I denna uppsats undersöks den komplexa processen av återuppbyggnad i Sarajevo efterkriget i det forna Jugoslavien. Genom en kvalitativ fallstudie analyserar uppsatsen kritiskt deprioriteringar som gjorts i återuppbyggnaden, men även hur dess resultat påverkatvardagslivet i staden. Genom att använda intervjuer som primär metod, synliggörs röstersom inte vanligtvis blir hörda i den befintliga diskursen. Under kriget förstördes bådesymboliska kulturarv och vardagliga platser såsom marknader, bostäder och mötesplatser.Med stadens heterogenitet som måltavla, orsakade förstörelse av den byggda miljön iSarajevo stor materiell och emotionell förlust för invånarna. Återuppbyggnaden som följdedärefter präglades av betydande internationella investeringar, vilket har lett till en ekonomiskövergång till marknadsekonomi. Kritiker menar att internationella och nationella aktörer harprioriterat kortsiktiga ekonomiska vinster framför långsiktig social hållbarhet. Svaglagstiftning och brist på ramverk har medfört en urban fragmentering, där privata ochvinstdrivande aktörer dominerar återuppbyggnaden. Detta har i sin tur begränsatmedborgarinflytandet i återuppbyggnadsprocessen och social hållbarhet har hamnat iskymundan vilket gjort att många allmänna platser är exkluderande. Denna uppsats belyservikten av en holistisk och inkluderande planeringsprocess som tar hänsyn till både fysiska ochsociala aspekter. Vidare forskning kan göra djupare analyser av medborgarinflytandet iåteruppbyggnadsprocessen och jämföra med fallstudier i andra städer. Detta kan i sin turleda till utvecklingen av strategier för återuppbyggnad i samtida och framtida krigsdrabbadestäder. / This thesis investigates the complex process of reconstruction in Sarajevo following the warin the former Yugoslavia. Through a qualitative case study, the thesis critically analyzes thepriorities set during the reconstruction process and how its outcomes have affected everydaylife in the city. Interviews have helped amplify voices that are not usually heard in theexisting discourse. During the war, both symbolic cultural heritage and everyday places suchas markets, homes, and meeting spots were destroyed. Targeting the city's heterogeneity,the destruction of Sarajevo's built environment caused significant material and emotionalloss for its residents. The subsequent reconstruction was marked by substantial internationalinvestments, leading to an economic transition towards a market economy. Critics argue thatinternational and national actors have prioritized short-term economic gains over long-termsocial sustainability. Weak legislation and a lack of frameworks have resulted in urbanfragmentation, where private and profit-driven actors dominate the reconstruction. This, inturn, has limited citizen influence in the reconstruction process, pushing social sustainabilityto the background and making many public spaces exclusive to certain groups. This thesishighlights the importance of a holistic and inclusive planning process that considers bothphysical and social aspects. Further research could provide deeper analyses of citizeninfluence in the reconstruction process and compare with case studies in other cities. Thiscould, in turn, lead to the development of strategies for reconstruction in contemporary andfuture war-affected cities.

<p>Internationella infrastrukturprojekt är globala och offentliga processer. Globala kan de anses vara för att flera länder är involverade, och offentliga är de för att allmänheten måste vara deltagande part under processens gång.</p><p>Bosnien och Hercegovina är det enda landet i Europa som inte byggt en motorväg. Landet är ett efterkrigsland som har haft svårigheter med uppbyggnaden av infrastrukturen. Det största problemet var bristen på statliga finanser. 1997 blev BiH medlem i PETrN (Pan European</p><p>Transport Net), varefter planerna för ett motorvägsbygge återinfördes och denna gång blev allvarligt studerade. Projektet fick namnet “5c”, ett vägnät som skulle integrera landet med resten av Europa.</p><p>Under de senaste 5 åren har motorvägen varit aktuell. Problemen uppstod när finansieringsfrågan framträdde. Staten hade svårigheter med budgeten och privata investerare söktes. Ett stort bolag ställde upp på att finansiera hela projektet men motstånd fanns hos de politiska partierna.</p><p>I samband med det här projektet har jag beskrivit ett annat, lyckat projekt, nämligen Öresundsbron. Öresundsprojektet har blivit lyckat eftersom resultaten visat sig positiva och framgångsrika. Frågan blir, vilka svårigheter måste BiH bemöta för att lyckas lika bra som Sverige gjorde.</p><p>Infrastrukturprojekt har alltid haft anhängare och motståndare. Orsaken har att göra med projektets betydelse och vad det kommer att medföra. Allteftersom projektet är allmänt och berör alla så medför det eventuell kritik. De olika deltagande strävar efter olika mål och kräver olika lösningar. En beslutsprocess tar tid. Deltagare träffas vid särskilda sammanträden och förhandlar. Fördröjningar blir vanliga pga. deltagarnas olika intressen. Målet blir att åstadkomma kompromiss och finna lösningar på problemen. Men blir alla parter verkligen nöjda i slutändan?</p>

