No description available.

Sedan slutet av 1960-talet har det i lag funnits en avdragsregel som innebär att utgifter, för vissa typer av ändringsarbeten på en byggnad, kan dras av omedelbart, istället för genom årliga värdeminskningsavdrag. Regeln brukar benämnas det ”utvidgade reparationsbegreppet” och återfinns i 19 kap. 2 § 2 st. inkomstskattelagen (1999:1229). Efter att många skattskyldiga ansåg att regeln givits en alltför restriktiv tolkning i rättspraxis, genomfördes en lagändring som resulterade i att benämningen i lagtexten ändrades från ”den bedrivna näringsverksamheten” till ”den skattskyldiges näringsverksamhet”. Ändringen innebär att bedömningen av huruvida vidtagna ändringsarbeten kan anses normala i en verksamhet ska göras utifrån antingen fastighetsägarens eller hyresgästens verksamhet, beroende på vem av dem som bekostar arbetena. I juni 2016 publicerade Skatteverket ett ställningstagande i vilket redogörs för om utgifter för ändringsarbeten på en byggnad vid en ”förstagångsanpassning” av byggnaden eller dess byggnadsdel (lokal), kan vara omedelbart avdragsgilla enligt det utvidgade reparations-begreppet. Skatteverkets slutsats är att utgifter för ändringsarbeten vid en ”förstagångs-anpassning” inte är omedelbart avdragsgilla. Skatteverket har kritiserats för att i ställningstagandet tolka begreppet ”näringsverksamhet” alltför restriktivt i förhållande till lagstiftarens syfte och gällande rätt i övrigt. I föreliggande uppsats studeras det utvidgade reparationsbegreppet närmare med följande övergripande frågeställningar som utgångspunkt: Vad är gällande rätt avseende det utvidgade reparationsbegreppet? Är Skatteverkets ställningstagande och tolkning av begreppet ”näringsverksamhet” förenligt med gällande rätt? I uppsatsen kommer författaren fram till slutsatsen att Skatteverkets tolkning av begreppet ”näringsverksamhet” förefaller vara restriktivare än vad lagstiftaren åsyftar. Emellertid finner författaren likaledes att, i brist på prejudikat ifrån HFD, någon definitiv slutsats om huruvida Skatteverkets tolkning överensstämmer med gällande rätt eller ej, inte går att fastställa i dagsläget. Istället får det konstateras att rättsläget tillsvidare är oklart.

Förlikningar i offentligt upphandlade kontrakt som uppenbart leder till att kontraktet eller kontraktets övergripande karaktär förändras väsentlig, är numera inte möjligt att genomföra. Att en väsentlig förändring har framkommit genom en förlikning i ett tvistemål mellan parterna i ett offentligt upphandlat kontrakt innebär inte att den upphandlande myndigheten kan avstå från att genomföra en ny upphandling.Denna förändring är olycklig för förlikningsprocessen i offentligt upphandlade kontrakt. Det är tydligt att parternas handlingsutrymme vid förlikningsprocesser har minskat avsevärt. Kvarstår gör endast alternativet att häva kontraktet vilket är parternas sista utväg.Förändringarna som skett, i och med implementeringen av nya LOU kan dock ses som något positivt för offentlig upphandling i allmänhet. De juridiska svårigheterna till att förlika och de upphandlingsrättsliga principerna har skapat en förutsebarhet och medvetenhet inom offentlig upphandling. De nya upphandlingsreglerna som exempelvis kompletterande beställningar, oförutsebara omständigheter och ändringar som inte är väsentliga gör den upphandlande myndigheten medveten under hela processen. Medvetenheten gäller från annons till utvärdering av anbud och tilldelning av kontrakt och förebygger väsentliga förändringar under kontraktets fullgörande. Den upphandlande myndigheten har med ändrings-eller optionsklausuler i upphandlingsdokumentet möjlighet att förebygga oförutsebara väsentliga förändringar i kontraktet under avtalstiden. Den nya regleringen av LOU, främst 17 kapitlet, kommer att förlänga processen av offentliga upphandlingar, med mer omfattande upphandlingsdokument och större arbetsbörda för parterna, vilket det måste vara för att upphandlingsprocessen ska vara genomförbar.Syftet med uppsatsen är att med traditionell juridisk metod undersöka vilken påverkan den nya lagstiftningen inom offentlig upphandling kommer ha vid ändringar i ett kontrakt som håller på att fullgöras och hur det kommer att påverka möjligheterna till förlikning i offentligt upphandlat kontrakt. Avslutningsvis ska det nämnas, att trots den nya regleringen har de upphandlande myndigheterna och leverantörerna alla möjligheter att träffa förlikningar i tvister av offentligt upphandlade kontrakt, så länge beaktning till framförallt väsentliga förändringar i LOU tas.

