No description available.

No description available.

As the written accompaniment for The Luxury of Tears, a twelve-minute documentary video exploring the emotional impact of sexual assault on male survivors and their partners, this document examines the visual texts of both the fiction and nonfiction genres. Specifically, I contend that fiction film manufactures male survivorship with regard to rape events in such manner which contributes to the thematization of social silence. Such silence perpetuates the feminization of rape as a social problem, and dissolves the development of male survivor resources. A discussion of production processes, challenges, and resolutions is included.

Bakgrund: Patienter och närstående upplever ofta rädsla och oro till den kommande döden. De söker därför många gånger efter någon som kan hjälpa och följa patienterna i vårdprocessen. Patienterna upplever att sjuksköterskorna inte har den tid som patienterna önskar. Bemötandet som sjuksköterskorna har med närstående brister vid tillfällen. Syfte: Att studera sjuksköterskors erfarenhet av palliativ vård i livets slut. Metod: En allmän litteraturöversikt. Tolv artiklar, varav nio kvalitativa, två kvantitativa och en mixad metod, analyserades utifrån syfte, metod och resultat. Resultat: Fyra teman framkom: Kommunikation vid vård i livets slut, Relationer i vårdandet av patienter och närstående, Sjuksköterskornas tidigare erfarenheter och kunskaper samt Emotionell påverkan hos sjuksköterskorna i den palliativa vården. Kommunikation med patienter och närstående erfors ibland som svårt. Genom att upprätthålla en vårdande relation kunde patienterna få en bra sista tid i livet. För att uppnå detta var det viktigt för sjuksköterskorna att ha ett bra samarbete med närstående och annan personal. Slutsats: Att vårda patienter i livet slut är svårt och något som är viktigt för sjuksköterskorna att ha förståelse över, då det sker oberoende av vårdinrättning. För att vara förberedd behöver sjuksköterskorna kompetens och erfarenhet i hur det är att möta patienter i livets slut. / Background: Patients and their close ones often experience anxiety about death. As a result, they are often searching for someone who can help them through the caring process. The experience of the patients is that nurses doesn’t always have time for them. Aim: To study nurses’ experiences of palliative care at end of life. Method: A general literary review. Twelve articles, nine qualitative, two quantitative and one mixed method, where analyzed based on aim, method, and results. Result: Four themes emerged: Communication in care at end of life, Relationships in care with patients and close ones, The nurses’ previous experiences and knowledge and Emotional impact on nurses in the palliative care. Communication with patients and relatives are often experienced as difficult. By maintaining a caring relationship, patients can have a good last time in life. To facilitate this, it is important for the nurse to have good collaboration with relatives and staff. Conclusion: Caring for patients at the end of life is difficult and something that is important for the nurse to understand, regardless of care institution. To be prepared, the nurses need competence and experience in what it is like to meet patients at the end of life.

SAMMANFATTNING Bakgrund: Ett par som önskar bli gravida, och som under minst ett år med upprepade oskyddade samlag inte lyckats bli gravida, benämns som infertila. Av alla dessa par beräknas tio till femton procent vara infertila. Orsakerna till infertiliteten kan vara många och ligga hos både mannen och kvinnan, ålder och livsstilsfaktorer anses vara viktiga bidragande orsaker. Endast tjugofem till femtio procent av de par som är infertila och söker behandling får uppleva den efterlängtade förlossningen. Det är inte ovanligt att kvinnor i denna situation drabbas av en livskris. Barnmorskan har en stödjande roll i samband med det infertila parets behandlingsprocess. Syfte: Syftet med detta arbete var att belysa kvinnors upplevelser av den sociala och psykiska påverkan som den ofrivilliga barnlösheten kan medföra, samt hur de hanterar dessa upplevelser. Metod: Den metod som valts för detta arbete är en litteraturöversikt. Arbetet baserades på 15 vetenskapliga artiklar publicerade 2005- 2015. För att finna material gjordes artikelsökningar i olika databaser. De valda artiklarna granskades enligt Sophiahemmets Högskolas riktlinjer för kvalitetsgranskning. Artiklarna lästes upprepade gånger och med hjälp av understrykningar i texten kunde relevant information delas in under tre olika rubriker som svarade på studiens syfte och frågeställningar. Resultat: Resultatet har delats in i tre huvudrubriker vilka är; Kvinnors upplevelser av den psykiska påverkan, Kvinnors upplevelser av den sociala påverkan och Att hantera den nya livssituationen. Slutsats: Kvinnornas upplevelser av den psykisk påverkan kan beskrivas med många ord, men de känslor som ofta återkommer är skuld, skam, sorg, förlust av självkänsla, stress, ångest och depression. Kvinnornas upplevelser av den social påverkan beskrivs oftast som isolering och stigmatisering. Kvinnor hanterar den nya livssituationen på olika sätt, men det viktigaste är att ha en aktiv och medveten strategi.

