Drama är en metod som verkar främjande för kommunikativa förmågor på grupp- och individnivå. Det gynnar såväl ämneslärande som social utveckling. Aktuell forskning visar direkta samband mellan drama och ökade kommunikativa förmågor inom flertalet områden, exempelvis läsförståelse och verbal förmåga (Göthberg 2015; Podlozny 2000). Drama kan vara utmanande och kräver en närvarande, bejakande pedagog. Erfarenhet att leda interaktiva skapande lektioner med drama som metod verkar främjande. Pedagogens roll, gruppen som sådan samt yttre faktorer som tid och lokal är alla tre villkor, identifierade av aktuell forskning (Toivanen et.al 2012), som är av betydelse för dramaarbetets utfall.Syftet med föreliggande studie är att belysa och analysera F-3 lärares resonemang kring drama i svenskundervisning. Studien är kvalitativ och datan samlades in genom intervjuer med verksamma och behöriga pedagoger från fyra skolor i Västsverige.Resultaten visar att studiens informanter aktivt väljer att arbeta med drama trots upplevd brist på stöd i styrdokument såväl som tidsbrist. Eget intresse, positiv elevrespons och ökade språkliga förmågor hos elever anges som främst bidragande faktorer. Gemensamt hos informanterna är att de själva involverar gestaltning som uttryck i sitt ledarskap och känner sig bekväma med detta. Att vara en ”kroppen människa” och tendenser att själva lära sig genom att involvera kroppen lyfts; en engagerad kropp ligger i informanternas egna identiteter. Övriga gynnande villkor för drama som metod uppges vara en anpassad lokal, kollegialt stöd samt erfarenhet av drama som metod. Vidare beskrivs hinder för drama vara negativ respons från elever, ovana vid arbetssättet hos elever samt medverkan till ett stimmigt och rörligt klassrum vilket främst beskrivs som ett aber för de vuxna i klassrummet.Arbetet med drama yttrar sig i gruppstärkande övningar, rollspel med utgångspunkt från läsläxa samt gestaltning för perspektivtagande. Generellt förkroppsligas upplevelser för att öka förståelsen. Kroppens betydelse i undervisning lyfts som en inkluderande faktor och kroppslig medvetenhet belyses som en grundläggande förutsättning för utveckling av den kommunikativa förmågan. Studiens resultat går i linje med tidigare forskning på så sätt att det är samma för- och nackdelar med drama som berörs.

När eleverna möter undervisning som grundar sig i teorin förkroppsligad kognition kan elevernas engagemang öka samt att deras resultat kan förbättras genom att de får använda kroppen. Eleverna kan använda kroppen på flera olika sätt vid programmeringsundervisning, exempelvis när eleverna programmerar en robot, då eleverna får använda kroppen för att få syn på vridningar och hur roboten ska ta sig fram. Denna studie kommer att byggas på teorin förkroppsligad kognition. Teorin kommer att genomsyra hela arbetet. Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om hur eleverna i de tidiga skolåren löser programmeringsuppgifter genom att använda förkroppsligad kognition inom matematikundervisningen. Syftet uppfylls genom dessa frågeställningar: Hur använder eleverna kroppen för att uppfatta riktning vid programmering inom matematiken? och i vilka situationer använder eleverna kroppen som verktyg när de programmerar en robot?  Materialet samlades in genom fältanteckningar och ljudinspelningar av fem gruppobservationer som transkriberades och analyserades. Resultatet visade att elever använde tre olika strategier för att lösa programmeringsuppgifter vilket var: eleverna pekade, eleverna använde handrörelser samt eleverna gjorde en manuell förflyttning. Utifrån dessa strategier framkom tre olika situationer där eleverna använde kroppen för att genomföra programmeringsuppgifterna. De olika situationerna var för att få syn på olika vägar roboten kunde gå, robotens position samt vilka knappar eleverna behövde trycka på. / When students encounter teaching based on the theory of embodied cognition, their engagement can increase, and their results can be improved by using their bodies. The students can use the body in several different ways in programming lessons, for example when the students program a robot, as they can use their bodies to perceive rotations and how the robot should move. This study will be built on the theory of embodied cognition. The theory will permeate the entire project. The purpose of this study is to contribute knowledge about how students in the early school years solve programming tasks by using embodied cognition in mathematics education. This purpose is fulfilled through the following research questions: How do students use their bodies to perceive direction in programming within mathematics? And in what situations do students use their body as a tool when programming a robot? The data was collected through field notes and audio recordings of five group observations that were transcribed and analyzed. The results showed that students used three different strategies to solve programming tasks, which were: pointing, using other hand gestures, and performing manual movements. Based on these strategies, it was revealed that the students used their bodies to perform the tasks in three different situations: to visualize different paths the robot could take, to perceive the robot's position, and to determine which buttons the students needed to press. Based on these strategies, three different situations emerged where the students used the body to carry out the programming tasks. The different situations were to see different paths the robot could go, the robot's position and which buttons the students needed to press.

