The Brussels I-Regulation, often referred to as the Jurisdiction Regulation, is said to be the matrix of the European judicial cooperation system within the area of international private law. The Regulation states how jurisdiction is to be determined in an international dispute. The aim of the Regulation is to ensure that parties in a dispute within the EU have access to justice.The Regulation is considered to be working well in general, and have been since it came in-to force in 2007. Although it is held to be well functioning it does not exclude that some improvements might be needed. The commission ordered a review of the Regulation and the result was that some deficiencies were identified. Some of the deficiencies that were found were concerned with the relation to defendants from third countries. It was held that the regulation was unsatisfactory in this aspect. These deficiencies resulted in the working group presenting a proposal of a review of the regulation.The aim of this thesis is to investigate some of the consequences that might come with the proposed solutions. The investigation is limited to only discussing some sections of the Regulation. The parts that will be discussed are the ones that are concerned with the rela-tion to defendants from third countries. The investigation shows that although the propos-al means positive developments within the area it is far from clear and precise. The result of these unclear rules might be that they are hard to interpret and apply.The author comes to the conclusion that although the proposal means positive and sought after development within the area of private international law it needs to be reworked due to the ambiguities with the proposed solutions. If the proposal is not reworked the EUD will probably have to interpret the meaning of the proposed rules which might lead to a time consuming and costly process.

EU:s institutioner bereder för närvarande en förordning innehållandes internationellt privat- och processrättsliga regler i mål om makars förmögenhetsförhållanden. Det senast presenterade textförslaget (kompromissförslaget) lades fram av Italien den 10 november 2014.   Uppsatsen har två syften. För det första syftar den till att synliggöra vissa av de gränsdragnings- och tillämpningsproblem som skulle uppstå om kompromissförslaget skulle antas i dess nuvarande utformning. För det andra syftar uppsatsen till att erbjuda lösningar på de problem som identifieras. Uppsatsens fokus ligger på följande aspekter av förslaget:   Materiellt tillämpningsområde. Domsrättsreglering i mål med anledning av en makes död. Lagvalsreglering. Förbehållen för internationellt tvingande regler och ordre public.   För det första kan förordningens gränsdragning gentemot inomstatliga tvister och underhålls-frågor vålla problem. För att minska dessa problem bör det i en artikel anges att förordningen endast är tillämplig på tvister som har internationell anknytning och att en tillräcklig internationell anknytning föreligger om en av makarna innehar tillgångar som är belägna utomlands. För att avgränsa förordningens tillämpningsområde gentemot underhållsfrågor bör nationella domstolar följa den metod som anvisades i van den Boogard. Denna metod är bland annat adekvat för att kvalificera avtal mahr (islamisk brudpenning). Det är däremot inte möjligt att använda metoden för att kvalificera en dom i vilken 12 kap. 1 § äktenskapsbalken (skevdelningsregeln) har tillämpats. Enligt min mening bör i så fall den nationella domstolen göra en helhetsbedömning utifrån svaren på följande frågeställningar:   Vilket är originaldomens huvudsakliga syfte? I vilken utsträckning beaktas makarnas behov och förmåga i originaldomen?   För det andra är domsrättsreglering av mål med anledning av makes död problematiska. Art. 3 i kompromissförslaget hänvisar nämligen till arvsförordningen, vilket i praktiken kan leda till att den avlidnes barn gynnas på bekostnad av den efterlevande maken. Enligt min mening bör denna problematik minskas genom att den efterlevande maken ges en exklusiv rätt att avgöra om lagvalsreglerna i arvsförordningen eller i art. 5 kompromissförslaget ska tillämpas i ett mål om makarnas förmögenhetsförhållanden.   För det tredje kan kompromissförslagets lagvalsregler leda till problematik. Eftersom deras utformning skiljer från lagvalsreglerna i arvsförordningen och 2007 års Haagprotokoll finns det en risk att en make över- eller underkompenseras ekonomiskt. Risken kan minskas genom att makarna ingår ett lagvalsavtal eller genom att en domare tillämpar en nationell jämkningsregel eller en EU-rättslig flyktklausul (t.ex. art. 5 i 2007 års Haagprotokoll). För att ytterligare minska risken för att över- och underkompensation bör en flyktklausul införas i förslaget till förordning om makars förmögenhetsförhållanden.    