Bakgrund: Smärta var ett vanligt symtom för patienter i palliativt skede vilket kunde ha en negativ inverkan på patientens välbefinnande om det inte lindrades. Distriktssköterskan kunde stödja patienten med lämpliga omvårdnadsåtgärder för att på så sätt bidra till en god symtomkontroll. Syfte: Att belysa distriktssköterskans omvårdnad av patienter med smärta i palliativt skede. Metod: En kvalitativ design med semistrukturerade intervjuer. Dessa intervjuer har analyserats enligt Graneheim och Lundmans innehållsanalys med manifest innehåll. Resultat: Resultatet presenterades i två kategorier med fyra underkategorier, kategorierna var att identifiera behov av omvårdnad och att möjliggöra en god omvårdnad. Det framkom att distriktssköterskan bedömde smärtan både genom verbal kommunikation samt att patientens kroppsspråk lästes av. För att möjliggöra en god omvårdnad där smärtan lindrades beskrevs olika sätt att smärtlindra samt att teamarbetet var en viktig del. Diskussion: Distriktssköterskorna belyste flera betydelsefulla moment för att bedöma samt smärtlindra patienten och genom att varje patient var unik krävdes det olika individuella lösningar och omvårdnadsåtgärder. Även en kontinuerlig kompetensutveckling och möjligheter till ett teamarbete kring patienten kunde utveckla omvårdnaden ytterligare. Slutsats: Distriktssköterskan har en viktig roll vid omvårdnaden av patienter med smärta i palliativt skede och kan ses som spindeln i nätet när det kommer till samverkan med andra professioner samt närstående i omvårdnaden. / Background: Pain was a common symptom for patients in the palliative care phase, which could have a negative impact on the patient's wellbeing if not relieved. The district nurse was able to support the patient with appropriate nursing measures in order to contribute to a good symptom control. Purpose: To highlight the district nurse's nursing of patients with pain in palliative care. Method: A qualitative design with semi-structured interviews. These interviews have been analyzed according to Graneheim and Lundman's content analysis with manifest content. Results: The results were presented in two categories with four subcategories, the categories were to identify the need for nursing and to enable good nursing. It emerged that the district nurse assessed the pain both through verbal communication and that the patient's body language was read. In order to enable good care where the pain was relieved, different ways of relieving pain were described and that teamwork was an important part. Discussion: The district nurses highlighted several important steps to assess and relieve the patient, and because each patient was unique, different individual solutions and nursing measures were required. Continuous competence development and opportunities for teamwork around the patient could also further develop nursing. Conclusion: The district nurse has an important role in the care of patients with pain in the palliative care stage and can be seen as the spider in the web when it comes to collaboration with other professions and relatives in the care. / <p>Datum för godkännande: 2021-11-02</p>

Bakgrund: Palliativ vård omfattar förutom symtomlindring även ett teamarbete där distriktssköterskans kommunikation med patienten och närstående har stor betydelse. God palliativ vård i livets slutskede uppnås när patient och närstående känner trygghet och förtroende för distriktssköterskan. Syfte: Syftet med studien var att beskriva distriktssköterskors erfarenheter av situationer där närståendes bedömning av patientens symtomlindring i livets slutskede skiljer sig från den egna bedömningen. Metod: Studien var en kvantitativ tvärsnittsstudie i form av en webbenkät med deskriptiv ansats. Webbenkäten skickades till 198 distriktssköterskor och sjuksköterskor inom hemsjukvården i södra Sverige och besvarades av totalt 93. Deskriptiva analyser gjordes där frekvenser för samtliga frågor beräknades för att se fördelningen mellan de olika svarsalternativen. Slutligen gjordes sambandsanalyser genom korstabeller med chi2-test för att testa om det fanns ett signifikant samband mellan två variabler. Resultat: Resultatet indikerade att distriktssköterskor påverkas av närstående vid bedömningarna gällande symtomlindrande läkemedel för patienter i livets slutskede. Resultatet indikerade även att distriktssköterskor som inte har utbildning inom palliativ vård var mer benägna att ge symtomlindrande läkemedel till patienten för att stilla närståendes oro. Detta samband blev dock inte statistiskt säkerställt, även att det var nära signifikansnivån. Slutsats: Studiens resultat tyder på att distriktssköterskors och närståendes bedömning skiljer sig åt, gällande symtomlindrande läkemedel för patienter i livets slutskede. Resultatet tyder även på att distriktssköterskor som inte har utbildning inom palliativ vård kan vara mer benägna att ge symtomlindrande läkemedel till patienten för att stilla närståendes oro. Det visar även att distriktssköterskor kan vara i behov av ökad kunskap inom palliativ vård för att kunna ge patienten god vård i samspelet med närstående.

