In year 2000 the Swedish Public Service television started a new series of programmes named Mediemagasinet. The purpose was to expose the work of journalism through the eyes of a journalist. The programme showed different types of tasks and problems that have to do with journalistic reporting. The form of Mediemagasinet wasn’t anything new but the content was presented as the very first of its kind. The interesting part of the program was that it was journalists themselves doing the media critisism. Is that actually possible? And what does it look like? By using discourse analysis this study try to answer these questions by analyses of the presentations of the television programmes. What is at stake and how does the website of the program interact with the program itself? As a complement to the study there is an interview with the editor and the manager of the project that show their point of view, which are also a part of the media critical discourse that this essay examins. / Hösten 2000 startade Sveriges Television sitt program Mediemagasinet. Syfet var att journalister skulle granska sin egen kår, sina egna kollegor. Programmet tog upp olika ämnen och problem som kan uppstå i och med journalistisk rapportering. Formen var välkänd för tv-tittarna, medan innehållet presenterades som det första i sitt slag. Men vad händer när medlemmar av en yrkeskår granskar varandra? Är det överhuvudtaget möjligt? Genom ett diskursanalytiskt angreppssätt försöker denna uppsats svara på dessa frågor. Studien vilar på analyser av hur programmet presenteras av programledaren och vilka anspråk som görs i programmet. Även den hemsida som etablerades i samband med programmet integreras i analysen. Som komplement till studien gjordes även en deltagande observation vid ett inspelningstillfälle av Mediemagasinet. Då genomfördes även en intervju med redaktören och projektledaren för programmet. Deras åsikter och funderingar kring produktionen är även de en del av den mediekritiska diskurs som Mediemagasinet ingår i. Och det är denna diskurs och hur den skapas som undersöks i denna uppsats.

Soundclash is a phenomenon where groups within the culture of reggae music “battle” against each other, through strategies including both music and rhetoric. The social interaction in the clash exemplifies the scene hierarchy, in which the participants aim to position themselves as number one. This study includes empirical material from a competition within the Swedish scene, also distributed digitally via Internet sites. The analysis is based on discursive psychology, focusing on rhetoric and the construction of meaning. The thesis emphasize how different truth claims are made, which relate to social positions as well as places within the international community. / Soundclash är ett fenomen där grupper inom reggaescenen tävlar mot varandra genom musik och retoriska strategier. I sina tal förs olika argument fram, vilka syftar att positionera grupper högst upp i scenens hierarki. Materialet utgörs av en svensk tävling inom detta fält, vilken även distribuerats i digital form genom Internet. Uppsatsen utgår från ett diskurspsykologiskt perspektiv, där språklig praktik och meningsskapande står i fokus. Uppsatsen visar hur olika anspråk görs, vilka relaterar till olika sociala positioneringar, likväl som till en plats inom en större internationell gemenskap.

