• Refine Query
  • Source
  • Publication year
  • to
  • Language
  • 2
  • 2
  • Tagged with
  • 4
  • 4
  • 4
  • 4
  • 4
  • 4
  • 3
  • 3
  • 3
  • 3
  • 2
  • 2
  • 2
  • 2
  • 2
  • About
  • The Global ETD Search service is a free service for researchers to find electronic theses and dissertations. This service is provided by the Networked Digital Library of Theses and Dissertations.
    Our metadata is collected from universities around the world. If you manage a university/consortium/country archive and want to be added, details can be found on the NDLTD website.
1

Our Humanity Exposed : Predictive Modelling in a Legal Context

Greenstein, Stanley January 2017 (has links)
This thesis examines predictive modelling from the legal perspective. Predictive modelling is a technology based on applied statistics, mathematics, machine learning and artificial intelligence that uses algorithms to analyse big data collections, and identify patterns that are invisible to human beings. The accumulated knowledge is incorporated into computer models, which are then used to identify and predict human activity in new circumstances, allowing for the manipulation of human behaviour. Predictive models use big data to represent people. Big data is a term used to describe the large amounts of data produced in the digital environment. It is growing rapidly due mainly to the fact that individuals are spending an increasing portion of their lives within the on-line environment, spurred by the internet and social media. As individuals make use of the on-line environment, they part with information about themselves. This information may concern their actions but may also reveal their personality traits. Predictive modelling is a powerful tool, which private companies are increasingly using to identify business risks and opportunities. They are incorporated into on-line commercial decision-making systems, determining, among other things, the music people listen to, the news feeds they receive, the content people see and whether they will be granted credit. This results in a number of potential harms to the individual, especially in relation to personal autonomy. This thesis examines the harms resulting from predictive modelling, some of which are recognized by traditional law. Using the European legal context as a point of departure, this study ascertains to what extent legal regimes address the use of predictive models and the threats to personal autonomy. In particular, it analyses Article 8 of the European Convention on Human Rights (ECHR) and the forthcoming General Data Protection Regulation (GDPR) adopted by the European Union (EU). Considering the shortcomings of traditional legal instruments, a strategy entitled ‘empowerment’ is suggested. It comprises components of a legal and technical nature, aimed at levelling the playing field between companies and individuals in the commercial setting. Is there a way to strengthen humanity as predictive modelling continues to develop?
2

The Right to be Forgotten : The Extraterritorial Reach of EU Data Protection Law with Special Regard to the Case of Google v CNIL / Rätten att bli bortglömd : Den extraterritoriella räckvidden av EUs dataskyddslagstiftning med särskilt beaktande av målet Google mot CNIL

Almlöf, Frida January 2017 (has links)
No description available.
3

Informerat samtycke till behandling av personuppgifter på webbplatser : En analys av hur kraven i dataskyddsförordningen kommer att påverka den personliga integriteten i praktiken / Informed consent to processing of personal data on websites : An analysis of how the requirements in the General Data Protection Regulation will affect privacy in practice

Nilsson, Eric January 2017 (has links)
Frågan om rätten till personlig integritet är aktuell på ett helt annat sätt idag än den var på 1990-talet. Sedan dataskyddsdirektivet trädde i kraft har behandlingen av personuppgifter ökat exponentiellt. Informationsteknik har möjliggjort en omfattande kartläggning av personers beteenden online. Idag använder många webbplatser funktioner för att samla in och på andra sätt behandla sina besökares personuppgifter. Samtidigt har informationen om personuppgiftsbehandlingen som ges till enskilda på webbplatser i många fall blivit omfattande och komplicerad. Ett av syftena med den nya dataskyddsförordningen är att bygga upp konsumenters förtroende för handel på internet. Förordningen syftar även till att stärka skyddet för enskildas personliga integritet. Bestämmelserna kan anses vara svårtydda, vilket kan leda till att skyddet som bäst blir oförändrat. I ett samhälle som blir alltmer digitaliserat tycks det önskvärt att de moderna reglerna håller vad de lovar, annars kan konsekvenserna bli stora. I denna uppsats diskuteras om dataskyddsförordningens krav på informerat samtycke förbättrar förutsättningarna för ett effektivt skydd för den personliga integriteten. De nya bestämmelserna är mer omfattande men har kritiserats för att vara otydliga, närmare principer i direktiv snarare än direkt tillämplig förordningstext. Bestämmelserna behöver också vägas mot andra rättigheter. Därför kan bestämmelserna om samtycke och informationsplikt leda till ett sämre skydd för enskilde om inte tydlig vägledning ges. Det är därför en risk som kommer behöva beaktas vid tillämpningen av förordningen. Om personuppgiftsansvariga saknar vägledning finns en risk att bestämmelserna i praktiken inte ger enskilda den kontroll över sina personuppgifter som var avsedd.
4

