Straffvärdebedömningen är en del av påföljdsbestämningsprocessen i vilken domstolen skall bestämma brottets eller den samlade brottslighetens straffvärde. Försvårande faktorer kan utgöras av brottsinterna respektive brottsexterna omständigheter vilka skall beaktas vid straffvärdebedömningen. Försvårande omständigheter ökar brottets straffvärde. De brottsinterna omständigheterna påverkar bedömningen av brottsrubriceringen och till vilken grad ett gradindelat brott hör som anges i den särskilda straffbestämmelsen. De brottsexterna försvårande omständigheterna påverkar straffvärdebedömningen och skall beaktas först efter de brottsinterna omständigheterna. Den 1 juli 2010 trädde lagändringar gällande straffmätning i kraft till syfte att bland annat höja straffen för allvarliga våldsbrott och öka spännvidden mellan straffen för brott i allmänhet. Reformen innebar att straffen generellt skall höjas för allvarliga våldsbrott genom att det vid bedömningen av straffvärdet särskilt skall beaktas om gärningen inneburit ett allvarligt angrepp på någons liv eller hälsa eller trygghet till person. Denna försvårande omständighet lades till i 29 kap. 1 § andra stycket BrB. I förarbetena anges riktlinjer för hur straffhöjningen skall ske. Ytterligare ett av reformens mål var att försvårande omständigheter i 29 kap. 2 § BrB skall ges ett ökat genomslag vid straffvärdebedömningen av brott i allmänhet. Ändamålet har tillgodosetts genom att kvalificerande rekvisit har tagits bort eller ersatts mot andra rekvisit med en vidare betydelse. Punkt sex har utvidgats särskilt genom att ordalydelsen har ändrats i sin helhet. Sammanfattningsvis består punkterna av överskjutande uppsåt; stor hänsynslöshet; utnyttjande av någon annans skyddslösa ställning eller svårigheter att värja sig; utnyttjande av egen ställning eller missbrukande av ett särskilt förtroende; förmående av någon till medverkan genom tvång, svek eller missbruk av hans eller hennes ungdom, oförstånd eller beroende ställning; led i en brottslighet som utövats i organiserad form eller systematiskt eller om brottet föregåtts av särskild planering; kränkning på grund av rasistiska motiv m.m. samt skadande av trygghet och tillit hos ett barn. Denna uppsats behandlar om reformen gällande brottsexterna försvårande omständigheter har fått genomslag i praktiken, det vill säga huruvida domstolarna tillämpar nyanseringen av försvårande omständigheter och därmed om syftet med reformen har uppnåtts. Granskningen visar att domstolarna har börjat tillämpa tillägget i 29 kap. 1 § andra stycket BrB. Dock har förändringsprocessen gått långsamt och domstolarna är relativt försiktiga med en alltför stor straffhöjning enligt riktlinjerna vilka anges i förarbetena. Emellertid talar detta för att domstolarna följer den restriktiva syn vilken lagstiftaren har krävt vad gäller försvårande omständigheter. Det fordras således en balansgång mellan användningen av riktlinjerna och tillämpningen av tillägget för att åstadkomma ett rättmätigt straff i det enskilda fallet. Ändringarna i 29 kap. 2 § BrB har fått visst genomslag om än inte fullt ut. Den största skillnaden torde vara att punkt sex om organiserad brottslighet tillämpas i betydligt större utsträckning än tidigare. Enligt yrkesverksamma jurister har reformen bidragit till en positiv utveckling vad gäller åberopandet av försvårande omständigheter i åklagarnas pläderingar och det finns en uppfattning om att åklagarna ger motiverade påföljdsförslag i större utsträckning än tidigare, vilket i sig gynnar underlaget för domstolens beslut. Sannolikt kommer alla punkter att få större genomslagskraft i framtiden vilket kommande rättspraxis får förtydliga.

