Då klimatförändringarna runt om i världen accelererar med torka så behöver man under regnperioder ta tillvara på dag- och gråvatten istället för att släppa ut det i dagvattensystemet. I Örebro, Sverige, finns en byggnad vid namn Citypassagen, som använder sig av ett system som spolar toaletter med uppsamlat regnvatten. Att spara dagvatten och använda som spolvatten är en smart lösning på vattenbrist, det kan dock föra in risker in i byggnaden som skulle kunna smitta människor som befinner sig vid och använder toaletterna. Detta tillsammans med riskerna vid gråvattenanvändning undersöks närmare i den här rapporten, samt att det undersöks om implementering av ett sådant system som använder dag- och gråvattnet för toalettspolning kan vara energieffektivt.Rapporten kommer fram till att det främst är bakterier och patogener som skulle kunna orsaka smitta hos människor vid användning av dessa dag- och gråvattenspolande toaletter, då de kan förekomma som aerosoler medan de andra undersökta områdena inte kan förekomma som aerosoler. Det fastställs även att energibesparing kan göras med ett spolvattensystem som använder sig av regnvatten då reningen inte kommer att bli lika omfattande som vid ett traditionellt reningsverk. Slutsatsen är att risker som legionella pneumophila kan smitta som aerosoler. Andra smittorisker är E-coli, Cryptosporidium och Giardia, patogener som kan återfinnas i gråvatten. Energibesparingar kan främst göras vid reningsprocessen, då samma rigorösa reningsprocess som återfinns i reningsverk inte krävs. / With accelerating climate change bringing droughts around the world, the necessity to use urban runoff and grey water as a resource grows. In Örebro, Sweden, there is a building called Citypassagen, which uses a system of collected rainwater for flushing of toilets. To use urban runoff for toilet flushing is a smart solution to shortage of water availability, though it can also mean the exposure of health risks to people who use the toilets. These risks, accompanied by the risks of grey water usage, are examined in this report, and also if the implementation of a system that uses urban runoff and grey water for toilet flushing can be viewed as a means to energy savings.This report finds that bacteria and pathogens are the primary source of potential infection when using urban runoff or grey water flushing toilets, because of their ability to occur as aerosols, unlike the other examined risks. It is also established that energy savings can be made with a flushing system that uses rainwater, because the purification process is not as extensive compared to the process used in a traditional treatment plant. The conclusion is that risks such as legionella pneumophila can infect as an aerosol. Other risks of infection are E-coli, Cryptosporidium and Giardia, pathogens that can be traced in grey water. Energy savings can primarily be achieved in the purification process, because the same rigorous process used in traditional treatment plants is not necessary.

Flooding from extreme rainfall is already taking place today in Sweden's urban areas. In order tocreate sustainable stormwater management that reduces the risk of flooding, various factorsshould be taken into account such as the choice of method for management. Bottlenecks in thestormwater system mean wells with undersized outlet pipes. A bottleneck area in Bollnäs urbanarea has already caused flooding. The aim of this study is to investigate if there are more similarareas and to contribute to sustainable stormwater management for Helsinge Vatten. Themethods chosen for the study were a literature study and a case study with simulation andcalculations. The literature study was conducted to see how stormwater is handled and what theclimate looks like. The case study was conducted to evaluate the flows that occur during heavyrains. In the case study, a terrain model was first made that showed drainage directions andwater dividers. The calculations in the case study were based on the rational method forcalculating design flow. The climate is changing and as the temperature