No description available.

Uppsatsen beskriver den arbetssituation som möter de lärare på gymnasiet som undervisar i ämnet datorteknik. När datorer införts i skolan har det gjorts för att ungdomar behöver utbildas för det framtida IT samhället. Skolan skulle anpassas till den rådande arbetsmarknaden. Demokrati och rättvisa tillsammans med jämställdhet och jämlikhet skulle uppnås genom att alla fick samma möjligheter. Förväntningarna var också att ekonomiska vinster skulle uppnås genom en rationalisering. Dessutom skulle datorerna möjliggöra ett mer elevstyrt arbetssätt. Mot bakgrund av dessa förväntningar diskuteras datorlärarnas arbete och de utmaningar som är speciella för deras ämne. Studien genomfördes som en kvalitativ intervjustudie där tre datorlärare intervjuades. Det insamlade materialet analyserades och kodades under sex etiketter: läraren, eleverna, datorerna, undervisningen, ämnet och kurserna samt samarbetet med kollegor. Studien visade att datorlärarna upplevde utmaningar som är speciella i deras ämne: Ämnets stora bredd med många kurser tillsammans med kunskapsområdets snabba utveckling gör det svårt att kunna undervisa i alla kurser. Att det är stor skillnad i elevernas kunskaper och datorvana ställer stora krav på lärarnas förmåga att anpassa undervisningen till individen. Datorerna som arbetsredskap orsakar ofta störningar. Det är få flickor som söker sig till kurserna i Datorteknik. När det gäller den stora bredden i ämnet Datorteknik visar studien att lärarna använde olika strategier för att klara av den. Antingen valde de att specialisera sig eller också använder de sig av en mer handledande roll för att kunna undervisa i ett större antal kurser trots att de inte har hunnit fördjupa sig på alla områden. Datorerna påverkar undervisningen både positivt och negativt. Positivt är att den ger möjligheter till ett mer individanpassat arbetssätt. Negativt är att datorerna ofta stör elevernas koncentration. Lärarna i min undersökning kände inte att de fick något ansvar i skolans utveckling. Detta beror framförallt på att ämneskulturen är stark och hindrar samarbete över ämnesgränserna.

Syfte Syftet med uppsatsen var att jämföra elevers uppfattningar av att använda kompenserande läshjälpmedel med de teorier som finns kring läs- och skrivsvårigheter och dyslexi. Metod Metoden som använts är kvalitativ med intervjuer med halvstrukturerad uppläggning. Intervjuer genomfördes med sex elever med läs- och skrivsvårigheter eller dyslexi som studerar i grundskolans år 7-9 eller gymnasieskolan i en utvald kommun. De utskrivna intervjuerna tolkades utifrån en fenomenografisk ansats. Resultat Undersökningens resultat visar att eleverna har god kännedom om läskompensation och goda erfarenheter av att använda den utrustning de fått. Hela elevgruppen anser sig ha ökat sin hastighet att ta till sig text, förbättrat sitt ordförråd och sin förståelse och därmed förändrat sin totala lärsituation i positiv riktning. De flesta använder hjälpmedlen hemma eller i skolans grupprum, mer sällan i klassrummet. Elevernas datorintresse har varit stort från början, likaså föräldrarnas stöd och engagemang. Elevernas uppfattning av lärarengagemanget är däremot olika. Diskussion Upplevelser av att vara annorlunda, att vara ledsen, att inte bli förstådd och respekterad har flera uttryckt. Trots medvetenhet om sina behov av hjälpmedel och stoltheten över att behärska utrustningen vill eleverna inte använda sina hjälpmedel fullt ut. Undersökningen visar att ytterligare forskning behövs kring självbild och läsning liksom kring hur kompenserande läshjälpmedel kan bli ett naturligt och självklart redskap i lärsituationen.

<p>Syfte</p><p>Syftet med uppsatsen var att jämföra elevers uppfattningar av att använda kompenserande läshjälpmedel med de teorier som finns kring läs- och skrivsvårigheter och dyslexi.</p><p>Metod</p><p>Metoden som använts är kvalitativ med intervjuer med halvstrukturerad uppläggning. Intervjuer genomfördes med sex elever med läs- och skrivsvårigheter eller dyslexi som studerar i grundskolans år 7-9 eller gymnasieskolan i en utvald kommun. De utskrivna intervjuerna tolkades utifrån en fenomenografisk ansats.</p><p>Resultat</p><p>Undersökningens resultat visar att eleverna har god kännedom om läskompensation och goda erfarenheter av att använda den utrustning de fått. Hela elevgruppen anser sig ha ökat sin hastighet att ta till sig text, förbättrat sitt ordförråd och sin förståelse och därmed förändrat sin totala lärsituation i positiv riktning. De flesta använder hjälpmedlen hemma eller i skolans grupprum, mer sällan i klassrummet. Elevernas datorintresse har varit stort från början, likaså föräldrarnas stöd och engagemang. Elevernas uppfattning av lärarengagemanget är däremot olika.</p><p>Diskussion</p><p>Upplevelser av att vara annorlunda, att vara ledsen, att inte bli förstådd och respekterad har flera uttryckt. Trots medvetenhet om sina behov av hjälpmedel och stoltheten över att behärska utrustningen vill eleverna inte använda sina hjälpmedel fullt ut.</p><p>Undersökningen visar att ytterligare forskning behövs kring självbild och läsning liksom kring hur kompenserande läshjälpmedel kan bli ett naturligt och självklart redskap i lärsituationen.</p>

