Syftet med studien är att få inblick i hur några matematik- och speciallärare på ”entill- en” skolor arbetar med digitala verktyg i matematikundervisningen samt få ta del av några elevers synpunkter. Studien är en kvalitativ studie med ett sociokulturellt perspektiv på lärande samt ett dilemmaperspektiv på specialpedagogik. Metoddesignen har varit halvstrukturerade intervjuer som därefter analyserats och grupperats i fem teman: digitala verktyg används som passiva resurser, digitala verktyg används som aktiva resurser, digitala verktyg används som kollaborativa resurser, digitala verktyg - möjligheter och begränsningar samt digitala verktyg och kompetens. Resultatet visar att det finns stora skillnader mellan hur lärare och elever nyttjar de digitala verktygen, kompetens och förmåga att se möjligheter i undervisningen. Främst används de digitala verktygen passivt som inte inkluderar ett samarbete med andra eller kreativt skapande. Slutsatser är att lärarna behöver och vill ha kompetensutbildning samt praktiknära forskning med konkreta exempel på nyttjande av digitala verktyg.

No description available.

Abstrakt: Vi lever i ett samhälle där informations- och kommunikationsteknik (IKT) förkommer både i skolan och i vardagslivet. Samhället kräver av barn och ungdomar att de är förberedda inför hanteringen av IKT när de kommer ut i yrkeslivet. Detta innebär att lärarna i dagens skola behöver tillgång till IKT för att använda den som ett pedagogiskt verktyg i sin undervisning. Men frågan är hur stor erfarenhet och möjligheter läraren har kring IKT i sin undervisning. Syftet med detta arbete har varit att undersöka hur lärare resonerar kring IKT i skolan för att strukturera undervisningen. Vi ville veta vilken syn läraren har på IKT och dess användning och påverkan i undervisningen. Vi har valt att utgå från den kvalitativa metoden, där vi har observerat både lärare och elever samt intervjuat lärarna och en personal från Skoldatateket. Resultatet av undersökningen visade en positiv syn kring användningen av IKT i skolan. Däremot förekommer det även osäkerhet kring lärarens roll angående hur de skulle anpassa IKT till undervisning. Slutsatsen i vår studie pekar på att läraren använder digitala verktyg i undervisningen trots att de saknar erfarenhet och kunskap.

Syftet med studien är att bidra med kunskap om hur några förskollärare uppfattar sina sätt att erbjuda barn utrymme att uttrycka sig med hjälp av digitala medier. Forskningsintresset har sitt fokus på barns delaktighet och möjlighet att skapa mening i kommunikation i förskolan. Våra frågeställningar som ska hjälpa oss att nå fram till vårt syfte är: • Hur uppfattar några förskollärare sina sätt att erbjuda barn digitala medier att uttrycka sig genom? • Hur uppfattar några förskollärare barns möjlighet att skapa mening i kommunikation genom att använda digitala medier?  Studien är en kvalitativ undersökning där intervjuer gjorts med sex förskollärare på sex olika förskolor. Vi har utgått från socialsemiotiken som teoretiskt ramverk. Socialsemiotik handlar om hur människor på ett eller annat sätt använder sin kunskap i kommunikation och kombinerar det med olika semiotiska resurser så som bild, gester text eller tal i interaktion med andra individer. Läran om tecken och hur de skapas och kopplas samman i olika medier kallas för semiotik. Begreppen som vi har i teroin är: Kommunikation, Teckenskapande, Multimodalitet och Meningsskapande Vi tolkar att dessa begrepp samstämmer med vårt syfte eftersom digitala medier kan  användas i relation till kommunikation. Förhållandet mellan kommunikation och digitala medier har sin utgångspunkt i  multimodalitet och teckenskapande. Studiens resultat visar att surfplattan är det digitala verktyget som främst erbjuds av förskollärare, att låta barnen uttrycka sig med hjälp av i verksamheten. Samtliga förskollärare uppmärksammar pedagogisk dokumentation i samtalet kring digitala medier, som ett hjälpmedel för barnen till kommunikation och meningsskapande. I samtalet kring pedagogisk dokumentation uttrycker förskollärarna att barnen kan göras delaktiga i verksamheten med hjälp utav digitala medier. I digitala medier finns funktioner som kan medverka till att barnen kan uttrycka sig. I pedagogisk dokumentation kan barn använda sig av exempelvis surfplattans olika uttrycksätt som bild, film och tecken och därigenom göras delaktiga i verksamheten genom att vara med och filma, påverka och ge uttryck för vad som är bra och vad som brister i verksamheten. Att ges förutsättningar att bli delaktig i verksamheten genom digitala medier kan bidra till att barn skapar mening i kommunikation. Förskollärarna uppmärksammar inte bara fördelar med digitala medier utan de nämner också ett antal hinder som försvårar arbetet med digitala medier i verksamheten. Ett av de hinder som förskollärarna nämner är att de har en tendens att ta fram surfplattan som en ”barnvakt” när det till exempel är stökigt i verksamheten. Förskollärarna påpekar att detta förhållningssätt hör ihop med att de har för lite utbildning kring hur man använder digitala medier som ett pedagogiskt verktyg i verksamheten. Studien visar att samtliga förskollärare ser digitala medier som betydelsefullt för barnen i verksamheten. Digitala medier är därför inget förskollärarna vill bortse från i den pedagogiska praktiken, men däremot önskar förskollärarna mer utbildning och kompetens kring hanterandet av digitala medier för att kunna använda det som ett pedagogiskt hjälpmedel i verksamheten.