rises, so does therainfall. The risk of extreme weather increases as the annual average temperature rises and aglobal increase in rainfall intensities has occurred. In Bollnäs, the annual average temperaturehas risen since the measurements began in 1969. In the future, the average temperature can beexpected to rise to 3-5 degrees until the end of the century in Gävleborg. In heavy rain, floodscan occur, they are called pluvial floods and can cause major damage to properties and roads,among other things. There are many methods for developing and making the stormwatersystem more sustainable. Among other things, there is something called blue-greeninfrastructure and this involves green surfaces in the management of stormwater. There, forexample, the water is allowed to infiltrate, evapotranspire or slowly pass on into the system.These solutions also have other benefits, they meet several social needs and can bring ecosystemservices. After the simulation that was carried out, 37 catchment areas could be observed andcalculations for design flow were made based on, among other things, the area in thesecatchment areas. Sustainable stormwater management can be introduced in Bollnäs urban area,when new guidelines and greater cooperation between Helsinge vatten and Bollnäs municipalityare needed. Sustainable stormwater management could reduce the risk of floods in bottlenecks.However, it is not possible to locate any bottlenecks in Bollnäs urban area due to missinginformation about the storm sewers in Bollnäs urban area. More studies would be needed tolocate bottlenecks. / Översvämningar från extrem nederbörd sker redan idag i Sveriges tätorter. För att skapa hållbardagvattenhantering som minskar översvämningsrisken bör olika faktorer tas i beaktning somexempelvis val av metod. Flaskhalsar i dagvattensystemet innebär brunnar medunderdimensionerade utloppsledningar. Ett flaskhalsområde i Bollnäs tätort har redan orsakatöversvämningar. Detta arbete går ut på att undersöka om det finns fler liknande områden ochbidra till hållbar dagvattenhantering för Helsinge Vatten. Metoderna som valdes för arbetet varen litteraturstudie och en fallstudie med simulering och beräkningar. Litteraturstudiengenomfördes för att se hur dagvatten hanteras och hur klimatet ser ut. Fallstudien genomfördesför att utvärdera vilka flöden som uppkommer vid kraftiga regn. I fallstudien gjordes först enterrängmodell som visade dräneringsriktningar och vattendelare. Beräkningarna i fallstudienutgick från rationella metoden för beräkning av dimensionerande flöde. Klimatet förändras ochnär temperaturen stiger så stiger också nederbörden. Risken för extremväder ökar till följd avatt årsmedeltemperaturen ökar och en global ökning av nederbördsintensiteter har skett. IBollnäs har årsmedeltemperaturen ökat sedan mätningarna började 1969. I framtiden kanmedeltemperaturen väntas öka upp mot 3-5 grader fram till slutet av seklet i Gävleborg. Vidkraftiga regn kan översvämningar uppstå, de kallas pluviala översvämningar och kan orsaka storaskador på bland annat fastigheter och vägar. Det finns många metoder för att utveckla och göradagvattensystemet mer hållbart. Bland annat finns det något som kallas blågrön infrastruktur (BGI) och detta involverar gröna ytor i hanteringen av dagvatten. Där får vattnet till exempelinfiltrera, evapotranspirera eller långsamt ledas vidare i systemet. Dessa lösningar har ocksåandra fördelar, de tillgodoser flera sociala behov och kan medföra ekosystemtjänster. Efter densimulering som utfördes kunde 37 avrinningsområden observeras och beräkningar fördimensionerande flöde gjordes utifrån bland annat arean på dessa områden. I Bollnäs tätort kanhållbar dagvattenhantering införas, då behövs nya riktlinjer och ett större samarbete mellanHelsinge Vatten och Bollnäs kommun. Hållbar dagvattenhantering skulle kunna minska riskenför översvämningar vid flaskhalsar. Däremot går det inte att lokalisera några flaskhalsar i Bollnästätort på grund av saknad information om dagvattenledningarna i Bollnäs tätort. Fler studierskulle behövas för att lokalisera flaskhalsar.