Introduktion: Attityder och kunskap om amning och dess effekter har med tiden förändrats på grund av forskning och utvecklingen av amningsalternativ. I distriktssköterskans arbete ingår amning vilket innebär att en god kunskapsnivå ska upprätthållas efter lagar och förordningar. Syfte: Var att utifrån litteraturen beskriva råd och stöd som nyblivna mammor får vid amning. Metod: Systematisk litteraturstudie utifrån Polit och Becks niostegsmodell. Studien baseras på tio artiklar från Cinahl och Pubmed. Sju kvalitativa, två kvantitativa och en mixad artikel mellan åren 2010-2020. Artiklarna analyserades genom Graneheim och Lundmans kvalitativa innehållsanalys. Resultat: I analysen framkom tre kategorier: Informativa Praktiska och Emotionella. Konklusion: Varierande information till nyblivna mammor kunde bero på bristande utbildning och påverkan från familjemedlemmar. Attityden och motivationen hos sjuksköterskan var avgörande för mammors egenvård. Lyhördhet, tid och goda råd stärkte relationen mellan mamma och sjuksköterska som resulterade i en ökad amningsfrekvens och självsäkerhet hos mammor.

Bakgrund: Palliativ vård omfattar inte bara vård av patienten utan innefattar även stöd till närstående, både under vårdtiden och efter dödens faktiska inträffande. Ett efterlevandesamtal är en möjlighet för distriktssköterskan att följa upp hur de närstående mår en tid efter dödsfallet och hur de upplevde vården under sjukdomstiden. Syfte: Att beskriva distriktssköterskors och sjuksköterskors erfarenheter av efterlevandesamtal inom kommunal hemsjukvård. Metod: Studien hade en kvalitativ deskriptiv design med en induktiv ansats. Åtta individuella semi-strukturerade intervjuer genomfördes via videomöte. Insamlat material analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys med fokus på det manifesta innehållet. Resultat: I resultatet framkom att efterlevandesamtal erbjöds efter alla dödsfall. Arbetsuppgiften beskrevs vara värdefull och mångsidig samt något som distriktssköterskan fått lära sig på egen hand. Efterlevandesamtalet hade en avslutande funktion från både distriktssköterskans och de närståendes perspektiv. Efterlevandesamtalets syfte ansågs vara att identifiera de närstående som var i behov av stöd samt ta emot synpunkter ifrån de närstående och reda ut eventuella frågor. Synpunkterna ansågs viktiga att ta vara på för att kunna kvalitetsutveckla vården. Slutsats: Betydelsen av efterlevandesamtalet var utifrån distriktssköterskornas perspektiv viktig för både distriktssköterskorna och de närstående. Distriktssköterskornas inställning till att genomföra efterlevandesamtal varierade. Framförallt ansågs det vara en värdefull arbetsuppgift men beskrevs även kunna vara svår och krävande. Vår studie skulle kunna hjälpa distriktssköterskor som känner en oro inför efterlevandesamtalet att se på det ur ett annat perspektiv. / Background: Palliative care includes not only the care of the patient, but also support for family members, both during the period of care and after the actual occurrence of death. A bereavement follow-up is an opportunity for the community health nurse to follow up on how the family members feel some time after the death and how they experienced the care during the illness. Aim: To describe the community health nurses experiences of bereavement follow-up in home care services. Method: The study had a qualitative descriptive design with an inductive approach. Eight individual semi-structured interviews were conducted via video meeting. The collected material was analyzed through a qualitative content analysis with a focus on the manifested content. Findings: The results revealed that bereavement follow-up are offered after all deaths. The task was perceived to be valuable and versatile, as well as something that the community health nurse had to learn on their own. The bereavement follow-up had an ending function from both the community health nurses and the family members perspective. The purpose of the bereavement follow-up was to identify the family members in need of support and to receive comments from the family members and sort out any issues. The comments were considered important to take advantage of to improve the quality of the care. Conclusion: From the perspective of the community health nurses the bereavement follow-up was important for both community health nurses and family members. Among the community health nurses the attitude to have bereavement follow-up varied. Above all, it was considered a valuable task but could also be difficult and demanding. Our study could be helpful to those who are anxious about the bereavement follow-up, to look at it from a different perspective.

