Detta examensarbete tar sin utgångspunkt internationella undersökningar och forskning om matematikundervisningen i Sverige. En nedåtgående trend har beskrivits parallellt med att svensk skola har kritiserats för en undervisning med alltför stort fokus på procedurer, enskilt räknande samt utantillkunskap och för lite utrymme för bland annat problemlösning och kreativt matematisk tänkande. I dagens läroplan har betydelsen av fler matematiska förmågor framhävts och ett ramverk för matematisk kunskap används för att visa på olika typer av kunskap. Syftet med denna uppsats är att bidra till ökad kunskap om varför vissa lärare väljer att fokusera på procedurförmågan i sådan utsträckning att möjligheterna att utveckla övriga förmågor begränsas. Studien har en kvalitativ ansats och innefattar intervjuer med fem yrkesverksamma gymnasielärare i matematik. Dessa berättar hur de arbetar med läroplanens matematiska förmågor och vilka utmaningar de har upplevt i arbetet med detta. Resultatet visar på ett antal utmaningar som skulle kunna leda till en procedurfokuserande undervisning. Undervisning som tar upp en bredd av matematiska förmågor kräver mer tid, speciellt i grupper med svaga eller spridda förkunskaper. Vissa menar att begrepp och procedurer behöver behandlas innan övriga förmågor kan utvecklas. Lärarna berättar också att det är enklare att arbeta med begrepp och procedurer. I klasser där lärarna kämpar för att eleverna ska nå godkänt påverkas undervisningen av att de matematiska förmågorna tycks svårare att särskilja på E-nivå och att poängen på det nationella provet är viktade mot begrepps- och procedurförmågan. Ur resultaten framkommer även att det upplevs som svårare att arbeta med de matematiska förmågorna i högre kurser och att det verkar finnas specifika utmaningar i att träna elevernas relevans- och modelleringsförmåga.

Syftet med detta arbete är att undersöka hur formativ återkoppling i matematik helst tasemot av elever. Undersökningen är baserad på en fokusgruppintervju med elever på engymnasieskola. Vissa grundläggande delar av den formativa bedömningen behandlas.Resultatet visade att eleverna gärna fick återkoppling under lektionstid, antingen direkt avläraren eller som en genomgång på tavlan.En av slutsaterna är att elever vill ha mer självskattning i matematik.

Abstract Avsikten med följande kunskapsöversikt är att undersöka betydelsen som programmering har på lärandet i matematikämnet. Metoden för att undersöka detta var att utföra en systematisk datasökning, alltså söka bland annat studier, metaanalyser, vetenskapliga artiklar i olika databaser. I denna kunskapsöversikt har resultatet sammanställts genom att analysera internationella studier som utförts på flera grundskolor och gymnasium. Resultatet för denna kunskapsöversikt har visat på att programmering har en positiv inverkan på elevers matematiska kompetenser, däremot behövs mer forskning kring detta område att utföras.

No description available.

Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om förskollärares egenupplevda kreativitet och hur den påverkar hur undervisning organiseras i förskolan, och de två frågeställningar som studien bygger på lyder: Hur resonerar förskollärare kring sina kreativa förmågor i relation till förskolan? Hur resonerar förskollärare kring vad som påverkar hur kreativ undervisning organiseras i förskolan? Studien har en kvalitativ ansats och grunden för studien är intervjuer genomförda med förskollärare. Studiens teoretiska perspektiv är Albert Banduras self-efficacy, översatt upplevd självförmåga, som syftar till människans tro på sin egen förmåga att klara av en handling i en särskild situation. Resultatet visar att kreativitet är något svårförståeligt, eftersträvansvärt och viktigt, och att mycket av den kreativa tanken finns i relation till hur kreativa andra är eller inte är. Förskollärarna jämförde sig med varandra och landade i att de kunde önska sig vara mer kreativa, utan att riktigt veta hur de skulle ta sig dit. Det visade sig vara flera olika förmågor som ansågs vara viktiga, såsom att kunna forma sin kreativitet, att lita på sin egen förmåga och att inte vara rädd för att misslyckas; gemensamt var att samtliga var positiva. Att finna ett eget engagemang i kreativt arbete och att vardagligt arbeta med estetiskt skapande var tydliga tecken på att vara kreativt skicklig. Det framkom också att undervisningen formades utifrån personknutna egenskaper, utifrån hur pass arbetslagets vilja att låta varje individ vara i sin styrka (den som är kreativ i sin undervisning får möjlighet att vara det), med vikten i processen och med barnens intresse som styrande.