Det är ont om vetenskaplig forskning om underrättelsesamarbete. Majoriteten av tillgänglig forskning avhandlar bilaterala samarbeten mellan stora nationer eller transatlantiska samarbeten och anlägger en resultatinriktad ansats. FN som organisation består av en stor blandning civila och militära delar och befattningshavare. FN står för öppenhet och transparens vilket är en rak motsats till underrättelsetjänst och underrättelsesamarbete, vilket ofta präglas av slutenhet och nationella agendor. FN hade aldrig innan MINUSMA insatsen i Mali officiellt hanterat underrättelser och Sverige aldrig tidigare bidragit med ett renodlat underrättelsebidrag till en FN insats. Trots dessa svårigheter bidrar Sverige tillsammans med flera andra européiska stater till ett multinationellt avancerat underrättelsekoncept och även med underrättelseofficerare till gemensamma stabsfunktioner inom FN insatsen. Denna undersökning syftar till att förstå hur och vilka faktorer som försvårade och förenklade underrättelsesamarbetet i MINUSMA. Uppsatsen undersöker hur försvårande faktorer som byråkratiskt motstånd, institutionell tröghet och förenklande faktorer som förtroende och samarbetets design påverkade underrättelsesamarbetet i positiv eller negativ mening. Resultatet av undersökningen är att kultur och bristande kompetens och nationella restriktioner försvårar samarbete. Undersökningen visar även att förtroende och en autonom och hierarkisk maktfördelning som speglar de insatta resurserna underlättar samarbete. Ytterligare ett resultat av undersökningen visar på ett inbördes förhållande mellan faktorerna där de påverkar varandra och fungerar som motiv eller stöd för egna agendor eller för att bevara status quo.

In conjunction with an overview of the organizational structure of the municipality of Arvika the Balanced Scorecard was introduced as a management model. After the Balanced Scorecard has been in use over a period of years the conception of it varies throughout the organization. The purpose of this study is identifying which factors are facilitating and which factors are obstructing when implementing the Balanced Scorecard in the municipality of Arvika. This is a case study of the staff organization of the municipality of Arvika. The study is explanatory as our objective is to describe why the current situation appears as it does today. A qualitative method has been applied during this study. Empirical data has been collected through interviewing 17 managers and supervisors at various administrative levels within the organization. The result of the study shows that there are several factors which are facilitating as well as several factors which are hindering in the implementation of the Balanced Scorecard. Examples of factors obstructing the implementation are the lack of information of the management model as well as the absence of a project organization. Factors such as that the model is perceived to be effective and useful within the organization as well as that it enables an undifferentiated monitoring throughout the organization are examples of facilitating factors.

The purpose of this study has been to investigate the aggravating factors that pupils experienced during their time in Compulsory School and how the school responded to the students' difficulties. The empirical material is based on the stories of five students at the Introductory Programme (IM). Complementary to the students' experiences, an IM teacher, who previously worked in Compulsory School, was interviewed to get a more objective perspective. The study is qualitative and the material has been thematized and contextualized with the state of knowledge and then analyzed with the chosen theory, Sense of Coherence (SOC). In the results it appears that the students experienced discontinuity, lack of follow-up and insufficient demands, resulting in a lost sense of belonging to and feeling coherence in school.   Title: “Aggravating Factors in Compulsory School” – A qualitative study of former Compulsory School students' experiences

Hjärtsvikt är en kronisk sjukdom som medför nedsatt pumpförmåga och symtom som trötthet, andfåddhet och svullnad. Förutom farmakologisk behandling är egenvård en central del i behandlingen. Egenvård beskrivs som en komplex process och vid hjärtsvikt innebär egenvård att till exempel regelbundet väga sig, sköta läkemedelshantering och veta när vårdgivare ska kontaktas. Sjuksköterskans roll vid vård av personer med hjärtsvikt är att ge individualiserad utbildning, främja förståelsen och egenvårdsförmågan. Att utgå från personcentrerad vård vid vården av personer med hjärtsvikt har visat sig ge fördelar i form av ökad livskvalitet och förbättring av egenvård.   Syftet var att belysa faktorer hos personer med hjärtsvikt som har samband med hur de utför sin egenvård.   En litteraturöversikt valdes som metod. Sökningarna resulterade i 20 artiklar publicerade mellan 2015 och 2019, varav 18 kvantitativa och två kvalitativa studier. Artiklarna kvalitetsgranskades utifrån Sophiahemmet högskolas bedömningsunderlag och 15 artiklar bedömdes ha hög kvalitet och fem medelhög kvalitet. Resultatanalysen gjordes med integrerad analys.   I resultatet framkom att de viktigaste faktorerna som har samband med egenvården kunde kategoriseras i sociokulturella faktorer, personliga karakteristika och sjukdomsrelaterade faktorer. Sociokulturella faktorer berörde ålder, kön, sysselsättning och utbildning, relationer och stödjande faktorer. Personliga karakteristika innefattade kunskap om hälsa och hjärtsvikt, kognitiv funktion samt emotionell och psykologisk påverkan. Sjukdomsrelaterade faktorer var funktionsskattning, upplevd symtombörda, sjukdomsbörda och behandling. I majoriteten av underkategorierna visade det sig att samma faktor både kunde försvåra och underlätta egenvården. Slutsatsen i denna litteraturöversikt var att det finns flera faktorer som påverkar egenvården hos personer med hjärtsvikt. En faktor kan gynna någon men vara ett hinder för en annan. För att kunna identifiera vad som gynnar eller hindrar en gynnsam egenvård hos den enskilda individen är det av stor vikt att sjuksköterskan arbetar utifrån ett personcentrerat förhållningssätt.