Bakgrund: Sårbehandling är en del av distriktssköterskans dagliga arbetsuppgifter, en uppgift som ofta är tidskrävande. Fokus läggs ofta på att hitta rätt förband och omläggningsintervall. Patientens levnadsvanor påverkar sårläkningsprocessen. Genom en helhetssyn och ett samarbete med patienten kan sårläkningen underlättas. Syfte: Syfte med studien var att beskriva hur distriktssköterskan arbetar med den äldre patientens levnadsvanor i samband med svårläkta bensår. Metod: Kvalitativ metod med induktiv ansats användes i studien.  Datainsamlingen genomfördes med en webbaserad, asynkron enkät. Urvalet bestod av distriktssköterskor från sydöstra regionen och det insamlade materialet analyserades med hjälp av en innehållsanalys.  Resultat: Distriktssköterskorna beskrev en bristande struktur i arbetet med patientens levnadsvanor. Dokumentationen gjordes på olika sätt inom primärvården och den kommunala hemsjukvården. Detta ledde till en bristande informationsöverföring och uppföljning. Distriktssköterskan diskuterades patientens levnadsvanor med öppna frågor och motiverande samtal. Samtidigt betonade de vikten av patientens eget ansvar. Distriktssköterskorna upplevde att levnadsvanorna borde medvetandegöras och tas upp mer i det dagliga arbetet. För att göra det behövdes tid och kontinuitet. Distriktssköterskorna beskrev att reflektion sällan genomfördes på ett strukturerat sätt. Reflektion efterfrågades av distriktssköterskorna för kunskapsutbyte och för att medvetandegöra levnadsvanorna. Slutsats: Trots att distriktssköterskorna har stor kompetens att arbeta med levnadsvanor i samband med sårläkning får det för lite fokus i det dagliga arbetet. Distriktssköterskornas förebyggande arbete ses som ett kärnelement i professionen. Levnadsvanorna behöver få en större plats i sårvårdsarbetet inom primärvården och den kommunala hemsjukvården för att uppmärksamma sambandet med sårläkning. / Background: Wound treatment is a part of the district nurse daily tasks, a task that is time consuming. The focus is often in finding the right dressing and conversion interval. The patient's lifestyle affects the wound healing process. Through a holistic view and a collaboration with the patient, wound healing can be facilitated. Aim: The aim of the study was to describe how the district nurse works with the elderly patient's lifestyle in connection with difficult-to-heal leg ulcers. Method: Qualitative method with inductive approach was used in the study. The data collection was carried out with a web-based, asynchronous survey. The sample consisted of district nurses from the southeastern region and the collected material was analyzed using a content analysis. Results: The district nurses described a lack of structure in the work with the patient's lifestyle. The documentation was made in different ways in primary care and municipal home health care. This led to a lack of information transfer and follow-up. The district nurse discussed the patient's lifestyle with open questions and motivational conversations. At the same time, they emphasized the importance of the patient's own responsibility. The district nurses felt that more attention should be paid to the importance of living habits. To do that, time and continuity are needed. The district nurses described that reflection is seldom carried out in a structured way. Reflection was requested by the district nurses for the exchange of knowledge and for raising awareness of living habits. Conclusion: Despite the fact that the district nurses have great competence in working with living habits in connection with wound healing, there is too little focus in the daily work. The district nurses' preventive work is seen as a core element in the profession. Living habits need to be given a greater place in wound care work in primary care and municipal home health care to draw attention to the connection with wound healing.

