Denna fenomenografiska studie studerar lärares erfarande av fenomenet undervisning i problemlösning efter att man deltagit i ett matematiklyft. Urvalet för studien är lärare för åk 4-6 och åk 7-9 som alla arbetat med problemlösningsmodulen. Dataunderlaget utgår från ett enkätunderlag som kompletterats med åtta intervjuer. För lärares lärande visar resultatet att de som inte längre arbetar utifrån kollegialt lärande i dag skapar egna organisationsformer. För lärare som arbetar utifrån ett fortsatt kollegialt lärande fortsätter man sitt arbete utifrån matematiklyftets modell men i vissa fall finns kvalitativt förändrade inslag. För undervisning i problemlösning visar resultat att lärare innehar ett kritiskt förhållningssätt inför undervisningens innehåll och form och Stein et al. (2008) fem praktiker är synliga i deras undervisning. För de lärare som inte arbetar utifrån kollegialt lärande tar de till viss del stöd av de fem praktikerna, men då främst utifrån att ge stöd för lektionens form. Alla lärare ser att det är en utmaning i att arbeta med problemlösningsförmågor. I resultatet framkommer att lärare i mycket liten utsträckning låter eleven träna förmågan i att formulera egna problem. / This phenomenographic study is studying teachers experiencing the phenomenon of teaching of problem solving after they participated in a Boost for mathematics. The selection for the study is teacher for grades 4-6 and grades 7-9 who all worked with a module of problem solving. The data is based on a survey basis which is supplemented with eight interviews. For teachers’ learning the results show that those who are no longer working on the basis of collaboral learning, today create their own forms of organization. For teachers who are working from continuing collegial learning, the work on the Boost for mathematics basis model continues, but in some cases there are qualitatively changing elements. For problem solving teaching results show that teachers hold a critical approach to the teaching’s content and form and Stein et al. (2008), five practices are visible in their teaching. Teachers who do not work on the basis of collaboral learning, take to some extent support by the five practices, primarily based on providing support for the lesson shape. All teachers see that it is a challenge to work with problem-solving abilities. The result shows that the teachers in very small degree allows students to practice problem posing. / <p></p><p></p>

Denna empiriska studie synliggör i vilken grad de matematiska kompetenser som uttrycks i tre kartläggningsmaterial kan kopplas till särskilt begåvade elevers matematiska förmågor för att på så sätt underlätta ett identifierande av sagda elever inom ramen för ordinarie undervisning. Inledningsvis behandlas hur väl de allmänna matematiska kompetenserna i Niss och Højgaards (2019) KOM-projekt belyses i materialen. Därefter kopplas kompetenserna till särskilt begåvade elevers matematiska förmågor för att undersöka hur förankrade kartläggningsmaterialen är i förhållande till rådande forskning. I studien konstruerades ett konceptuellt ramverk utifrån kompetenserna i KOM-projektet och utifrån teorier kring särskilt begåvade elevers förmågor. Ramverket tillämpades vid den senare analysen av den empiriskt insamlade datan. I resultatets inledande del uppvisade två av materialen betydande fokus vid kompetenser kopplade till aritmetik, medan det tredje uppvisade en större variation av kompetenser. Resultatets andra del visade att det material som uppvisade störst variation av kompetenser även hade störst korrelation mellan kompetenser och förmågor kopplade till särskilt begåvade elever. Därefter behandlades designen av det konceptuella ramverket, där dess inneboende komplexitet diskuterades i förhållande till hur resultaten kunde tolkas. I diskussionen lyftes anledningar till att två av materialen upplevdes vara mer framgångsrika i att identifiera elever i matematiska svårigheter. Då forskningfältet inom särskild begåvning är relativt outforskat avslutas diskussionen med tänkbara teman för fortsatta studier.

