Syftet med studien är att undersöka hur två bildlärare på högstadiet använder sig av digitala resurser i sin didaktiska praktik i ämnet bild. Genom semistrukturerad intervju samlade vi in material från bildlärarna på två olika högstadieskolor. Detta transkriberades och delades in under rubriker framtagna från intervjuguiden. Resultatet visar att lärarna använder sig av digitala resurser i ganska hög grad. De hämtar material på nätet, använder sig av skolans virtuella lärplattform, spelar in en del lektioner som de delar med eleverna tillsammans med annat digitalt material. På grund av tidsbrist och annat var det dock svårt att använda digitala resurser i så stor utsträckning som de skulle vilja, vilket främst är i själva undervisningen (realiseringsfasen). Tekniken ses ibland som ett frustrationsmoment, då den inte alltid vill samarbeta med lärarens önskemål. Trots detta finns ändå ett intresse hos lärarna att arbeta mer digitalt. Det är en god idé att ge lärarna mer tid till att utveckla sin digitala kompetens, då det är en investering i vårt alltmer digitala samhälle.

Studien syftar till att undersöka vilka diskurser som visar sig i förskollärarnas berättelser gällande digitala verktyg och yngre barns lärande och utveckling. Studiens teoretiska utgångspunkt är ett socialkonstruktionistiskt perspektiv och metodologin utgår från det diskursanalytiska fältet med inriktning på diskurspsykologi. Empirin har insamlats genom tre ostrukturerade intervjuer med tre verksamma förskollärare i förskolan. I studiens resultat urskiljs fyra teman och tre diskurser: förskollärarens positionering, det gemensamt lärande och bristande tillgänglighet.  Resultatet visar att förskollärare upplever sig själva som dåliga när det gäller att synliggöra den digitala tekniken för barnen. Förskollärarna berättar kring hur de önskar att arbeta med digital teknik, vikten av att vara tillsammans synliggörs i förskollärarnas berättelser. Slutsatsen är således att förskollärarens attityd och förhållningssätt till digital teknik begränsar i vilken utsträckning de arbetar med digitala verktyg tillsammans med barnen. Samt att digitala verktyg blir pedagogiska när en kommunikation sker mellan förskollärare och barn om innehållet i det digitala verktyget.

Musikproduktion är ett relativt nytt utbildningsområde i skolväsendet. Detta faktum, i kombination med att arbetsredskapen är under ständig utveckling, kan tänkas medföra att det finns flera olika uppfattningar i fråga om hur utbildningen bör utformas. Syftet med den här uppsatsen är att söka uttolka hur gymnasielärare förhåller sig till musikproduktionskursernas innehåll och hur de utformar undervisningen, särskilt angående musikskapande och musikproducentrollen. De tre forskningsfrågor som står till grund för studien berör väsentliga förmågor i rollen som musikproducent, fundamentala arbetsmoment för en musikproducent samt hur lärare förhåller sig till kursplanen vad gäller musikskapande. I bakgrunden för undersökningen behandlas tidigare forskning kring kreativitet, Skolverkets riktlinjer för de två gymnasiekurserna i musikproduktion, musikskapande i undervisning, musikproducentens uppdrag och den ojämlika arbetsfördelningen mellan kvinnor och män när det kommer till musikproduktion. Studiens genomförande utgjordes av kvalitativa intervjuer med fyra gymnasielärare som undervisar i musikproduktion. Analysarbetet har gjorts med stöd av och hänsyn till framför allt det sociokulturella och kulturpsykologiska perspektivet samt en så kallad ad hoc-metod. Genusperspektivet som lyfts har granskats genom det sociokulturella synsättet som berättar att människans läroprocesser påverkas av hennes sociala och kulturella omgivning. Resultatet av undersökningen visar att samtliga fyra lärare tolkar musikskapande som en central del av musikproduktionsområdet och inkluderar momentet i sin undervisning på ett eller annat sätt, trots att skapande inte finns med i kursplanens direktiv för musikproduktionskurserna. Vidare indikerar studien att föreskrifter saknas även gällande en musikproducents primära arbetsuppgifter, därjämte att musikproduktion som utbildningsområde är en ojämnställd arena sett ur ett genusperspektiv.

