Tekniken expanderar på olika sätt inom skola och utbildning i den digitala tidsåldern. Ett uttryck för detta är så kallade 1:1-lösningar, det vill säga tekniklösningar där varje elev har sin egen dator. Det anstår forskningen att klargöra hur tekniken bör integreras i undervisningen för att på bästa sätt främja elevernas lärande, vilket torde vara särskilt angeläget nu då det ännu inte är vederhäftigt belagt att digitala verktyg faktiskt har en potential att främja elevers lärande. Denna fallstudie utgör formen av ett förslag på hur tekniken kan integreras i undervisningen för att främja elevers lärande i 1:1-lösningar. Genom en fenomenologiskt inspirerad ansats fokuseras gymnasieelevers upplevelser av ett digitalt verktyg, lärplattformen Socrative. Centrala frågeställningar är hur Socrative kan fungera som ett stöd för elever i deras lärande och hur detta verktyg kan påverka elevers motivation. Studien har därtill ett deliberativt perspektiv i det att fokus ägnas Socratives potential att främja deliberativa samtal. Studien visar att Socrative har ett flertal effekter som torde framstå som önskvärda i undervisningssammanhang. Arbetsron i lärosalarna tycks bli bättre än vad som tidigare framgått i 1:1-studier. Socrative kan synliggöra lärande, både för lärare och elev, vilket verkar stimulera formativa processer och utveckling av fördjupade kunskaper. Lärandet upplevs som mer lustfyllt när Socrative används, vilket verkar ha positiv betydelse för elevers studiemotivation. Därtill visar studien hur Socrative kan främja deliberativa samtal som utvecklar elevers demokratiska kompetenser och fördjupar deras kunskaper. Det återstår emellertid mycket att undersöka inom detta forskningsområde. Särskilt gäller detta kopplingen mellan lärares praktik och forskning om digitala verktyg i undervisning. Dessutom förefaller det vanskligt att mäta effekterna som Socrative har på elevers lärande. Testkulturer har blivit allt starkare med fokus på mätbar kunskap samtidigt som samtal har fått en central plats i skolans styrdokument. Diskussionen om deliberativa samtal och Socrative tangerar därför diskussionen om svårigheten att mäta kunskap som utvecklas i samspel mellan elever.

Följande undersökning berör sångpedagogers förhållningssätt till digitala verktyg i undervisningen på gymnasiet. Metoden har varit kvalitativa strukturerade intervjuer med tre verksamma lärare på olika gymnasier i Stockholm. Syftet med undersökningen är att ta reda på om och i vilken utsträckning digitala verktyg används i den enskilda sångundervisningen på gymnasiets estetiska program. Vidare lyfts lärarens fördelar och nackdelar fram, men även hur lärarna ser på elevens användande av de digitala verktygen. Som utgångspunkt i studien nämner jag digitaliseringen som tidsfenomen där konstarterna står i beroende. Vidare ställs sjungandet i kontrast till digitaliserad elektronik, där frågan om framtidens sångundervisning får svar.

No description available.

Idag lever vi i ett samhälle där teknologi och digitala medier utvecklats och i och med dettillgänglig för barn redan vid tidig ålder. Rådande teknikutveckling har gjort att mångaförskolor har börjat använda sig av den nya tekniken. Surfplattor benämns i denna miljölärplattor. Tanken är att de digitala verktygen skall användas i ett pedagogiskt syfte för attfrämja barns lärande. Vårt syfte är att undersöka hur förskollärares förhållningssätt påverkarbarns möjligheter till språkutveckling genom användning av digitala verktyg, samt på vilketsätt digitala verktyg främjar barns språkutveckling.Vår studie bygger på både den sociokulturella teorin och perspektiv som belyser att barn lärsig av varandra genom socialisering, och att samspel och förutsättningar som omgivningenerbjuder är viktiga delar i lärandet och utvecklingen hos barn. I studien används en kvalitativmetod för att undersöka vårt syfte, både observationer och intervjuer används för datainsamling för att ge resultatet mer trovärdighet. Studien genomförs i två olika förskolor somtillhör två olika kommuner, och som arbetar aktivt med digitala verktyg i verksamheten.Resultatet visar att förskollärarna förhåller sig olika till användning av digitala verktygberoende på vad de har för erfarenheter, intresse och kompetens. Studien visar vidare på attdigitala verktyg erbjuder bättre möjligheter för språkutveckling hos barn, där stödet frånförskolläraren och samspelet och diskussionen med andra kan främja och utveckla lärandetoch barns språkliga medvetenhet. Även förskollärares kompetens har stor betydelse för att fåbättre vägledning för barns språkutveckling och lärande, därför är det viktigt att förskollärarenär uppdaterad på tekniken. En central slutsats är att valet av digitala verktyg med tillhörandeapplikationer är betydelsefullt för att barns lärande skall bli meningsfullt och lekfullt.Förskollärarnas förhållningssätt, förutsättningar som barn erbjuds, valet av digitala verktygoch applikationerna bildar en helhet för lärandet och språkutvecklingen hos barn. Med andraord, digitala verktyg är inte ett pedagogiskt läromedel i verksamheten om det inte används påett medvetet och korrekt sätt.

