Syftet med den här studien är att bidra med kunskap om lärares, special­pedagogers, rektorers och förvaltningsledningens erfarenheter och upplevelser om förbättrings­insatsen specialpedagogik för lärande (SFL) och dess inverkan på förbättringsarbetet i en kommun, på såväl skol­enheter som i kommunen i stort. SFL är en kollegial kompetens­utvecklingsinsats med syfte att höja lärares kompetens inom specialpedagogik. Studien har en kvalitativ ansats och fokusgrupper har använts som metod. Resultatet har analyserats utifrån Illeris teori om de tre lärandedimensionerna. Resultatet pekar på att specialpedagogik för lärande är en form av kollegialt lärande som i många delar upplevs fungera bra för lärares lärande, men som behöver anpassas tidsmässigt för att inte upplevas alltför intensiv. Den specialpedagogiska kompetensen upplevs ha höjts på samtliga kommunens enheter sedan SFL genomfördes. Eleverna har  efter insatsen överlag fått tillgång till fler generella och individuella anpassningar och har blivit mer delaktiga i processer kring sin egen undervisning. Det finns samtidigt lärare som ännu inte fullt ut ger sina elever dessa möjligheter. Kommunens specialpedagoger har kompetens inom skolutveckling som inte alltid nyttjas. Om de får större mandat från rektor så kan de ta ett större ansvar för att tillsammans med denne leda skolförbättringsinsatser och skolutveckling, eventuellt genom att bli en del av skolornas ledningsgrupper. För att nå ännu längre i en kommande förbättringsinsats skulle det vara bra om förvaltningsledningen tog ett större övergripande ansvar för implementering och lik­värdighet i kommunen samt att rektorer tog ett större ansvar för att följa upp arbetet i grupperna genom direkt medverkan eller genom nära samverkan med handledare av grupperna, s.k. distribuerat ledarskap. Rektors första fokus bör vara undervisningens kvalitet. / The aim of the following paper is to contribute to the understanding of experiences had by teachers, special educators, principals and administrative management, with regards to the Special education for learning (SFL) scheme’s impact and stimulus on a municipality’s school improvement initiatives, in specific schools as well as the muni­cipality as a whole. SFL is a collegial competence development initiative with the aim of raising teachers' competence in special education.  The study has a qualitative approach and focus groups have been used as a method. The results have been analysed on the basis of Illeri's theory of the three dimensions of learning. Results indicate that special education for learning is a form of collegial learning that is largely perceived to work well for teachers' learning, but which needs to be ad­justed timewise to avoid being too rigorous. Competence around special education peda­gogy is considered increased at every school in the district since the implementation of SFL. After the intervention, the students have generally gained access to more general and individual adaptations and have become more involved in processes around their own teaching. At the same time, there are teachers who do not yet fully give their students these opportunities. Special educators in the municipality have expertise in the field of school development which is, to some extent, untapped. With increased mandate from the principal, special educators could shoulder more of the responsibility for school improvement and development initiatives, possibly through becoming part of the school’s management team.  In order to reach even further in a future improvement effort, it would be positive  for the administration management to take a greater overall responsibility for implementation and equality  in the district, as well as principals taking greater responsibility for following up on the work conducted in the groups, either through direct participation, or close collaboration with supervisors of the groups, so-called distributed leadership. The principal's first focus should be the quality of teaching.

No description available.

IT-system utvecklas idag ofta i globalt distribuerade organisationer. Detta görs för att möta de krav som ställs från omgivningen samt för att finna specialkompetens. En global organisation kan medföra distribuerat arbete, alltså att utvecklingsgrupper sprids över flera platser. Ett problem med detta kan vara att få alla delar av verksamheten att arbeta mot ett gemensamt mål. Koordination – att hantera beroenden mellan element i komplexa organisationer för att möjliggöra effektivt arbete mot ett gemensamt mål – blir då en viktig aktivitet. Att kommunicera över distans i den takt organisationen kräver är en omöjlighet utan att implementera informations- och kommunikationsteknik (IKT) – digitala verktyg med fokus på kommunikation och spridandet av information. Vi vill i denna uppsats undersöka hur koordination sker i distribuerade IT-projekt, samt vilken roll IKT-stöd har vid koordination av distribuerade IT-projekt. Syftet med denna studie är att bidra med kunskap gällande användandet av IKT-stöd för koordination i distribuerade IT- projekt. Vi genomför denna kvalitativa fallstudie hos IFS World Operations AB – en global affärssystemsleverantör. Data har samlats in genom intervjuer med personer i olika roller inom det undersökta it projektet. Vi har ställt de empiriska resultaten i relation till teorier inom områden som koordination, IT-projekt samt IKT. Våra resultat visar att koordination i agila, distribuerade IT-projekt sker på två nivåer; strategisk samt operationell koordination. Dessa syftar att uppnå mål på olika nivåer. Vi har också kunnat dela in koordinationshandlingar i tre typer utvecklade från teori och observationer; ömsesidig anpassning, framväxande standardisering och organisationsförvaltning. Vi kan även sluta oss till att IKT-stöd främst förhåller sig till koordination på tre sätt i ett distribuerat IT-projekt; möjliggörande, medierande samt begränsande. Med stöd av de ovan presenterade resultaten har vi tagit fram faktorer vi funnit påverka möjligheten att koordinera IT-projekt. Dessa är; gruppdynamik, graden av distribution, fasta utvecklingsgrupper, utveckla teknik tillsammans med organisation samt standardiserade kommunikationskanaler. / Information systems are often developed in globally distributed organizations. Many times the reason for being distributed is to meet requirements and demands from the organizations surrounding and to acquire a specialized set of skills. Global organizations may choose to work distributed, which means that development teams are spread out over multiple locations. This can create problems; how do you make all parts of the organization work together towards a common goal? Thus, coordination – The management of interdependent elements in a complex organization so as to enable them to work together effectively toward a specific goal – becomes important. Long distance communication using information and communication technology (ICT) – digital tools with the purpose of endorsing communication and knowledge – is required to coordinate between locations. In this thesis we examine how coordination is performed in distributed IT-projects. We will also address the role that information and communications technology plays in coordination of these projects. The purpose of the study is to contribute with knowledge in the area of using ICT tools for coordinating distributed IT-projects. This qualitative case study was conducted in cooperation with IFS World Operations AB – a global provider of an Enterprise Resource Planning system. Our empirical data has been collected using five interviews, all with different types of roles from within IT-projects. The data has then been put in relation to theories concerning coordination, IT-projects and ICT. Our findings show coordination in distributed, agile software development projects is working on two levels; strategic and operational coordination. The difference lies with the motivation to complete goals on different levels of the organization. We can also conclude that there are three different kinds of means to carry out coordination; Mutual Adjustment, Emerging standardization and organizational management. Concerning the role of ICT in the coordination of distributed IT-projects we have found it to be threefold; enabling, mediating and limiting. Based on these findings we conclude this study by presenting five factors that influence the ability to coordinate distributed IT-projects. These are: group dynamics, level of distribution, fixed development teams, parallel development of technology and organization and standardized communication channels.