Bakgrund: Patienter med psykisk sjukdom är en patientgrupp som kan väcka föreställningar hos befolkningen och även hos sjuksköterskor. Den psykiatriska vården har utifrån ett historiskt perspektiv varit kantat av kränkande behandlingsformer som också ses ha bidragit till dagens föreställningar. Patienter med psykisk sjukdom bor i större utsträckning hemma och har behov av kommunal hemsjukvård.  Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskors och distriktssköterskors upplevelser av att bemöta patienter med psykisk sjukdom i kommunal hemsjukvård.  Metod: Studien genomfördes med en kvalitativ design. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med sju sjuksköterskor och två distriktssköterskor inom kommunal hemsjukvård. Intervjuerna analyserades utifrån en kvalitativ innehållsanalys.  Resultat: Ur den kvalitativa innehållsanalysen uppstod tre kategorier; organisatoriska otydligheter, kunskapens betydelse och professionellt förhållningssätt med olika underkategorier. Det framkom att det fanns föreställningar om patienter med psykisk sjukdom som berodde på en kunskapsbrist. En otydlighet i organisationen fanns som orsakade svårigheter att bemöta patienter med psykisk sjukdom. Ett professionellt förhållningssätt ansågs vara av vikt för att kunna bemöta alla patienter på ett jämlikt sätt.  Slutsats:  Studien visar att sjuksköterskor och distriktssköterskor i kommunal hemsjukvård efterfrågar en utökad kunskap om psykisk sjukdom. Kunskapsbristen beskrevs skapa en upplevelse av otillräcklighet för att bemöta patienter med psykisk sjukdom på ett jämlikt sätt / Background: Patients with a mental illness is a group of patients who can cause prejudice not only in the population but also among professional nurses. They can be perceived as unpredictable, dangerous, and more demanding than other patients. From a historical perspective, psychiatric care has been fraught with abusive forms of treatment that are also seen to have contributed to today's perceptions. Patients with mental illness live to a greater extent at home and therefore has a need for municipal homecare.  Aim: The aim was to shed light on nurses and district nurses experiences of meeting patients with mental illness in municipal home care. Method: The study was conducted with a qualitative design. Semi-structured interviews were conducted with seven nurses and two district nurses in municipal home care. The interviews were analyzed with a based on a qualitative content analysis. Results: Based on the qualitative content analysis, three categories emerged: organizational ambiguities, the importance of knowledge, and the importance of a professional approach with different sub-categories. It turned out that there were ideas about patients with mental illness that were due to a lack of knowledge. There was a lack of clarity in the organization that caused difficulties in dealing with patients with a mental illness. A professional approach appeared to be important to be able to treat all patients in an equal way. Conclusion: The study shows that nurses and district nurses in municipal home care want an increase in knowledge about mental illness. The lack of knowledge was described as creating a feeling of inadequacy when striving to meet patients with mental illness in an equal way

Bakgrund: Det sker världen över en snabb utveckling av elektronisk hälsa.  Målsättningen med digitalisering och elektronisk hälsa är att underlätta för människor att uppnå god och jämlik hälsa. Distriktssköterskor och sjuksköterskor behöver inneha kunskap och medverka vid utvecklingen av elektronisk hälsa och dess verktyg.  Syfte: Syftet med studien var att belysa faktorer som påverkar distriktssköterskor och sjuksköterskors upplevelse av att använda videosamtal för kommunikation och informationsöverföring med patienter inom primärvården. Metod: Studien genomfördes med kvalitativ design med induktiv ansats. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med sju distriktssköterskor och tre sjuksköterskor inom primärvården i Sydöstra Sverige. Datamaterialet analyserades med en kvalitativ innehållsanalys.   Resultat: Analysen resulterade i tre kategorier och sju subkategorier. De tre kategorierna var: Kunskap och resurser, alla deltagare upplevde att teknik var en faktor som påverkade upplevelsen. Både tekniska svårigheter och utvecklingen av teknik påverkade videosamtalet. Videosamtal visade sig kunna vara tidsbesparande. Medverkan och interaktion, videomöten med flera aktörer upplevde flertalet deltagare som opersonliga och riskerade exkludera patienten. Videosamtalets kapacitet, deltagarna gjorde en bedömning i vilka situationer det var lämpligt med videosamtal. Slutsats: Videosamtal är ett bra komplement till telefonsamtal, ger god service och är oftast tidsbesparande men kan sällan ses som ersättning till fysiska besök. Teknik kan vara både en hindrande och underlättande faktor vid kommunikationen och informationsöverföring med patienter. Videosamtal med flera aktörer under en vårdplanering där patienten har hög ålder eller nedsatta sinnesfunktioner är inte lämpligt för patienten enligt distriktssköterskor och sjuksköterskors upplevelse. / Background: There is a worldwide rapid development of electronic health. The goal of digitalization and electronic health is to make it easier for people to achieve good and equal health. District nurses need to have knowledge and participate in the development of electronic health and its tools. Aim: The purpose of the study was to shed light on factors that affect district nurses and nurses' experience of using video calls for communication and information transfer with patients in primary health care. Method: The study was conducted with a qualitative design with an inductive approach. Semi-structured interviews were conducted with seven district nurses and three nurses in primary health care in southeastern Sweden. The data material was analyzed with a qualitative content analysis. Results: The analysis resulted in three categories and seven subcategories. The three categories were: Knowledge and resources, all participants felt that technology was a factor that influenced the experience. Both technical difficulties and the development of technology affected the video call. Video calls proved to be time-saving. Participation and interaction, video meetings with several actors experienced the majority of participants as impersonal and risk of exclusion of the patient. Video call capacity, participants made an assessment in which situations video calls were appropriate. Conclusion: Video calls are a good complement to telephone calls, provide good service and are usually time-saving but can rarely be seen as compensation for physical visits. Technology can be both a hindering and facilitating factor in communication and information transfer with patients. Video conversations with several actors during a care planning where the patient is elderly or has impaired sensory functions is not suitable for the patient according to district nurses and nurses' experience.