Denna uppsats är en intervjustudie där fem musiklärare på högstadiet beskriver och reflekterar kring sin undervisning där digitala verktyg har använts i samband med musikskapande eller inspelning. Studien tar även upp de problem och fördelar med digitala verktyg som lärarna berättar att de har upplevt i samband med undervisningen. Resultaten visade att många av lärarna använde liknande arbetssätt som kretsade kring användandet av programvaran garageband och det loop-bibliotek som medföljer i programmet. Inspelning användes främst för att dokumentera elevers färdiga kompositioner i samband med musikskapande. De mest förekommande problem som beskrevs var kopplade till tid och tillgänglig utrustning. Som fördelar nämns ökat intresse och motivation hos elever, och de möjligheter som digitala verktyg medför till de elever som inte behärskar instrument.

IKT och digitala redskap är något som ständigt förändras, utvecklas och blir en allt större del av undervisningen i den svenska skolan. Syftet med studien är att undersöka hur IKT används i undervisningen och hur eleverna ser på användningen av IKT, både fördelar och nackdelar. I studien används en kvantitativ metod i form av enkätundersökning med små inslag av kvalitativa frågor som vi lät 83 elever besvara. Eleverna går på högstadiet eller gymnasiet i södra Sverige. I resultatet presenteras hur IKT används i skolan, vilka fördelar och nackdelar IKT har enligt de tillfrågade eleverna. Resultatet visar att det man kan kalla traditionell undervisning fortfarande är i majoritet men att en hel del områden vad beträffar digitala redskap är på framfart och troligtvis kommer att ta över om något år. Resultatet visar att elevers inställning är övervägande positiv till användningen av IKT. Det visar dock också att elever upplever att det finns nackdelar i form av mobbning och distraktionsmoment med digitala redskap inom IKT i skolvärlden.

Läroplanen för förskolan reviderades år 2010. I den reviderade läroplanen förändrades en del av innehållet. Med den förändringen kan man anta att den reviderade läroplanen la större betoning av vikten att främja barns utveckling och lärande. Barns språkutveckling är av stor betydelse i de yngre åldrarna då språk är ett grundläggande verktyg för allt lärande. Det är i samtal och samspel med andra som en stor del av barns språk utvecklas. Man kan se att barns språkliga och kommunikativa utveckling bör främjas med hjälp av digitala resurser. Tidigare forskning har till stor del fokus på barns språkutveckling men det finns även forskning om barn och digitala resurser. Syftet med arbetet är att visa konkreta exempel på språkstimulerande övningar där digitala lärresurser används som metod. Syftet med arbetet är också att inspirera till hur man i förskolan kan arbeta med ett av de 22 strävansmålen inom området Utveckling och lärande i läroplanen. Det strävansmål handboken utgår ifrån är: ”Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar nyanserat talspråk, ordförråd och begrepp samt sin förmåga att leka med ord, berätta, uttrycka tankar, ställa frågor, argumentera och kommunicera med andra” (Skolverket 98/10:10). Innan produktutformning utfördes en undersökning där vi samlade på oss kunskaper inom området. Undersökningen var även grunden för insamlingen av språkstimulerande övningar. Vi skapade övningar där språket stimulerades med hjälp av digitala lärresurser. Desgingen utformades efter kriterierna tydlig, lättläst och tilltalande. En prototyp av handboken lämnades till två förskollärare i Visby för utvärdering. Syftet var att skapa en bild av utomståendes intryck på handbokens relevans. Resultatet visar att handboken tas emot olika i verksamheten beroende på barnsyn, kunskapssyn och omgivningens förutsättningar. Resultatet av handboken blev 25 språkstimulerande övningar där instruktionerna presenterades steg för steg med en didaktisk utgångspunkt. Handboken resulterade i 62 sidor med text och bild.

