Syftet med studien är att få förståelse för hur förskollärare uppfattar barns medverkan i dokumentation. Undersökningsfrågan för studien är: Vilka erfarenheter har förskollärare av barns medverkan i dokumentation? Genom en kvalitativ metod har semistrukturerade intervjuer med fyra förskollärare genomförts. Utifrån enactment-policyteorin har det insamlade materialet analyserats och bildat fyra kategorier som beskriver hur förskollärarna uppfattar sitt eget arbete med att göra barnen delaktiga och medvetna i dokumentationsarbetet. Resultatet visar förskollärares tolkningar av barns delaktighet i dokumentation utifrån målen i Läroplanen för förskolan (Skolverket, 2018) som berör områdena dokumentation, barns delaktighet och inflytande i utbildningen samt barns rätt till integritet. Slutsatsen är att förskollärarnas tolkning av barns delaktighet i dokumentation blir begränsad till delar av dokumentationsprocessen och inte hela dokumentationen. Samt att barns integritet i dokumentationsprocessen ligger dels hos barnen, dels hos förskolläraren utifrån de krav som finns på att barn ska dokumenteras. Det bidrar till att förskollärarnas genomförande av dokumentation går före barnens rätt till att sätta egna gränser för sin integritet.

AbstraktRifo, Ivanka och Trenchevski, Anita (2016). Kommunalt meningsskapande kring specialpedagogens uppdrag. Municipal sensemaking around Special Educational Needs Coordinator assignment. Specialpedagogprogrammet, Skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö högskola, 90hp.Förväntat kunskapsbidragAnalysen i studien har med hjälp av Weicks enactment teori bidragit till att synliggöra politikers och utbildningschefers uppfattningar kring specialpedagogens uppdrag och profession på organisationsnivå inom en vald kommun. BakgrundDet upplevs att det råder en övergripande okunnighet och otydlighet om specialpedagogens uppdrag och yrkesroll. Specialpedagogerna får oftast rättfärdiga sin professionsroll samt klargöra sina arbetsuppgifter trots att de besitter den högsta kompetensen för utförandet. Det finns stora variationer i uppdragsbeskrivningar, ansvarsområde och funktion även för specialpedagoger inom en och samma kommun. Dessutom handlar förvaltningarna inom kommunen utifrån egna beslut av specialpedagogiska behov, fristående från andra yrkesutövare och oberoende av varandra. Otydligheten i de statliga skrivelserna resulterar i att organisationerna väljer att själva skapa egen mening och struktur. Meningsskapandeprocessen utgår oftast utifrån det som anses vara rimligt just för berörda enheter.SyfteSyftet med vår studie är att skapa kunskap om hur utdrag ur statliga skrivelser rörande specialpedagogens uppdrag har tolkats och tillskrivits mening av tre politiker och tre utbildningschefer i en sydsvensk kommun. Frågeställningar•Hur stor variation förekommer vid tolkning av de statliga utdragen kring specialpedagogen på kommunnivå?•Vilka hinder och möjligheter kan uppstå i tolknings- och meningsskapandeprocessen kring specialpedagogens uppdrag?TeoriDet teoretiska ramverket i studien baseras på Karl E. Weicks enactment teori eller teori om meningsskapande i organisationer. Weicks teori ligger till grund för studien och den ger en logisk utgångspunkt för att skilja på strategiska beteenden och grundbeteenden. Sensemaking är ett begrepp som Weick utvecklade kring enactment.MetodEmpirin utgörs av intervjuer och kvalitativ textanalys av utdrag ur statliga skrivelser rörande specialpedagogen. Deltagande respondenter var tre kommunpolitiker och tre utbildningschefer inom en förvaltningsorganisation.Resultat•Det förekommer stor tolkningsfrihet av de statliga utdragen kring specialpedagogen av både politiker och utbildningschefer inom den valda kommunen. Analysen genomsyras i sin helhet av hur olika man ser på och använder specialpedagogens kompetens. •Analysen av respondenternas tankar om vilka hinder och möjligheter som kan uppstå i tolknings- och meningsskapandeprocessen rörande specialpedagogens uppdrag leder till följande resultat:Hinder:-Specialpedagogen lyser med sin frånvaro i Skollagen (2010:800) och andra viktiga styrdokument-Obefintlig lagstiftning kring professionen-Budgetnedskärningar inom kommunen-De nya karriärtjänsterna som förstelärare och förste förskollärare har ytterligare försvårat för specialpedagogen att få legitimitet inom samma område Möjligheter:-Att skapa och införa uppdragsbeskrivning för specialpedagogen -Att både politiker och utbildningschefer inom den undersökta kommunen ser specialpedagogen som en kvalitetförstärkare-Specialpedagogen kan ha en central roll i det kollegiala lärandetImplikationerDe centralpolitiska skrivelser kring specialpedagogens profession och uppdrag bör förtydligas och uppdateras, vilket borde leda till att yrkesgruppens legitimitet förstärks. För att uppnå en samsyn kring specialpedagogens yrkesroll bör staten ställa krav på att varje kommun inför en uppdragsbeskrivning för specialpedagogen så att den blir likvärdig i hela kommunen. En tydlig lagstadgad uppdragsbeskrivning för specialpedagogen, borde befästa bilden av yrkesgruppen inom förvaltningsorganisationen på både makro och mikronivå.