En viss lagvalsregel är särskilt problematisk, nämligen art. 20a.3 i kompromissförslaget (hemvistbytesregeln). Artikeln har en bristande flexibilitet och bör därför förändras på följande vis:   Rekvisitet ”undantagsvis” bör avlägsnas. Istället bör den i punkt 2 föreslagna tidsgränsen spegla den restriktivitet som önskas. Istället för att lagen i makarnas nya hemvistland ska bli tillämplig efter en ”avsevärt mycket längre tid” bör en fast tidsgräns införas. Det bör förtydligas vad som avses med kravet på att makarna ska ha åberopat lagen i den andra staten för att ordna eller planera sina förmögenhetsförhållanden.   Enligt min mening är det lämpligt att hämta vägledning till hur tidsgränsen (se punkt 2) bör utformas i 4 § andra stycket lagen (1990:272) om internationella frågor rörande makars och sambors förmögenhetsförhållanden.   För det fjärde finns problematik med anknytning till kompromissförslagets förbehåll för internationellt tvingande regler och ordre public. Av resonemanget framgår att lagstiftaren måste föra ett detaljerat resonemang (a detailed assessment) för att 7 kap. 4–9 §§, 11 kap. 8 § och 12 kap. 1–3 §§ äktenskapsbalken (1987:230) ska kunna betecknas som internationellt tvingande även efter att förordningen har trätt i kraft. Slutligen dras slutsatsen att det är önskvärt att ramarna är snäva när det gäller en nationell domstols möjligheter att underlåta att tillämpa utländsk rätt som ger rättskraft åt avtal om mahr.

Sedan det första steget togs mot en harmoniserad varumärkesrätt inom EU har grafisk återgivning varit ett krav vid registrering av varumärken, men kravet på grafisk återgivning försvinner i och med EU:s nya varumärkesreform. Syftet med denna uppsats är att belysa och utreda vad detta kommer att innebära för möjligheten att registrera okonventionella varumärken. Utredningen är inriktad på följande okonventionella varumärken: doftmärken, smakmärken, ljudmärken, känselmärken, rörelsemärken och hologram. Syftet med kravet på grafisk återgivning har varit att föremålet för varumärkesskyddet ska fastställas på ett exakt sätt, men kravet har lett till att okonventionella varumärken, särskilt sådana som inte kan uppfattas visuellt, har varit svåra att registrera. Genom en granskning av äldre rättspraxis på området identifieras de specifika problem, avseende den grafiska återgivningen, som finns för vart och ett av de utvalda okonventionella varumärkena. Resultatet av granskningen ligger, tillsammans med en analys av den ändrade varumärkesdefinitionen, till grund för utredningen av de konsekvenser som ändringarna, särskilt borttagandet av kravet på grafisk återgivning, kommer att få för möjligheten att registrera okonventionella varumärken. Resultatet av analysen indikerar att möjligheten att registrera okonventionella varumärken kommer att öka i och med att det framförallt är den grafiska återgivningen som har orsakat problemen vid registrering. En teknikneutral återgivning gör det möjligt att använda nya återgivningsmetoder, vilket i sin tur leder till att de krav som ställs på återgivningen, bland annat att den ska vara klar och lättillgänglig, kan uppfyllas på ett bättre sätt än tidigare. / Graphical representation has been a requirement for registration of non-conventional trade marks since the first step was taken towards a harmonized trade mark regulation in the EU. The requirement for graphical representation was removed as a result of the new trade mark reform. The purpose of this thesis is to illuminate and investigate how the removal of the requirement for graphical representation will affect the possibility to register non-conventional trade marks. The investigation focuses on the following non-conventional trade marks: scent marks, taste marks, sound marks, touch marks, motion marks and holograms. The purpose of the requirement for graphical representation has been to determine the precise nature and extent of the protection that the registered mark provides to its proprietor. However, the requirement has led to difficulties regarding registration of non-conventional trade marks, especially trade marks that cannot be perceived visually. The specific problems, regarding graphical representation, for each one of the selected trade marks, are identified through a review of earlier case-law. The result of the review of the earlier case-law and a review of the new trade mark definition, make up the foundation of the analysis of the consequences the removal of the graphical representation will have on the possibility to register non-conventional trade marks. The result of the analysis indicates that the possibility to register non-conventional trade marks will increase as a result of the removal of the requirement for graphical representation, as it is the graphical representation that has caused most problems for non-conventional trade marks during the registration process. As there is no longer a requirement for the representation to be graphical, it will be possible to use new methods for representation. This will in turn lead to that the criteria the representation must meet, for example that it must be clear and easily accessible, can be better achieved than before.