Tungmetaller i naturen är ett stort problem att handskas med. Vid vattenrening i vattenreningsverken bildas slam som har stora användningsområden inom exempelvis jordbruket på grund av sitt höga fosforinnehåll som är en viktig resurs för att plantor och grödor ska kunna växa. Att erhålla ett bra och fungerande kretslopp av fosforn är därför väldigt viktigt, då det är en ändlig resurs som kommer att ta slut om inte recirkulation till kretsloppet utförs. Problemet med att använda fosforrikt slam är att det kan innehålla olika miljögifter, däribland nickel och kadmium, som anrikas i jorden och kan tas upp av grödorna på åkrarna. Detta medför att människor får i sig dessa gifter via maten. Revaq är ett certifieringssystem som är till för att certifiera det erhållna slammet för att visa att det är av god kvalité med avseende på renhet från olika gifter. Himmerfjärdsverket, som ägs av SYVAB där ägandeskapet består av flera kommuner, har idag Revaq-certifierat slam som är mycket bra att använda till spridning på åkermark. Södertälje är en av kommunerna som äger Himmerfjärdsverket, där Telge Nät är ansvariga för det vatten som skickas till vattenreningsverket. 2014 utförde Josefin Flodgren (Flodgren, 2015a) en provtagning av vattnet vid flera olika punkter uppströms Himmerfjärdsverket och jämförde resultaten med föregående mätningar som utförts 2010. Det framkom att provpunkt Bergvik i Södertälje hade förhöjda halter av kadmium i vattnet. Bergvik hamnade då på Telge Näts handlingsplan för 2015 att utföra uppströmsarbete för att kartlägga potentiella källor för utsläppen av nickel och kadmium inom området. Under detta arbete kartlades de verksamheter som var kopplade till området Bergvik. Undersökningen innefattade verksamheter med olika graderingar: A (ska ha mark och- miljödomstolens tillstånd att bedriva verksamhet) (Södertälje kommun, 2015), B (behöver tillstånd från länsstyrelsen) (Södertälje kommun, 2015), C (endast anmälningspliktiga till tillsynsmyndigheten) (Södertälje kommun, 2015) och U (tillför en egenkontroll) (Ockelbo kommun, 2015). Ovidkommande vatten, även kallat dagvatten, kartlades även det. Området delades in i 16 zoner för att kunna utföra bedömningar om vilka områden i Bergvik som hade störst potential att bidra med nickel och kadmium till avloppsvattnet. Resultaten från kartläggningen visade att inga A eller B verksamheter fanns inom området. Fyra U verksamheter kunde spåras i området, en båtklubb, ett metall och- smidesföretag, en bläst och- målerifirma samt en verksamhet som tillhandahöll och sålde maskiner avsedda för gasrening. Från kartläggningen av det ovidkommande vattnet framkom det att 41 bostäder hade dagvattenledningar kopplade till spillvattennätet. Tre dagvattenbrunnar lokaliserades, vilka var kopplade till avloppsledningarna. Litteraturstudier visade att de största utsläppsriskerna av nickel och kadmium kommer från hushållen. Därför ansågs det viktigt att även fokusera på detta för att komma till bukt med problemet av de förhöjda halterna av kadmium. Resultatet blev att tre av de sexton zonerna fick hög prioritet att utföra noggrannare undersökning för att kontrollera om de kunde bidra med utsläpp av nickel och/eller kadmium. En åtgärdsplan togs fram för respektive utsläppstyp, från verksamheter, ovidkommande vatten samt för hushåll. Från båtklubben kan utsläppen av kadmium komma från målning med bottenfärger, därför rekommenderades att andra mer miljövänliga färger skulle kunna användas istället. Från bläst och-måleriföretaget kan nickel och kadmium komma till avloppet om gammal färg eller metallytor blästras, som sedan spolas bort. Förslag att ta hand om avfallet på plats rekommenderades. Dagvattenbrunnarna som var kopplade till avloppsnätet rekommenderades att istället kopplas till dagvattennätet istället. Mer noggrannare undersökningar med mätningar på varje berörd plats behöver utföras för att verifiera vart utsläppen kommer ifrån. Förslag för fortsatt arbete för Telge Nättogs fram där förslaget var att utföra kontroller genom mätningar med exempelvis mätinstrumentet Ecoscope för att kunna detektera utsläppen av nickel och kadmium. Mätningar bör utföras vid de rekommenderade zonerna eller vid de kartlagda verksamheterna samt vid dagvattenbrunnarna. / Heavy metals in nature is a major problem to deal with. Sludge is produced at the waste water treatment plants which has major applications in areas such as agriculture due to its high phosphorus content. Phosphorus is an essential resource for plants and crops to grow. To obtain a good and effective recycling of phosphorus is therefore very important, since it is a finite resource that will run out. The problem with using phosphorous-rich sludge is that it can contain various pollutants, including nickel and cadmium, which accumulates in soil and can be used up by the crops in the fields. This means that people ingest these toxins through the food. Revaq is a certification system that is designed to certify the resulting sludge to show that it is of good quality in terms