Yes / ‘Digital Era Governance’ (DEG) enables electronic networked processes for integrated, holistic public sector delivery through the adoption of contemporary digital technologies. Our study, based within the States of California and Nevada (USA), investigates the logics embedded in DEG and the critical issues involved for transformational change. We draw upon the concept of ‘enactment’ as a lens to provide insights into relevant theoretical issues. These are operationalised through an enhanced Technology Enactment Framework (TEF) to consider reforms to explore the new DEG environment and, specifically, the role of the CIO and e-government policies. Our findings reveal how public sector CIOs adopt the role of an ‘institutional entrepreneur’, who demonstrate a series of initiatives augmented through identified behaviours relating to proactive community mobilisation (leadership, member focus) and legitimisation (discourse, success stories). Furthermore, the characterisation of entrepreneurial enactment appears to be extremely beneficial to the transformation to DEG within any contemporary public sector context.

Studiens syfte ämnar att, genom ett komparativt internationellt perspektiv, undersöka förskollärares syn på arbete gällande barns rörelse i förskolan utifrån den svenska förskolans läroplan (Lpfö18, 2018) och den engelska förskolans läroplan (EYFS, 2021). Detta genom två frågeställningar; Hur ser förskollärare på sitt arbete med rörelse i förskolan, utifrån förskolans läroplan? Vilka likheter och skillnader framträder hos förskollärare i Sverige och i England, i relation till förskollärarnas syn på arbetet med barns rörelse? Studien utgår från ett förskollärarperspektiv genom en kvalitativ metod, inkluderande nio semistrukturerade intervjuer med förskollärare, fyra i Sverige och fem i England. Arbetet utgår från policy enactment teorin, med fokus på hur rörelse i läroplanstexter tolkas och omsätts i förskolan. I arbetets bakgrund återfinns beskrivningar av rörelse i olika sammanhang, läroplaner från England och Sverige samt säkerhet kopplat till rörelse. I resultatet framgår de intervjuade förskollärarnas syn på arbete gällande barns rörelse i förskolan genom sju teman, varav ett tema med två underteman. Temana framkom genom en tematisk analys med den teoretiska utgångspunkten som grund. Sammanfattningsvis framkommer olika perspektiv gällande arbetssätt, förhållningssätt och kunskaper kring hur rörelse kan förstås och omsättas i olika förskolor, detta utifrån två olika läroplaner. De största skillnaderna mellan förskollärares syn på arbete med rörelse utifrån läroplanen i Sverige och England inbegriper kulturella olikheter och syn på säkerhet kopplat till rörelse. De likheter som främst framträder är vikten av rörelse i förskolan, samt utomhusmiljöns centrala plats i arbetet med rörelse i förskolan.