Syftet med denna kunskapsöversikt är att undersöka huruvida programmering kan utveckla de matematiska förmågorna och vilken typ av programmering som då är den bästa ur didaktisk synpunkt. För att besvara frågorna så utfördes en strukturerad och systematisk litteratursökning med betoning på vetenskapligt granskat material. Litteratursökning karakteriserandes framförallt av engelska sökord då majoriteten av alla forskningsartiklar inom ämnet, även de gjorda i Sverige, skrivs på just engelska. Angående vilken typ av programmering man bör använda sig av så är resultaten tvetydiga dådet är för många olika faktorer som spelar in för att med säkerhet kunna avgöra detta i nuläget. Dock väger blockprogrammering något tyngre än standardprogrammering då den inte karakteriseras av samma branta inlärningskurva. Urkopplad programmering tycker flertalet lärare är bäst som ett komplement till någon av de andra två typerna. Problemlösnings- och resonemangsförmågorna är de förmågorna där mest forskning är gjord,därför har de fått en större plats i resultatet än övriga förmågor. På modellerings-, begrepps- och kommunikationsförmågorna har det gjorts sparsamt med forskning därför får de inte lika stor plats i resultatet. Litteratursökningen bar ingen frukt för relevans- och procedursförmågorna och dessa tas därför inte upp förrän i diskussionen. Resultatet av arbetet visar att det finns en korrelation mellan undervisning i programmering och utvecklingen av vissa matematiska förmågor, dock krävs mer forskning inom ämnet för att ha en god vetenskaplig grund för påståendet.

Undervisningen ska bidra till att utveckla elevens förmåga att föra och följa matematiska resonemang (Skolverket, 2019). Syftet med studien är att fördjupa förståelsen av hur lärare beskriver att de arbetar för att främja utvecklingen av elevernas muntliga resonemangsförmåga i årskurs 4-6. Genom semistrukturerad kvalitativ intervju ämnar studien att synliggöra vad nio lärare beskriver att de gör i klassrummet för att utveckla resonemangsförmågan, hur de planerar för förmågan samt de förutsättningar och utmaningar som kan finnas. Med hjälp av ett teoretiskt ramverk som visar hur resonemang utvecklas via samarbete kommer data karaktäriseras. Studiens resultat visar att samtliga lärare ger utrymme för resonemangsförmågan, där de menar att förmågan bäst utvecklas muntligt. Lärarna tillämpar olika arbetssätt för att eleverna ska utveckla resonemangsförmågan via samarbete. En del lärare planerar för resonerande uppgifter som dagligen implementeras, medan andra lärare mestadels har läroboksstyrd undervisning. Lärarna beskriver att utmaningar såsom tid och klassrumsklimat kan hämma förmågans implementering.

Syftet med studien är att utreda om eleverna anser att undervisningen i klimatförändringar är tillräckliga. Det motiverar i sin tur till att ställa frågor till lärare om hur de går tillväga när de planerar och genomför undervisning om klimatförändringar och hur de anpassar undervisningen till elevernas olika förmågor inom ämnet. Studiens syfte besvaras med hjälp av kvantitativ metod i form av enkätundersökning och kvalitativ metod i form av intervjuer. Resultatet visar att både elever och lärare har olika synsätt på undervisningen om klimatförändringar utifrån i vilken omfattning den sker och hur lärarnas kunskapsnivå om klimatförändringar påverkar undervisningen. Detta visade sig ha inverkan på dels i vilken omfattning eleverna fick undervisning om klimatförändringar, dels vilka didaktiska metoder som användes i undervisningen och hur den anpassades utifrån elevernas olika förmågor. Klimatförändringar är ett högst aktuellt ämne men som inte omnämns i läroplanen förrän i årskurs 7–9 vilket även påverkar undervisningens omfattning och upplägg.

Detta arbete presenterar en studie som behandlar energiomvandlingar i kursen Kemi 1 i gymnasieskolan, där kemiska modeller i läroböcker har analyserats utifrån komplexitetsnivå. En modell som i detalj redogör för viktiga begrepp, samt sätter in dem i ett större sammanhang har högre komplexitet än andra förenklade modeller. Arbetet syftar till att ge inblick i vilka komplexitetsnivåer kemiska modeller har, samt i vilken grad modellerna öppnar upp möjligheter för elever att utveckla högre kognitiva förmågor. Detta har undersökts genom en kvalitativ textanalys av fyra läroböcker i kemi för gymnasiet, med hjälp av analysverktyget ”Komplexitetsnivåer i Naturvetenskapliga Modeller” (KNM), som byggs upp av teorierna bakom Modellen för hierarkisk komplexitet i kemi (MHC-C), Blooms taxonomi för lärandemål och Shavelsons ramverk. Resultatet visar att komplexitetsnivån varierar både inom och mellan läroböcker, vilket belyser lärarens viktiga roll vid planering av undervisning och val av läromedel. En slutsats som kan dras av analysresultatet är att komplexitetsnivån i modellerna är av betydelse för vilken möjlighet elever har att uppnå högre kognitiva förmågor.

