The aim of the thesis is to highlight and to problematize conceptions of unemployment in Swedish society. The questions guiding my work have been: Which conceptions of unemployment emerge in society? How are these dealt with by the unemployed? Work on the thesis has been guided by a social constructionist approach. The empirical findings are constituted by four publications which, in various ways, are linked to overarching aim of the thesis. These publications consist of an analysis of the legal regulation surrounding the unemployed, a study of the activities of civil society organisations working with unemployed and two publications based on interviews with long-term unemployed young adults. The thesis provides increased knowledge of conceptions of unemployment in Swedish society. It shows that there is a widespread societal discourse concerning the individual being responsible for her/his unemployment, and that this conception has historically been well-grounded in Swedish labour market and social policy, as well as in people’s understandings. Among representatives of civil society organisations and unemployed individuals, there is also both a questioning of and a resistance to this understanding, indicating a possible change in the discourse. The thesis further shows that the individualisation of responsibility greatly affects individuals’ approaches in social contexts, as well as in their contacts with government agencies, but also when it comes to relationships with politics and political involvement. These insights are significant, for example during both policy formulation and efforts for the unemployed, bearing in mind that consideration needs to be paid to individual prerequisites in order for the individual’s strengths and abilities to be utilized. This is particulary important when it comes to those in an exposed position. / ”Men alltså grejen är ju att i dagens samhälle, i min ålder... Det är så många som är arbetslösa så det är så godkänt nu liksom. Folk tänker bara ’jaha är du också arbetslös’... Liksom antingen är dom arbetslösa själva, eller så har dom i alla fall en kompis eller tre som också är arbetslösa.” Den bild som framkommer i intervjun med Fredrik skiljer sig betydligt från den bild som ofta återspeglas i medier och politiska debatter, där individens egna ansvar och skyldigheter för att befinna sig i arbetslöshet betonas i allt högre grad. Dessa skilda utgångspunkter kan få olika följder ifråga om exempelvis förväntningar på arbetslösa, arbetslösa människors självbild eller arbetslöshetspolitik. Denna avhandling ger en ökad kunskap om vilka föreställningar om arbetslöshet som finns i det svenska samhället idag. Genom analyser av rättslig reglering, civilsamhälleliga organisationers verksamheter samt intervjuer med arbetslösa människor söker denna avhandling att synliggöra och problematisera förståelser av arbetslöshet samt hur dessa förståelser hanteras av arbetslösa.

Sport has been increasingly recognized in social policy as a means of steering social change and as a method for responding to diverse social problems. The present study examines how rationales of social change are formed through ‘sport as a means of responding to social problems’. Four research questions are posed: (1) How is it that sport can be thought of and articulated as a means of responding to social problems? (2) How are sport practices assumed to operate as a means of responding to social problems? (3) How are social problems represented when sport is promoted as a means of response? (4) What conduct, subjectivity and citizen competences are shaped within this regime of practice? The study focuses on the government of subjects’ conduct, the formation of community and delineation of domains subjected to social change. The gradual shifts in the governmental rationality of the Swedish welfare state provide a framework for the study. Two kinds of empirical material are investigated. Initially, scientific knowledge is analysed; after this, a sport-based intervention, conducted in cooperation between a social entrepreneur, municipality and local sport clubs, is examined. In relation to scientific discourse, research on sport for social objectives would benefit from more theoretically driven constructionist perspectives related to welfare state transformations. In scientific discourse, rationales of social change in sport are conceived of as individual attainment of skills, competences and powers that are presumably transferable to other social spheres. Such discourse represents problems as individual problems. With respect to the sport-based intervention, individual change is promoted by representatives of the social entrepreneur in terms of providing subjects with motivational powers, which are shaped by role models and applied in “choosing the right track”. By representing problems as risks, avoidance is formed as an individual opportunity. This positions subjects as being responsible for their own welfare and inclusion. Municipal policy makers view the