Försäkringsskydd för skadeståndsansvar vid dataskyddsöverträdelser : En undersökning av försäkringsvillkorens omfattning och eventuella begränsningar i förhållande till art. 82 GDPR och grupptalan / Insurance coverage for liability in case of data protection breaches : An investigation into the extent and potential limitations of insurance terms in relation to art. 82 GDPR and class action lawsuits

Nahlbom, Robin January 2024 (has links)
I uppsatsen utreds försäkringsskyddet för skadeståndsansvar vid dataskyddsöverträdelser. GDPR är den centrala regleringen för personuppgiftsbehandling och fastställer ett antal principer som måste upprätthållas för att den ansvarige ska få behandla personuppgifter. Bryter den ansvarige mot förordningens principer har den registrerade rätt att kräva skadestånd enligt art. 82.1 GDPR. Förordningen fastställer tre kumulativa krav som måste vara uppfyllda för att skadeståndsskyldighet ska föreligga. Det innefattar att en överträdelse av GDPR har skett, att materiell eller immateriell skada till följd av denna överträdelse har uppstått och att det föreligger ett orsakssamband mellan skadan och överträdelsen. Förordningen innehåller även en bestämmelse som tar över medlemsstaternas nationella skadeståndsrättsliga bestämmelser, vilket innebär att GDPR ska tillämpas enligt sin ordalydelse och att de kumulativa kraven enligt art. 82.1 GDPR måste följas. Det innebär att nationella skadeståndsrättsliga begrepp inte bör jämställas med begrepp som framgår av art. 82.1 GDPR eftersom begreppen har tillkommit i en helt annan kontext. Exempelvis översätts i vissa fall materiella och immateriella skador till ekonomiska och ideella skador. Begreppen är inte synonyma och bör inte tillställas samma betydelse eftersom terminologin i art. 82.1 GDPR kan misstolkas. Försäkringsvillkoren som reglerar skadeståndsskyldigheten för dataskyddsöverträdelser och som även hänvisar till art. 82.1 GDPR, innehåller i vissa fall nationella skadeståndsrättsliga begrepp och även andra begrepp som inte framgår av förordningen. Det kan leda till att kongruensen mellan villkorens utformning och förordningens ordalydelse medför tolkningsproblematik vid bedömning om skadeståndsskyldighet föreligger. Därför bör försäkringsvillkoren endast innehålla sådan terminologi som framgår av art. 82.1 GDPR. Dataskyddsöverträdelser medför oftast att en stor grupp människor lider skada varför förordningen tillåter registrerade att föra grupptalan med hjälp av en ideell organisation enligt art. 80 GDPR. Teoretiskt sett kan skadeståndsbeloppen bli högre än försäkringsbeloppen varför det i sådana fall saknas ett försäkringsskydd för grupptalan för den personuppgiftsansvarige. Försäkringsvillkoren anger däremot ingenting om att försäkringen inte täcker ett sådant anspråk. Därmed ställs försäkringsbolagen inför utmaningen att hantera sådana anspråk, varför försäkringen bör uppdateras för att möta skadestånd i en grupptalan vid dataskyddsöverträdelser. / The essay investigates insurance coverage for liability for damages in the event of data protection breaches. GDPR is the central regulation for the processing of personal data and establishes a number of principles that must be upheld for the data controller to process personal data. If the data controller breaches the principles of the regulation, the data subject has the right to claim damages under Art. 82.1 GDPR. The regulation sets out three cumulative requirements that must be met for liability for damages to arise. This includes that a breach of the GDPR has occurred, that material or immaterial damage as a result of this breach has arisen, and that there is a causal link between the damage and the breach. The regulation also includes a provision that supersedes the national tort law provisions of Member States, which means that the GDPR shall be applied according to its wording and that the cumulative requirements under Art. 82.1 GDPR must be followed. This means that national tort law concepts should not be equated with concepts as set out in Art. 82.1 GDPR as the concepts have arisen in a completely different context. For example, in some cases, material and immaterial damages are translated into economic and non-economic damages. The concepts are not synonymous and should not be attributed the same meaning as the terminology in Art. 82.1 GDPR can be misinterpreted. The insurance terms and conditions that regulate liability for damages in the event of data protection breaches and also refer to Art. 82.1 GDPR, in some cases contain national tort law concepts and other concepts that are not evident in the regulation. This may lead to a lack of congruence between the wording of the terms and conditions and the wording of the regulation, resulting in interpretation issues when assessing whether liability for damages exists. Therefore, the insurance terms and conditions should only contain terminology as set out in Art. 82.1 GDPR. Data protection breaches usually result in harm to a large group of people, which is why the regulation allows data subjects to bring a collective action with the assistance of a not-for-profit organization under Art. 80 GDPR. Theoretically, damages awarded may exceed insurance coverage, which means there is no insurance coverage for collective actions for the data controller in such cases. However, the insurance terms and conditions do not specify that the insurance does not cover such a claim. Therefore, insurance companies are faced with the challenge of handling such claims, which is why the insurance should be updated to cover damages in a collective action in the event of data protection breaches.

Page generated in 0.1503 seconds