Circular and digital transformations are key focal points in the European Commission's regulations and directives, as evidenced by the proposed Ecodesign for Sustainable Products Regulation. This regulation aims to reduce the environmental impact of products throughout their life cycles. To facilitate this objective, the implementation of digital product passports has been put forward as a means to seamlessly exchange product information. However, the ambiguity and absence of an implementation timeline in the ESPR framework hinder producers' preparedness for the expected information requirements in a digital product passport. Consequently, the extent of producers' compliance with the implementation schedule, along with the associated actions, challenges, and opportunities, remains uncertain. This study conducted two sequential qualitative phases to address these issues. The initial phase examined the anticipated information requirements and implementation timeline, while the subsequent phase assessed producers' current information collection practices.The findings reveal that producers effectively collect the majority of the 29 anticipated information elements mandated by a digital product passport, categorized as traceability, product-related, environmental, and circular information. However, producers’ information collection practices are not aligned with the implementation timeline due to limited prior knowledge of forthcoming regulations. Producers are taking measures such as collaboration, enhanced transparency, and effective management of end-of-life products and facilities to comply with the requirements. Challenges include balancing transparency with safeguarding sensitive information, information gathering across the supply chain, and managing the inclusion of essential information. On the other hand, opportunities arise in improved decision-making, innovation, extended product lifespan, and continuous learning. This research contributes to understanding the anticipated information requirements of digital product passports and provides valuable guidance for producers' data collection efforts. / Cirkulär och digital transformation är centrala fokuspunkter i Europeiska Kommissionens- förordningar och direktiv, vilket tydligt framgår i förslaget Ecodesign för hållbara produkter. Syftet med denna förordning är att minska produkters miljöpåverkan under hela deras livscykel. För att underlätta detta föreslås implementering av digitala produktpass för sömlöst utbyte av produktinformation. Men otydlighet i ESPR förslaget och avsaknad av en tidsplan för implementering hindrar producenternas förberedelse inför de förväntade informationskraven i ett digitalt produktpass. Följaktligen är det oklart i vilken utsträckning som producenter följer tidsplanen och vilka åtgärder, utmaningar och möjligheter som är förknippade med detta. I denna studie så genomfördes två sekventiella kvalitativa faser för att ta itu med dessa problem. Den första fasen undersökte de förväntade informationskraven och tidsplanen för implementering, medan den andra fasen bedömde producenternas nuvarande praxis för informationsinsamling. Resultaten visar att producenterna effektivt samlar in majoriteten av de 29 informationselement som förväntas krävas i ett digitalt produktpass, kategoriserade som spårbarhet, produktrelaterad information, miljöinformation och cirkulär information. Dock är producenters praxis för informationsinsamling inte anpassad till tidsplanen på grund av begränsade förkunskaper. Producenterna vidtar åtgärder såsom samarbete, ökad transparens samt effektiv hantering av uttjänta produkter och anläggningar för att uppfylla kraven. Utmaningar inkluderar att balansera transparens med företagskritisk information, insamling av information genom hela leverantörskedjan samt att hantera inkludering av nödvändig information. Även möjligheter uppstår, såsom förbättrade beslutsprocesser, innovation, utökad produktlivslängd och kontinuerligt lärande. Detta examensarbete bidrar till förståelsen av förväntade informationskrav för digitala produktpass och ger värdefull vägledning för producenters informationsinsamling.

