Jag har under stora delar av min skolgång kämpat med muntliga redovisningar. När jag var yngre gick jag ibland runt i flera dagar med ont i magen inför en redovisning och bara tanken på att jag skulle stå framför klassen och tala gjorde att pulsen steg. För mig har bildämnet fungerat som en fristad genom hela skolgången. Där har jag kunnat visa vad jag kan i praktiken i stället för att rabbla krångliga fakta utantill. Av det jag sett under min verksamhetsförlagda utbildning som lärarstudent finns det tyvärr en tendens att lärare i sin välvilja och medkänsla isolerar, eller på olika sätt ignorerar elever som har problem med att tala inför en grupp. Inom ramen för detta examensarbete har jag därför ställt mig själv frågan kring hur jag som blivande bildlärare kan upprätta en praktik som underlättar för elever som lider av talrädsla på ett kollektivt plan. Detta försöker jag med hjälp av min studie undersöka genom att ringa in tre övergripande frågeställningar: 1. Finns det sätt att organisera bildundervisning på gymnasieskolan, med betoning på redovisningssituationer, som underlättar för elever med talrädsla? 2. Om ja - vilka är dessa strategier? 3. Vilka specifika fördelar skulle bildämnet kunna erbjuda de elever som lider av talrädsla? För att svara på detta har jag genom fenomenologiska djupintervjuer undersökt ämnet tillsammans med tre gymnasieelever som läser bild och formgivningsprogrammet samt en undervisande bildlärare på en gymnasieskola i Sverige. Som grund för arbetet ligger en postmodern förståelse för konst och den samtida konstnären som undersökande och reflekterande subjekt. Gestaltningen som presenteras vid Konstfacks vårutställning är ett interaktivt verk där deltagare bjudits in att dela med sig av sina egna erfarenheter av talrädsla samtidigt som de vart med och rekonstruerat verket kontinuerligt.  Undersökningen pekar på att bildämnet kan vara underlättande för elever med talrädsla eftersom det erbjuder fler sätt att arbeta med presentationsformatet än andra skolämnen. Genom att man till exempel anordnar utställningar, pratar om saker man ser i realtid snarare än att memorera olika fakta sker en förflyttning av fokus från individens prestation till en kollektiv process där det finns utrymme att ta del av olika perspektiv och världsuppfattningar.

The main purpose of this study is to increase knowledge about how teachers use digital tools and media in art education and their attitude towards using them. The aim is also to examine how art teachers perceive working with digital tools and media can help students use media more consciously. I used a categorization within media literacy, introduced by Rolf Ekman and Karin Fogelberg, throughout my study. The categorization divides media literacy into three categories: use, understanding, and production. I used two methods to gather empirical material for my study: an online survey and interviews. The results show that many teachers have a positive attitude towards using digital tools and media in art education, even though a lot of them have not received education regarding working with digital tools and media. It also shows that many students lack knowledge when it comes to using a computer, which is a common digital tool in school today. The conclusion shows that teachers can be the key to helping students become more conscious when using media, and that art education can be a useful tool for it.

This study by the name “To be or not to be in dialogue with the world” is based on our interest in Biesta´s theories, more specifically about relational pedagogy. The empirical material consists of 21 public lessons in visual arts for high school taken from lektionsbanken.se. Through a qualitative text analysis we wanted to answer the questions: What functions does the lessons have that are described in the lesson plan? What opportunities to exist in the world in an adult way emerge? And lastly what research space is there for the student. In our result we have been able to shed light on how three teaching functions which Biesta calls qualification, socialization and subjectification, are expressed in our 21 public lessons, and then discuss what pedagogical implications it may have if one of these three functions becomes dominant in a lesson. Based on this we have used Biestas theory about a communicational gap where learning takes place, which involves risktaking.  In the space Biesta calls the gap which is a spectrum between – world destroyer and self destroyer on extreme opposite ends, it is recommended for both teachers and students to try to stay in the middle zone where we as humans can be in dialogue with the world in an adult way. In order for teachers to work with Biesta´s positive view of risk, great demands are placed on teachers who need courage to let go and let the risk take its place in their teaching. One way to work with risk and practice this is to put more focus on the process instead of on the result and the end product, which can become a problem in a goal-oriented school.