Diss. Luleå : Luleå tekniska univ., 2007.

Syftet med studien var att synliggöra förskollärares olika erfarenheter av att arbeta med lärplattan utifrån ett ämnesdidaktiskt perspektiv. Studien utgick ifrån den sociokulturella teorin och i studien användes en kvalitativ metod där semistrukturerade intervjuer genomfördes med åtta förskollärare från fem olika förskolor. Resultatet visade att lärplattan till störst del användes som ett dokumentations- och reflektionsverktyg tillsammans med barnen. De flesta förskollärare upplevde att de behövde mer fortbildning inom IKT för att kunna använda lärplattan utifrån ett ämnesdidaktiskt perspektiv. Språk, matematik och naturvetenskap var de ämnen som förskollärarna arbetade mest kring med lärplattan som komplement. I vår slutsats framkom det att förskollärare behövde goda ämnesdidaktiska kunskaper och god kompetens inom IKT för att kunna använda lärplattan som ett pedagogiskt verktyg i arbetet med läroplanens olika ämnesområden.

Studien är gjord med syftetatt undersöka hur lärare som har fått in fler digitala verktyg i klassrummet de senaste åren förhåller sig till den ökade digitaliseringen samt hur denna påverkar undervisningen av media literacy-kompetenser i skolan. Utifrån syftet valdes följande tre forskningsfrågor ut: (1) Vilka media literacy-kompetenser arbetar lärare med i skolans undervisning? (2) På vilka sätt arbetar lärarna för att utveckla elevers media literacy-kompetenser? (3) Hur upplever lärare att tillgång till digitala verktyg påverkar undervisningen av media literacy-kompetenser? Studien har det sociokulturella perspektivet om lärande och pragmatismen som grund. Studien är en kvalitativ studie utförd genom fokusgruppsintervjuer med totalt åtta lärare på två skolor. Resultaten visar att lärarna undervisar om alla de sex media literacy-kompetenserna som är riktade mot elever och att de undervisar om media literacy-kompetenserna i alla ämnen. Resultaten visar också att lärarnas undervisning ofta tar en utgångspunkt i undervisningstillfällen om källkritik men att lärarna ofta får undervisa om media literacy-kompetenser utanför den planerade undervisningen när eleverna ställer frågor som rör elevernas ”liv på Internet”. Resultaten visar även att lärarna anser att de digitala verktygen kan göra elevernas lärande mer lustfyllt. Resultaten visar också att lärarna känner en viss osäkerhet om hur de ska använda de digitala verktygens hård- och mjukvara och om att inte ha fått tillräckligt med utbildning som kan relateras till media literacy-kompetenser. Slutsatsen av den här studien är att det behövs kontinuerlig utbildning som kan relateras till media literacy-kompetenserna för lärarna för att både undervisa eleverna efter deras egna erfarenheter och för att skapa ett intresse för media literacy hos eleverna och en förmåga att hantera förändringar. / This study is done with the purpose to examine how teachers that in recent year have got more digital tools in the classroom relate to the increased digitalization and how this effect the teaching of media literacy skills in school. From this purpose three questions have been chosen: 1) Which media literacy skills are taught by teachers in school? (2) How do teachers work to develop students’ media literacy skills? (3) How do teachers experience that access to digital tools affect the teaching of media literacy skills? The study is grounded in the social cultural theory of learning and pragmatism. This study is a qualitative study that is done with focus group interviews. The results show that teachers teach about all the six media literacy skills that is directed to students and that the teachers teach about media literacy skills in all the schools subjects. The results also show that teachers often outsets from criticism of the sources in their teaching but also that the teachers often must teach impromptu when the students ask questions about the students “life on the Internet”. The results also show that teacher believes that digital tools can make the students’ learning more joyful. The results’ also show the teachers feels a bit insecure about how they should use the digital tools hard and software and about the feeling that they have not got enough education that can be related to media literacy skills. The conclusion of this study is that a continuous education that can be related to media literacy competences is important for the teachers so that teachers can use the students’ experiences in class and to create a student interest in media literacy and an ability to handle changes.