Syfte: Byggbranschen har länge tampats med ett stort antal byggfel av olika slag. Ett sätt för att höja kvalitetssäkringen och minimera fel är erfarenhetsåterföring. Dock sägs det att byggandets mest eftersatta område är just erfarenhetsåterföring. Brist på effektiv metod för insamling och lagring av kunskap samt låg prioritering gör att det inte genomförs. Användandet av datorer och IT-stöd ökar succesivt i byggbranschen men branschen har problem med implementeringen. Det finns en ovilja till förändring som kan medföra att inställningen blir dålig. Teknologin utnyttjas inte fullt ut ännu utan traditionella manuella arbetssätt används fortfarande. Målet med examensarbetet var därför att ta reda på hur erfarenhetsåterföringen kan förbättras i produktionen hos en industriell hustillverkare, med hjälp av digitala hjälpmedel. Metod: En studie har genomförts på ett företag där kvalitativ data har samlats in. Den huvudsakliga metod som använts är intervjuer med anställda på företaget. Teori har samlats in genom litteraturstudier och en observationsblankett skapades. Denna användes i produktionen för att sedan användas vid intervjuerna. Resultat: Undersökningen visade att tidsbrist, motivation och ambition är viktiga faktorer som påverkar återföringen. Anställda saknar tid och motivation och saknar snabba resultat eller belöning från arbetet med återföringen. Ofta saknas effektiv metod för att samla in och lagra kunskap inom organisationen. Det saknas också någon som arbetar specifikt med erfarenhetsåterföringen. Användningen av digitala verktyg har förbättrat kommunikationen mellan aktörerna, men ändå föredrar inte alla att använda digitala verktyg i arbetet. De digitala systemen som används är bristfälliga och tidskrävande. Observationsblanketterna upplevdes positiva men visade på att det tar tid att få in nya rutiner och arbetssätt. Konsekvenser: För att förbättra erfarenhetsåterföringen med hjälp av digitala verktyg är det viktigt att metoden för insamlingen är lättare att göra på digitala verktyg än att göra på vanligt papper, annars kan det bidra till att det inte görs. Därför är systemet en av de viktigaste aspekterna. En förändring av arbetssätt och rutiner är nödvändig, tid behöver avsättas dagligen. Slutligen behövs någon ansvarig som bearbetar insamlad information och som gör återföringen användbar för att återföringen ska komma till nytta. En attitydförändring behövs för att branschen i framtiden ska kunna nyttja erfarenhetsåterföring och digitala verktyg. Begränsningar: Arbetet är begränsat av det faktum att endast ett företag har studerats. Studien tar endast hänsyn till åsikter från de medverkande respondenterna från samma företag. Det undersökta företaget använder sig endast av läsplattor som ett verktyg för att undvika att skriva ut ritningar, deras system är begränsat och täcker därför inte en helhet av hur digitala verktyg kan användas.

Det blir allt viktigare att blivande lärare ges möjlighet att tillägna sig kunskap inom IKT (Informations- och kommunikationsteknik) och digitala medier. Inte minst lyfts detta fram av internationella organisationer som OECD och EU (se avsnitt 2.1) samt av Skolverket i Sverige som i sin vision inför 2022 (Skolverket, 2016) poängterar elevers framtida utbildning i digital teknik. Denna studie har försökt ge en fördjupad bild av den kunskap blivande lärare ges möjlighet att tillägna sig inom IKT på mellanstadielärarutbildningen vid Uppsala universitet.   Tidigare forskning har visat att det finns stora brister i hur man ser på användningen av IKT, att det ofta endast handlar om hur man använder tekniken och att ett didaktisk perspektiv på IKT-användning sällan lyfts fram. Genom att kvantitaiv granska samtliga kursplaner och därtill kvalitativt intervjua de berörda studenterna försöker studien utreda hur IKT-utbildningen ser ut på Uppsala universitets mellanstadielärarutbildning.   I studien ställs två huvudfrågor: Hur ges studenterna möjlighet att tillägna sig didaktiska kunskaper inom IKT? Hur får studenterna möta olika IKT-verktyg anpassade för de stadier som studenterna senare skall undervisa i?     All data har analyserats och diskuterats utefter Krusmviks (2008, 2011) modell för pedagogisk digital kompetens. En modell som ger en bred bild av paraplybegreppet IKT och tar upp såväl användningen av tekniken som den didaktiska kunskapen gällande IKT.   Resultaten visar att den IKT-undervisning som ges ofta är bristfällig, att IKT-utbildningen, precis som tidigare forskare visat, ofta berör endast handhavandet av teknik och inte didaktisk kunskap samt att det finn en diskrepans mellan kursmålen och den faktiska, upplevda utbildningen. I studiens slutsats ges därför förslag på vidare forskningsområden och möjliga ändringar som skulle kunna resultera i en bättre IKT-utbildning för Uppsalas mellanstadielärare och i längden en mer adekvat utbildning för Sveriges mellanstadieelever.