All leisure activities lead to interaction with information. This study explores the role of the body in information practices in sport as a serious leisure activity. The purpose of the study is to contribute to more knowledge being gathered concerning how the body, both of the performers of serious leisure activities and those around them, is used to interact with information related to the leisure activity in question. Qualitative semi-structured interviews with four participants were conducted to answer the following research questions: how do the participants use their bodies in information practices related to sport as a serious leisure activity? In what ways are other peoples` bodies a source of information in their serious leisure activity and how are their own bodies` a source of information for others?   Theories of embodied information were used to investigate three aspects of embodied information: information gathered from the senses externally, information gathered from the senses internally and information gathered from interaction with other peoples` bodies. The study finds that embodied information is an integral part of information practices in sport as a serious leisure activity. The information is often related to the physical aspects of training such as the environment and to measure progress in the sport, in both the long and short term. Other individuals are important sources of information for the participants, especially when learning new elements within the sport. The study also finds that there is need for further studies within the field.

This is a study about how embodied cognitive processes relates to slow drawing processes such as stippling, but also other slow mediums such as graphite pencil. With an auto-ethnographical research method the production of a stippled drawing is examined in relation to contemporary cognitional science, as well as a cognitive experiment that examines how important time and technique is to mental processes surrounding the drawing. The study is then examined in relation to other realistically stippled drawings to establish data outside the personal narrative. The main results were that the amount of time you spend drawing the studied object increasingly enhances the cognitive process of gathering of information. Furthermore the usage of hands during this slow process is established as an effective way to feel and remember the essence of an object for a longer period of time. Also, the parallell pause that occurs whilst drawing slowly and methodical enables reflection that stimulate the embodied cognitional processes linked to learning and understanding about objects outside ourselves.

Touching history – to create interesting entrances is a thesis in the field of information design focusing on spatial design. Many museum experiences have been characterized by the gaze. Different barriers in forms of showcases, ropes and exhortations have made the visitor into an observer. With the digitalization this has become even more noticeable. But humans, no matter how young or old, are still physical beings with different senses which offer different ways to experience the world, also in regards of museum experiences. The purpose of this study is to investigate the haptic experience of an object as an information channel in exhibitions. This has been done to investigate if information that is communicated in the interaction between the body and the object has any significance for children’s interest in history.  The scientific theoretical basis for the study focuses, among other things, on the correlation between cognition, emotion and the physical body. This means theories in embodied cognition and haptic perception and previous research about sensory experiences in museums. The purpose for the methodological work has been to thoroughly explore the subject. The work includes interviews through video call, telephone and e-mail with persons working in the museum sector. This to establish the study firmly into the field it aims to explore, and from a museum perspective receive experiences and important inputs. Moreover different workshops and one prototype test have been conducted, this to explore and get an understanding of the subject from the users perspective and to meet their needs. The workshops and the prototype test have been conducted in collaboration with school classes.  With support from theories, previous research and methodological work a design has been created that aims to provide and make haptic experiences available in an exhibition context. This to arouse interest in children, so that the interest works as an entrance in regards to wanting to know more about history. / Att känna historien – ett skapande av intresseväckande ingångar för barn är ett examensarbete inom informationsdesign med inriktning mot rumslig gestaltning. Många museiutställningar har under en tid präglats av visuella intryck, där olika barriärer i form av montrar, rep och förmaningar gjort besökaren till en betraktare. Detta har genom digitaliseringar av museibesök blivit allt mer påtagligt. Samtidigt är människan, gammal som ung, en fysisk varelse med flera sinnen vilka erbjuder en möjlighet att uppleva världen på flera olika sätt, så även med avseende på museibesöket. Studien syftar till att utforska den haptiska upplevelsen av föremål som informationskanal i utställningssammanhang. Detta har gjorts för att undersöka huruvida information som erhålls i samspelet mellan kropp och föremål har betydelse för barns intresse av historia.   Studiens vetenskapliga teoretiska grund fokuserar främst på samspelet mellan kognition, emotion och den fysiska kroppen. Det innebär teorier om förkroppsligad kognition och haptisk perception samt tidigare forskning om betydelsen av sensoriska upplevelser i museisammanhang. Studiens metodiska arbete har syftat till att utforska ämnet från grunden. Arbetet har inbegripit intervjuer via videosamtal, telefon och mejl med personer verksamma inom museisektorn. Detta för att förankra arbetet i det område vilket det avser att utforska och utifrån ett museiperspektiv erhålla erfarenheter och betydelsefulla insikter. Därtill har olika workshops och ett prototyptest genomförts, detta för att utforska och förstå ämnet ur användarens perspektiv och förankra gestalningsförslaget i de behov som föreligger. Genomförande av workshops och prototyptest har skett tillsammans med två skolklasser.   Med stöd i teori och tidigare forskning samt metodiskt arbete har ett gestaltningsförslag för ett utställningsrum arbetats fram som syftar till att tillhandahålla och tillgängliggöra haptiska upplevelser av föremål i utställningssammanhang. Detta för att väcka intresse hos barn, ett intresse som i sin tur är tänkt att fungerar som ingångar till att vilja veta mer om historien.