Syftet med min studie är att få en inblick i provokativa bilders betydelse och plats i bildundervisningen. Detta med fokus på bildlärare och bildlärares hantering av bilder som kan uppfattas som provocerande eller kränkande. Denna studie har varit en ingång till att få svar på mina funderingar. Jag har med hjälp av kvalitativ metod haft intervjuer med bildlärare kring provokativa elev- och samhällsbilder. Resultatet visar att samhällsbilder som anses vara provokativa tar en större plats i bildundervisningen än elevernas provokativa bilder och jag anser att det kan vara så för att det kan vara lättare att distansera sig från samhällets provokativa bilder än elevbilder. För att analysera mitt resultat har jag använt mig av Sociokulturellt lärande och visuell kultur som teoretiska utgångspunkter.

SammanfattningJohnsson, Veronica (2016). Bildens betydelse för elever i särskolan. Lärares erfarenheter och uppfattningar om pedagogiska värden i estetisk verksamhet och bildundervisning. (The Significance of the Image for Pupils in School for Individuals with Learning Disabilities. Teachers´experiences and perceptions on the pedagogical value of aesthetic activities and visual arts education).Speciallärarprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Fakulteten för lärande och samhälle, Malmö högskolaForskningsområdeFör elevers utveckling och inlärning är samtliga ämnen värdefulla. Skolpersonal ska enligt Gustavsson (2009) och Marner (2005) värdesätta alla ämnesområden och ämnen och inte ge vissa högre status än andra. Skolan och samhället i stort anser att vissa förmågor så som att kunna läsa, skriva och räkna är viktigare än andra. Syftet med föreliggande studie är att med utgångspunkt i Sociokulturellt perspektiv och KASAM bidra med kunskap om bildens betydelse för elevers lärande och utveckling i grundsärskolan och gymnasiesärskolan, genom att studera sex lärares erfarenheter och uppfattningar. Följande frågeställningar har legat till grund för arbetet:Vilka erfarenheter och uppfattningar har lärare i särskolan av estetisk verksamhet och bildundervisning?Vilka pedagogiska värden framträder i estetisk verksamhet och bildundervisning?Vilka möjligheter till lärande finns i att integrera bild och estetisk verksamhet med andra ämnen? MetodDetta examensarbete utgår från en kvalitativ forskningstradition. Genom intervjuer med sex lärare verksamma i grundsärskolan och gymnasiesärskolan fångas erfarenheter och uppfattningar upp kring bildens betydelse för elever. Lärarna undervisar i bild och eller estetisk verksamhet i grundsärskolans yngre och äldre år samt i gymnasiesärskolan. De har en spridning i variablerna; ålder, utbildning och antalet yrkesverksamma år. Samtalen genomfördes med hjälp av en intervjuguide, innehållande fyra olika teman hämtade från sociokulturella perspektiv; samspel, mediering, kreativitet och miljö. Guidens funktion prövades i en pilotintervju. De sex intervjuerna spelades in på IPad och har transkriberats. Det inhämtade materialet anses vara tillfredställande och ger detaljrik kunskap. ResultatFöreliggande studie visar att inom estetisk verksamhet och bild finns enligt de intervjuade lärarna flertalet pedagogiska värden, som ger stöd i undervisningen som gagnar elevernas lärande. Exempelvis elevers bildframställning, kommunikation, identitet, demokrati och kreativitet utvecklas i estetiska verksamheter. Bilder visualiseras och användandet av flera sinnen möjliggör inlärning för elever och ämnet bild kan med fördel integreras med övriga ämnen. Undervisningen ger även eleverna en känsla av sammanhang och välmående.Det går att urskilja två mönster från variablerna; utbildning, ålder, yrkesverksamma år och skolform och lärarnas berättelser. De mönster som funnits berör dels sambandet mellan estetisk undervisning och hälsa och dels lokalens betydelse för inlärning.DiskussionGustavsson (2009) beskriver att det förekommer uppfattningar om att nyttan i skolan är liktydig med att lära elever matematik och svenska. Marner (2005) menar att de estetiska skolämnenas nytta behöver tydliggöras, för att de ska kunna prioriteras. Samtliga lärare i studien anser att undervisningen i bild och estetisk verksamhet är av betydelse för eleverna i särskolans lärande och utveckling. Undervisningen har positiva effekter och bidrar till stöd som vägleder och gagnar elevers lärande och utveckling. Det resultat som framkommit i föreliggande studie ger förhoppningsvis argument för de estetiska ämnenas betydelse för elevers lärande och kan vara en förståelse eller tillämpning i särskolans verksamhet.Nyckelord Bildundervisning, Estetisk verksamhet, Intellektuell funktionsnedsättning, KASAM, Sociokulturellt perspektiv, Särskola