intervention as a way to form community and social cohesion in response to tensions in society. They present sport (and the social entrepreneur) as a way to mobilize and activate civil society – which is associated with the potency of voluntarism, authentic leadership and personal relations based on common identity. Consequently, responsibility for responding to social problems is spread and elements of de-professionalized social work are imposed. To conclude, sport is conceptualized as a means of responding to social problems because sport practices are associated with individual agency and with an active civil society and moral community. The technologies and rationality of social change point out ‘the self’, ‘the community’ and ‘the place’ as locations where social change is possible, rather than the whole of society. For instance, the technologies of social change are based on activation and responsibilization of ‘the self’ and of ‘the community’. These rationales of social change are based on a critique of welfarist governmentality and of the idea of governing from ‘the social’ point of view. Arguably, such discourse obscures more profound social reform. The study provides some empirical explorations illustrating how a range of tendencies and mutations in the governmental rationality of the welfare state and of social work are  manifested in ‘sport as a means of responding to social problems’. / De senaste åren har idrott alltmer kommit att betraktas som ett socialpolitiskt verktyg med förväntningar om att åstadkomma social förändring och bidra till att lösa sociala problem. I den här avhandlingen undersöks hur den sociala förändringens rationalitet formas i relation till idén om ’idrott som en lösning på sociala problem’. Detta görs genom fyra frågeställningar: (1) Hur har idrott blivit möjligt att betrakta som en lösning på sociala problem? (2) Hur förmodas idrott i praktiken fungera som en lösning på sociala problem? (3) Hur representeras sociala problem när idrott lyfts fram som en lösning? (4) Vilken typ av uppförande, subjektivitet och medborgerliga färdigheter fostras genom att använda idrott som en lösning på social problem? Särskilt fokuseras på styrning av individers uppförande, skapande av gemenskap och sammanhållning samt gränsskapande kring vilka domäner som kan utsättas för förändring. Undersökningarna relateras till mer övergripande förändringar i den svenska välfärdsstatens styrningsrationalitet. Två empiriska material har undersökts: dels den vetenskapliga diskursen, dels olika företrädares beskrivningar av en idrottsbaserad välfärdsintervention för unga i risk för problem och exkludering, en verksamhet som sker i samverkan mellan en social entreprenör, kommun och föreningsliv. Avhandlingen pekar på vikten av teoretiskt driven forskning med konstruktionistiska perspektiv relaterade till välfärdsstatens och socialpolitikens förändring. I den vetenskapliga diskursen lyfts social förändring fram med avseende på individuell förändring genom tillägnande av färdigheter som antas kunna användas även i andra sociala sammanhang. Denna förståelse iscensätter de adresserade problemen som individuella problem. I idrottsledarnas beskrivningar av den sociala interventionen kan ungdomar motiveras individuellt, bygga självförtroende och självkänsla, genom att identifiera sig med positiva förebilder och ledare. Detta blir viktigt för att kunna ”välja rätt väg i livet”. Genom att framställa problem som risker blir de möjliga för individen att undvika. Detta positionerar ungdomarna som själva ansvariga för sin välfärd och inkludering. I politikernas beskrivningar lyfts idrotten fram som ett sätt att skapa gemenskap och sammanhållning som ett svar på spänningar och oro. Genom idrotten (och den sociala entreprenören) kan man mobilisera civilsamhällets föreningsliv vilket associeras med frivillighet, autentiskt ledarskap samt personliga och moraliska band baserade på gemensam identitet. Därmed kan ansvaret för att hantera sociala problem spridas mellan olika aktörer, något som även kan bidra till informalisering och de-professionalisering av det sociala  arbetet. Sammanfattningsvis kan idrott konceptualiseras som en lösning på sociala problem därför att dess praktiker associeras med individuell aktivering samt med ett aktivt civilsamhälle som bygger på moralisk fostran och gemenskap. Den sociala förändringens teknologier och rationalitet pekar ut ‘självet’, ‘gemenskapen’ och ‘platsen’ som de domäner där förändring bedöms vara möjlig. Den sociala förändringens rationalitet bygger på aktivering och ansvarsgörande av ‘självet’ och ‘gemenskapen’. Styrningsrationaliteten bygger på en långtgående kritik av välfärdsstatens sätt att styra där samhället i sin helhet betraktas som målpunkt. Genom sådan diskurs skyms mer genomgående samhällsförändringar. Avhandlingen utforskar empiriskt och illustrerar hur en rad tendenser och mutationer i välfärdsstatens styrningsrationalitet och i det sociala arbetet kommer till uttryck genom ‘idrott som en lösning på sociala problem’.