Bakgrund: I takt med att Sveriges befolkning blir äldre ökar behovet av vård och kompressionsbehandling. För att kunna ge en optimal sårvård behöver distriktssköterskan ha kompetens inom venös insufficiens, sårläkningsprocessen, sårläkningshämmande faktorer, cirkulationsbedömning och kompressionsbehandling. Vid behandling av venösa bensår ska distriktssköterskor arbeta patientsäkert och ta ansvar för sina handlingar. Syfte: Beskriva hur distriktssköterskor erfar sin kompetens och behovet av kompetensutveckling gällande kompressionsbehandling av venösa bensår. Metod: En kvalitativ metod med induktiv ansats tillämpades i studien. Datainsamlingen genomfördes med semistrukturerade intervjuer med tio distriktssköterskor inom primärvården. Det insamlade materialet analyserades utifrån en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i tre huvudkategorier. Kategorierna beskrev distriktssköterskors erfarenhet av sin kompetens samt resurser och strategier för kompetensutveckling. Distriktssköterskor som ofta utförde kompressionsbehandling ansåg sig ha kompetens inom området och hade förmågan att utföra en korrekt bedömning samt behandling. Distriktssköterskor som istället erfor sin kompetens som bristfällig uttryckte ofta utmaningar i arbetsmomentet. Utmaningar beskrevs vara att motivera patienter till att använda kompressionsbehandling samt att förmedla information om behandlingens fördelar. Slutsats: Kunskap inom kompressionsbehandling är en förutsättning för att vårda patienter med venösa bensår Kompetensutveckling samt stöd och kunskapsutbyte med medarbetare har fördelaktig inverkan på distriktssköterskans individuella kompetens. Hinder i kompetensutveckling var tidsbrist samt att utbildning inte prioriterades. / Background: As the population of Sweden grows older, the need for care and compression treatment increases. In order to provide optimal wound care, the district nurse needs to have expertise in venous insufficiency, the wounds healing process, inhibiting factors in wound healing, circulation assessment and compression treatment. When treating venous leg ulcers, the district nurses must work patient-safe and take responsibility for their actions. Aim: Describe how district nurses experience their competence and the need for competence development regarding compression treatment for venous leg ulcers. Method: A qualitative method with an inductive approach was applied in the study. The data collection was conducted with semi-structured interviews with ten district nurses in primary care. The collected material was analyzed on the basis of a qualitative content analysis.  Findings: The categories described district nurses' experience of their competence as well as resources and strategies for competence development. District nurses who often performed compression treatment considered themselves to have competence in the area and had the ability to perform a correct assessment and treatment. District nurses who experienced their skills as deficient often expressed challenges in the work step. Challenges were described as motivating patients to use compression therapy and providing information about the benefits of the treatment. Conclusion: Knowledge in compression treatment is a prerequisite for caring for patients with venous leg ulcers. Competence development and support and knowledge exchange with employees have a beneficial effect on the district nurse's individual competence. Lack of time and low prioritized education were described as obstacles in skills development.