of purity from various toxins. Himmerfjärdsverket, owned by SYVAB where ownership is composed of several municipalities, has Revaq certified sludge which is very good to spread on farmland. Södertälje is one of the municipalities that own Himmerfjärdsverket where Telge Nät is responsible for the water sent to the waste water plant. In 2014 a sampling of the water at various points upstream Himmerfjärdsverket was done by Josefin Flodgren (Flodgren, 2015a), and the result was compared with previous measurements performed in 2010. It was revealed that Bergvik in Södertälje had elevated levels of cadmium in the water. Because of this Bergvik ended up on the Telge Nät action plan for 2015 to carry out upstream work to identify potential sources of emissions of nickel and cadmium in the area. During this work the activities connected to Bergvik was mapped. The mapping involved activities with different grading’s: A (should have the land and- environmental courts approval to practice its activity) (Södertälje kommun, 2015), B (needs approval from the county administrative board) (Södertälje kommun, 2015), C (only notifiable to the regulatory agency) (Södertälje kommun, 2015) and U (self-monitoring) (Ockelbo kommun, 2015). Extraneous water, also called surface water, was also surveyed. Bergvik was divided into 16 zones to carry out assessments of the areas in which had the greatest potential to contribute with nickel and cadmium to wastewater. The results of the survey showed that no A or B activities were located in the area. Four U activities could be traced in the area, a boat club, a metal and- forging company, a blast and- painting company and a business that provided and sold machines for gas cleaning. The mapping of the extraneous water revealed that 41 homes had extraneous water connected to the wastewater network. Three gullies were located that were connected to the wastewater network. Literature studies showed that the greatest risk of pollution comes from households. Therefore, it was considered important to focus on this to come to grips with the problem of the elevated levels of cadmium. The result showed that three of the sixteen zones were given high priority to perform more thorough examination to check if they could contribute with the release of nickel and/or cadmium. An action plan was developed for each type of emission source from operations, extraneous water as well as for households. From the boat club, emissions of cadmium could come from painting with antifouling, therefore, it is recommended to use more environmentally friendly types of boat paints. From the blast and-painting company nickel and cadmium can come to the drain from old paint ormetal surfaces when blasted, which are then flushed away. Proposals to dispose of the waste on site was recommended. The stormwater drains that were connected to the sewerage network were instead advised to be connected to the storm water network instead. More detailed studies with measurements on each affected area needs to be performed to verify where the emissions are coming from. Further work for Telge Nät were developed where the proposal was to carry out the measurements, for example with the measuring instrument Ecoscope, to detect the emission of nickel and cadmium. Measurements should be performed at the recommended zones or at the identified activities as well as the drains.

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur kommuner arbetar för att förebygga översvämningar till följd av skyfall i tätorter. Flera klimatscenarier och prognoser pekar på att extremväder kommer att förekomma med tätare intervaller och öka i intensitet i framtiden, det osannolika vädret väntas alltså bli sannolikt i framtiden. Fler människor bor i städer samtidigt som grönytor försvinner till förmån för hårdgjorda ytor, detta leder till försämrade förutsättningar för vattnet att infiltreras på naturlig väg och påfrestar det kommunala dagvattennätet ytterligare och skadar i värsta fall bebyggelse eller hindrar samhällsviktiga funktioner. Det finns ett tydligt behov av att klimatsäkra tätorter och göra dem mer motståndskraftiga mot stora nederbördsmängder. Uppsatsen är avgränsad och har använt ekologisk hållbarhet samt resiliens som teoretiskt ramverk för att fokusera på kommunernas klimatanpassningsarbete, vidare har svenska lagar, internationella riktlinjer, utredningar samt myndigheters och organisationers rekommendationer använts för att synliggöra vilka krav som ställs på kommunernas klimatanpassningsarbete i den fysiska planeringen. Genom en fallstudie och en kvalitativ innehållsanalys har tre olika kommuners grönstrukturplaner samt två detaljplaner från respektive kommun undersökts, fokus har legat på vilka åtgärder kommunerna använder för att förebygga översvämningar till följd av skyfall samt hur kommunerna reglerar dessa genom fysisk planering.  Under analysen har det framkommit att kommunernas arbetssätt liknar varandra men att det varierar vilka åtgärder som används och hur de regleras.