The aim of the thesis is to highlight and to problematize conceptions of unemployment in Swedish society. The questions guiding my work have been: Which conceptions of unemployment emerge in society? How are these dealt with by the unemployed? Work on the thesis has been guided by a social constructionist approach. The empirical findings are constituted by four publications which, in various ways, are linked to overarching aim of the thesis. These publications consist of an analysis of the legal regulation surrounding the unemployed, a study of the activities of civil society organisations working with unemployed and two publications based on interviews with long-term unemployed young adults. The thesis provides increased knowledge of conceptions of unemployment in Swedish society. It shows that there is a widespread societal discourse concerning the individual being responsible for her/his unemployment, and that this conception has historically been well-grounded in Swedish labour market and social policy, as well as in people’s understandings. Among representatives of civil society organisations and unemployed individuals, there is also both a questioning of and a resistance to this understanding, indicating a possible change in the discourse. The thesis further shows that the individualisation of responsibility greatly affects individuals’ approaches in social contexts, as well as in their contacts with government agencies, but also when it comes to relationships with politics and political involvement. These insights are significant, for example during both policy formulation and efforts for the unemployed, bearing in mind that consideration needs to be paid to individual prerequisites in order for the individual’s strengths and abilities to be utilized. This is particulary important when it comes to those in an exposed position. / ”Men alltså grejen är ju att i dagens samhälle, i min ålder... Det är så många som är arbetslösa så det är så godkänt nu liksom. Folk tänker bara ’jaha är du också arbetslös’... Liksom antingen är dom arbetslösa själva, eller så har dom i alla fall en kompis eller tre som också är arbetslösa.” Den bild som framkommer i intervjun med Fredrik skiljer sig betydligt från den bild som ofta återspeglas i medier och politiska debatter, där individens egna ansvar och skyldigheter för att befinna sig i arbetslöshet betonas i allt högre grad. Dessa skilda utgångspunkter kan få olika följder ifråga om exempelvis förväntningar på arbetslösa, arbetslösa människors självbild eller arbetslöshetspolitik. Denna avhandling ger en ökad kunskap om vilka föreställningar om arbetslöshet som finns i det svenska samhället idag. Genom analyser av rättslig reglering, civilsamhälleliga organisationers verksamheter samt intervjuer med arbetslösa människor söker denna avhandling att synliggöra och problematisera förståelser av arbetslöshet samt hur dessa förståelser hanteras av arbetslösa.

This essay addresses how associational life could be of importance for democracy and human rights in Sweden through examining how associational life can contribute to and strengthen democracy and create social capital. The purpose of this is to deepen and contribute to the knowledge of how activity in non-political and non-religious associations can become of importance to democracy in Sweden. This is operationalized through a stud of how active members of student associations in Sweden perceive their activity in these associations in relation to how they perceive democracy, their roles in society and what it means to be a good citizen, as well as how this relates to theories about the relationship between associational life and democracy in general. The essay concludes that the Swedish student associations as part of associational life in Sweden plays an important role in Swedish democracy. / Den här uppsatsen kommer att utforska hur föreningslivet kan få betydelse för demokratin och de mänskliga rättigheterna i Sverige genom att titta på hur föreningslivet kan bidra till att stärka demokratin och skapa socialt kapital. Syftet är att fördjupa kunskapen och bidra till förståelsen av hur engagemang i icke-politiska och icke-religiösa föreningar kan påverka Sveriges demokrati. Detta operationaliseras genom att undersöka hur föreningsaktiva inom svenska studentföreningar ser på sitt eget engagemang i förhållande till demokrati, sin roll i samhället och vad det innebär att vara en god medborgare och hur detta förhåller sig till teorier om föreningslivets förhållande till demokrati i allmänhet. Uppsatsen når slutsatsen att de svenska studentföreningarna som en del av det svenska föreningslivet har en viktig roll att spela för demokratin i Sverige.