The new regulation on medical devices, EU 2017/745, came into force in May 2021 meaning that all economic operators in the industry need to adhere to new, stricter requirements. As there is yet no common practice on how to implement and comply with the new requirements, many struggles with this.  In this thesis, the implementation of a distributor company operating in the medical device industry, currently in the middle of the implementation, is qualitatively evaluated to identify areas of improvement. This is done by conducting a case study where the company's implementation approach is mapped and evaluated with regard to good practice, and implemented organizational changes due to the regulation are identified and benchmarked against similar companies. Their interpretation and implementation appear to be rather strict and ambitious based on the overviewing benchmark with similar distributors. Their implementation moreover largely followed good practice, but several areas of improvement could nevertheless be identified.  Additionally, this thesis aimed to explore how the result of the final implementation of EU 2017/745 can be assessed. A literature review was conducted where general parameters to assess regulatory implementation were identified, followed by a literature review where it was investigated how these parameters can be adapted to assess the result of the implementation of EU 2017/745. Several parameters of interest to assess the result were identified together with examples of indicators that can be used. More research is however needed to be able to establish a complete, adequate method to assess the final implementation result. / Den nya förordningen för medicintekniska produkter, EU 2017/745, trädde i full kraft i maj 2021. Det betyder att alla ekonomiska aktörer verksamma i den medicintekniska industrin måste anpassa sig till nya, hårdare krav. Många upplever dock svårigheter eftersom det ännu inte finns någon praxis för hur kraven ska implementeras och efterlevas. I den här uppsatsen genomförs en kvalitativ utvärdering av implementeringen hos en medicinteknisk distributör som befinner sig mitt i implementeringsarbetet, för att identifiera förbättringsmöjligheter. Detta görs genom en case study, där företagets implementering kartläggs och utvärderas i relation till good practice. Vidare identifieras organisatoriska förändringar som genomförts som en följd av förordningen, och benchmarkas mot andra, liknande företag. Utvärderingen visade att företagets tolkning och implementeringen av kraven stod sig väl i relation till det övergripande benchmark som tillhandahölls. Vidare följde implementeringen i stora drag good practice, men ett antal förbättringsmöjligheter kunde ändå identifieras.  Vidare syftar uppsatsen till att utforska hur resultatet av implementeringen av EU 2017/745 kan bedömas när implementeringen är färdig. En literaturstudie på allmän regulatorisk utvärdering samt organisatorisk förändringsutvärdering genomfördes, där områden relevanta för att utvärdera regulatorisk implementering identifierades. Detta följdes av en vidare literaturstudie för att undersöka hur dessa områden kan anpassas för bedöma resultatet av EU 2017/745. Ett antal intressanta områden tillsammans med exempel på indikatorer som kan användas för en sådan bedömning identifierades. Vidare arbete behövs dock för att fastställa en heltäckande, ändamålsenlig metod för att bedöma implementeringsresultatet.