Sveriges städer står inför en ökad dagvattenproblematik till följd av klimatförändringar och förtätning som ställer nya krav på dagvattenhanteringen. Blå-grön infrastruktur har föreslagits som en alternativ metod att hantera ökad nederbörd och har därmed integrerats långsamt in i städers dagvattenhantering. Ytterligare forskning krävs för att öka förståelsen för hur implementation av blå-grön infrastruktur kan ske. Studiens syfte är att identifiera möjligheter och hinder vid implementering av blå-gröna lösningar i kommunerna Malmö och Växjö. Studien grundades på kvalitativa semi-strukturerade intervjuer med yrkesverksamma personer inom respektive kommuners dagvattenhantering. Studiens resultat visar på att trots många möjligheter för blå-grön infrastruktur så begränsas övergången till en mer hållbar dagvattenhantering av flertal hinder. Fler insatser inom utbildning, lagstiftning och samarbete kan öka implementationen av blå-grön infrastruktur och främja en mer hållbar dagvattenhantering.

Allteftersom dag- och spillvattenledningarna blir äldre så uppstår skador och defekter som ökar riskenför att vatten läcker in i dessa ledningar. Detta inläckage kan leda till att ledningarnas kapacitetöverskrids med en möjlig bräddning eller översvämning som resultat. Detta examensarbete använde sig av modellering, TV-inspektion, jämförelse av meteorologiska datamot spillvattenavrinning och fältarbete i form av områdesinspektion, okulärbesiktning,ammoniummätning och flödesmätning i spillvattenledning. Med hjälp av dessa moment fastställdesbelastningen på ledningar och pumpstationer, genom att bestämma volym på spillvattenproduktion ochdagvattenbildning i det studerade område i östra Knivsta. Beräkningar visade att utan inläckage var belastningen på spillvattenledningarna långt under denmaximala kapaciteten. Simulering av dagvattenbildningen visade dock att dagvattenledningarnaskapacitet är för liten för 2-, 5- och 10-årsregn. Ur TV-inspektionen framgick att det fanns många defekter på både dag- och spillvattensystemen,vilket kan leda till inläckage. Öppna sprickor kan under kraftig nederbörd innebära en stor extra volymi spillvattenledningen. Under den period som flödesmätaren var i drift beräknades ungefär 2 liter persekund extra vatten ha passerat spillvattenledningarna, genom en jämförelse mellan uppskattaddricksvattenanvändningen och spillvattenflödet i ledningen under denna period. Med resultat som framkommit i detta examensarbete skulle flera ledningar behöva lagas och deledningarna som har störst flöde (både dag- och spillvattenledning) skulle kunna behöva bytas ut tillen större dimension för att minska risken för översvämning. Det inläckage eller den felkoppling somsker är för stor att tolerera och en större felsökning skulle behöva göras för att mer exakt hittaproblemet. / The risk of water leakage into storm water and sewer pipes increases as the pipes age and are damagedor incur defects. This leakage may cause the capacity of pipes to be exceeded, resulting in a possiblesanitary sewer overflow. This thesis combined fieldwork, modeling and TV inspection, with a comparison of meteorologicaldata and waste water runoff to determine the load on the pipes and pumping stations in the studiedarea in eastern Knivsta. The fieldwork was carried out through visual inspection of the area, gatheringof ammonium measurements and flow measurement in waste water pipes. Calculations show that without leakage the loads on the waste water pipes were well below maximumcapacity. Simulation of storm water formation showed however that the capacities of the storm waterpipes were too low for 2 year, 5 year and 10-year rains. TV inspections showed that there were many defects in both storm water and sewer systems, whichcould result in a large leakage into the pipes. Open cracks could add a large volume of water into thepipes during periods of heavy rainfall or snowmelt. During the period of the flow measurements, aflow of additional water of around 2 liters per second has been calculated to enter the waste waterpipes, compared to estimated drinking water usage. The result from this study showed that a lot of pipes need to be repaired and the pipes with highestflow (both storm water and waste water pipes) might need to be replaced to a higher dimension toreduce the flooding risk. The leakage or misconnection that occurs is too big to be tolerated and alarger troubleshooting is needed to find the problem more specific.