Internationella infrastrukturprojekt är globala och offentliga processer. Globala kan de anses vara för att flera länder är involverade, och offentliga är de för att allmänheten måste vara deltagande part under processens gång. Bosnien och Hercegovina är det enda landet i Europa som inte byggt en motorväg. Landet är ett efterkrigsland som har haft svårigheter med uppbyggnaden av infrastrukturen. Det största problemet var bristen på statliga finanser. 1997 blev BiH medlem i PETrN (Pan European Transport Net), varefter planerna för ett motorvägsbygge återinfördes och denna gång blev allvarligt studerade. Projektet fick namnet “5c”, ett vägnät som skulle integrera landet med resten av Europa. Under de senaste 5 åren har motorvägen varit aktuell. Problemen uppstod när finansieringsfrågan framträdde. Staten hade svårigheter med budgeten och privata investerare söktes. Ett stort bolag ställde upp på att finansiera hela projektet men motstånd fanns hos de politiska partierna. I samband med det här projektet har jag beskrivit ett annat, lyckat projekt, nämligen Öresundsbron. Öresundsprojektet har blivit lyckat eftersom resultaten visat sig positiva och framgångsrika. Frågan blir, vilka svårigheter måste BiH bemöta för att lyckas lika bra som Sverige gjorde. Infrastrukturprojekt har alltid haft anhängare och motståndare. Orsaken har att göra med projektets betydelse och vad det kommer att medföra. Allteftersom projektet är allmänt och berör alla så medför det eventuell kritik. De olika deltagande strävar efter olika mål och kräver olika lösningar. En beslutsprocess tar tid. Deltagare träffas vid särskilda sammanträden och förhandlar. Fördröjningar blir vanliga pga. deltagarnas olika intressen. Målet blir att åstadkomma kompromiss och finna lösningar på problemen. Men blir alla parter verkligen nöjda i slutändan?

This study aims to investigate the democracy development i Bosnia and Herzegovina. Since 1995, when the Dayton Peace Agreement was signed, Bosnia has been undergoing an democratization, but despite that the country is still year 2017 classified as ”partly free”. In this study the democracy-enhancing factors: civil society and the political system are being related to the Dayton Peace Agreement and are tested against liberal democratic values and Consociational Democracy theory. This study is a qualitative case study and following questions are being looked into:   -       Which factors within the civil society and political system limit the democracy development in Bosnia and Herzegovina? -       To what extent does the Dayton Peace Agreement limit Bosnia and Herzegovina’s democracy development? -       To what extent is Bosnia and Herzegovina an Consociational Democracy?   The fact that Bosnia has a divided and multiethnic society puts a foundational ground for a possible consolidated consociational democracy. Furthermore, the functions of the civil society, political system and the Dayton Peace Agreement are being discussed and the shortcomings of each are being highlighted. The results of this study indicate that Bosnia’s long democratization development is primarly based on the unwillingness to cooperation between the three constitutional groups, the exclusion of minority groups and the Dayton Peace Agreement’s regulations on a political system that is not sustainable for a stable democratic state.

Fokus i denna uppsats kommer att ligga på de etniska konflikter som fortfarande pågår mellan de tre folkgrupper och den nya konstitutionen i landet sedan Daytonavtalet undertecknades. Vid krigets slut i Bosnien för ca fjorton år sedan då landet låg i spillror implementerades Daytonavtalet. Daytonavtalets  huvuduppgift var att sluta fred mellan de tre konfliktgrupperna samtidigt se till att landet utvecklas utan att minoriteterna skulle förtryckas. Medan Daytonavtalet lyckades stoppa kriget och uppehålla freden misslyckades den med statens sammanhållning och upprätthållning av en fungerande demokrati. Krisen i Bosnien har inte förändrats sedan krigets slut, de nationalistiska partierna av samtliga tre folkslag blir valda gång på gång, fattigdomen är fortfarande ett faktum och landet är fortfarande beroende av utländsk bistånd. Som det ser ut just nu går Bosnien inte en ljus framtid till mötes. 

Different cultures have legends which affect the people and societies in which these legends are traded. Most legends are ecotypified, but some legends can survive even when those who tell them move. The aim of this study is to identify some characteristic features of the legend tradition within the Bosnian diaspora in Sweden, and to identify which type of legends that live on in the Swedish environment. The study is conducted as an interview study and the results analyzed with a hermeneutic approach. The study identifies five different types of legends that are categorized into three different categories: erotic, trauma and fear. The results show a fear among the respondents that if the legends disappear, a loss of part of their Bosnian identity will follow. The conclusion show that the category of fear lives on in the Bosnian diaspora, whilst legends building on trauma and eroticism are at risk of disappearing in a Swedish environment.