Tobaksrökning är ett av de största hoten mot folkhälsan i världen och orsakar årligen miljontals dödsfall. Det finns ett starkt samband mellan dagligrökning och insjuknande i kranskärlssjukdom. Ett lyckat rökstopp är den mest effektiva behandlingen för att motverka återinsjuknande i kranskärlssjukdom men trots detta så slutar endast hälften av alla rökare efter en genomgången kranskärlssjukdom. Riktlinjer för hur den sekundärpreventiva vården vid kranskärlssjukdom ska bedrivas i Sverige lägger stor vikt på sjukdomens riskfaktorer. Sjuksköterskan ska tillsammans med patienten bemöta och reducera dessa risker. Syftet är att belysa vilka faktorer som påverkar rökvanor hos patienter med kranskärlssjukdom i ett sekundärpreventivt skede. En litteraturöversikt valdes som metod. Sökningar genererade i 18 artiklar publicerade mellan 2010 och 2020, varav 17 var kvantitativa och en kvalitativ. Kvalitetsgranskning genom granskningsprotokoll framtaget på Sophiahemmets högskola resulterade i att tio artiklar bedömdes som mycket god kvalitet och åtta artiklar bedömdes ha god kvalitet. Resultatanalysen utfördes genom integrerad analys. I resultatet framkom tre huvudkategorier; Rökstoppsinterventioner, Personliga karaktäristiska samt Ohälsa och komorbiditet. Rökstoppsinterventioner inkluderade rökavvänjningsprogram, rekommendationer från vårdpersonal och rökstopp direkt vid insjuknande eller senare försök. Personliga karaktäristiska var socialt stöd och familjesituation, utbildning och arbete, inre motivation och självförmåga, omfattningen av patientens nikotinbehov och tidigare försök till rökstopp. Ohälsa och komorbiditet innefattade rädsla vid akut insjuknande, psykisk ohälsa och andra faktorer som orsakar kranskärlssjukdom. Slutsatsen visar att det är av vikt att fånga upp de rökande patienterna redan under vårdtiden på sjukhus och att patienten tidigt identifierar rökningen som ett problem. Information, kunskap och personcentrerat omhändertagande är viktigt för att hjälpa rökande patienter till lyckat rökstopp efter insjuknandet i kranskärlssjukdom. I enlighet med Antonovskys teori om KASAM bör vården anpassas efter patientens upplevda hanterbarhet, meningsfullhet samt begriplighet av situationen för att lyckas bryta ohälsosamma levnadsvanor. En viktig faktor för ett lyckat rökstopp är involverade och informerade anhöriga som kan stötta den kranskärlssjuka patienten. Nyckelord: Kranskärlssjukdom, Rökstopp, Främjande faktorer, Försvårande faktorer, Personcentrerad vård / Tobacco smoking is one of the biggest threats to public health in the world and causes millions of deaths every year. There is a strong relationship between smoking and the onset of coronary heart disease. A successful smoking cessation is the most effective treatment to counteract recurrence of coronary heart disease, but despite this, only half of all smokers quit after a history of coronary heart disease. Guidelines for how secondary preventive care for coronary heart disease should be conducted in Sweden place great emphasis on the disease's risk factors. The nurse, together with the patient, must address and reduce these risks. The purpose is to elucidate the factors that affect smoking habits in a secondary preventive stage in patients with coronary heart disease. A literature review was chosen as the method. Searches generated in 18 articles published between 2010 and 2020, of which 17 were quantitative and one qualitative. Quality review through review protocols developed at Sophiahemmet University resulted in ten articles being assessed to be very good quality and eight articles being judged to be of good quality. The result analysis was performed by integrated analysis. The results revealed three main categories; Smoking Cessation Interventions, Personal Characteristics and Illness and Comorbidity. Smoking cessation interventions included smoking cessation programs, recommendations from health care professionals, and smoking cessation immediately upon illness or subsequent attempts. Personal characteristics were social support and family situation, education and work, intrinsic motivation and self-efficacy, the extent of the patient's nicotine needs and previous attempts to quit smoking. Illness and comorbidity included fear of acute illness, mental illness and other factors that cause coronary heart disease. The conclusion shows that it is important to intercept the smoking patients already during the care period in hospital and that the patient early on identifies smoking as a problem. Information, knowledge and person-centered care are important to help smoking patients to successfully stop smoking after the onset of coronary heart disease. In accordance with Antonovsky's model “Sense of Coherence”, care should be adapted to the patient's perceived manageability, meaning and comprehensibility of the situation in order to succeed in breaking unhealthy lifestyles. An important factor for a successful smoking cessation is involved and informed relatives who can support the coronary heart disease patient. Keywords: Coronary heart disease, smoking cessation, facilitator, barrier, person- centred care