Mikroplast har på senare tid blivit allt mer uppmärksammat och varje dag kommer nya artiklar om mikroplasts förekomst eller verkan. Mikroplaster är små fragment, fibrer eller granuler av plast som vanligtvis definieras som plastpartiklar mindre än 5 mm och större än 100 nm i diameter. Förekomst av mikroplast är ett stort miljöproblem då de visat sig ge skadliga effekter på vattenlevande organismer. Organismerna förväxlar mikroplaster med plankton och får på så sätt i sig mikroplast i stället för föda. Det finns betydligt färre studier gjorda på hur marklevande organismer påverkas av mikroplast, men mikroplast misstänks även kunna innebära problem när slam sprids på åkermark. Svenska kustvatten tar emot mikroplast från både land- och havsbaserade källor. Däribland har avloppsreningsverk pekats ut som spridningsväg av mikroplast till miljön. Hushåll anses i sin tur stå för en del av mikroplastutsläppen till avloppsreningsverken. Utifrån bristfällig information gällande vilka mängder av mikroplast som tillförs avloppsreningsverken från verksamheter och industrier, önskade Käppalaförbundet en kartläggning av vilka verksamheter inom deras upptagningsområde som kan vara källor till utsläpp av mikroplaster till spillvattennätet. Denna studie inkluderar även en diskussion om lämplig analysmetod för att kvantifiera mängderna mikroplast. Käppalaförbundet är ett avloppsreningsverk lokaliserat på Lidingö som renar vatten från 500 000 anslutna personer från elva medlemskommuner, industrier och verksamheter norr och öster om Stockholm. Målet med examensarbetet var att öka kunskapen om vilka verksamheter som bidrar med ett utsläpp av mikroplaster till spillvattennätet. Metoden för att identifiera källorna var litteraturstudier och databasen EnvoMap, vilken innehåller information om verksamheter kopplade till Käppalaverket. Intervjuer har gjorts med verksamheter och miljökontor i respektive kommun i syfte att ta reda på om verksamheterna har processvattenanslutning till Käppalaverket och vad de har för utsläpp. Verksamheter som undersöktes var tvätterier, badanläggningar, fordonstvättar, tillverkning av skönhetsprodukter samt verksamheter med plast som råvara i produktionen. En uppskattning om hur mycket mikroplaster som når Käppalaverket varje år gjordes. Tvätteriers mikroplastutsläpp har kunnat kvantifieras. De står för en förhållandevis liten del av utsläppet mikroplast till i avloppsnätet. Det saknas data för att kunna kvantifiera mängderna mikroplast från badanläggningar och fordonstvätt, men båda verksamheterna är potentiella källor till utsläpp av mikroplast i Käppalaförbundets upptagnings-område. Denna studie uppskattar att inget utsläpp av mikroplaster sker från plastindustrier. Med största sannolikhet är mängderna mikroplast från tillverkningsprocessen av skönhetsprodukter obetydliga på grund av att ytterst små mängder når spillvattennätet. Analysmetoden som rekommenderas för att analysera mikroplaster är FT-IR-bildbehandling med Focal Plane Array, då metoden tillåter kvantifiering av massa, partikelantal och information om vilka typer av polymerer mikroplasten innehåller. En hel del kunskapsluckor har identifierats under arbetets gång. Det saknas till exempel data för att kvantifiera mängderna från identifierade potentiella verksamheter och fenomen som ”fulspolningar”. ”Fulspolningar” innebär att föremål och partiklar som inte hör hemma i avloppet ändå hamnar där. Examenarbetet bör ses som en första studie och behöver följas upp med fler analyser som undersöker om det sker mikroplastutsläpp från dessa källor. En fortsatt inventering av andra verksamheter behövs också. Sjukhus och företag som blästrar med plastkulor är exempel på verksamheter som inte rymts inom det här arbetet. Sammanfattningsvis går det att konstatera att trots ständig publicering av nya data om mikroplast så är informationen på många plan bristfällig. Vilka mängder mikroplast som härrör från olika källor är svåra att kvantifiera och de uppskattningar som gjorts i arbetet innefattar ett stort mått av osäkerhet. / In recent years, microplastics have been more frequently recognized and new articles about its presence and effects are published every day. Microplastics are small fragments, fibers or granules of plastics that usually are defined as particles smaller than 5 mm and bigger than 100 nm in diameter. The presence