Syftet med denna studie var att studera hur elever själva uttrycker sig kring vad de anser att de lärt sig genom att spela digitala spel, och i synnerhet de två spelen skylanders och minecraft, samt vad de skulle vilja lära sig när de spelar digitala spel. Intervjuerna har skett i lugna och avskilda miljöer, med en intervjuguide som underlag för frågorna jag ställt. Lärande i digitala spel är ännu inte utforskat i så stor utsträckning, och speciellt inte ur elevers eget perspektiv. Analysen utgick ifrån Collins och Browns kategorisering av fyra olika typer av kunskaper, vilka också är de kategorier jag delade in barnens svar i: fakta, algoritmer, kontrollstrategier samt lärandestrategier. Alla dessa fyra olika typer av kunskaper kunde urskiljas i elevernas svar, på ett eller flera ställen. Eleverna ansåg att de lärt sig mycket i spelen, och främst var det lärande av det engelska språket som de pratade om, men de nämnde också lärande av naturvetenskap, färglära samt olika sätt att hitta lösningar på problem. Spelen fortsatte faktiskt att locka flera av eleverna just för att de var svåra och tog tid att lösa.

Syftet med examensarbetet är att undersöka i vilken utsträckning användningen av datorn i undervisningen leder till att elever får kunskap inom ämnet geografi, vilka kunskaper i så fall förvärvas samt i vilken utsträckning dessa kunskaper kvarstår. Undersökningen består i att 3 elever på en skola i Malmö får arbeta med ett dataprogram (Microsoft Power Point) som behandlar delar av ämnet geografi. Eleverna får besvara en enkät med frågor som är kopplade till dataprogrammet under tre tillfällen. En observation görs av varje elev vid användning av dataprogrammet samt görs strukturerade intervjuer med två specialpedagoger för att styrka dataprogrammet som metod. Resultaten visar förvärvade kunskaper i ämnet geografi genom användningen av programmet. Dessa är fakta-, förståelse- men även förtrogenhetskunskaper. De förvärvade kunskaperna kvarstannar även till viss del hos eleverna.

Syftet med följande självständiga arbete är att få kunskap om hur musiklärare i högstadiet förstår digitala verktyg som ett redskap för lärande i musikundervisning. För att undersöka syftet gör jag en kort historisk redogörelse av datorns historia i skolan fram tills idag samt en sammanfattning om vad regeringen har gjort för att föra teknikintresset för Sveriges befolkning framåt. Därefter har tre intervjuer gjorts med högstadielärare med ämnet digitala verktyg. Studien har genomförts genom en kvalitativ chattintervju. Svaren har sedan tolkats utifrån ett social-konstruktionistiskt perspektiv och analyserats som diskurser. Resultatet visar att högstadielärarna i undersökningen använder digitala redskap primärt som ett roligt avbrott i musiklektionerna samt att det finns en statusordning bland digitala verktyg, både bland mjukvaror och hårdvaror. Resultaten visar även att lärarna använder även digitala redskap som ett sätt att ge musikämnet en högre status bland skolämnena.

No description available.

The aim of my study is to investigate if and in that case how the writing process and texts written by students in the upper secondary school are affected by the writing tool; does it matter if they write their texts on a computer or by longhand? Another objective is to compare such an effect with the findings of previous studies performed on earlier generations of writers. The first part of my study was a survey. It showed that two thirds of the 67 students participating thought that they would have written better texts in the national writing test if they had been able to use computers. In the second part of the study each of the fourteen participants wrote one text on computer and another by hand. Unlike the findings of earlier studies that I compared with, these students had a higher writing speed and spent significantly less time to produce their texts. This result could indicate that the students of today not only are accustomed to computers but also are unfamiliar with writing by hand. Furthermore this study, like previous studies, did not show any statistic proof of a correlation between a specific writing tool and the quality of the written text. Hence it did not support the opinion that the students of today have a disadvantage when they have to write their national test by hand. On the other hand the study indicated that such disadvantage still could be the fact for some individuals. Three of the participants took part in the third part of the study where they produced two more texts; one by hand and the other on computer. Their writing processes were recorded and the analyses indicate an individual variation in whether the writing tool had an effect on the writing process and quality of texts. / Syftet med min undersökning är att undersöka om och i så fall hur gymnasieelevers skrivprocesser och texter påverkas av om de skriver för hand eller på dator, men också att jämföra en eventuell påverkan med den som har konstaterats för tidigare generationer av datoranvändare. Bakgrundsenkäten i den första delundersökningen visade att två tredjedelar av de 67 elever trodde att de skulle ha skrivit bättre texter på det nationella provet i svenska om de hade fått använda dator. I den andra delundersökningen medverkade fjorton av gymnasieeleverna genom att skriva två texter, en för hand och en på dator. Ett resultat som skilde sig från dem i de tidigare studier jag jämförde med var att deltagarna skrev snabbare och under kortare tid när de använde dator. Resultatet tyder på att dagens gymnasieelever inte bara är datorvana utan kanske också ovana att skriva för hand. I likhet med tidigare undersökningar visade delundersökningen inte en statistiskt signifikant kvalitetsskillnad mellan deltagarnas datorskrivna och handskrivna texter. Gymnasieelevernas farhågor om att textkvaliteten skulle ha försämrats av att de tvingades skriva det nationella provet för hand fick därmed inget stöd. Samtidigt visade studien att för enskilda individer skulle det faktiskt kunna förhålla sig så. Tre av deltagarna medverkade även i den tredje delundersökningen, där deras skrivprocesser dokumenterades i samband med att de skrev ytterligare en text på dator och en för hand. Resultatet av den andra delundersökningen pekar mot att skrivverktygets påverkan på skrivprocessen och även på texternas kvalitet skulle kunna variera från person till person.