<p>In order to make development aid more efficient, a large number of donors, including Sweden, signed the so called Paris Declaration in 2005. The Declaration gives the partner countries more responsibility for their own development and aims to make he development aid provided by donor countries more measurable. It has been referred to as a paradigm shift within this policy area due to its far‐reaching goals.</p><p>The Declaration has consequences for all actors in the development aid community, and this thesis aims at outlining and analyzing the effects of the Declaration on the Swedish non‐governmental organisations which hold a frame agreement with the Swedish International Development Agency (SIDA). As an increasing part of evelopment aid is being channelled through NGOs and they hold an important role in the area, they are interesting subjects of study.</p><p>The analysis is conducted from a society‐centred governance perspective, which focuses on how different actors in society shape public policy. The perspective hallenges the view on the state as dominating unilaterally and takes into account the diversity of actors involved in policy‐making, such as NGOs.</p><p>The result of the study is, among other things, that the character of the relationships and interactions between Swedish NGOs and SIDA varies, and can be described as either a more traditional hierarchical model or co‐governing. Furthermore, the Paris Declaration is perceived by the NGOs as being a step in the right direction rather than a paradigm shift at all level.</p><p> </p> / <p>För att göra utvecklingsbistånd effektivare, undertecknade ett stort antal givare, däribland Sverige, den så kallade Parisdeklarationen 2005. Deklarationen ger samarbetsländerna ett större ansvar för sin egen utveckling och syftar till att göra biståndet från givarländerna mer mätbart. Man har kallat detta ett paradigmskifte inom området på grund av sina långtgående mål.</p><p>Deklarationen har konsekvenser för alla aktörer inom området utvecklingsbistånd, och denna uppsats syftar till att beskriva och analysera de effekter som deklarationen har på de svenska icke‐statliga organisationer som har ett ramavtal med SIDA. Eftersom en allt större del av utvecklingsbiståndet kanaliseras genom enskilda organisationer och de innehar en viktig roll i området, är de intressanta att studera.</p><p>Analysen görs utifrån ett samhällsorienterat governance perspektiv som fokuserar på hur olika aktörer i samhället utformar den offentliga politiken. Perspektivet utmaningar uppfattningen om att staten ensidigt dominerar och tar hänsyn till mångfalden av aktörer i det politiska beslutsfattandet, till exempel icke‐statliga organisationer.</p><p>Resultaten av undersökningen är bland annat att karaktären av de relationer och interaktioner mellan svenska icke‐statliga organisationer och SIDA varierar, och kan beskrivas som traditionellt hierarkisk, eller samarbetsbaserad (co‐governing). Vidare uppfattas Parisdeklarationen av icke‐statliga organisationer som ett steg i rätt riktning, snarare än ett paradigmskifte på alla nivåer.</p>

Syftet med studien har varit att förstå hur företrädare för idéburna organisationer med social inriktning inom äldreomsorg ser på sin egen, organisationens och civilsamhällets roll som serviceproducent av offentligt finansierad välfärd. För att uppnå syftet har semistrukturerade intervjuer genomförts med sex företrädare på ledande nivå inom idéburna organisationer med skiftande storlek och geografisk spridning. Lundquists förbindelseteori har delvis använts som en teoretisk utgångspunkt i analysen. De har i Lundquists termer gett uttryck för ett aktörskap som vi har försökt förstå genom att sätta det i relation till de strukturer företrädarna verkar inom och är beroende av. Resultatet från intervjuerna visar generellt på att de två lagrum som styr villkoren för driften av äldreomsorg på entreprenad och i egen regi, lagen om valfrihetsysten respektive lagen om offentlig upphandling ger kommunerna stora friheter i tillämpningen. Det gör att förutsättningar att bedriva äldreomsorg varierar stort vilket skapar osäkerhet och kan hämma de idéburna att ta en större roll. Organisationerna anpassar sig på olika sätt till förutsättningarna. De större aktörerna använder sina resurser för att skapa sig ett handlingsutrymme. Det görs genom att eftersträva en större kontroll av hela vård- och omsorgskedjan tack vare en mer omfattande administration och fler servicefunktioner inom den egna verksamheten. Möjligheten att involvera frivilliga inom äldreomsorgen ger dock i det närmaste ett obefintligt tillskott, speciellt i termer av någon ekonomisk vinning. Riksorganisationen för idéburen vård och omsorg, Famna, har en central roll och är en samlande kraft för de flesta av de intervjuade organisationerna när det gäller påverkan och opinionsbildning på nationell nivå, inte minst genom sina remissvar till olika departement. De har även en viktig uppgift i att ta fram utbildningar till medlemmarna och driva gemensamma nationella utvecklingsprojekt. En sammanfattande slutsats är att villkoren för organisationerna är komplex och beror främst på de lokala förutsättningarna där de ekonomiska ramarna sätter tydliga gränser för möjligheten att ta en större roll som utförare av äldreomsorg. / The purpose of this study has been to understand how representatives of non-government organisations active in the care for the elderly view their own, the organisation’s and civil society’s role as service providers of publicly funded care. To achieve this objective, semi-structured interviews have been performed with six representatives in leading roles within non-government organisations of varying size and locations. Lundquist’s theory of stakeholders and structures have in part been used as a starting point for the analysis. This has, in Lundquist’s terms, given voice to a stakeholdership which we have tried to understand by relating it to the structures within which the representatives work and are dependent on. The result of the interviews give a general picture of one of the two laws that control the conditions for the management of municipal as well as outsourced care for the elderly; the law of freedom of choice and the law of public procurement, which give the councils great scope for adaptation. This means the prerequisites for managing care for the elderly vary greatly which creates uncertainty and may hamper the non-government organisations to take on a bigger role. Organisations adapt in different ways to these prerequisites. The bigger stakeholders use their resources to create space to work. This is done by striving for a stronger control of the entire chain of care thanks to a more extensive administration and more service functions without their own management. The possibility of involving volunteers in the care for the elderly, however, gives a practically non-existent addition, especially in terms of financial gain. The national organisation for non-government care, Famna, holds a central role and is a uniting force for most of the organisations interviewed when it comes to advocacy and opinion forming on the national level, not least through its comment letters to different departments. They also have an important role in creating training programmes for their members and run joint national development projects. To summarise, our conclusion is that the conditions for the organisations are complex and depend primarily on the local prerequities where the financial framework sets clear boundaries to the possibility of taking on a more extensive role as providers of care for the elderly.