The purpose of this study was to investigate social workers' impact of emotional work with their clients and what strategies they use to deal with it. Swedish research in this area is very limited. International research shows that both social workers and (primarily) healthcare professionals are emotionally affected. The importance of awareness was emphasized and the requirement for more knowledge. This study was based on seven qualitative interviews conducted with social workers. The theoretical approach included the concepts of compassion fatigue and compassion satisfaction and the theory of coping-strategies. We analyzed the material thematically which resulted in the conclusion that social workers are both positively and negatively affected emotionally by their work. The impact has been shown primarily through evidence of exhaustion. Each social worker interviewed managed the negative impact of their work with individual strategies. The general strategy was to prioritize their health and create time for recovery. The results illustrated  the need for an increase in understanding of the importance of valuing the well-being of social workers. This would benefit not just social workers, but also the clients they serve.

Bakgrund: Hysterektomi är ett operativt ingrepp där kvinnans livmoder avlägsnas helt eller delvis. Ingreppet är en av de vanligaste större gynekologiska operationer som genomförs. Hysterektomi tillämpas för att förebygga lidande, lindra symtom och för att bota sjukdom. Den kan även tillämpas akut vid svåra förlossningskomplikationer. Livmodern är oftast förknippat med kvinnlighet, och därför kan kvinnan uppleva behandlingen som stressfull.Syfte: Syftet med denna litteraturstudie är att belysa kvinnors upplevelse av tiden efter en hysterektomi.Metod: En kvalitativ litteraturstudie som är baserad på 10 vetenskapliga artiklar från databaserna PubMed, CINAHL och PsycINFO.Resultat: En planerad hysterektomi kan bidra med en ökad livskvalitet i kvinnans liv. Detta grundar sig i bland annat hur stora besvär de led av innan operationen. En akut hysterektomi kan däremot upplevas traumatisk och ge en negativ syn på operationen. En hysterektomi kan leda till en förändrad kroppsbild, då kroppen genomgår stora förändringar under en kort tid. Kvinnan kan också uppleva en emotionell påverkan då en känsla av förlust kan tillkomma. Upplevelserna kan variera beroende på vart kvinnan är i sitt liv. En kvinna som är i fertil ålder och med en önskan om barn kan påverkas mer negativt än en kvinna som känner sig klar med det livsstadiet. Kvinnan har vid en hysterektomi ett stort behov av stöd och har uttryckt behov av information.Slutsats: Beroende på vart kvinnan är i sitt liv så varierar hennes omvårdnadsbehov och hennes upplevelser av hysterektomi. Information och stöd är av stor vikt för att kvinnan ska kunna återhämta sig snabbt efter operationen. Sjuksköterskan uppgift är att tillgodose kvinnans behov för att ge en så bra upplevelse som möjligt av hysterektomin. / Background: Hysterectomy is an operative procedure where parts or the entire uterus removes. The procedure is one of the most common bigger gynecological operations being performed. Hysterectomy is being done to prevent suffering, to relieve symptoms and to cure sickness. It can also performed when severe childbirth-complications happens. A uterus is often associated with femininity, and because of that women can find the procedure stressful.Aim: The aim with this literature review is to shed light to the women’s experience of the time after a hysterectomy.Method: A qualitative literature review, which is based on 10 scientific articles from the databases PubMed, CINAHL and PsycINFO.Results: A planned hysterectomy can contribute with increased quality of life in the woman’s life. This is based on how severe their symptoms where before the operation. An emergency hysterectomy can however be experienced as traumatic and give a negative view on the procedure. A hysterectomy can give a changed body image, because the body goes through big changes in a short matter of time. The women can also have an emotional impact, because they can experience a feeling of loss. The experiences can be different depending on where the women are in their lives. A woman who’s fertile and has a wish to carry a child can experience the hysterectomy more negative, more than a woman who is done with that stage of life. Women who undergoes a hysterectomy have a need for support and express the need for information.Conclusion: Depending on where the woman is in her life, her needs and experiences vary. Information and support is important for the woman so she can recover fast after the operation. The nurse job is to satisfy the woman’s need to able to give a positive experience.