The aim of this bachelor’s thesis is to gain insight into young adults’ reading practices with regard to the genres fantasy and science fiction as well as the motivations for these practices in a multimodal world where traditional and digital media and platforms exist side by side. Young adults’ attitudes to traditional and digital media and platforms are also investigated. The methods used in this study were semistructured interviews and qualitative content analysis. Eight young adults who all have an interest in at least one of the genres were interviewed. In the analysis, motivational theory is used where we distinguish between intrinsic and extrinsic motivational factors. Our results show that the informants in this study are mostly positive to both traditional and digital media and platforms. They appreciate the different attributes of various media and platforms and find that they contribute to the overall understanding and perception of the story. The informants tend to use several formats. Some of our informants describe their reading practices in terms of a circle where one media or platform might inspire the use of another. Our study also shows that it is usually intrinsic motivation that fuels the informants’ interest in the genres, although extrinsic factors sometimes initiate an interest. Extrinsic factors may also contribute to the continued development of interest inreading.

No description available.

Syftet med denna kvalitativa studien är att undersöka vilka kompetenser som matematiklärarna i årkurs 4–6 behöver för att kunna använda digitala verktyg i matematikundervisningen samt ta del av matematiklärarnas inställning till användandet av digitala verktyg. En semistrukturerad intervjumetod används för att få svar på frågeställningarna. Resultaten visar att digitala verktyget påverkar undervisningen på ett positivt sätt, eleverna blir delaktiga och engagerade i sitt lärande. Matematiklärarna uppfattar dessutom digitala verktyg som ett komplement till den klassiska undervisningen. De slutsatser som vi har kommit fram till är att matematiklärarna använder digitala verktyg för att skapa ett varierande arbetssätt i sina matematikundervisningar och ser digitala verktyget som ett hjälpmedel för att ge eleverna stöd i matematikundervisningen.

Denna studie undersöker vilka förutsättningar för digitalisering som finns inom digitalkompetens samt tillgång till digitala redskap och hur de används i olika förskolor. Detta är ett viktigt ämne att lyfta eftersom digitalisering blir allt mer vanligt i dagens samhälle. Syftet med denna studie är att skapa kunskap om digitalisering i förskolan. Detta genom att jämföra vilka digitala redskap förskollärarna beskriver att de har tillgång till och i vilket syfte de använder dem tillsammans med barnen på sin förskoleavdelning samt vilka kunskaper förskollärarna har och vilken fortbildning de erbjuds inom området digitala redskap. I den nya läroplanen för förskolan som börjar gälla i juli 2019 förstärks arbetet med digitalisering i förskolan, “Förskollärare ska ansvara för att varje barn får använda digitala verktyg på ett sätt som stimulerar utveckling och lärande” (Lpfö 18, s.15). Studien är kvalitativ samt kvantitativ och utgår från det designteoretiska synsättet med self report som metod. Self report innebär enligt Davidsson (2007) att respondenterna får svara på frågor skriftligt och sedan analyseras svaren. Urvalet är tio pedagoger med förskollärarutbildning på nio olika förskolor varav tio olika avdelningar i fyra olika kommuner samt både privata och kommunala förskolor. Resultatet visar att alla förskolorna i studien har tillgång till digitala redskap men att det skiljer sig åt mellan förskolorna hur många redskap de har. De digitala redskapen ses som användbara eftersom de går att individanpassa och följa varje barns enskilda lärande och utveckling. Förskollärarna anser att det behöver synas att lärplattan är mer än bara spel och att de digitala redskapen är ett bra komplement till allt annat material som finns på förskolan. Lärplattan ses som ett bra hjälpmedel för att enkelt kunna ta tillvara på barnens frågor och tillsammans söka fakta. Det är förskollärarnas förutsättningar till kunskap och tillgångar samt tiden som är avgörande för hur det ska bli för barnens möjliga lärande inom digitala redskap.  Resultatet visar att endast i en av de fyra undersökta kommunerna finns en övergripande fortbildning för förskollärarna annars erbjuds inga större utbildningar eller fortbildningar på förskolorna. Det finns dock skillnader i om förskollärarna själva valt att söka kunskap inom området eller inte.