Title: The “reality” of violence: a study of how participants of the internet forum Familjeliv talk about domestic violence against women, with a discourse psychological approach. The purpose of this study was to examine how participants in the discussion forum Familjeliv reasoned and constructed the reality of men's violence against women in intimate relationships. The data used in the study comes from 20 discussion-threads on the forum where violence in intimate relationships has been discussed based on the participants' experiences, questions and findings. The data has then been analyzed on the basis of  discourse psychology and feminist theory. The focus of the analysis was to examine the language that the participants used. To do this, two analytical tools were used: positioning and interpretative repertoires. The result showed a variety of reasoning and constructions regarding the definition of violence, the responsibility of the women and men, and whether men's violence against women should be considered a social problem or not. The majority of the data that was  analyzed highlighted the woman's responsibility in the relationship, some of whom also saw it as both the man and the woman's responsibility while some left the entire responsibility to the man. The result also showed that men's violence against women is seen as a societal problem by many who participated in the discussions. At the same time, there were some who considered that men's violence against men was a major problem, and therefore thought that this problem should be given more attention than men's violence against women. In order to develop support efforts for women exposed to violence in intimate relationships, knowledge about the public's perception of the phenomenon is required. As a professional, this knowledge also increases the understanding of how exposed women are treated in everyday meetings with other individuals. / Syftet med föreliggande studie är att undersöka hur deltagare på diskussionsforumet Familjeliv talar om och konstruerar verkligheten kring mäns våld mot kvinnor i nära relationer. Materialet som använts i studien kommer från 20 diskussionstrådar på forumet där våld i nära relation har diskuterats utifrån deltagarnas erfarenheter, funderingar och konstateranden. Materialet har sedan analyserats utifrån en diskurspsykologisk ansats och feministisk teori. Analysens fokus låg på att undersöka språket som deltagarna använde sig av. För att göra detta användes två analysverktyg: positionering samt tolkningsrepertoarer. Resultatet visade på en variation av tal och konstruktioner gällande våldets definition, kvinnans respektive mannens ansvar samt om mäns våld mot kvinnor skulle ses som ett samhälleligt problem eller inte. Majoriteten av de trådar som analyserats belystes kvinnans ansvar i relationen, några av dem såg det även som både mannen och kvinnans ansvar medan vissa lade hela ansvaret på mannen. Resultatet visade även att mäns våld mot kvinnor ses som ett samhälleligt problem av många som deltog i trådarna. Samtidigt fanns det vissa som ansåg att mäns våld mot män var ett större problem och därför ansåg att det var något som borde få större uppmärksamhet än mäns våld mot kvinnor. För att kunna utveckla insatser för kvinnor utsatta för våld i nära relation krävs en kunskap kring allmänhetens uppfattning av fenomenet. Som professionell ökar denna kunskap även förståelsen för hur utsatta kvinnor blir bemötta i vardagliga möten med andra individer.

Denna flermetodiska studie har som syfte att undersöka hur ”barn i social utsatthet” tas upp i utbildningen. I studien har intervjuer med representanter från tio olika lärosäten, en webbenkätundersökning med yrkesverksamma på fritidshem och en innehållsanalys av lärosätens kurslitteratur använts. Intervjuerna har analyserats och tolkats utifrån ett barnrättsperspektiv med hjälp av diskurspsykologi och teorier om professionalisering, de-professionalisering och gränsarbete. Resultaten har utgått från tre teman: området ”barn i social utsatthet”, utbildningen idag och framtida behov inom utbildningen. Uttrycket ”barn i social utsatthet” innefattar många områden samt att anmälningar och utbildningens längd kan bidra till problematiska dilemman utifrån ett barnrättsperspektiv. I studiens slutsats kommer vi fram till att en diskussion rörande kunskaper om området ”barn i social utsatthet” behövs. En ny omarbetad, uppgraderad och mer omfattande Grundlärarutbildning med inriktning mot fritidshem skulle kunna leda till ett tydligare uppdrag och en gränsarbetande barnrättsprofession för allmänhetens bästa.

Syftet med denna studie är att identifiera sociala konstruktioner av 1-3 åringars ålder och kompetens, genom att analysera hur pedagoger porträtterar de yngsta barnen. Detta görs genom diskurspsykologisk analys av pedagogers uttalanden i samtal om omsorg och undervisning, utifrån studiens tre frågeställningar; Hur talar förskollärare och barnskötare om 1-3 åringars kompetens? Vad framställs som sanningar om 1-3 åringars kompetens? Vilja subjektspositioner tillskrivs 1-3 åringar? Diskurspsykologi har agerat som både epistemologisk och metodologisk utgångspunkt i denna studie. I resultatet framträdde totalt fem tolkningsrepertoarer. Tre av dessa framträdde genom samtal om barns kompetens i omsorg; fysisk omsorg, praktisk omsorg och intellektuell omsorg. De andra två trädde fram i samtal om barns kompetens i undervisning; pedagogers självmedvetenhet och erfarenhet som förutsättning. Vi kunde sedan sammanställa fyra av dessa till en, vad vi kallar, bristdiskurs. Vi diskuterar sedan kring hur dessa tolkningsrepertoarer försätter barnen i olika subjektspositioner och vad barnen därigenom ges för handlingsutrymme.