Studien syftar till att undersöka vad vuxna barn till alkoholmissbrukande vårdnadshavare upplever varit försvårande och hjälpsamt under uppväxten samt hur de tror att uppväxten påverkat deras liv i vuxen ålder. Detta undersöktes genom kvalitativ metod där skriftliga narrativ samlades in via en enkät som delades på Facebook. Resultatet delades in i tre teman: försvårande under uppväxten, stöd och hjälp under uppväxten samt uppväxtens påverkan på vuxenlivet. Datamaterialet analyserades med hjälp av anknytningsteori och Antonovskys teori KASAM. Det som respondenterna upplevde som försvårande under uppväxten var fysisk, psykisk och social utsatthet i form av bland annat våld och otrygghet. Försvårande var även att hålla situationen hemma hemlig, skolproblem och att ta ett stort ansvar i hemmet. Stödjande under uppväxten var för många respondenter någon nära person eller person i skolan som de kunde vända sig till. Majoriteten av respondenterna beskrev också att de hade önskat ett större stöd under uppväxten än vad de fick. I vuxen ålder beskrev flera av respondenterna att de till följd av sin uppväxt har problem med relationer, tillitsproblem och låg självkänsla. Flera beskrev även att det egna förhållningssättet till alkohol var annorlunda mot för hur de tror att det skulle ha varit vid en uppväxt utan alkoholmissbrukande vårdnadshavare.   Studien har visat att en uppväxt med alkoholmissbrukande vårdnadshavare kan vara svår för barnet på flera sätt, vilket även framkommit i tidigare forskning. Studien visar på att bristen på stöd i uppväxten kan orsaka konsekvenser i det vuxna livet. En av studiens slutsatser är att dessa barn ändå klarat sig bra tack vare stöd av en skyddsfaktor som flera av respondenterna beskrivit som livsavgörande.

No description available.

Syftet med denna kvalitativa studie var att undersöka hur avhopparverksamheter arbetar med avhoppare med fokus på behandlingsarbete samt återintegrering. Vidare ville vi även undersöka vilka faktorer som ansågs vara väsentliga i beslutet att vilja lämna gängkriminalitet. Studiens teoretiska referensram baserades på tre huvudteorier: Exitprocessen, teorin om differentiella associationer samt stämplingsteorin. Studiens empiri är framtagen genom fyra separata intervjuer med socialarbetare där samtliga är verksamma inom avhopparverksamheter. Studiens resultat indikerar på att familjebildande, traumatiska händelser eller utmattning av livsstilen är betydande faktorer i beslutet att lämna gängkriminalitet. Vidare framkom det att behandlingsarbetet inte skiljer sig markant mellan de olika avhopparverksamheterna då majoriteten av behandlingen syftar till att skapa en beteendeförändring hos individerna i fråga. Detta innebär att förändra tidigare destruktiva beteenden som etablerats hos individen som en konsekvens av kriminalitet. Respondenterna anser enat att det finns stora svårigheter med återintegreringsarbetet gällande avhoppare. Svårigheterna visade sig grundas i att hitta sysselsättning, bostad och andra vägar in i samhället. / Criminal groupings are a diverse social problem that affects the society both economically and on an individual level. The aim of this qualitative study was to examine how defector support programmes work with defectors, especially focused on treatment work and reintegration. Furthermore, the aim was to explore which factors were considered significant in the decision to leave a criminal group. The study's theoretical frame was based on three main theories: exit-process, the theory of differential associations and the labeling theory. The empirical study was produced through four separate interviews with social workers, all of whom are professionals active in defector supporting programmes. The results of the study indicate that starting a family, traumatic events or exhaustion as a consequence of the lifestyle are significant factors in the decision to leave criminal groups. In addition, it emerged that the treatment work does not differ significantly between the various defector supporting programmes as the majority of the treatment aims to create a behavioral change. The respondents unanimously believe that there are major difficulties with the reintegration work regarding defectors. Difficulties were found in getting an employment, finding residence and other ways to reintegrate.