Interaktiva skrivtavlor (IST) finns i många svenska skolor och används som ett lektionsverktyg inom olika ämnen. Syftet med denna studie har varit att undersöka på vilket sätt IST används i matematikundervisningen för elever i F-3, samt vilken klassrumsaktivitet användningssättet leder till. För att besvara studiens frågeställning har en systematisk litteraturstudie genomförts vilket innebär att tidigare relevant forskning har sökts, granskats och analyserats. Resultaten visar att IST ger lärare möjlighet att utveckla sin matematikundervisning och har kapacitet att förstärka elevernas lärande. Dock används den ofta ”för användandets skull” då exempelvis som presentationsverktyg eller för att väcka elevers intresse, trots dess potential till så mycket mer. Resultaten visar även att förutsättningen för att kunna utnyttja IST till sin fulla rätt kräver lärare som har ämneskunskap, pedagogisk kunskap samt teknisk kunskap. Dessa kompetenser, såväl var för sig som i samverkan med varandra, behövs för att lärare ska kunna använda IST i matematikundervisningen på ett sätt som främjar elevernas engagemang och lärande. / <p>Matematik</p>

Denna studie syftar till att utifrån aktuell forskning få kunskap om hur digitala verktyg och framförallt surfplattor/iPads används i matematikundervisning för årskurs f-3, med avseendet att stimulera och motivera elevers lärande i matematik och möjlighet till interaktion. För att besvara studiens frågeställning har en systematisk litteraturstudie genomförts för att finna relevant forskning inom studiens område, fynden har sedan granskats genom en innehållsanalys. Resultatet av denna litteraturstudie visar att det visuella uttrycket som digitala verktyg erbjuder lockar och engagerar elever. Samtidigt framkommer att det matematiska innehållet ibland får stå tillbaka för den visuella upplevelsen. Det tydliggörs att utmanande spel eller spel med inbyggt matematiskt innehåll är de spel som motiverar och engagerar elever och som får elever att använda svårare matematiska strategier. I litteraturstudiens resultat synliggörs dock att de flesta appar eller programvaror saknar samarbete mellan elever. / <p>Matematik</p>

Litteraturstudien behandlar elevnära, multimodala texter i undervisning. Syftet med litteraturstudien är att belysa hur undervisning med olika multimodala elevnära texter påverkar elevers läs-och skrivutveckling. Frågeställningarna som kommer att besvaras är:  Vilka möjligheter erbjuder elevnära multimodala texter för att utveckla elevers läs-och skrivförmåga?  Och på vilka sätt kan elevnära multimodala texter utgöra ett hinder för elevers läs-och skrivutveckling? Litteraturstudien bygger på nationell och internationell forskning om hur elevers läs-och skrivutveckling påverkas av arbete med multimodala texter. Studien behandlar 6 stycken doktorsavhandlingar och 9 vetenskapliga artiklar. Komparativ analysstrategi har använts som metod för att göra en jämförande analys. Resultatet visar att multimodala elevnära texter i undervisningen bidrar till att elever får användning av sina förkunskaper om populärkultur och att tillgången till autentiska mottagare gör att eleverna anpassar sitt textinnehåll efter mottagare. Vidare visar resultatet även att tillgången till bilder kan bidra till ökad läsförståelse men även till distraktion om utformningen är bristfällig. I resultatet framkommer det även att bedömningen av multimodala texter är något som behöver utvecklas eftersom modaliteter som ljud och bild knappt blir bedömda i elevernas multimodala texter. Slutligen visar resultatet även att multimodala E-böcker bidrar till ökad motivation och att elever läser längre stycken.

Syftet med studien var att synliggöra och identifiera hur verksamma fritidslärare förhåller sig till samt arbetar med digitala verktyg och sociala medier. Vidare så var syftet även att synliggöra vilka effekter som fritidslärarna anser att dessa verktyg och medier kan ha på elevernas lärande.  Den metod som använts till studien har varit forskningsintervjuer, detta för att ta reda på hur det valda ämnet, digitala verktyg och sociala medier, tolkas och förstås utifrån de intervjuades egna perspektiv. Studien bygger på intervjuer gjorda på fem fritidshem med fem olika fritidslärare.   Det resultat som framkommit har varit att de flesta av de intervjuade fritidslärarna har ställt sig positivt till digitala verktyg och sociala medier inom den pedagogiska verksamheten. De anser att elevernas sociala kompetens utvecklas, att eleverna inkluderas i varandras lärande samt att lärandet blir roligare via dessa verktyg och medier. Men det har även nämnts vissa negativa effekter av dessa digitala verktyg och sociala medier. Att eleverna kan bli exkluderade från övriga elevgruppen om hen inte har tillgång till dessa verktyg och medier. En fritidslärare nämnde även att dessa verktyg och medier kan framkalla negativt beteende, främst hos pojkar i form av bråk och slagsmål.