In the work presented this thesis, two different conditions that are classified as protein misfolding diseases: Alzheimer's disease and lysozyme amyloidosis and proteins that could have a beneficial effect in these diseases, have been studied using Drosophila melanogaster, commonly known as the fruit fly. The fruit fly has been used for over 100 years to study and better understand fundamental biological processes. Although the fruit fly, unlike humans, is an invertebrate, many of its central biological mechanisms are very similar to ours. The first transgenic flies were designed in the early 1980s, and since then, the fruit fly has been one of the most widely used model organisms in studies on the effects of over-expressed human proteins in a biological system; one can regard the fly as a living, biological test tube. For  most proteins, it is necessary that they fold into a three-dimensional structure to function properly. But sometimes the folding goes wrong; this may be due to mutations that make the protein unstable and subject to misfolding. A misfolded protein molecule can then aggregate with other misfolded proteins. In Alzheimer's disease, which is the most common form of dementia, protein aggregates are present in the brains of patients. These aggregates are composed of the amyloid-β (Aβ) peptide, a small peptide of around 42 amino acids which is cleaved from the larger, membrane-bound, protein AβPP by two different enzymes, BACE1 and γ-secretase. In the first part of this thesis, two different fly models for Alzheimer’s disease were used: the Aβ fly model, which directly expresses the Aβ peptide, and the AβPP-BACE1 fly model, in which all the components necessary to produce the Aβ peptide in the fly are expressed in the fly central nervous system (CNS). The two different fly models were compared and the results show that a significantly smaller amount of the Aβ peptide is needed to achieve the same, or an even greater, toxic effect in the AβPP-BACE1 model compared to the Aβ model. In the second part of the thesis, these two fly models for Alzheimer’s disease were again used, but now to investigate whether lysozyme, a protein involved in our innate immune system, can counteract the toxic effect of Aβ generated in the fly models. And indeed, lysozyme is able to save the flies from Aβ-induced toxicity. Aβ and lysozyme were found to interact with each other in vivo. The second misfolding disease studied in this thesis is lysozyme amyloidosis. It is a rare, dominantly inherited amyloid disease in which mutant variants of lysozyme give rise to aggregates, weighing up to several kilograms, that accumulate around the kidneys and liver, eventually leading to organ failure. In the third part of this thesis, a fly model for lysozyme amyloidosis was used to study the effect of co-expressing the serum amyloid P component (SAP), a protein that is part of all protein aggregates found within this disease class. SAP is able to rescue the toxicity induced by expressing the mutant variant of lysozyme, F57I, in the fly's CNS. To further investigate how SAP was able to do this, double-expressing lysozyme flies, which exhibit stronger disease phenotypes than those of the single-expressing lysozyme flies previously studied, were used in the fourth part of this thesis. SAP was observed to reduce F57I toxicity and promote F57I to form aggregates with more distinct amyloid characteristics. In conclusion, the work included in this thesis demonstrates that: i) Aβ generated from AβPP processing in the fly CNS results in higher proteotoxicity compared with direct expression of Aβ from the transgene, ii) lysozyme can prevent Aβ proteotoxicity in Drosophila and could thus be a potential therapeutic molecule to treat Alzheimer’s disease and iii) in a Drosophila model of lysozyme amyloidosis, SAP can prevent toxicity from the disease-associated lysozyme variant F57I and promote formation of aggregated lysozyme morphotypes with amyloid properties; this is important to take into account when a reduced level of SAP is considered as a treatment strategy for lysozyme amyloidosis.