Fake news har fått ett starkt fäste i sociala medier och är ett växande problem – för individen såväl som för samhället. Grundläggande teorier om beslutsfattande, samarbete, kommunikation och marknader bygger alla på en bärande idé om att information är sann, precis och samvetsgrann. Det finns starka både ideologiska och ekonomiska motiv bakom spridningen av felaktiga fakta, falska berättelser, lögner och konspirationsteorier. Det råder en uttalad oro över effekten på politiska val och den demokratiska utvecklingen, men också farhågor om andra potentiella negativa konsekvenser, från ökande cynism och apati till hetsande extremism. Åtgärder för att minska utbredningen diskuteras, i litteraturen framträder fyra olika huvudformer: statliga interventioner, självpåtagna begränsningar/plattformspolicys, teknologiska lösningar och utbildning i källkritik. Civilsamhällets roll i begränsningen av spridningen är, såvitt kunnat överblickas, tidigare inte studerad. Denna explorativa studie syftar till att öka kännedomen om det svenska civilsamhällets mobilisering mot fake news. De aktörer som identifierats i studien är för civilsamhället karaktäristiska frivilligorganisationer som dels agerat självständigt, dels i samarbete med offentlig sektor och/eller näringslivet. Samtliga aktörer har haft mobiliseringen mot fake news som en biuppgift, det vill säga det har inte varit deras enda eller deras huvuduppgift. I studien har fem huvudstrategier framträtt i mobiliseringen mot fake news: grundläggande utbildning och undervisning, allmänbildande kompetenshöjning, understödjande, skapa debatt och påverkansarbete. Angreppssättet har varit kvalitativ innehållsanalys. / Fake news has gained a strong foothold in social media and is a growing problem - for the individual as well as for the whole society. Basic theories of decision making, cooperation, communication and markets are all based on the idea that information is true, accurate and conscientious. There are strong both ideological and economic motives behind the spread of false facts, false stories, lies and conspiracy theories. There is a deep concern about the effect this may have on political elections and democratic developments, but also concerns about other potential negative consequences, from increasing cynicism and apathy to instigative extremism. Measures to reduce dissemination are discussed and the literature shows four different main forms: government intervention, self-imposed measures/platform policies, technology solutions and source criticism training. The role of civil society in limiting the spread is, as far as it could be established by the author, not studied previously. This exploratory study aims to raise awareness about the Swedish civil society's mobilization against fake news. The actors identified in the study are civil society voluntary organizations who acted independently, or in cooperation with the public sector and/or business sector. All actors have mobilized against fake news as a secondary task, that is, it has not been their sole or their main task. In the study, five main strategies have emerged in the mobilization: basic education and training, general education enhancement, supporting, creating debate and impact work. The methodological approach in this study has been qualitative content analysis.