The Swedish government has decided to add programming to the Swedish curriculum to strengthen students’ digital skills. The teachers who will teach programming do not always know programming themselves. Because of that, KTH Royal Institute of Technology researchers are planning to start an initiative of creating a Massive Open Online Course (MOOC) in fundamental programming in Swedish for those teachers. Interpreting error messages given by the compiler is one problem with learning programming. An aim of this study is to lower that threshold. The study seeks to identify common misconceptions about programming among novice programmers in order to design a static analyser that investigates code written by students and provides formative feedback to help students in their own learning process. The study combines the constructivist theory of learning with views about formative assessment in order to automate the process that is usually done by a teacher or teaching assistant when assessing code. A phenomenographic study is done in order to identify teachers’ perceptions of common misconceptions about programming by interviewing five active teachers at KTH. The results of that study are used to construct code examples that correspond to these misconceptions. Those results lead to the design and implementation of a software that detects these problems in code. That software is evaluated using a larger set of test data, consisting of 77 errors divided into five larger programs, inserted by independent individuals. From the initial study, five categories of misconceptions are given. Of the 77 errors, the majority are correctly positioned and almost all are given a good hint about the position. About a quarter of the errors are parse errors, which never reach the analysing part of the software that demands the program to be parsable. The study shows that we have succeeded both in designing and implementing a software that detects the identified misconceptions with good results. In the context of a MOOC, the software might require an extension with a more advanced parser and also dynamic analysis to be able to test the correctness of the students’ programs. The software is limited to handle the language Javascriptish, which is a subset of JavaScript. / För att stärka den digitala kompetensen bland svenska grundskole och gymnasieelever har programmering lagts in i läroplanen. De lärare som är tänkta att hålla i denna programmeringsundervisning har själva inte alltid tillräckliga kunskaper i programmering, varpå ett initiativ för att hålla en storskalig, öppen och internetbaserad kurs (MOOC) på svenska har startats av forskare på Kungliga Tekniska Högskolan (KTH). En av svårigheterna med att lära sig programmering är att förstå meddelandena som kompilatorn ger. Ett mål med denna studie är att sänka denna tröskel för studenten. Denna studie ämnar identifiera vanliga missuppfattningar om programmering hos nybörjare, för att designa en programvara som utför statisk analys av kod skriven av studenter och därefter ge återkoppling kring dessa missuppfattningar. Studien kombinerar den konstruktivistiska teorin om lärande med tankar om formativ bedömning för att automatisera den process som vanligtvis görs av en lärare eller lärarassistent vid bedömning av kod. En fenomenografisk studie görs för att identifiera lärares uppfattningar om vanliga missuppfattningar kring programmering genom att intervjua fem verksamma lärare på KTH. Resultatet från den studien används sedan för att konstruera kodexempel som belyser de identifierade missuppfattningarna. Därefter designas och implementeras en mjukvara som sedan evalueras genom att analysera totalt 77 fel, konstruerade av oberoende individer, uppdelade på fem större program. Den initiala studien resulterar i fem olika kategorier av missuppfattningar. Av de 77 evaluerade felen ger majoriteten en korrekt positionsangivelse och nästan alla ger en god indikation över var felet ligger. Omkring en fjärdedel av felen är parsningsfel, vilka aldrig når huvudmjukvaran som kräver att programmet är parsningsbart. Studien visar att vi lyckas designa och implementera en programvara som med goda resultat upptäcker vanliga missuppfattningar kring programmering hos nybörjare, baserat på det teoretiska ramverket. I kontexten av en kurs på internet kan programvaran behöva utvecklas med en mer avancerad syntaxanalys (eng. parser) samt lägga till dynamisk analys av program för att även kunna testa programmens korrekthet. Programvaran är begränsad till att analysera kod skriven i språket Javascriptish, vilken är en delmängd till JavaScript.