The aim of these studies was to increase our understanding of the non-structural proteins 3 and 5B (NS3 and NS5B) from the hepatitis C virus (HCV), and thereby contribute to the development of new and better drugs against HCV. By studying NS3 with substitutions identified to be associated with resistance to NS3 inhibitors in clinical trials (R155Q, A156T and D168V) it was found that not all inhibitors were affected, indicating that cross-resistance can be avoided. Substitutions at position 526 and 528 in the helicase domain of this bifunctional enzyme were introduced and the effect on the protease was investigated. These substitutions affected protease inhibition, showing that the helicase can influence the protease. This interplay between the two domains is also involved in the discovered activation of the enzyme at low inhibitor concentrations. Being a case of "enzyme memory", the phenomenon stresses the importance of using full-length NS3 for enzymatic assays. Inhibitors with novel designs, with presumed increased stability in vivo, were developed and, even though they were found to be of low potency, provide alternative ideas of how to design an inhibitor. Detailed information about the interaction between NS3 and its protein cofactor NS4A or several protease inhibitors were determined using a direct binding assay. The rate constants of the inhibitor interactions were affected by NS4A and it was also possible to visualize time-dependent binding inhibitors. A good correlation between interaction data (Kd or koff) and inhibition data (Ki) or replicon data (EC50) was also seen. The same approach was used for studying the interactions between NS5B and several non-nucleoside inhibitors, providing information of the chemodynamics and giving insights into inhibitor design.   Taken together, all these studies have resulted in new information about, and new tools with which to study, NS3 and NS5B. This is of great importance in the struggle to find new and potent drugs, leading to a cure for HCV infection.

The CRC is an ethical foundation documents to strengthen children's position in the family law process and ensure that both the child's needs and rights are met. According to article 12 all children have the right to participate in processes and decisions that affect them, where their opinions should be given weight in accordance to their age and maturity. Even to meet the child's best interests (article 3) should be the main target at each crucial decision on issues affecting children. The definition of the child's best changes in time and place and leads to individual assessments needs to be made based on the needs of each child, by their individual interests and situation. In practice it may also be deemed to be a dilemma to consider both articles, tension may arise when the child ́s will and the best interests of the child do not correspond. Based on theories of child's status as an actor or non-actor in the assessment through the different perspectives: care logic and legal logic, we want to understand how assessors in different cases of access account to the articles that determine their decisions. Our study has been conducted through a qualitative research with textual analysis of five Swedish cases from District Court and Court of Appeal from the years 2015-2016. The outcome of the study shows that two logics (care logic and legal logic) generates in the assessments of the child ́s best and that their decisions is depending on which one of those thats dominate. The results also shows that the children ́s will depends on its age and maturity which also determine the children ́s influence and status as actors or non-actors in the legal process of access

The aim of this essay was to describe how school social workers can help and support students with parents who abuse alcohol or other drugs. We wanted to see how school social workers room for action is presented and how it affects their work with students living with parents who are abusing. We used a qualitative method to elucidate how school social workers handle this issue in a more profound way. By conducting semistructured interviews with six school social workers in one province in southern Sweden we gained exhaustive and detailed answers. In the analysis we used street level bureaucracy and theory of recognition. The result showed that the school social workers regard their overarching room of action as very wide inside school but limited outside. At school the school social worker can support the students with supportive counseling and adapted school attendance. One important task of the school social worker is to help the student to get in contact with other organizations for example, support groups for children. We also found that cooperation is an important part as the school social workers describe themselves as “the spider in the web” with the task of connecting and sharing knowledge with other personnel and organizations. The relation with the student is important to be able to support the students or guide them further. School social workers also regard school as a good place to detect and identify these students, but that it can be difficult to know who these students are. If a specific plan for working with students whose parents abuse alcohol or drugs would affect the school social workers work is difficult to say since none that we interviewed in this study had experience of one.