Einleitung: Nach einer kontrovers diskutierten Einführung von Mifepriston im Jahre 1999 in Deutschland weisen die niedrigen Anwendungszahlen auf eine zögerliche Etablierung hin. Aufgrund der aktiven Einbeziehung der Frau in die Durchführung des Schwangerschaftsabbruches wird oft eine erschwerte emotionale Verarbeitung vermutet. Wir untersuchten die psychische Belastung vor und nach medikamentösem und chirurgischem Abbruch. Methoden: 147 Frauen mit gewähltem medikamentösen und 72 Frauen mit chirurgischem Abbruch wurden vor und vier Wochen nach dem Eingriff befragt. Neben demographischen Aspekten, Beweggründen, Kriterien der Methodenauswahl und medizinischen Details wurden die deutsche Fassung der Hospital Anxiety and Depression Scale (HADS) und der Impact of Event Scale (IES) verwendet. Ergebnisse: Die demographischen Angaben zeigten keine Unterschiede zwischen den Anwenderinnen beider Methoden. Bei einem Vergleich der Ergebnisse der HADS vor und vier Wochen nach dem Abbruch zeigte sich ein signifikanter Abfall der Werte für Angst und Depression bei beiden Methoden. Die Anwenderinnen von Mifepriston wiesen jedoch deutlich seltener erhöhte Angstwerte vor dem Schwangerschaftsabbruch auf. Vier Wochen später zeigten die Werte für Angst und Depression keine signifikanten Unterschiede zwischen beiden Verfahren mehr. Auf den Skalen der IES wurde ein geringeres Ausmaß von erlebter Intrusion und Vermeidungshaltung bei den Frauen der medikamentösen Methode gefunden. Im Vergleich deutlich stärker waren die erlebten Blutungen, Schmerzen und Nebenwirkungen bei der Anwendung von Mifepriston. Dieses hatte jedoch weder einen negativen Einfluss auf die psychische Verarbeitung des Ereignisses noch auf die hohe Akzeptanz der Methode. Eine überwältigende Mehrheit der Frauen beider Methoden schätzte es als außerordentlich wichtig ein, zwischen verschiedenen Methoden wählen zu können. In einer hypothetischen Zukunftssituation würden sich 80,3 % der Frauen nach medikamentöser Methode und 62,9 % der Frauen nach chirurgischer Methode wieder für die gleiche Methode entscheiden. Schlussfolgerung: Unsere Untersuchung belegt die in anderen Studien allgemein geteilte Auffassung, dass die Beendigung einer ungewollten Schwangerschaft unabhängig von der durch die Frau gewählten Methode eine positive erste Konfliktlösung bedeutet. Die positiven Ergebnisse der psychischen Verarbeitung und die hohe Zufriedenheit der Anwenderinnen unterstreicht die Notwendigkeit einer Aufrechterhaltung der Auswahlmöglichkeit zwischen verschiedenen Methoden zur Schwangerschaftsbeendigung und einer verbesserten Zugänglichkeit zur medikamentösen Methode mit Mifepriston in Deutschland. / Introduction: After a controversial introduction of medical abortion with mifepristone in 1999 this method is still not widely available in Germany. Because of the active participatory role of the women many doctors fear a higher rate of psychological sequelae after an abortion with mifepristone. In our study we compared the coping process of women who chose the medical procedure to terminate an unwanted pregnancy with others who opted for surgical abortion. Methodology: Women were asked before and four weeks after the procedure to complete a questionnaire covering demographic data, motivation, medical details and social support. Additionally, the women completed the German Version of the Hospital Anxiety and Depression Scale (HADS) and the Impact of Event Scale (IES). The following evaluation compares the data of 147 women who chose medical abortion with the results of 72 women who preferred a surgical abortion. Results: No significant differences were found for the demographic background of the women using the two different methods. Comparing data before and a month after the abortion, our study shows a significant decline of both anxiety and depression for both methods. Women using the abortion with mifepristone showed significantly lower entrance levels on the anxiety subscale than the surgical group. There were no significant differences in post-abortion anxiety and depression levels. For the IES, women choosing medical abortion scored significantly lower on the intrusion and avoidance subscales than the women opting for surgical abortion. Women using mifepristone experienced significantly more bleeding, pain and other side effects. However, these side effects did neither show a negative influence on the psychological coping nor on the high acceptability of mifepristone. An overwhelming majority of women in both groups evaluated choosing between different abortion methods as being highly important to them. 80,3 % of the women after medical abortion with mifepristone and 62,9 % of the women after surgical abortion would chose the same method again. Conclusions: Our study supports the consensus view that termination of an unwanted pregnancy is a positive first solution to the conflict, regardless of the chosen method. The positive outcome and high satisfaction levels among the participants illustrate the importance of an ongoing and improved accessibility of medical abortion for women in Germany.