Studiens syfte var att undersöka och synliggöra barns sociala förmågor i lek, förskollärarens stöttning av barns sociala förmågor i lek och barns sociala förmågor i relation till avbrott av lek utifrån en sociokulturell teorigrund. Studien genomfördes med hjälp av observationer och fältanteckningar på några olika förskolor. Resultatet visade att barns sociala förmågor tydligt synliggjordes i lek, att avbrott oftast förekom naturligt på grund av förskolans rutiner men kanske även när lekens innehåll avvek från en norm, och att förskollärarens stöttning verkade bidra till barns sociala förmågor i lek. Studiens slutsats var att det redan fanns en del stöttning i lek men att det kunde behövas en större medvetenhet kring förskollärarens stöttning av barns sociala förmågor i lek och att lekens innehåll kunde bli annorlunda när den utgick ifrån barns tankar i stället för att avbrytas.

Detta utvecklingsarbete har haft som syfte att undersöka hur det påverkar högstadieelever som uppvisat svårigheter att nå upp till godkänt betyg i matematikämnet att få samarbeta när de ska försöka lösa problemlösningsuppgifter inom matematik. En grupp bestående av 15 elever i åk 7 på en skola har fått försöka lösa tre uppgifter enskilt och en uppgift i par samt svarat på en utvärdering och sedan har elevlösningarna och svaren på utvärderingen analyserats. Resultatet av dessa analyser har visat att eleverna i högre grad fått bättre resultat på uppgiften de fick försöka lösa i par än uppgifterna de fick försöka lösa enskilt, att eleverna för det mesta visat fler av de matematiska förmågorna när de fått samarbeta än när de jobbat enskilt samt att de flesta elever upplevde att det gick bättre när de fick samarbeta. Det visar även att det verkar ha haft en något positiv påverkan när eleverna först hade fått samarbeta på en uppgift och sedan fick försöka lösa en liknande uppgift enskilt.

Syftet med denna studie är att undersöka hur lärare i F-3 beskriver utmaningar med att arbeta med de fem förmågorna i undervisningen. För att uppnå syftet har vi genomfört kvalitativa intervjuer för att samla in material med hjälp av sju stycken informanter. Resultatet visar att lärarna kontinuerligt använder sig av en varierad undervisning för att utveckla de fem förmågorna hos eleverna. Det uppkommer även en del utmaningar och möjligheter i arbete med förmågorna.  Slutsatsen är att lärare tillämpar olika arbetsmetoder och material i undervisningen, men oavsett detta så finns det en del utmaningar och möjligheter.

Det finns många åsikter kring att barns och ungas finmotoriska förmågor i grundskolorna är lidande, något som påverkar resultaten på slöjd och hämmar de kreativa processerna. Syftet med detta arbete är att undersöka lärare i mellan- och högstadiet ser på de kreativa processerna i de olika ämnena och hur dessa gestaltas. Detta för att titta närmare på möjligheterna att kunna arbeta ämnesövergripande och därigenom optimera träningen av finmotoriken och optimera slöjdens arbetsprocesser. Nyare hjärnforskning berättar om hur handens praktiska arbete är kopplat till kognitiva processer, man kan genom slöjdens praktiska arbete gynna språkutvecklingen hos eleverna. Många lärare uttrycker en oro för elevernas förmåga att skriva för hand, samtidigt som digitaliseringen i skolan rusar fram. Studien är genomförd som fokusgruppsdiskussion med fem lärare från fem olika skolor i Skåne och en helhetsbild av de kreativa processerna i mellan- och högstadiet har diskuterats. Alla lärarna undervisar i de olika ämnena i grundskolan förutom slöjd (se tabell 1, s. 13). Slutsatser dras att gynnande för de kreativa processerna är omväxling i den fysiska lärmiljön, samt ett tillåtande klimat i det sociala rummet. Relationen mellan lärare och elever samt eleverna emellan är en viktig del av att elever vågar gå utanför ramarna och använda sin fantasi och tänka kreativt. I diskussionen tas det upp hur olika arbetssätt skulle kunna se ut, samt fördelar och nackdelar vid olika lärmiljö. Framtida forskning behöver titta närmare på det sociala rummet utanför klassrummet och hitta sätt att skapa en mer flexibel vardag för eleverna, där elevinflytandet tar större del för att öka relevansen i skolan.

Studien syftar till att undersöka hur lärare uppfattar kooperativt lärande inom problemlösning i matematik i årskurs F-3. Semistrukturerade intervjuer har genomförts i kombination med deltagande observation. Resultatet visar att lärarens förhållningssätt, nivågrupperingar och sociala förmågor hos eleverna är avgörande faktorer för ett effektivt kooperativt lärande. Studiens resultat pekar på att undervisningen i kooperativt lärande bör praktiseras genom modellering, scaffolding samt med tydliga förväntningar gällande både kunskapsmål och sociala mål. Studiens slutsats indikerar att elever bör ges möjlighet att tidigt i skolåren träna på kooperativa metoder för att kunna tillämpa sig en effektiv kooperativ inlärning.