In the directive 2008/104/EC on Temporary agency work there is a regulation concerning that there shouldn’t be any restrictions or prohibitions in national legislation if it can not be attributed to the public interest. According to that the purpose of this paper is to investigate whether the Swedish law about reemployment in 25 § LAS is a restriction for temporary work agencies, it’s role on the labor market and also to investigate what consequences a restriction can have from a diversity perspective. To fulfill the purpose I have been using a legal dogmatic method based on determination of the current law. I have by the legal research determined that reemployment is not a restriction for temporary work agencies. The Swedish Labor Court has established this through inter alia two judgments about hiring temporary employees while workers still had their rights to reemployment. Both of the judgments indicate that it is today permitted when the purpose not is to circumvent the law. In cases where the employer's purpose is to circumvent the law it can be seen as a limitation of temporary work agencies since the law does not allow this. I note that such procedure can be attributed to the public interest and that the legal regulation in Sweden works. The investigation highlighted 38 § MBL as a form of a limitation on temporary agencies as employers are forced to primary negotiation before they hire agency staff and hence this legal regulation abolished. The industry of temporary work agency is an important part of the Swedish labor market because of its over-representation of young workers and immigrants who contributes with diversity but it is also important because it is considered as promoting flexibility. Restrictions and prohibitions in Swedish law could result in difficulties for the industry of temporary agency work to play a role in the labor market while vulnerable groups could lose its way in to the labor market. Keywords: Temporary work agency, the directive 2008/104/EC on Temporary agency work, restrictions and prohibitions, reemployment. / I direktiv 2008/104/EG, bemanningsdirektivet, finns en reglering angående att det inte får finnas begränsningar eller förbud i nationell lagstiftning om det inte kan hänföras till allmänintresset. Syftet med uppsatsen är således att utreda om Sveriges företrädesrätt till återanställning utgör en begränsning för bemanningsföretagen och deras uthyrning av arbetskraft, deras betydelse på arbetsmarknaden och vidare vad begränsningar kan leda till utifrån ett mångfaldsperspektiv. För att uppfylla syftet har en rättdogmatisk metod använts med utgångspunkt i att fastställa gällande rätt. Genom rättsutredningen har jag kommit fram till att företrädesrätten inte bör anses utgöra en begränsning för bemanningsföretag. AD har fastställt detta i bl.a. två fall angående inhyrning från bemanningsföretag när arbetstagare fortfarande varit företrädesberättigade sombåda indikerar att inhyrning idag är fullt tillåtet när syftet inte är att kringgå lagen. I de fall där arbetsgivarens syfte är att kringgå lagen kan det ses som en begränsning för bemanningsföretag eftersom inhyrningen för att kringgå lagen inte är tillåten. Jag konstaterar dock att sådana förfarande kan hänföras till allmänintresset vilket är tillåtet enligt bemanningsdirektivet och att lagregleringarna i Sverige därmed fungerar. Genom utredningen uppmärksammades 38 § MBL som en form av en begränsning för bemanningsföretagen då arbetsgivare är tvingade till primär förhandling innan de hyr in personal från ett bemanningsföretag och enligt mig kan det inte hänföras till allmänintressetoch därav borde lagregleringen ses över. Bemanningsbranschen är en viktig del av den svenska arbetsmarknaden då den dels genom en överrepresentation av unga och utlandsfödda alternativt inrikesfödda med utlandsfödda föräldrar bidrar med mångfald men även då den anses främja flexibilitet. Begränsningar eller förbud i den svenska rätten skulle således leda till att bemanningsbranschens skulle få svårare för att få en plats på arbetsmarknaden samtidigt som de svaga grupperna med liten förankring till arbetsmarknaden skulle förlora sin väg in till arbetsmarknaden. Nyckelord: Bemanningsföretag, bemanningsdirektiv, direktiv 2008/104/EG om arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag,begränsningar eller förbud, företrädesrätt till återanställning.

I denna studie riktas fokus mot hur samhället ordnar för barns välfärd när de generellt inriktade insatserna inte räcker till. Studien baseras på observationer och intervjuer i tre olika verksamheter för unga i åldern 12-16 år: 1) ett hem för vård eller boende, HVB, med egen skola, 2) en kommunal särskild undervisningsgrupp, f d skoldaghem, och 3) ett HVB för utredning och behandling utan egen skola. Kännetecknande för dessa verksamheter är att de fått i uppdrag att fostra unga och att arbetet utförs i gränsområdet mellan undervisning och behandling. Vad händer i verksamheter som samtidigt ska åtgärda både sociala och pedagogiska problem och där diskurser från olika institutionella och vetenskapliga fält korsas? Genom att studera hur samhället hanterar unga som avskilts från den reguljära skolan syftar studien till att synliggöra hur olika diskurser om ”problembarn”, undervisning och behandling, skapar möjligheter och begränsningar för verksamheternas mål, medel och aktörer. Studiens metodologi är en kombination av etnografi och diskursanalys. Studien tar sin utgångspunkt i interaktion, vardag och identitetsformande processer. I dessa kommunikativa