Föreliggande licentiatuppsatsen tar sitt avstamp i forskningen kring den svenska läroplanens revideringar med ett särskilt fokus på ämnet idrott och hälsa. Begreppet komplex rörelse visade sig vara särskilt problematisk för idrottslärare i den senaste versionen och valdes därför som undersökningsobjekt och som exempel på begreppstransformering. Osäkerheten kring betydelsen av begreppet skapar ett praktiskt problem för lärare då det uttalade politiska direktiven om tydlighet medför större behov av gränsdragningar vad gäller betyg och bedömning. Licentiatuppsatsen synliggör en problematik avseende introduktionen och transformeringen av centrala begrepp. Mer specifikt är avsikten att undersöka vad som händer när ett specifikt begrepp transformeras från formuleringar i styrdokument till att det tolkas och beskrivs av idrottslärare. Syftet i uppsatsen som helhet uppnås genom två delarbeten och en jämförelse av resultaten från två delarbeten.  Delarbete ett har som syfte att identifiera hur diskursen om komplex rörelse är sammansatt i Lgr11 med tillhörande stödmaterial avseende idrott och hälsa. Arbetet sker med hjälp av diskursanalys och ger kunskap om tänkbara betydelser av komplex rörelse inom ramen för skolämnet idrott och hälsa i Sverige. En diskursanalys av Lgr 11 och dess stödmaterial visar därigenom hur intentionerna med komplex rörelse kan förstås. Delarbete två har som syfte att identifiera hur idrottslärare i Sverige har tolkat komplex rörelse hämtat ur Lgr 11 och dess stödmaterial. Det sker genom diskursanalys av intervjuer med sex idrottslärare. Jämförelsen av de båda delarbetena avseende transformeringen från policy till praktik visar att det finns vissa likheter mellan diskurserna som har identifierats i de båda delarbetena men till största delen skiljer de sig åt. De ursprungliga intentionerna med komplex rörelse har redan i formuleringsarenan transformerats med flera diskurser. Dessa diskurser transformeras på nytt av idrottslärarna med ytterligare diskurser i transformeringsarenan. Att det existerar konkurrerande och till viss del motsägande sätt att beskriva komplex rörelse på är ett resultat av att begreppet har transformerats.  Den här uppsatsen kommer att: (i) hjälpa till att ur ett yrkesperspektiv bättre förstå innebörden av komplex rörelse; (ii) hjälpa forskningen att förstå hur nya skrivelser tas emot ur ett yrkesperspektiv för framtida läroplansarbete och i utformning av dess implementerings- eller genomförandearbete (enactment); (iii) bidra till att belysa problematiken av effekter nuvarande implementeringsarbete har på undervisningskvaliteten, (iv) bidra med kunskap om vilken betydelse dagens implementeringsarbete har för ämnets innehåll och status, samt (v) komma med förslag på en framtida modell för ett görande (enactment).

The purpose of this study is to examine pupils´ experiences from getting grades in upper secondary education for pupils with learning disabilities and which impact this has on these pupils how they form and get formed as schoolchildren. Four pupils in upper secondary education for pupils with learning disabilities in a Swedish community have participated in qualitative semi-structured interviews. All analysis that has been made has focused on these pupils´ stories about getting grades. I have asked openly formulated questions so that the pupils themselves have had the possibility to highlight those experiences that they want to share. Three categories that I have used, with starting point from the questions in this study, to analyze the answers in the interview material is how the pupils talk about the bases for grading, the pupils´ self-awareness when they talk about their own grades and the pupils´ view when they talk about the importance of grades. The theoretical base of the study is policy enactment. One conclusion of this study is that both teachers and pupils in upper secondary education for pupils with learning disabilities often is based on other factors than what different policy documents says about what should be the ground for teachers grading. One other result with the study is that the pupils in this type of school have a relatively positive view on grades. The result of the study also shows that the pupils that have been interviewed experience grades as something that is important for them even though they don´t seem to be especially aware of their own grades. / Syftet med denna studie är att undersöka vilka erfarenheter elever inom gymnasiesärskolan har av att få betyg samt vilka konsekvenser detta får för hur elever formas och formar sig som skolelever. Fyra elever som går på en gymnasiesärskola i en svensk kommun har deltagit i kvalitativa halvstrukturerade intervjuer. Samtliga analyser som gjorts har fokuserat på dessa elevers berättelser om att få betyg. Jag har ställt öppet formulerade frågor så att eleverna själva har getts möjlighet att lyfta fram de erfarenheter de själva vill. Tre kategorier som jag har använt mig av, med utgångspunkt från denna studies frågeställningar, för att analysera svaren i intervjumaterialet är hur eleverna berättar om grunderna för betygsättning, elevernas självinsikt i sina berättelser kring sina egna betyg samt elevernas syn i sina berättelser på betygens betydelse. Studiens teoretiska utgångspunkt är policy enactment. En slutsats i denna studie är att såväl lärare som elever i gymnasiesärskolan ofta utgår från andra faktorer än vad som anges i olika policydokument för vad som ska ligga till grund för lärares betygsättning. Ett annat resultat med studien är att eleverna i gymnasiesärskolan har en relativt positiv syn på betyg. Studiens resultat visar även att eleverna som har intervjuats upplever att betygen är viktiga för dem trots att de inte verkar vara särskilt medvetna om sina egna betyg.

