvalitativ/rättvis bedömning.

Syftet med denna studie är att undersöka lärarnas uppfattningar kring en likvärdig bedömning och betygssättning av elevens historiekunskaper i grundskolans. Fokus läggs på implementeringen av Lgr 11 och betydelsen av dess kunskapskrav. Bakgrundens tidigare forskning visar att likvärdighetskraven inte upprätthålls på skolorna vilket är ett problem. Ämnet är av stor relevans då lärarens betygssättning har en stor påverkan i elevernas framtida liv. Lärarnas väg till bedömning av elevers kunskaper innebär att de är kvalificerade och införstådda med kunskapskraven. Betygssättning är ett aktuellt ämne i samband med införandet av den nya läroplanen 2011 och det finns lite forskat kring området. Studiens metod är en empirisk undersökning som består av kvalitativa intervjuundersökningar med fem historielärare. Teorin består av olika teoretiska teman med fokus på summativ bedömning. Resultatet åskådliggör att implementeringen av Lgr 11 har hanterats olika beroende på skola. Enligt lärarna sker en likvärdig betygssättning genom utgångspunkt i kunskapskraven, samsyn, avpersonifiering och att hänsyn tas till elevers olika förutsättningar. Kunskapskraven uppfattas positiva men kritik riktas mot deras innebörd. I undersökningen diskuteras svårigheterna lärarna möter i skolans likvärdighetssystem. Bristerna är en ofullständig samsyn, implementering, obehörig ämnesdidaktik, skilda elevunderlag, otydliga kunskapskrav, tidsbrist, elevkännedom, språkhinder och elevers olika förutsättningar. Konsekvensen är att lärarens bedömning inte är likvärdig på grund av bristerna som förekommer i dagens skola, och stort ansvar läggs på rektorer, skolverket och staten för att vidta åtgärder.

Lärare upplever att det kan vara särskilt svårt med bedömning och betygsättning inom ämnet idrott och hälsa. Därav är det av stor betydelse att de som sätter betyg på elevers prestationer förstår och konkretiserar vad som skall bedömas för att en rättssäker bedömning skall vara möjlig. Syftet med denna studie är att ge en ökad kunskap om hur gymnasielärare i ämnet idrott och hälsa tänker om bedömningspraktiken. Detta har gjorts genom en kvalitativ intervjustudie där fem gymnasielärare i idrott och hälsa har intervjuats. Studien har sin teoretiska utgångspunkt i ett idrottsdidaktiskt synsätt där validitet i förhållande till styrdokumenten har undersökts. Resultatet visar att gymnasielärarna i idrott och hälsa upplever att ämnet är komplext att bedöma, inte minst på grund av att teori och praktik skall sammanvävas i undervisning och examinationer. Resultatet visade även att gymnasielärarna behövde se både förståelse och förtrogenhet hos eleverna för att kunna bedöma för högre betyg. Vidare diskuteras hur lärare i idrott och hälsa påverkas av tidigare erfarenheter vid bedömning och betygsättning. I vidare studier inom området skulle lärares bedömningspraktik i förhållande till deras bakgrund kunna vara intressant att undersöka.

De nationella proven i svenska är ett obligatoriskt inslag i den svenska skolan som sätter press både på lärare och elever. Skolverket föreslår sambedömning kring de nationella proven som ett sätt att skapa mer likvärdighet kring just bedömning och betygsättning av de nationella proven. Men vad säger den aktuella forskningen när det gäller just sambedömning av de nationella provet i svenska? Vilka fördelar och nackdelar finns det när det handlar om just sambedömning och vilka utmaningar kan man identifiera? Metoden som valts för att besvara syftet i denna studie är en systematisk litteraturstudie. Med denna litteraturstudie vill vi försöka bidra med kunskap kring bedömning och betygsättning av nationella proven i svenska årskurs nio. Vi presenterar även hur synen på kunskap och bedömning har förändrats över tid och hur elevers resultat blivit en allt viktigare del i den politiska agendan. Resultatet av studien visar att lärare tolkar elevprestationer olika och i olika rapporter som jämför lärares bedömningar kan man se att lärare som sambedömer har en högre grad av samstämmighet, med exempelvis Skolinspektionens ombedömare, än de som inte praktiserar sambedömning. Men studien visar även på att sambedömning inte per automatik skapar samstämmighet lärare emellan eller likvärdighet för elever. Studien påvisar att det finns både för- och nackdelar med sambedömning av nationella prov men att de positiva effekterna av sambedömning tycks överväga de negativa. Resultatet påvisar också hur komplext bedömning av nationella prov i svenska är, att det finns många viktiga parametrar att väga in samt att skillnader i resurser på olika skolor spelar roll i arbetet med bedömning av proven.