praktiker som är intimt relaterade till identitetsskapande, arbetar lärare och behandlare. Analys av vardagssituationer i dessa pedagogiska och sociala praktiker samt intervjuer av de unga och de anställda ger en ökad förståelse för vad som händer där och vad arbetet betyder för dess aktörer. Miljöerna består till stor del av informella mötesplatser där en flexibilitet i tolkningsmöjligheterna skapar förhandlingsutrymme om både vad som sker där, men också vilka de unga är. Användningen av informella miljöer, lekfullhet, kroppskontakt och humor upprätthåller konsensus och bygger relationer. Relationen möjliggör att de anställda kan skapa tillit och förtroende hos de unga och används för att stödja de unga och påverka dem i önskvärd riktning. Relationen innebär att de unga, samtidigt som de får stöd och omsorg, också kan kontrolleras. Två olika strategier, omsorg och kontroll, kopplas samman i vad Foucault beskriver som en pastoral maktutövning. Relationen är grunden för intersubjektivitet, d v s en delad kunskap om situationen och dem själva. Diskurserna som används utgår från att de unga ska förändras. Diskurserna tydliggör att de ungas förändring främst ses som avhängiga dem själva, men att förändring är sannolik och möjlig genom de ungas involvering. De unga själva ses i hög grad som ansvariga för att leva upp till de krav som samhället ställer på individer i den åldern. De anställda förväntas klara av fysisk gränssättning, använda tvångsåtgärder och hantera andra repressiva inslag. De ungas aktörskap synliggörs genom deras motstånd inför det som strider mot deras motiv och det som står på spel för dem, d v s deras normalitet. Intervjuer med de unga har sammanfattat de möjliga identitetsalternativ de unga uppfattar finns tillgängliga för dem och handlar om skapandet av vilka de varit och vilka de kan bli. Identiteterna beror på vilka tolkningsrepertoarer som används i de olika verksamheterna. Repertoarerna gör det möjligt att skapa olika identitetskonstruktioner där en del kan ses som mer normala än andra. En del av identitetsalternativen innebär att se sig själv som kriminell eller med brister av olika slag. Kamratkretsen på hemmaplan och som elev i skolan är den plats och det sammanhang där de unga känner sig mest som alla andra. / This study examines how society handles children who for different reasons can’t manage, or be managed, in compulsory schools. Observations and interviews were made in three different settings: 1) a foster home with its own school, 2) a small school for troubled youth, and 3) a home for assessment and treatment, without its own school. Common for these arenas are that the children have been separated and set apart from regular school, and they take place on the boundary, or in the intersection between, teaching and treatment. The aims are to reveal how different discourses about troubled youth, education and treatment create possibilities and limitations in relation to the goal of the practices targets, their means, and the actors. The study is based on research into interaction, daily life, and processes of identity transformation. The data is collected by ethnographic methods in the form of participant observations, and the analysis is informed by discourse analysis. In these communicative practices, educators and social workers were active in an area of research that is intimately related to identity. Analysis of everyday situations in pedagogical and social practices provides valuable knowledge for understanding what is going on in this practices and what the implications are for the actors. Examinations of the studied children’s environments and activities reveal the different emphases of efforts addressing the children’s needs which are informed by (connected to) the use of different discourses. The use of informal settings, playfulness, humour, and body contact help maintain consensus and build relationships. The relationships provide a basis for exerting influence. To offer support is also a means by which the young people can be controlled. Two strategies care and control are found to be linked in what Foucault describes as an exercise of pastoral power. These relationships are also the basis for intersubjectivity, that is, shared knowledge of the situation, including self-knowledge of the actors involved. The emphasis on informal environments and flexibility in interpreting the situation allows negotiation about who the children are and what they are expected to become. The balance in child welfare activities between coercion and free choice can be described as a balancing act in which employees have great responsibility for the children. The study discusses how different discourses affect young people’s identity. Considering the various working methods based on different discourses together with the specific child welfare activities suggests that there are several different ways to define the problem situation affecting the children; the children are in this way exposed to a number of troubled identities. The results also indicate that the children can refuse to make these identities their own. The children are actors who become visible through their resistance to what threatens their motives and through what is at stake for them, that is, their normality. Interviews with children have identified possible alternative identities that depend on repertoires of identities, in which some constructions are seen as more normal than others. The children prefer seeing themselves with friends at school and as pupils in school.