This thesis presents a comprehensive exploration of the impact of EU battery regulations, Regulation (EU) 2023/1542, on end-of-life batteries, focusing on repurposing within the supply chain. We used both surveys and interviews to gather qualitative data from the stakeholders in the battery supply chain. These interviews dug deeper into aspects that the survey couldn´t fully capture, helping us better understand how EU regulations affect the supply chain. Results revealed a nuanced reality where EU regulations offer advantages by defining producer responsibilities, enhancing safety standards, and enabling data sharing. However, unintended consequences include competitive dynamics that may favor recycling over repurposing. Technical and organizational challenges, such as non-standardized battery designs and uncertainties regarding repurposed battery lifespans, also emerged. Various circular business models were explored under this environment, each requiring a functional value network and effective coordination among stakeholders. Overall this research contributes valuable insights as the EU seeks circularity in the battery supply chain. By addressing barriers, seizing opportunities, and fostering collaboration, it supports a sustainable and circular future in the EV battery chain, maximizing the value of initial investment and aligning with the goals of the energy transition. / Detta examensarbete presenterar en undersökning av effekten av EU:s batteriförordningar, förordning (EU) 2023/1542 som reglerar batterier vid livscykelns slut med fokus på återanvändning inom försörjningskedjan. Både enkäter och intervjuer använder för att samla in kvalitativa data från intressenter i batteriförsörjningskedjan. Intervjuerna gick djupare in på aspekter som enkäten inte kunde fånga fullt ut, vilket hjälpte oss att bättre förstå hur EU-förordningar påverkar försörjningskedjan. Resultaten avslöjade en nyanserad verklighet där EU-förordningarna erbjuder fördelar genom att definiera producentansvar, förbättra säkerhetsstandarder och möjliggöra datadelning. Dock uppstår oavsiktliga konsekvenser såsom konkurrensdynamik som kan främja återvinning framför återanvändning. Tekniska och organisatoriska utmaningar, såsom icke-standardiserade batteridesign och osäkerheter angående återanvända batteriers livslängd, framkom också. Olika cirkulära affärsmodeller utforskades i denna kontext, som alla förutsätter ett fungerade värdenätverk och effektiv samordning mellan intressenterna. Sammanfattningsvis bidrar denna forskning med värdefulla insikter i EU:s fortsatta strävan efter cirkularitet i batteriförsörjningskedjan. Genom att uppmärksamma hinder, utnyttja möjligheter och främja samarbete, stödjer forskningen en hållbar och cirkulär framtid i försörjningskedjan för elbilsbatterier. Detta maximerar värdskapandet från de ursprungliga investeringarna och ligger i linje med målen för energiövergången.

The New Medical Device Regulations (MDR) will become affective on 26 May, 2021. The new regulation entails higher requirements for companies that develop medical devices, but also for all parties involved in the medical device industry. The strengthened requirements mean that it will be more difficult to meet all the criteria for placing medical devices on the market. This thesis has been carried out on behalf of the Swedish Institute for Standards (SIS) and examines companies' transition to MDR and how companies can get support from SIS, but also by other organizations and authorities. A qualitative literature study and document study has been carried out to ponder interview questions, which have then been answered by companies, authorities and organizations who are in one way or another affected by the transition to MDR. Part of the work was also to find out how the companies, depending on size, differ from each other to comply with the new regulation. The results showed that the transition to MDR differs significantly between all the interviewed parties, but that everyone agrees that standardization is important. / Den nya förordningen om medicintekniska produkter (MDR) kommer att träda i kraft den 26 maj, 2021. Den nya förordningen innebär högre krav på företag som utvecklar medicintekniska produkter, men även på alla inblandade parter i den medicintekniska industrin. De stärkta kraven innebär att det kommer vara svårare att uppfylla alla kriterier för att kunna placera medicintekniska produkter på marknaden. Detta examensarbete har utförts på uppdrag av Svenska Institutet för Standarder (SIS) och undersöker företagens övergång till MDR och hur företag kan få stöd, bland annat av SIS, men också av andra organisationer och myndigheter. Det har genomförts en kvalitativ litteraturstudie och dokumentstudie för att formulera intervjufrågor som sedan har besvarats av företag, myndigheter och organisationer som på ett eller annat sätt blir påverkade vid övergången till MDR. En del av arbetet var även att ta reda på hur företagen, beroende på storlek, skiljer sig mellan varandra vad gälleratt uppfylla det nya regelverket. Resultatet visade att övergången till MDR skiljer sig markant mellan alla de intervjuade parterna, men att alla är eniga om att standardisering är viktigt.