Vilken påverkan har digitala verktyg på elevers läs- och skrivutveckling? Vi har valt att uppmärksamma det här ämnet eftersom det är något som alltid kommer finnas med i vårt framtida yrke. Våra blivande elever kommer att möta olika digitala och multimodala texter. Som lärare behöver vi därför utveckla förståelse för hur vi kan lära om och med digitala verktyg i undervisningen. Syftet med kunskapsöversikten är att vinna förståelse för vad som kännetecknar forskningen om digitala verktyg för att stödja elevers läs- och skrivutveckling i grundskolan. Genom sökningar har vi funnit nio vetenskapliga artiklar som vi kartlagt i kunskapsöversikten. Kartläggningen gjordes genom att göra en övergripande beskrivning av artiklarnas syfte, metod och resultat. Det här gav oss en övergripande bild över forskningsområdet. Vidare beskrevsartiklarnas styrkor och svagheter utifrån deras metoder. Resultatet av vår analys relateras till våra frågeställningar som är följande: Hur kan digitala verktyg stödja elever läs- och skrivutveckling? Vilka metoder har visat sig vara gynnsamma i undervisningen? Finns det problem med användningen av digitala verktyg som metod i undervisningen? Det har i vår kartläggning framkommit att digitala verktyg gynnar undervisningen men de kan också skapa vissa hinder. Digitala verktyg kan bidra till elevers engagemang, fokus och motivation till skrivuppgifter. De kan även bidra till individanpassad undervisning och skapa mer tid för lärare att tillgodose elevers behov av stöttning. Hinder som kan uppstå är lärares brist på kunskap om digitala verktyg som metod i undervisningen.

Föreliggande studie utvärderar talsyntes som digitalt hjälpmedel i nyanlända gymnasieelevers textproduktion. Studien är uppdelad i två frågeställningar, som berör effektiviteten av talsyntes respektive användningen och upplevelsen av talsyntes. Den första frågan besvaras genom kvantitativ felanalys av elevtexter skrivna med respektive utan talsyntes. Den andra frågeställningen besvaras utifrån material som har insamlats genom fokusgruppintervju och observationer. Resultaten talar för att talsyntes kan ha stor potential i andraspråksundervisning. Den statistiska analysen påvisar att elevtexter skrivna med talsyntes innehåller en signifikant lägre felfrekvens än texter skrivna utan hjälpmedlet. Genom intervjun framgår att eleverna har en företrädelsevis positiv upplevelse av talsyntes och att den har en stöttande funktion i skrivarbetet. Resultatet av denna studie visar att talsyntes relativt enkelt kan upptas i en reell undervisningssituation och att elevernas individuella användning varierar.

Följande studie syftar till att undersöka arbetssätten gällande IKT samt hur detta kan skilja sig mellan fritidshem. Det kommer även undersökas om det finns samband mellan personligt intresse och användandet av IKT i undervisningen. Studiens syfte är att belysa på vilket sätt olika fritidshem skiljer sig när det gäller arbetet med IKT, utifrån en intervjustudie med pedagoger. För att genomföra denna studie kommer kvalitativ metod att användas med intervju som datainsamlingsmetod. Resultatet visar på att det är få likheter när det gäller arbetssätten mellan fritidshemmen, men också att skillnaderna i arbetssätten sticker ut desto mer även inom samma skola. Dessa skillnader ligger framförallt i hur fritidslärarna ser på IKT. På den ena skolan ser pedagogerna på IKT som ett sätt att lära ut pedagogiskt samtidigt som de använder det som rekreation för eleverna. Den andra skolan använder IKT enbart som ett pedagogiskt hjälpmedel. Det finns stora skillnader i kompetens, både mellan skolorna och inom ena skolan, men också att rektorns syn på kompetensutveckling uppfattas olika. Det framkom även att det personliga intresset är en avgörande faktor i hur mycket IKT används på fritidshemmet. På ena skolan tas det personliga intresset tillvara och används i undervisningen, medan det på andra skolan stannar det personliga intresset vid pedagogens egen användning snarare än att tas med i undervisningen. Ålder är också en faktor som spelar in i både användandet av IKT och i det personliga intresset. Detta då de äldre pedagogerna i studien ser att deras generation inte använde IKT som ett levande verktyg och att deras förkunskaper sätter stopp för en vidare utveckling inom ämnet.