Bakgrund: Andelen äldre ökar och för äldre är läkemedelsbiverkningar ett vanligt problem som ger ökad sjuklighet, ohälsa och dödlighet. Ofta är de läkemedel som orsakar allvarlig läkemedelsrelaterad ohälsa vanligt förekommande, biverkningarna är välkända och går att förebygga. Distriktssköterskan är en viktig del i det förebyggande arbetet genom läkemedelsgenomgångar, utbildning och kunskap som ger goda förutsättningar för att effektivt förebygga läkemedelsrelaterad ohälsa och öka patientsäkerheten. Syfte: var att beskriva läkemedelsförskrivningen hos den äldre befolkningen i Blekinge under perioden 2001–2015. Metod: Studien gjordes i samarbete med Swedish National Study on Aging and Care – Blekinge (SNAC-B). Den hade kvantitativ design med tre tvärsnitt mellan 2001–2015 och inkluderade äldre personer 65 år eller äldre. Analysen gjordes deskriptivt och för att se signifikant skillnad i medelantal förskrivna läkemedel genomfördes t-test. Resultat: Den äldre befolkningen hade i snitt lika många förskrivna läkemedel 2001–2015, äldre utan läkemedel ökade procentuellt från 2001–2015 och för äldre med läkemedel syntes en ökad förskrivning. Mellan åldersgrupperna fanns en statistiskt signifikant skillnad i medelvärdet av förskrivningar vid alla tre tidpunkterna, detta fanns mellan könen vid första tvärsnittets tidpunkt, 2001–2003, men kunde inte påvisas vid de två andra tvärsnitten. De fem mest förskrivna läkemedelsgrupperna var samma vid alla tre tidpunkterna. Slutsats: Antal förskrivningar visade sig vara konstant, men andelen äldre utan läkemedel ökade och hos äldre med läkemedel ökade förskrivningarna. Äldre äldre visade sig ha en ökad förskrivning jämfört med yngre äldre, det fanns även en skillnad i förskrivningar mellan könen 2001–2003, för att sedan jämnas ut.

Bakgrund: Statistik visar att 8% av alla legitimerade sjuksköterskor inte arbetar inom hälso- och sjukvården. Anledningen till det är bland annat hög arbetsbelastning och arbetsrelaterad stress. Tidigare forskning visar att arbetsplatser som arbetar proaktivt för vårdpersonalens välbefinnande har i en större utsträckning mer välmående personal. Utan ett gott välbefinnande hos sjuksköterskan blir patientsäkerheten och kvaliteten på omvårdnaden sämre. Syfte: Studiens syfte var att beskriva primärvårdssköterskans skattande av psykosocial arbetsmiljö och välbefinnande samt studera sambandet mellan dessa variabler. Metod: En kvantitativ tvärsnittsstudie med deskriptiv och korrelativ design. Totalt skickades 170 enkäter ut till sjuksköterskor och distriktssköterskor arbetande inom regionstyrd och privatägd primärvård i Mellansverige. Svarsfrekvens: 58%. Använda instrument var; Factors perceived stress symptoms, Thriving Scale, Copenhagen Psychosocial Questionnaire Version III. Huvudresultat: Resultatet visar starkt samband mellan ökad konflikt mellan arbete och privatliv och sämre skattat symtom på stress, det innebär att variablerna samvarierar med varandra negativt. Högt arbetstempo korrelerar med stress-symtom negativt. Positiv korrelation sågs mellan upplevelsen att känna stolthet över sin organisation och välbefinnande, vitalitet, lärande och blomstrande på arbetsplatsen. Vitalitet och lärande skattades högt, vilket indikerar hög nivå av thriving hos deltagarna. Slutsats: Flertal statistiskt signifikanta samband mellan psykosocial arbetsmiljö och välbefinnande konstaterades. Det innebär att den psykosociala arbetsmiljön samvarierar med primärvårdssköterskans välbefinnande. Resultatet understryker vikten av att organisationer prioriterar att skapa ett hållbart arbetsliv för att välbefinnandet ska bevaras och förbättras. / Introduction: Statistics show that 8% of all licensed nurses do not work in healthcare. Causes are high workload and work-related stress. Previous research presents that workplaces proactively work for the well-being of staff have more prosperous employees. Without the feeling of well-being of the nurse, patient safety and the quality of care will be worse. Aim: Aim to describe the primary care nurse’s assessment of the psychosocial work environment and well-being and study the relationship between these variables. Method: A quantitative cross-sectional study with descriptive and correlational design. A total of 170 questionnaires were sent out to nurses and district nurses working in regionally managed and privately owned primary care in Central Sweden. Response rate: 58%. Instrument used; Factors perceived stress symptoms, Thriving Scale, Copenhagen Psychosocial Questionnaire Version III. Result: Strong correlation between high work-privacy conflicts and higher stress symptoms were seen, this means the variables co-vary negatively. High work pace correlates negatively with stress symptoms. Positive correlation was seen between feeling pride in the organization and well-being, vitality, learning and thriving at the workplace. Vitality and learning were rated high, which indicates high levels of thriving. Conclusion: Several statistically significant relationships between psychosocial work environments and well-being were found. This implies that psychosocial work environment affects primary care nurse’s well-being. It underlines the importance of organizations prioritizing creating a sustainable work environment for the well-being to be preserved and improved.