Genom en komparativ diskursanalys undersöks i uppsatsen hur media gestaltat två olika humanitära katastrofer. Analysen baseras på ett urval av ledarartiklar som skildrat de båda händelserna. Genom det diskursanalytiska angreppssättet förs mycket textnära resonemang om vad texterna uttrycker. Fokus ligger på hur de olika händelserna omtalas, på vilket sätt händelserna byggs upp och vad de gestaltar. Jämförelsen av två olika händelser är till för att tydligare kunna visa på olika sätt att gestalta händelser samt att studera vilka olika utfall de olika skildringarna kan få. Analysen utgår från teorier om nationen som gemenskap, och problematiserar utifrån dessa tendenserna till att överfokusera den egna nationens medborgare medan andra nationers och människors lidanden hamnar i skymundan. Utifrån postkoloniala teorier problematiseras de stereotypa gestaltningar av andra nationer och dess medborgare som görs genom artiklarna, och resonemang förs kring vilka konsekvenser sådana gestaltningar får för engagemang och intresse. Ett tydligt maktperspektiv blir här tydligt. Public journalism är den övergripande teori som används för att studera medias roll och vikt i allt detta. Uppsatsen centreras kring begrepp som närhet och avstånd, allmänmänsklighet och nationella intressen och diskussionen rör främst vilka positioner de olika aktörer tilldelas genom texterna samt vad dessa positioner innebär för handlingsmöjligheter. Vem är det som har rätt och vem har fel? Vem fårtala och vem förblir tyst?

Sweden has developed into a country of ethnic and cultural diversity. Research highlight the importance of reciprocal integration and intercultural venues. Minority and majority population must participate in the process of integration, by mutually accepted conditions. The civil society offers social venues but these venues are culturally segregated which prevent intercultural relationships to develop. Språkvän is a civic organization that takes on this challenge. By examining how reciprocity is created within these intercultural relations, knowledge of how reciprocal integration can develop in practice will be created. Reciprocity is developed through social relationships, and the relationship in its entirety must therefore be studied. Theories of social capital enable the study of social relations, based on three features: a structural, a cognitive and a relational dimension. The aim of this study has been to examine how social capital is created within the intercultural relationships, and participants of Språkvän has been interviewed. Volunteers and newcomers were interviewed in focus groups, based on a qualitative and hermeneutic approach. The study showed that there is a discrepancy regarding expectations of the relationship. In line with previous research the terms of the relationships are not reciprocal which endangers the cohesion and perseverance of the relationships.

The aim of this study is to explore what motivates youth from so called “exposed” areas to commit to voluntary work, and how the youth view their own role and the role of the organisation in a context of social mobilization. In order to answer the research questions of this study, the commitment of youth in a non-profit organization has been studied using several different methods of data collection. In order to measure the function of motivation amongst the youth, the survey Volunteer Functions Index (VFI) has been used. VFI is a tool used to measure motivation based on what functions an activity performs in the life of the individual. In order to achieve a greater understanding and be able to explore aspects that the VFI does not cover, four semi-structured interviews were conducted with current and former members of the organization. In order to better understand the context of the organization and to be able to ask more questions during the interviews, a participant observation was done within the work of the organization. The study shows that the youth that participate in the study perceive their commitment in the organization as an important part of their identity and that the identity is an important aspect of what possible actions are perceived to be available and attractive. It also seems as if the commitment to the organization is tied to the opportunity to change the social conditions for one self and others. The study also shows that the organization has been more successful in achieving social mobilization amongst girls than amongst boys, and that some of the participants attribute this to the gender roles that permeate the area / Denna studie syftar till att undersöka vad som motiverar ungdomar från så kallade utsatta områden till att engagera sig ideellt samt hur ungdomarna uppfattar sin egen och organisationens roll i en kontext av social mobilisering. För att kunna besvara studiens frågeställning har ungdomars engagemang i en ideell verksamhet studerats med hjälp av flera olika datainsamlingsmetoder. För att mäta ungdomarnas motivationsgrunder har enkäten Volunteer Functions Index (VFI) använts, ett verktyg som mäter motivation utifrån vilka funktioner aktiviteten har i individens liv. För att skapa en djupare förståelse och kunna fånga upp aspekter som inte täcks in av VFI har fyra semi-strukturerade intervjuer genomförts med nuvarande och före detta deltagare i organisationen. För att skapa förståelse kring kontexten och skapa förutsättningar för att ställa fler frågor under intervjuerna föregicks dessa av en deltagande observation inom organisationens verksamhet. Materialet visar på att ungdomarna som deltar i studien uppfattar engagemanget i organisationen som en viktig del av sin identitet och att identiteten är viktig för vilka handlingsalternativ som man uppfattar som möjliga och attraktiva. Det tycks dessutom som att engagemanget i organisationen är kopplat till möjligheten att förändra de sociala förutsättningarna för sig själva och andra. Studien visar också att organisationen varit mer framgångsrik med social mobilisering bland tjejer än bland killar och att vissa av deltagarna kopplar detta till de könsroller som genomsyrar området.