Syftet med följande arbete är att förstå en grupp lärares och elevers uppfattningar om kunskap samt om undervisningsformer inom ämnet Fotografisk bild. Arbetet ger en inblick i aktuell forskning om lärande i skolan. Med hjälp av en kvalitativ studie inkluderande intervjuer av såväl elever som lärare ville jag förstå deras uppfattningar om kunskap samt om undervisningsformer inom ämnet Fotografisk bild.Det framkom i min undersökning att den digitala tekniken är det som används i samhället idag, och även förändrar vårt sätt att lära och att tolka världen. Den digitala tekniken bör därför vara ett naturligt inslag i elevernas kunskapsbildning. Dessutom kan jag konstatera att den analoga tekniken har visat sig medföra positiva effekter på kreativiteten samt elevernas engagemang. Genom att aktivt utveckla kreativiteten lägger vi grunden för allt skapande, även av vår personlighet. Kontentan blir således att den undersökta skolan bör bedriva utbildning i såväl digital som analog teknik, men att skolan bör medvetet driva en satsning på att tillämpa mer av den digitala tekniken än vad som görs idag.

Den här studien har haft som syfte att undersöka hur bildlärare resonerar kring implementeringen av värdegrunden i bildundervisningen. Studien utförs genom semistrukturerade intervjuer med två bildlärare som arbetar på högstadiet, där informanterna belyser sina erfarenheter av att implementera värdegrunden i bildundervisningen. Resultatet visar att lärarna belyser hur värdegrunden implementeras i undervisningen, med fokus på olikheter, synen på läroplanen, samt elevers deltagande i värdegrundsarbetet. Mångkulturella klassgrupperingar ses både som en möjlighet och hinder i implementeringen av värdegrunden. Läroplanens funktion diskuteras i resultatet, den anses vara väl framskriven, men samtidigt överflödig, men ändå en grundpelare i undervisningen. Elevers deltagande i undervisningen är central för värdegrundsarbetet i bildundervisningen. Tolkningen av resultatet belyser att den didaktiska förmågan är avgörande för att lyckas med implementeringen av värdegrunden i bildundervisningen. Lärarna planerar undervisningen i en samstämmighet med eleverna, för att se till deras behov, vad de behöver lärare sig och hur de lär sig på bästa sätt. Ett normkritiskt pedagogiskt perspektiv belyses även i tolkningen, där lärare lyfter olikheter och arbetar med maktstrukturer och orättvisor i samhället, genom bildanalys och samtal om bilder från olika kulturer.