La présente recherche a pour but d’étudier le rôle du temps dans les expériences artistique et esthétique relatives à la performance artistique. Cette étude porte sur les œuvres et les pratiques de la performance du XXe et du début du XXIe siècles, allant des premières manifestations publiques des avant-gardes historiques jusqu’à la performance augmentée par l’intégration des nouvelles technologies de l’enregistrement, de l’information et de la communication. Partant de l’hypothèse de l’efficience du composant temporel de la performance, il s’agit tout d’abord de démontrer que la structure temporelle de la performance fait l’objet d’une élaboration artistique réfléchie et que le temps peut être considérée comme « matériau » ou « milieu » de l’œuvre-performance. Les analyses de la dimension temporelle des œuvres particulières révèlent également son pouvoir d’agir sur le vécu de tous les protagonistes réunis au sein de la performance-événement et sa capacité de les impliquer à différents degrés dans le processus de la concrétisation de l’œuvre-performance. Ces différentes fonctions du temps, son « activité » et son mode opératoire sont analysés au cours de cette recherche en tant qu’ « agentivité du temps dans la performance ». À l’issue de ces investigations, le temps apparaît comme l’un des facteurs ontogénétiques de l’œuvre-performance fondant sa spécificité, et comme l’une de ses qualités intrinsèques susceptible de déterminer les conduites artistique et esthétique de l’artiste et du spectateur, au point de les rendre interchangeables. / The objective of the present research is to investigate the role of time in artistic and aesthetic experiences pertaining to performance art. This paper focuses on the performance works and practices of the 20th and early 21st centuries, ranging from the first public performances of historical avant-garde movements to the performance augmented through the use of the latest recording, information processing and communication technologies. Starting with the hypothesis of the efficiency of a performance’s temporal component, we first demonstrate that the temporal structure of a performance is the matter of well-thought-out artistic design, and that time can be regarded as the medium, or “milieu” of a performance work. Moreover, analyses of the temporal dimension of individual performance works reveal how time can affect the real-life experience of all the protagonists taking part in the performance-event, involving them, to varying degrees, in the process through which the performance comes into being as a work of art. These multiple functions of time, its “activity” and modus operandi are discussed throughout this study as “agency of time in performance”. The research shows that time turns out to be one of the ontogenetic, specificity-conferring factors of a performance work, and also one of its intrinsic qualities which is likely to determine the artist’s and spectator’s artistic and aesthetic attitudes to such an extent that they become interchangeable.