Abstract För interaktiv tv-reklam är det viktigt att undvika störande intryck samtidigt som man önskar att få användaren engagerad. För detta ändamål undersöktes den visuella framställningseffekten, som enligt Elder och Krishna (2012) leder till ökat engagemang för den produkt som presenteras, vilket leder till ökade köpintentioner. Specifikt undersöktes om den visuella framställningseffekten leder till en ökad mental simulering och om detta påverkar köpintentioner och attityd. Studien undersökte även om handanvändande påverkade mental simulering i samband med den visuella framställningseffekten. Studien var en inomgruppsdesign med 29 deltagare och analysen utfördes med en Two-Way Repeated Measures ANOVA. Med signifikans p<0.01 styrktes hypotesen att den visuella framställningseffekten för bilder i ett interaktivt tv-gränssnitt påverkar mental simulering och därmed kan påverka engagemang hos användare. Övriga hypoteser förkastades. Studien indikerar att den visuella framställningen av reklam bör utformas så att den bjuder in användaren och därmed får den mer engagerad. Detta kunde dock inte kopplas med ökade köpintentioner.

Skolan ska eftersträva att alla elever erfar daglig fysisk aktivitet under hela skoldagen, vilket ställer krav på samtliga lärare inom skolans verksamhet. Syftet med studien är därför att bidra med kunskap om vilka olika arbetssätt och uppfattningar lärare har om rörelseintegrerad undervisning i engelskämnet, samt vilka resultat de uppfattar sig uppnå med metoden. Detta avser jag uppfylla genom att intervjua fem lärare i årskurs 4–6. Följande frågeställningar har använts:  - Hur och med vilka argument beskriver lärare att de använder rörelse i kombination med språkinlärning i engelska? - På vilka sätt bidrar rörelseintegrerad engelskundervisning till elevers lärande enligt lärare? - Vilka möjligheter respektive hinder erfar lärare med att integrera rörelse i engelskundervisningen?  Föreliggande studie tar utgångspunkt i ramfaktorteorin samt kognitivismen och idén om förkroppsligat lärande. Studien genomfördes genom semistrukturerade intervjuer med fem lärare i årskurs 4–6. Resultatet visar att lärare implementerar rörelse i engelskundervisningen genom arbetssätten drama, TPR, rörelselekar och rörelsesånger, i syfte att utveckla elevers vokabulär, hörförståelse och kommunikation i tal. Enligt lärarnas uppfattningar hjälper dessa rörelseintegrerade arbetssätt elever att befästa ord och begrepp samt förstå en kontext, på grund av kopplingen mellan rörelsen och det språkliga innehållet. Möjligheterna som lärarna ser med att integrera rörelse är att det skapar delaktighet och variation i engelskundervisningen. Hinder som lärarna uppfattar är att externa faktorer, såsom små lokaler, kan påverka hur den rörelseintegrerade undervisningen gestaltar sig. / The school should strive towards all students encountering daily physical activity throughout the school day, which puts demand on the entirety of teachers within the school’s operation. The purpose of the study is therefore to contribute with knowledge about what different working methods and perceptions teachers have about movement-based teaching in the English subject, along with what results they perceive to achieve with the method. I intend to fulfill this by interviewing five teachers in grades 4-6. The following questions have been used:  - How and with what arguments do the teachers describe their use of movement in combination with language learning in English? - In what ways does movement-based English teaching contribute to students’ learning according to teachers? - What opportunities and/or obstacles do the teachers experience when integrating movement in their English teaching?  The present study stems from the frame factor theory, along with the cognitive theory and the idea of embodied learning. The study was carried out through semi-structured interviews with five teachers in grades 4-6. The result shows that the teachers implement movement in their English teaching through drama, TPR, movement games and movement songs with the purpose to develop students’ vocabulary, listening comprehension and communication through speech. According to the teachers’ perceptions this movement-based way of teaching helps students consolidate words and expressions, and it also helps them understand a context, due to the connection between the movement and linguistic content. The opportunities that the teachers see with integrating movement is that it encourages participation and creates variety in the English teaching. Obstacles that the teachers experience are that external factors, such as small premises, can affect how the movement-based teaching takes shape.