Inom den internationella privaträtt- och processrätten är lagvalsfrihet, s.k. parts-autonomi, ett allt vanligare inslag. Vad gäller makars förmögenhetsförhållanden förekommer lagvalsfrihet i svensk lagstiftning genom NÄF (som är tillämplig på äktenskap med endast nordisk anknytning) och LIMF (som tillämpas på övriga förhållanden med utländsk anknytning). Dessutom finns lagvalsfrihet mellan makar i ett förslag till en EU-rättsakt om makars förmögenhetsförhållanden som förväntas bli antagen inom en snar framtid av 17 medlemsländer inklusive Sverige.   En obegränsad lagvalsfrihet kan leda till oönskade effekter på bodelningen med oskäliga bodelningsresultat som följd. Syftet med uppsatsen är dels att identifiera eventuella brister med utformningen av lagvalsfriheten som rör internationella makars förmögenhetsförhållanden, dels att behandla vilket skydd som finns i lagstiftningen för makar som p.g.a. ett oförmånligt lagvalsavtal drabbats av ett oskäligt bodelnings-resultat. Förutom vad avser nuvarande svensk lagstiftning diskuteras dessa frågor även med utgångspunkt ur en framtida EU-rättsakt.   De största problemen med utformningen av lagvalsfriheten är hänförliga till hemvist-kriteriet som är kopplat till lagvalsbestämmelserna. Inom svensk rättspraxis tenderar rättstillämparna göra inte helt samstämmiga tolkningar av hemvistbegreppet, trots att en definition finns i lagen. Skillnaderna i tolkningen av hemvistbegreppet torde således kunna bli än mer uttalade i en EU-rättsakt där någon definition av hemvistbegreppet inte förekommer. Eftersom lagvalsavtal mellan makar kan ha grundats på den ena makens hemvist, riskerar divergerande tolkningar av hemvistbegreppet leda till olika bedömningar av lagvalsavtalets giltighet. Det i sin tur är ett hot mot rättssäkerheten på området, vilket går stick i stäv med lagvalsfrihetens syfte. Det föreligger således ett behov av att införa en tydlig definition av hemvistbegreppet till det förslag som ligger till grund för den kommande rättsakten. En definition som har sin utgångspunkt ur målet med rättsakten, nämligen att öka förutsebarheten om tillämplig lag för att främja fri rörlighet inom unionen.   Inom svensk Äktenskapsbalk (ÄktB) finns flera bestämmelser till skydd för makar mot oskäliga bodelningar. Dessa ges ett tydligt tillämpningsutrymme även i LIMF där de stadgats som internationellt tvingande, oavsett vilken stats rättsordning som är tillämplig. I NÄF däremot är dessa bestämmelsers tillämpningsutrymme betydligt mer osäkert. Det är inte i linje med EU-domstolens strängare tolkning av vad som kan betraktas som internationellt tvingande regler. Vidare är ÄktB:s skyddsregler inte formulerade på så sätt att det framgår att lagstiftarens avsikt är att de ska vara internationellt tvingande. Sammantaget finns risk att ÄktB:s skyddsregler mot oskäliga bodelningar inte kommer att kunna åberopas i framtida tvister där utländsk lag har valts genom ett avtal mellan makarna.   För att förstärka ställningen av ÄktB:s skyddsregler om bland annat jämkning av oskäliga bodelningar, finns det skäl för lagstiftaren att vidta åtgärder inför antagandet av en EU-rättsakt. Åtgärderna kan innefatta omformulering av bestämmelserna i ÄktB, alternativt införande av kompletterande bestämmelser till den rättsakt som ska antas. Endast därigenom kan vi garantera ett fortsatt skydd för makar som drabbas av oskäliga bodelningar och riskerar att gå miste om egendom de borde ha rätt till.