Le but de notre thèse est d'étudier l'émergence d'une vision partagée au sein des équipes entrepreneuriales associatives. Nous considérons tout d'abord l'approche traditionnelle militante qui met en avant des actions collectives des bénévoles et des salariés prenant part au développement de l'association. Nous intégrons ensuite la littérature sur l'entrepreneuriat social davantage orientée vers la réalisation efficace d'une finalité sociale. Nous considérons ces deux approches comme deux formes possibles de l'entrepreneuriat en association. Nous désignons en tant qu’équipe entrepreneuriale le groupe d'individus de taille variable, portant le projet et impulsant l'organisation vers sa réalisation. Nous étudions comment les membres de cette équipe se positionnent entre ces deux visions afin d'analyser les risques de divisions, mais aussi les possibilités d'émergence d'une vision partagée. Suivant une approche psychosociologique, nous conceptualisons la notion de vision en termes de représentation sociale. Nous analysons la confrontation entre ces deux représentations comme une étape d'un cycle à travers lequel les acteurs ajustent leur vision à la réalité. Nous expliquons ainsi comment des pratiques en provenance de l'entrepreneuriat social sont développées au sein des équipes entrepreneuriales associatives. Sur la base de 48 entretiens semi-directifs et d'une étude de cas complète, nos données permettent de comprendre les mécanismes suivant lesquels la vision émerge et évolue. Notre modèle de recherche part de l'écart existant entre l'idéal de la vision et la réalité des pratiques. Entre les deux, des mécanismes, à la fois opératoires et psychosociologiques, favorisent l'adaptation, autrement dit permettent « d'affronter » le réel à partir de l'idée. A partir des travaux de Weick (1979), nous montrons que face à des situations conflictuelles entre les membres porteurs des deux visions de l'association, la « rétention » de l'une ou de l'autre passe, au-delà des discussions, par leur « mise en acte » gestionnaire. / The purpose of this thesis is to study how a shared vision can emerge among the members of the entrepreneurial teams managing nonprofit organizations. We first examine the grassroots approach that emphasizes the collective action of volunteers and employees working together in the development of the association. We then consider social entrepreneurship literature focusing on the effective achievement of social goals. We integrate these two visions as two possible forms of entrepreneurship in nonprofit organizations. We identify the entrepreneurial team as a group of individuals working together toward the development of the objectives of the nonprofit organization and their achievement. We analyze how the different members of the team position themselves with regard to these two visions to analyze the risk of divisions, but also the possibility of the emergence of a shared vision. Adopting a socio-psychological approach, we conceptualize the notion of a shared vision in terms of social representations. We integrate the confrontation between these two representations as part of a cycle through which actors adjust their vision to fit reality. We then go on to study and explain how social entrepreneurship practices are introduced and develop within the entrepreneurial team of nonprofit organizations.Based on 48 semi-structured interviews and a full case study, the data collected contribute to a better understanding of the mechanisms through which the shared vision emerges and evolves. Our research model highlights the distance between the ideal of the vision and the reality in practice. Between this ideal and the reality, operational and psychological processes are at work. Drawing on Weick (1979), when members of the entrepreneurial team are divided between two visions of their non-profit organization, the “retention” of one or the other is the consequence of managerial “enactment” rather than discussion.

Aim: Preschool teachers are expected to identify special needs children in preschool, but the policy documents and directives for Swedish preschool are vague. The aim of this study is to examine the preschool teachers' perception of what the concept of children in need of special support means, and to make visible which methods they feel that they have access to. The data collection method for this study is interviews. Four preschool teachers and one childcare taker from preschools in two municipalities in Northern Sweden were chosen by two criteria's: long experience from working with special needs children and with the preference to be preschool teachers. To analyze the data we use policy enactment theory (Ball, 2015) and dilemma perspective of Nilholm (2005). Result: The results show that preschool teachers define special needs children in different ways from recontextualizing policy documents. According to the preschool teachers in the study, special needs children differ from the rest of the child group in some way and have behaviors that affect the child group. The participants see other professions as an important help in their work but also that there are many types of support that preschool teachers do not see diagnosis as a criteria for a child to get special support. The analysis shows that a lot of the support is not inclusive and that special needs children often get a deviant identity. Conclusion: The conclusion is that it is hard to define what a special needs child is, and that there are plenty of methods and support that the preschool teachers can apply themselves. Suggestion of further research is also presented.

Pedagogers förhållningssätt och barnsyn kan ge olika kvalitéer på utbildningen i förskolan. Detta kan leda till risker som går mot ökad segregation och ett socialt ojämlikt samhälle. Syftet med studien var att undersöka pedagogers barnsyn, förhållningssätt och barns rättigheter utifrån barns delaktighet och inflytande i relation till förskolans läroplan och barnkonventionen artikel 12. Därmed blev studiens frågeställning: Hur tolkar pedagoger förskolans läroplan och barnkonventionen som ett stöd i verksamheten, utifrån barns delaktighet och inflytande? För att få svar på syftet och frågeställningen skapades en webbenkät som riktades till verksamma personer i förskolan. 104 respondenter svarade på enkäten och resultatet påvisade att respondenterna ansåg att läroplanen för förskolan är tydlig, medan artikel 12 i barnkonventionen uppfattas mer komplex. Resultatet påvisade även pedagogernas positiva barnsyn, samt vikten av att pedagogerna förmedlar barns rättigheter till barnen i förskolan. Slutsatsen påvisade att pedagogers förhållningssätt är en bidragande faktor i arbetet med barns delaktighet och inflytande utifrån Policy enactment.