Embodied Conversational Agents (ECAs)’ gestures can enhance human perception in many dimensions during interactions. In recent years, data-driven gesture generation approaches for ECAs have attracted considerable research attention and effort, and methods have been continuously optimized. Researchers have typically used human-agent interaction for user studies when evaluating systems of ECAs that generate rule-based gestures. However, when evaluating the performance of ECAs that generate gestures based on data-driven methods, participants are often required to watch prerecorded videos, which cannot provide an adequate assessment of human perception during the interaction. To address this limitation, we proposed two main research objectives: First, to explore the workflow of assessing data-driven gesturing ECAs through real-time interaction. Second, to investigate whether gestures could affect ECAs’ human-likeness, animacy, perceived intelligence, and humans’ focused attention in ECAs. Our user study required participants to interact with two ECAs by setting two experimental conditions with and without hand gestures. Both subjective data from the participants’ self-report questionnaire and objective data from the gaze tracker were collected. To our knowledge, the current study represents the first attempt to evaluate data-driven gesturing ECAs through real-time interaction and the first experiment using gaze-tracking to examine the effect of ECA gestures. The eye-gazing data indicated that when an ECA can generate gestures, it would attract more attention to its body. / Förkroppsligade konversationsagenter (Embodied Conversational Agents, ECAs) gester kan förbättra människans uppfattning i många dimensioner under interaktioner. Under de senaste åren har datadrivna metoder för att generera gester för ECA:er fått stor uppmärksamhet och stora ansträngningar inom forskningen, och metoderna har kontinuerligt optimerats. Forskare har vanligtvis använt sig av interaktion mellan människa och agent för användarstudier när de utvärderat system för ECA:er som genererar regelbaserade gester. När man utvärderar prestandan hos ECA:er som genererar gester baserat på datadrivna metoder måste deltagarna ofta titta på förinspelade videor, vilket inte ger en adekvat bedömning av människans uppfattning under interaktionen. För att åtgärda denna begränsning föreslog vi två huvudsakliga forskningsmål: För det första att utforska arbetsflödet för att bedöma datadrivna ECA:er för gester genom interaktion i realtid. För det andra att undersöka om gester kan påverka ECA:s människoliknande, animerade karaktär, upplevd intelligens och människors fokuserade uppmärksamhet i ECA:s. I vår användarstudie fick deltagarna interagera med två ECA:er genom att ställa in två experimentella villkor med och utan handgester. Både subjektiva data från deltagarnas självrapporterande frågeformulär och objektiva data från gaze tracker samlades in. Såvitt vi vet är den aktuella studien det första försöket att utvärdera datadrivna ECA:er med gester genom interaktion i realtid och det första experimentet där man använder blickspårning för att undersöka effekten av ECA:s gester. Uppgifterna om blickspårning visade att när en ECA kan generera gester skulle den locka mer uppmärksamhet till sin kropp.