Elektroniska underskrifter är en relativt ny metod för att ingå bindande avtal. Tanken med tekniken är att den ska effektivisera, förenkla och öka säkerheten för användarna vid ingående av avtal. Det kan dock uppstå problem när lagstiftning anpassas till att reglera ny teknik, eftersom det är viktigt att lagstiftaren fortsätter att ta hänsyn till de skyddsintressen som ligger bakom gällande rätt. Denna uppsats belyser och diskuterar rättsliga hinder som föreligger vid användandet av elektroniska underskrifter, vid upprättande av de tre, privaträttsligt mest vanliga, rättshandlingarna som kräver en viss form för giltighet: överlåtelse av fast egendom, upprättande av testamente eller äktenskapsförord. Uppsatsen utreder hur den nya EU-förordningen eIDAS ((EU) nr 910/2014) har påverkat svenska myndigheters förhållningssätt till elektroniska underskrifter och elektroniska handlingar. Från presumtionen att det var fysiska handlingar som krävdes, om inte särskilda regler godkände elektroniska rutiner, till att elektroniska rutiner gäller om inte särskilda formkrav förbjuder det. Vidare förklaras förenklat tekniken bakom avancerade- och kvalificerade signaturer samt elektroniska dokument. Formkraven för skriftlighet, underskrift, bevittning och registrering och de skyddsintressen som ligger bakom dessa analyseras. Formkraven till ovan nämnda rättshandlingar kan till viss del tillgodoses med elektroniska signaturer och dokument, men i dagsläget krävs det en fysisk underskrift för att göra ovan nämnda rättshandlingar giltiga, på grund av den tolkning av begreppet underskrift som har gjorts i Ds 2003:29. Vidare analyseras hur sakrätten, rent teoretiskt, skulle kunna förändras genom en potentiell lagändring eller om en ny tolkning av begreppet underskrift medför att elektroniska signaturer kan användas vid överlåtelse av fast egendom. I uppsatsen diskuteras även de förtjänster och risker som en lagändring skulle kunna innebära, och hur dessa bör vägas mot varandra, för att sedan konstatera om en ökad implementering av elektroniska rutiner är önskvärd eller inte.

Frågan om rätten till personlig integritet är aktuell på ett helt annat sätt idag än den var på 1990-talet. Sedan dataskyddsdirektivet trädde i kraft har behandlingen av personuppgifter ökat exponentiellt. Informationsteknik har möjliggjort en omfattande kartläggning av personers beteenden online. Idag använder många webbplatser funktioner för att samla in och på andra sätt behandla sina besökares personuppgifter. Samtidigt har informationen om personuppgiftsbehandlingen som ges till enskilda på webbplatser i många fall blivit omfattande och komplicerad. Ett av syftena med den nya dataskyddsförordningen är att bygga upp konsumenters förtroende för handel på internet. Förordningen syftar även till att stärka skyddet för enskildas personliga integritet. Bestämmelserna kan anses vara svårtydda, vilket kan leda till att skyddet som bäst blir oförändrat. I ett samhälle som blir alltmer digitaliserat tycks det önskvärt att de moderna reglerna håller vad de lovar, annars kan konsekvenserna bli stora. I denna uppsats diskuteras om dataskyddsförordningens krav på informerat samtycke förbättrar förutsättningarna för ett effektivt skydd för den personliga integriteten. De nya bestämmelserna är mer omfattande men har kritiserats för att vara otydliga, närmare principer i direktiv snarare än direkt tillämplig förordningstext. Bestämmelserna behöver också vägas mot andra rättigheter. Därför kan bestämmelserna om samtycke och informationsplikt leda till ett sämre skydd för enskilde om inte tydlig vägledning ges. Det är därför en risk som kommer behöva beaktas vid tillämpningen av förordningen. Om personuppgiftsansvariga saknar vägledning finns en risk att bestämmelserna i praktiken inte ger enskilda den kontroll över sina personuppgifter som var avsedd.