Den här studien är baserad på ett litet antal kvalitativa intervjuer av bildlärare i mellanstadiet och elever i årskurs fem, och syftar till att utveckla kunskapsområdet motstånd i bildundervisning på mellanstadiet genom att ställa frågorna: när och hur upplever mellanstadieelever motstånd i bildundervisning, hur ser och arbetar bildlärare i mellanstadiet med elevers motstånd och vad kan motstånd ha för effekt på identitet och lärande? Studien utgår från ett socialkonstruktionistiskt ramverk och teorier om identitet genom identifikation samt hinder för lärande. Resultatet föreslår att deltagande elever i årskurs 5 upplever ett hanterbart motstånd i bildundervisning i jämförelse med andra ämnen. När elever upplever motstånd är det på grund av att de inte förstår instruktionerna, inte kommer på idéer eller inte kan utföra uppgiften, fysiskt eller psykiskt. Dessa fynd kan relateras till den psykologiska utvecklingsfasen skolåldern då elevernas främsta fokus är att prestera. Identifikation under denna fas är främst från omgivningen och en positiv, trygg och inspirerande miljö gynnar därför elevernas skapande. När det upplevda motståndet blir för stort kan låsningar mot lärande uppstå, och elever med npf-diagnos kan identifiera sig som annorlunda. Lärarna menar att motståndshandlingar hos elever i första hand sker i högstadiet därför att de hänger ihop med betyg och bedömning. Ur ett utvecklingspsykologiskt perspektiv genomgår elever under dessa årskurser en ”tonårens identitetskris”. Här finns enligt lärarna även större problem än vad som sker i klassrummet, i form av hemmasittande och skolk. Studien vill även bidra med insikter om hur bildlärare kan arbeta för att främja lärande och bidra till bildämnets positiva inverkan på elevers identitetsskapande. Teoretiska insikter bekräftade av studiens informanter är att lärandets dimensioner – innehåll, motivation och samverkan – bör balanseras till gruppen, då samma parametrar som gynnar avsett lärande har en positiv inverkan på elevers identitetsskapande. Lärande kan bara ske om det är psykiskt och fysiskt möjligt, och som lärare måste man vara lyhörd för elevens personliga utveckling – negativa upplevelser kan skapa låsningar mot både lärande och identifikation som ger konsekvenser längre fram.

Syftet med studien är att undersöka bildlärares uppfattningar om vilka möjligheter och utmaningar som finns i att skapa möten mellan skola och samhällets konstutbud. Med samhällets konstutbud menas här dels konstinstitutioner och dels möten med yrkesverksamma konstnärer. Studien har utförts med en kvalitativ metod med en hermeneutisk ansats. Empirin är insamlad genom semistrukturerade intervjuer med tre verksamma bildlärare. Resultatet från empirin har analyserats och tolkats utifrån ett sociokulturellt perspektiv och slutligen diskuteras i relation till tidigare forskning. Informanterna betonar vikten av den enskilde bildlärarens ambitioner i att möten mellan skola och samhällets konstutbud ska kunna äga rum. Det leder till att möten mellan konst och skola blir beroende av bildlärarens engagemang till att skapa dessa möten. I läroplanen för grundskolan (Skolverket 2022c) står det att målet är att eleverna ska ha inblick i närsamhället och genom det dess kulturliv, samt utveckla kontakter med ovanstående. Läroplanen understryker att detta ska berika skolans verksamhet. Informanterna är positiva till detta arbetssätt och ser det som en del av sitt uppdrag att delge sina elever tillgång till samhällets konstutbud. För att eleverna ska både lära och utvecklas krävs en genomtänkt undervisning och olika former av möten med konsten, det är på detta sätt som eleverna kan appropriera uttryckssättet och hitta sina egna. Samtliga informanter uttrycker att skolan spelar en viktig roll i elevernas möte med samhällets kulturliv då detta berikar både eleverna och hela skolans verksamhet. Avslutningsvis visar studien att skolan spelar en central roll i att ge eleverna tillgång till samhällets konstutbud. Genom att använda sig av och visa samtidskonst i bildundervisningen ger informanterna sina elever tillgång till en bildvärld som ger möjlighet till vidare lärprocesser.

Att möta konst är centralt i bildämnet och ett sätt att göra det är att besöka konstutställningar. Syftet med studien har varit att fördjupa kunskapen om hur och varför bildlärare på gymnasiet använder besök på konstutställningar i sin undervisning. Empirin samlades in från bildlärare på gymnasiet genom en digital enkätundersökning med kvalitativ ansats och samt intervjuer. Enkäten besvarades av 25 respondenter varav tre också intervjuades, och empirin analyserades tematiskt genom nyckelord och meningar i svaren, samt genom Gert Biestas teorier. Resultatet av studien tyder på att bildlärarna anser det viktigt att eleverna möter konst i utställningar, och att Biestas tre utbildningsaspekter kvalificering, socialisation och subjektifiering uppfylls genom utställningsbesök. Kvalifikation uppnås genom kunskaper om konst och konstvärld, socialisation sker i miljön utanför skolan och genom överföringen av kulturellt kapital, och subjektifieringen som uppnås genom inspiration och stimulans väcker en längtan att vilja vara ett subjekt i världen.