Self-image and the way we present ourselves to the world are highly relevant in today’s society, fostered to some extent by the ubiquitous use of technology. For example, the idealized body image that is disseminated in the media and on social networks can affect the relationship we have with ourselves. Beyond the idyllic images promoted by external agents, there is a personal aspect that also defines who we are and how we relate to our environment; that is self-fashioning, a constant self-driven, ameliorative change in accordance to the ideals promoted by somaesthetics. In line with this approach, our bodies could be understood as spaces for self-design to increase somaesthetic appreciation, both of ourselves and the world. This thesis discusses some early considerations for the development of self-fashioning technologies and the exploration of the design space. By conducting a soma-oriented workshop and a subsequent first-person exploration, I introduce a set of design features that might be addressed when devising embodied artifacts. They highlight the importance of "constant becoming," a situated ongoing process that shapes us, arguing that technologies for self-fashioning should support it. / Självbilden och hur vi presenterar oss för världen är högst relevanta i dagens samhälle, delvis underblåst av den allestädes närvarande användningen av teknik. Till exempel kan den idealiserade kroppsbild som sprids i medierna och på sociala nätverk påverka relationen vi har till oss själva. Utöver de idylliska bilder som främjas av externa agenter finns det en personlig aspekt som också definierar vilka vi är och hur vi förhåller oss till vår miljö; det vill säga self-fashioning, en konstant självdriven och förbättrande förändring i enlighet med de ideal som främjas av somaestetiken. I linje med detta synsätt kan våra kroppar förstås som utrymmen för självutformning för att öka somaestetisk uppskattning, både av oss själva och av världen. Denna uppsats diskuterar några tidiga överväganden för utformningen av self-fashioning teknologier och utforskningen av designutrymmet. Genom en soma-orienterad workshop och en efterföljande förstapersonsutforskning presenterar jag en uppsättning designfunktioner som kan hanteras när man designar inbäddade artefakter. De betonar vikten av "constantly becoming", en situerad pågående process som formar oss, och argumenterar för att teknologier för self-fashioning bör stödja det.

Inom forskningsområdet tjänståterställning arbetar forskare och företag med att identifiera servicefel samt hitta effektiva sätt att lösa kunders problem. Trots detta skapar klagomålshantering problem för företag och det finns många utvecklingsmöjligheter. Att få kunskap om hur kunder upplever klagomålssituationer fysiskt och psykiskt kan därmed vara betydelsefull information för företag. Inom detta forskningsområde saknas det innovativa fältstudier som involverar verkliga beteenden. Det saknas även fältexperiment med elektrodermal aktivitet (EDA) som mätinstrument. EDA mäter autonom sympatisk upphetsning som är integrerad med emotionella och kognitiva tillstånd, vilket möjliggör mätning av individers omedvetna känslor. Därav grundas denna studie på ett fältexperiment där deltagarnas fysiska och emotionella reaktioner har kunnat dokumenteras och göras kvantifierbara genom EDA. Syftet med denna studie är att förklara hur kunders emotionella och fysiska reaktioner påverkas när de klagar på en produkt medan de exponeras för fysiska temperaturstimuli. Denna studie har ett positivistiskt forskningsperspektiv, en kvantitativ forskningsstrategi och en deduktiv ansats. Det empiriska materialet består av insamlad data från enkäter och EDA-band. Resultatet från studien visar att ju allvarligare ett problem är, desto större negativ påverkan har det på kundnöjdhet, lojalitet samt word of mouth (WOM). Det visar även att det finns ett samband mellan interpersonell värme, kundnöjdhet och lojalitet, men inte WOM. Resultaten indikerar även att fysisk värme inte kan dämpa emotionella reaktioner samt att fysisk kyla har en effekt på emotionella reaktioner. Slutligen kan det konstateras att fysisk värme ökar interpersonell värme samt att fysisk kyla inte ökar interpersonell värme. / Within the research area of service recovery, researchers and companies try to identify service errors and find effective ways to solve customers' problems. Despite this, complaint handling creates problems for companies and there are many opportunities for development. Gaining knowledge about how customers experience complaint situations physically and psychologically can therefore be important information for companies. In this area of research, there is a lack of innovative field studies involving real-world behaviors. There is also a lack of field experiments with electrodermal activity (EDA) as a measuring instrument. EDA measures autonomic sympathetic arousal that is integrated with emotional and cognitive states, allowing measurement of individuals' unconscious emotions. Hence, this study is based on a field experiment where the participants physical and emotional responses have been documented and made quantifiable through EDA. The purpose of this study is to explain how customers emotional and physical reactions are affected when they complain about a product while exposed to physical temperature stimuli. This study has a positivist research perspective, a quantitative research strategy and a deductive approach. The empirical material consists of collected data from surveys and EDA measurement. The results from the study show that the more serious a problem is, the greater the negative impact is on customer satisfaction, loyalty and word of mouth (WOM). It also shows that there is a relationship between interpersonal warmth, customer satisfaction and loyalty, but not WOM. The results also indicate that physical warmth cannot dampen emotional responses and that physical cold has an effect on emotional responses. Finally, it can be stated that physical warmth increases interpersonal warmth and that physical coldness does not increase interpersonal warmth.