Hedersrelaterad brottslighet är ett allvarligt samhällsproblem där brottsoffer ofta utsätts för både psykiskt, fysiskt och socialt våld och förtryck. Sedan den första juli 2020 regleras hedersmotiv som en försvårande omständighet i Brottsbalken, 1962:700 29 kap 2 § p.10. Den nya straffskärpningsregeln syftar till att höja straffvärdet för brott som begås med ett hedersmotiv samt att förtydliga för domstolar vilka omständigheter ett sådant motiv kan utgöras av. För att få en djupare förståelse för hur tingsrätten resonerar kring hedersmotivet syftar studien till att jämföra dessa resonemang före respektive efter införandet av straffskärpningen. Vidare ämnar studien att undersöka hur tingsrätten styrker hedersmotiv samt vilken påverkan som straffskärpningen har inneburit vid värdering av straffvärdet. För att besvara frågeställningar har studien tillämpat en tematisk analys, där totalt 14 domar har analyserats. Resultatet visar att tingsrätten har blivit mer enhetlig och tydlig i sitt resonemang kring hedersmotiv efter införandet av straffskärpningen. Vid styrkande av föreliggande hedersmotiv har den tilltalades olika former av kontroll över målsägande, samt kollektiva omständigheter, beaktats i stor utsträckning. Innan införandet utgick tingsrätten från olika definitioner av fenomenet och motiverade sällan varför ett hedersmotiv förelåg. Vad gäller straffskärpningens påverkan vid värdering av straffvärdet har det inte gått att urskilja en generell påverkan på straffvärdets längd. Däremot har straffskärpningen inneburit en mer konsekvent bedömning av hedersmotivet som en försvårande omständighet under påföljdsbeslut. Då studien endast har inkluderat domslut mellan 2018–2022 rekommenderas framtida forskning inom området att vidga detta tidsperspektiv för att identifiera ytterligare förändring i tingsrättens resonemang samt motivering för hedersmotiv. / Honour-related crime is a serious societal problem where victims are often subjected to psychological, physical, and social violence and oppression. Since the first of July 2020, honour motives have been regulated as an aggravating circumstance in accordance with Chapter 29 2§ p.10 (The Swedish Penal Code, 1962: 700). The aim of this aggravating circumstance is to harshen the penalty value for crimes committed with an honour motive and to clarify to courts what circumstances such a motive may consist of. To gain a deeper understanding of the district court’s reasoning, the study aims to compare these reasonings before and after the introduction of this aggravating circumstance. Furthermore, the purpose of this study is to examine how the district court proves honour motives and what impact this has had on the penal value. To answer these questions a thematic analysis was used, where a total of fourteen verdicts were analysed. The result shows that the district court has become more coherent and clearer in its reasonings regarding honour motives. Furthermore, the district court usually supports the motive based on different circumstances surrounding the defendant's control over the victim and collective circumstances. Before the introduction of this aggravating circumstance the district court used different definitions of the phenomenon and rarely provided an explanation of why an honour motive was present. It has not been possible to distinguish a general impact on the length of the penalty value. However, this change has led to a more consistent assessment of the motive as an aggravating circumstance during penalty decisions. As the study only included verdicts between 2018-2022, future research is advised to identify further changes over time.