Matematikundervisning består oftast av att läraren håller en kort genomgång, varefter elever på egen hand får räkna uppgifter inom det beskrivna innehållet. Förutom denna traditionella undervisningsmetod (TU) finns även andra icke-traditionella undervisningsmetoder (ITU). Svensk matematikundervisning har även visats främja huvudsakligen procedurhanteringskompetens, en av flera kompetenser som matematikundervisning ska främja enligt vissa teoretiska ramverk. I detta examensarbete besvarade ITU-praktiserande matematiklärare från Sverige, Danmark och Australien en enkät samt diskuterade sin undervisning i intervjuer, inklusive hur de anser att olika matematiska kompetenser bäst kan utvecklas hos högstadieelever. Lärarna uttryckte fördelar med ITU såsom ökad elevmotivation, självständighet och prestation. De nämnde även nackdelar och ramfaktorer som begränsar dem i deras undervisning, till exempel tidsåtgång, elevernas låga självförtroende och traditionella syn på matematikämnet. Lärarna bidrog även med konkreta tips på hur man som lärare kan fokusera på specifika kompetenser genom till exempel fokus på alternativa lösningar, begreppskartor, spel, gruppuppgifter och helklassdiskussioner.

Studiens syfte är att bidra med kunskap om hur matematiklärare i årskurs 4-6 beskriver att de anpassar sin undervisning för att ge matematiskt särbegåvade elever de förutsättningar som de behöver för att utvecklas i matematikämnet. Studien består av ostrukturerade kvalitativa intervjuer genomförda med fem verksamma lärare i matematik i årskurs 4-6. Resultatet visar att lärarna i studien differentierar sina matematikundervisningar på flertalet olika sätt och med olika tänk bakom differentieringen. Lärarna beskriver att det finns många utmaningar med att undervisa matematiskt särbegåvade elever. De beskriver även vilka förhållningssätt de har kring detta. Resultatet diskuteras utifrån de fem matematiska förmågorna och huruvida förmågorna utvecklas i den matematikundervisning som bedrivs av informanterna. Utifrån studiens resultat dras slutsatsen att differentierad matematikundervisning gynnar elevernas utveckling av de matematiska förmågorna. / <p>Matematik</p>

Syftet med denna studie är att bidra till ökad kunskap kring det digitala läromedlet Nomp. Mer specifikt hur lärare anser att Nomp går att använda i undervisningen, samt om Nomp ger eleverna möjlighet att öva på de fem matematiska förmågorna.    Allt fler läromedel börjar digitaliseras, det är därför svårt för lärare att veta vilket läromedel som gynnar elevernas lärande på bästa sätt. Nomp är ett digitalt läromedel vars syfte är att göra matematikläxor roligare. Trots detta är det många skolor som använder Nomp som en del av undervisningen. Därför finns det ett intresse av att undersöka om Nomp går att använda som heltäckande läromedel eller enbart som komplement.    Resultatet visar att lärarna anser att Nomp i sig själv har svårt att tillgodose att eleverna får möjlighet öva på samtliga matematiska förmågor. Däremot fungerar Nomp bra för repetition, färdighetsträning samt individanpassning.

Denna studie är framtagen för att analysera och jämföra vilka matematiska förmågor som två läromedelsserier i matematik för årskurs 1-3 möjliggör för eleverna. Det genomförs även en jämförelse mellan de två läromedelsserier som analyseras i uppsatsen. Vi har använt oss av en kvalitativ textanalys som metod för att analysera förekomsten av uppgifter i läromedel som kan utveckla matematiska förmågor. De läromedel som analyserats är Matte Direkt: Safari och Uppdrag Matte: Mattedetektiverna. I analysen har vi utgått från det ramverk som Lithner m.fl. (2010) har tagit fram för att underlätta kategorisering av matematiska förmågor. Resultatet visar att de två läromedel vi analyserat kan utveckla alla sex matematiska förmågorna. Utvecklingen av procedur- och kommunikationsförmågan är prioriterad i dessa läromedel medan uppgifter som utvecklar problemlösnings- och resonemangsförmågan är underrepresenterade. Detta resultat pekar på att lärare som är starkt vägledda av läromedel i matematik för årskurs 1-3 behöver komplettera med uppgifter som kan utveckla speciellt problemlösnings- och resonemangsförmågan då möjligheterna att utveckla dessa inte är tillräckliga i läromedlen.