of microplastics have been recognized as a major environmental threat, because microplastics have proven to cause damage to aquatic organisms. These organisms ingest the microplastics by mistake, instead of plankton, while feeding. Significantly fewer studies have been carried out to analyze how terrestrial organisms have been affected by microplastics but it has been suspected that microplastics may serve as a threat when mud is spread on arable soil. Swedish coastal waters receive microplastics from sources originating both from the ocean and terrestrial origins. Sewage plants serve as one of several different sources from which microplastics are being spread. The spread of microplastics through sewage plants is very much due to the significant emission levels coming from the vast number of households. Due to insufficient information regarding the different industries, services and facilities and the volumes of microplastics that they disperse, Käppalaförbundet asked for a mapping of which activities within its catchment area that may represent sources of the spreading of microplastics to the wastewater network. A study of that nature should also include a discussion about reasonable methods of analytics for quantify the amounts of microplastics. Käppalaförbundet is a sewage plant located at Lidingö, which purifies water from 502 000 people from 11 member counties, industries and businesses North and East of Stockholm. The objective of this project was to increase the awareness regarding which activities and industries that cause the emission of microplastics to the wastewater network. The methods to identify the sources were literature studies and the EnvoMap database, which contains activities connected to the Käppalaverket. In addition, interviews with businesses and offices with environmental responsibilities have been conducted in each counties. The purpose is to gain information about the water processes, and if there are any connection to Käppalaverket and their emissions. Businesses that were investigated was laundromats, swimming facilities, car washes, manufacturing cosmetic products and businesses that uses plastics as their primary product. Part of the research included an estimate regarding the amount of microplastics that reach the Käppalaverket each year. Laundromats emission of microplastics have been quantified. They only make up a small portion of the total emission of microplastics related to the sewage network. Lack of data have made it difficult to quantify the amount of microplastics coming from swimming facilities and car washes but both facilities are potential sources for emission of microplastics in the catchment area of Käppalaförbundet. This study estimates that there is no emission of microplastics that originates from plastic industries. The amounts of microplastics from cosmetic production are most likely insignificant due to the fact that extremely small amounts reach the wastewater network. The recommended method to analyze microplastics is FTIR-image processing with Focal Plane Array. As this method allows quantification of weight, numbers of particles and information about which types of polymers the microplastics contain. Throughout the project, several knowledge-gaps have been identified. For example, data that may quantify the different amounts of emissions coming from pre-identified sources as well as the amount of incorrect draining procedures are not available. The amount of incorrect draining procedures relates to waste that do not belong in the drain but nevertheless end up in the system. This project should be viewed as an initial study and needs further analysis that investigates whether microplastic emissions from these sources occur. In addition, continued check-ups are needed to determine the inventory associated with other facilities. Hospitals and businesses in the plastic bullet industry are examples of some facilities that have not been covered in this project. In summary, it can be established that regardless of that new data on microplastics is constantly being published, it remains clear that the information is very much inadequate. What amounts of microplastics that originate from the different sources are difficult to quantify and the estimations that have been presented in this report contain high levels of uncertainty.