L'objectif de ce travail est de proposer une solution de reconnaissance de l'impact émotionnel des images en se basant sur les techniques utilisées en recherche d'images par le contenu. Nous partons des résultats intéressants de cette architecture pour la tester sur une tâche plus complexe. La tâche consiste à classifier les images en fonction de leurs émotions que nous avons définies "Négative", "Neutre" et "Positive". Les émotions sont liées aussi bien au contenu des images, qu'à notre vécu. On ne pourrait donc pas proposer un système de reconnaissance des émotions performant universel. Nous ne sommes pas sensible aux mêmes choses toute notre vie : certaines différences apparaissent avec l'âge et aussi en fonction du genre. Nous essaierons de nous affranchir de ces inconstances en ayant une évaluation des bases d'images la plus hétérogène possible. Notre première contribution va dans ce sens : nous proposons une base de 350 images très largement évaluée. Durant nos travaux, nous avons étudié l'apport de la saillance visuelle aussi bien pendant les expérimentations subjectives que pendant la classification des images. Les descripteurs, que nous avons choisis, ont été évalués dans leur majorité sur une base consacrée à la recherche d'images par le contenu afin de ne sélectionner que les plus pertinents. Notre approche qui tire les avantages d'une architecture bien codifiée, conduit à des résultats très intéressants aussi bien sur la base que nous avons construite que sur la base IAPS, qui sert de référence dans l'analyse de l'impact émotionnel des images. / The goal of this work is to propose an efficient approach for emotional impact recognition based on CBIR techniques (descriptors, image representation). The main idea relies in classifying images according to their emotion which can be "Negative", "Neutral" or "Positive". Emotion is related to the image content and also to the personnal feelings. To achieve our goal we firstly need a correct assessed image database. Our first contribution is about this aspect. We proposed a set of 350 diversifed images rated by people around the world. Added to our choice to use CBIR methods, we studied the impact of visual saliency for the subjective evaluations and interest region segmentation for classification. The results are really interesting and prove that the CBIR methods are usefull for emotion recognition. The chosen desciptors are complementary and their performance are consistent on the database we have built and on IAPS, reference database for the analysis of the image emotional impact.

Studiens syfte är att undersöka hur yrkesverksamma påverkas känslomässigt av att arbeta med människor som har ett självskadebeteende. Det som undersöks är hur de själva uppfattar att de påverkas samt hur de hanterar sina känslor i möten med dessa människor. Studien är av kvalitativ ansats med en hermeneutisk utgångspunkt. Sammanlagt gjordes sex intervjuer med yrkesprofessionella på tre olika verksamheter. Utbildningsnivån varierade på de olika verksamheterna och bland respondenterna fanns de som var utbildade till psykolog, socionom, skötare och behandlingspedagog där ett antal även hade vidareutbildningar. I resultatet konstaterar samtliga respondenter att arbetet med människor som har ett självskadebeteende leder till en känslomässig påverkan på olika sätt. Det som visat sig vara det mest betydelsefulla sättet att hantera sina känslor i arbetet för respondenter är det kollegiala stödet samt organisatorisk handledning. Studiens slutsatser är att det förekommer skillnader gällande verksamheternas ledning och organisation samt utbildningsnivå. Yrkesprofessionella med högre utbildning var mer medvetna om sina känslomässiga konsekvenser samt hur de skulle hantera dessa i jämförelse med de som hade lägre utbildning och testade sig fram för att hitta tillvägagångsätt att hantera sina känslor.