This study is a qualitative interview study that examines antagonism, identity and collective memory among second generation immigrants from Bosnia &amp; Herzegovina. The study is based on an existential history use-perspective and social constructivist socialization theory. The study shows that the Bosniak identity is seldom defined by their history and the Yugoslavian wars but rather by language and traditions. In addition, the results indicate that the Bosniak identity has been assimilated to a large extent into the Swedish majority culture. The results also show that antagonism against other ethnic groups in the Balkans mainly occurs among first-generation immigrants while the descendants do not relate to a large extent to the war crimes and atrocities that occurred against Bosnian Muslims. Instead, they express empathy and sympathy for their parents’ experiences of these traumas. The respondents also experienced a nonchalance towards their background in Swedish history teaching where their history was neglected in favor of other wars and genocides. While the respondents suspected a fear of conflict among teachers to account for the area, they also told examples when teachers failed in the relational pedagogy and homogenized the individuals by letting them represent an entire conflict and ethnic group. Overall, the study shows that the use of history is not a recurring phenomenon among second-generation Bosniak immigrants, and their attitude focuses on individuals rather than groups. In the didactic part of the study, the results emphasize that history teachers might need to self-educate based on the students' background to create a meaningful education and create a history awareness among students.

Peace processes have been slow to recognise women, which is later reflected in the political landscape of the post-conflict society. Researchers have emphasised that the post-conflict setting many times constitutes a greater challenge for women than men as they face more vulnerability and insecurity in forms of domestic violence and being excluded from the formal peace processes. This is the case for Bosnia and Herzegovina, which is still facing difficulties both socially, politically and economically due to the civil war at the beginning of the 1990s. For instance, the country is facing major economic difficulties, which have contributed to high unemployment rates which is especially affecting women and the youth. Thereby this study which is based on eight qualitative semi-structured interviews explores how young women with tertiary education in Bosnia and Herzegovina experience their participation in the post-conflict setting, and what out-looks they have on their future in relation to the predominant gender order. Through the thematic analysis and by using a theoretical framework related to “Conflict, Gender, Ethnicity and Post-Conflict Reconstruction” and “gender order” their experiences were analysed. The results of this study show that although the young women experienced that they could participate in society, all of them experienced obstacles related to politics and gender traditional expectations of women. Their outlooks were relatively positive as they recognised several opportunities to fulfil their dreams due to education. Moreover, the majority of them wanted to stay in Bosnia and Herzegovina. The post-conflict setting is affecting the entire population, however, young women are further affected by the gender order. Ultimately, the patriarchal gender order which is heightened in the post-conflict setting is impacting these young women’s participation and outlooks, which limits their prospects. However, through their participation and how they conduct themselves, they are opposing the place they have been given in the gender order. / Fredsprocesser har varit långsamma med att erkänna kvinnor, vilket senare har återspeglats i det politiska landskapet i samhället efter en konflikt. Forskare menar på att tiden efter en konflikt många gånger utgör en större utmaning för kvinnor än för män, eftersom de är mer sårbara och ofta möter olika former av våld i hemmet samt utesluts från de formella fredsprocesserna. Det här är fallet för Bosnien och Hercegovina, som fortfarande står inför svårigheter både socialt, politiskt och ekonomiskt på grund av inbördeskriget i början av 1990-talet. Landet står exempelvis inför stora ekonomiska svårigheter, vilket har bidragit till den höga arbetslösheten som särskilt drabbar kvinnor och ungdomar. Mot bakgrund av det här undersöker studien, som baseras på åtta kvalitativa semi-strukturerade intervjuer, hur unga kvinnor med högre utbildning i Bosnien och Hercegovina upplever sitt deltagande i det post-konfliktsamhälle som de lever i, hur deras framtidssyn ser ut och hur de förhåller sig till den nuvarande genusordningen. Genom tematisk analys och användningen av ett teoretiskt ramverk relaterat till “Konflikt, genus, etnicitet och post-konfliktrekonstruktion” och ”genusordning” analyserades deras erfarenheter. Resultatet av studien visar att de unga kvinnorna upplevde att de kunde delta i samhället men också att de kände vissa hinder, relaterade till politik och de traditionella könsrollerna som finns i samhället. Samtidigt var de ungas syn på framtiden relativt positiv, då de ansåg att det fanns många möjligheter för dem att uppfylla sina drömmar eftersom de hade studerat. Många av dem ville stanna i Bosnien och Hercegovina. Miljön som är i ett post-konfliktsamhälle påverkar hela befolkningen dock är unga kvinnor extra utsatta, då de också är påverkade av den regerande genusordningen. Den nuvarande patriarkala genusordningen som ofta kulminerar i ett post-konfliktsamhälle begränsar de unga kvinnornas deltagande, vilket påverkar deras tankar om framtiden. Dock, genom sitt deltagande och agerande i samhället sätter de sig emot den plats som de har tilldelats i genusordningen.