Collecting rainwater for use in toilets is currently uncommon in Sweden. Technology for treatingrainwater and using it for toilet flushing is only found in three buildings in Sweden today. Twoof these buildings are Celsiushuset in Uppsala and Sergelhusen in Stockholm. The buildings thatutilize this technology are relatively newly constructed, and there has been no investigation intohow the systems have performed in terms of operation, efficiency, or user experience. Thesystems in Celsiushuset and Sergelhusen have only been in use for a little over two years andhave not been evaluated during this time. The actual efficiency of the systems is thereforeunknown, and investigations need to be conducted to analyze their efficiency, user experience,and any issues related to system management. This thesis has been conducted in collaboration with Structor Mark Uppsala, which has designedthe external part of the system in the aforementioned buildings. The thesis work has been carriedout using surveys, observations, document analysis, and interviews. The study reveals that thereis some discoloration of the toilet water, which has had an impact on the water and sanitationcomponents. The investigation also shows that most users do not have a problem with moderatediscoloration of the toilet water as long as they are aware of the cause of the discoloration. The amount of rainwater used compared to drinking water in the Celsiushuset system wascalculated to be 12.7 percent since the building's commissioning, but the theoretical efficiency isaround 50 percent. For Sergelhusen, it has not been possible to calculate the actual efficiency, butthe theoretical efficiency is approximately 40 percent. Celsiushuset has had issues with theoperation of the system's control, resulting in the dry-run protection of the pump tripping whenwater should be pumped into the building from the reservoir. Sergelhusen has needed to modifythe system due to excessively high levels of discoloration in the water and has installed additionaltreatment steps, which have led to reduced discoloration. The study shows that discoloration in the toilet water does not have a negative impact on the user'sexperience. However, it is important to consider the choice of materials for the roof and water andsanitation components that are affected by the use of rainwater. Furthermore, the design of the roofis crucial regarding the use of green roofs, which has a significant impact on the quality ofrainwater and requires additional treatment steps in the system.

Den utförda litteraturstudien visar att klimatförändringar som väntar jorden ställer nya krav på samhällets dagvattenhantering. I Sverige är ändrade nederbördsmönster med mer frekventa skyfall att vänta. Nederbördens fördelning på infiltration, evaporation och ytavrinning beror på marktyp. Ytavrinningen från hårdgjorda ytor går relativt snabbt till dagvattensystem vilket påverkar hur dagvattensystemen måste dimensioneras. Genom att bevara växtbeklädda områden kan mängden vatten som går till ytavrinning minskas och med hjälp av infiltration kan vatten renas på biologisk väg, vilket är två ekosystemtjänster som människan kan ha nytta av i framtiden. Genom en strategisk markanvändning kan en hållbar dagvattenhantering uppnås. Syftet var att studera ytavrinningen i tre olika typsystem: gräs, park och hårdgjord yta med nutida klimat och framtida klimatscenarier. Simuleringar i CoupModel baserade på historiska klimatdata för Stockholmsregionen visade att ytavrinningen är störst från hårdgjord yta och minst från park. I simuleringarna för framtiden med ökad nederbörd och temperatur ökar växtsäsongens längd och växternas lövyta. Grundvattennivån under hårdgjord yta minskar men ökar generellt sett under växtbeklädda ytor. Simuleringar baserade på framtidsscenarier visade att ytavrinningen blir högre från hårdgjord yta i framtidsscenarierna jämfört med historiska data. Ytavrinningen i gräs och park är lägre i framtidsscenarierna än i den historiska datan. Enligt vår studie minskar ytavrinningen från grönområden, främst park, ett regnigare klimat till trots.

There is a change in the perception of stormwater management. The purpose is to work towards Sustainable stormwater management that prevents flooding and ensure good water quality. The shift complies with the EU water framework directive that has influenced the Swedish way of working and planning. The aim of this thesis is to compare Umeå, and Uppsala municipalises development of stormwater management with a focus on how the shifts from traditional stormwater management system to sustainable stormwater management is progressing. The study is based upon a review of information from reports and websites of worth to compare the shift in stormwater management to see where the different obstacles lie. The complex nature of the urban stormwater management has affected how the guidelines for planning has developed. Therefore, the thesis looks at the shift in stormwater management but also the constraints of the development.