Bakgrund: Det finns läkemedel som ger ökad risk för vitamin D-brist. En kartläggningsstudie av hur patientgrupper med olika riskläkemedel hanteras i Landstinget i Kalmar län har inte gjorts tidigare. En sådan studie är önskvärd, för att få en nulägesanalys och öka medvetenheten bland hälso-och sjukvårdspersonal om hur läkemedel påverkar D-vitaminstatus. Syfte: Syftet var att undersöka omfattningen av ordinerade riskläkemedel hos samtliga patienter, samt hos patientgruppen ≥75år och hur dessa handläggs avseende ordination av supplementering (samtidig behandling med läkemedel innehållande vitamin D3 / kalcium och vitamin D3,), provtagning och analysresultat avseende kalcidiol i serum. Metod: Riskläkemedel för vitamin D-brist identifierades. Inklusionskriterier för studien var patienter med de fördefinierade riskläkemedlen med ordinationer under 2012 och/eller 2013. Populationen som ingick i studien var patienter i Landstinget i Kalmar län. Data hämtades från patientdatasystemet Cambio Cosmic. Utifrån dessa data analyserades förekomst av supplementering, provtagning för S-25(OH)D kalcidiol och analyssvar. Materialet strukturerades efter respektive läkemedel avseende kön och ålder (≥75 år.) Resultat: 9118 individer ordinerades något av riskläkemedelen orlistat, sevelamer, kolestyramin, kolestipol, efavirenz, prednison, prednisolon, fenytoin, fenobarbital eller karbamazepin. 31% av patienterna som ordinerats riskläkemedel var ≥75 år. Totalt behandlades 22% med supplementationspreparat av de som ordinerats riskläkemedel. I åldersgruppen ≥75 år behandlades 43% med supplement. 61% av de supplementerade patienterna var ≥75 år. Totalt provtogs enbart 4,1% avseende kalcidiol av de som ordinerats riskläkemedel. Av dessa hade 37% av de provtagna en bristnivå av S-25(OH)D (≤50 nmol/L) vid första provtillfället. 57% av de som visade brist supplementerades. Endast 8,3% av de som hade en brist följdes upp med ytterligare en eller flera provtagningar. Av patienterna ≥75 år provtogs 4,1% av patienterna i åldersgruppen. Detta innebär att 31% av de som provtogs var ≥75år. 39% led brist. Av de patienter ≥75 år som hade led brist supplementerades 65% av individerna. Konklusion: Det finns förbättringsutrymme för implementering av kunskap kring riskläkemedel i Landstinget i Kalmar län. / Introduction: Some drugs increase the risk for vitamin D deficiency. To date, no survey has been performed in Kalmar County about how patients medicated with risk pharmaceuticals are handled. Such a survey would be desirable in order to increase knowledge among healthcare workers about how substances interfere with vitamin D status. Aim: The aim was to examine the extent to which risk pharmaceuticals are prescribed among all patients and among patients aged ≥75, and to investigate how these patients are treated with respect to supplementation (drugs containing vitamin D3 / Calcuim and vitamin D3), blood sampling and analysis of serum calcidiol levels. Method: Drugs interfering with vitamin D were identified. Inclusion criteria for the survey were patients that had been prescribed the pre-defined risk pharmaceuticals during 2012 and/ or 2013. The surveyed population was residents in Kalmar County. Data were collected from the patient database Cambio Cosmic. From these data analyzes were made about the occurrence of: supplementation, sampling of S-25(OH)D calcidiol and test results. The collected data were arranged by substance, gender and age (elderly aged ≥75). Results: 9118 patients were prescribed at least one of the risk pharmaceuticals; orlistat, sevelamer, cholestyramine, colestipol, efavirenz, prednisol, prednison, phenytoin, phenobarbital or carbamazepine. 31% of these were aged ≥75. Overall, 22% of the patients were prescribed supplements. Out of these, 61% were elderly. Among the patients that had been prescribed risk pharmaceuticals a minority, 4,1% of the patients were sampled for calcidiol. 37% of these had deficiency in S-25(OH)D (≤50 nmol/L). 8.3% of patients with a vitamin D deficiency were sampled more than once. Out of the patients with deficiency 57% were treated with supplements. Out of the elderly patients prescribed risk pharmaceuticals, 4.1% of the patients were tested for calcidiol. This means that 31% of the tested patients were aged ≥75 and 39% of these had a deficiency. Out of the elderly patients with deficiency, 65% were treated with supplements. Conclusion: In Kalmar County, much can be done in order to better implement the existing knowledge about drugs that increase the risk for vitamin D deficiency. / Betydelsen av bra D-vitaminstatus för äldres hälsa – Hur stor är förekomsten av D-vitaminbrist hos äldre i Kalmar län och hur påverkar läkemedel D-vitaminstatus