Enligt läroplanen ska förskolan sträva efter att ge barnet möjlighet att utvecklas i sin skapande förmåga och att kunna uttrycka sina tankar, erfarenheter och upplevelser genom estetik. Förskolan ska ge utrymme för barns fantasi och kreativitet. Syftet med studien är att fördjupa kunskapen om hur förskollärare kan arbeta med bildskapande i förskolan och om hur förskollärarna använder den skapande verksamheten för att främja barns lärande och utveckling. Studien bygger på kvalitativa intervjuer med fem yrkesverksamma pedagoger och utgår från Deweys ”Learning by doing” - konst som erfarenhet och Vygotskijs kreativitetsteori som teoretiska begrepp. Studien synliggör hur pedagoger uppfattar att de arbetar med bildskapande i förskolan och hur de använder den skapande verksamheten för att främja barns lärande och utveckling. Av studien framkommer att pedagogerna uppfattar att skapande har en nyckelroll i barns mångsidiga utveckling. Pedagogerna upplever att det största hindret i den skapande verksamheten är tiden. Ett arbetssätt som framkommer är att barnen ofta inte kan välja vilka material de vill jobba med och att pedagogerna bestämmer ganska mycket i början. I studien framkommer även att det är flera andra viktiga faktorer som påverkar skapandearbetet i förskolan, exempelvis miljö, material, pedagogers förhållningssätt och kunskaper i skapandeämnen. Pedagogerna uttrycker en önskan om mer fortbildning när det gäller skapande för att få mer kunskap och inspiration i ämnet.

Studiens syfte har varit att ta reda på hur berättandet uttrycks och används i förskolans verksamhet.Detta har undersökts genom tolv observationstillfällen på fem förskoleavdelningar med barn iåldrarna ett till fem år. Observationerna har genomförts i två storstadsområden. Studien är kvalitativoch bygger på hermeneutisk forskning. Resultatet har analyserats fram genom en tolkande ansats ocharbetet har rört sig parallellt i en levande process. Resultatet i studien synliggör att högläsningen ärden mest frekventa metoden för hur berättande uttrycker sig i förskolans dagliga verksamhet.Resultatet visar även att berättande används för att främja barns språkutveckling och kreativitet samtstärka barns identitet och egna berättarförmåga. I studien lyfts även pedagogens innebörd förberättandets uttryck samt hur berättande kan användas som ett didaktiskt verktyg i ettutbildningssyfte i förskolans verksamhet. / <p>Godkännande datum: 2019-01-04</p>

Syftet med utvecklingsarbetet är att ge verksamma pedagoger ytterligare verktyg att arbeta med barn och tidig musikutveckling genom att uppmärksamma aspekter och faktorer som spelar en viktig roll. När jag, utifrån läroplanens intentioner om barns delaktighet och kreativitet, har observerat verksamheten på en förskola och jämfört med de resultat som andras forskning visat har en paradox blivit synlig. Är barns musikskapande enbart reproducerande och pedagog-initierat? För att undersöka detta prövade jag följande hypoteser kring vad som kan utgöra kritiska aspekter i undervisning av musikaliskt språk: att pedagogen tänker på aktiviteten som språkinlärning, låter barnen producera istället för att reproducera, lyssnar, upprepar och bekräftar de ljud barnen gör, spelar in och ger direkt återkoppling samt låter barnen röra sig fritt i rummet. Det empiriska materialet i den kvalitativa forskningsmetoden jag valt utgår från filmade observationer samt semistrukturerade intervjuer med pedagoger. Studien grundar sig på det sociokulturella perspektivet. Resultatet har analyserats utifrån ett kvalitativt perspektiv. Studien visar att pedagogens syfte och förhållningssätt spelar en avgörande roll för barnens skapande och kreativitet. När barnen är producenter påverkar det pedagogens roll både vad gäller att lyssna in det som händer i barngruppen och hur ledarrollen formas. Vidare visar studien att pedagogen genom att filma och direkt återkoppla till barnen skapar en kreativ process där barnen är delaktiga. Barnens material kan sedan användas till att återkoppla och reflektera kring verksamheten. Filmerna kan även utgöra ett verktyg för att se barnens och pedagogens proximala utvecklingszon.

<p>Jag har som student på Carl Malsten - Furniture Studies valt att ägna mitt examensarbete åt att lösa frågan: Hur utformar man ett redskap för lek som lämnar tolknings utrymme och stimulerar barnets egna fantasi?</p><p>Barn har ett öppet synsätt medans vi med åren blivit formade att se saker på ett visst sätt. Jag ville slå ett slag för barns lek, fantasi och deras skapande. Det har jag att gjort med fokus på barns olika typer av lek och då i huvudsak på:</p><ul><li>Rollek. (Barnet spelar en roll, själv eller i samspel med andra barn)</li><li>Konstruktionslek. (Barnen experimenterar och bygger med material)</li><li>Rörelselek (Rörelserna är det viktiga)</li></ul><p>För att hitta svar på frågeställningen har jag forskat i barns utveckling och lek. Jag har läst böcker och tidigare skrivna rapporter i ämnet samt utfört en intervju där jag med hjälp av förutbestämda frågor förde en dialog med målgruppen. Jag använde sedan mina inhämtade kunskaper i området för att i en designprocess testa möjligheterna att skapa lekredskap som stimulerar barns fantasi.</p><p>Lekredskap är något barnen oftast leker på, de är oftast stationära och vänder sig till hela kroppen. Exempel på lekredskap är gungor, klätterställningar,sandlåda, rutschkana och gungbrädor.</p><p>Barn mellan tre och fyra år behöver stor plats att leka på och gärna riktiga saker att leka med. Det roligaste är att få göra ”riktiga saker”, att få sopa, tvätta eller diska. Det gäller även för barn mellan fyra och fem år, men då måste barnet även få tid och plats för sina projekt. Projekt som att bygga ett sjukhus, ett slott eller en bilverkstad, barnet ser omvärlden men omvandlar den till egna inre bilder. I den här åldern kan barnet gå in och ur verkligheten hur som helst, en låda omvandlas lätt till ett flygplan om det är just det som behövs i leken. Att bygga och konstruera passar fyra-fem åringen. Bära, tänka, prata tillsammans med andra, lägga till, bygga om, vara färdig en stund för att sedan bygga om igen. Resultatet blev stora byggklossar i ett miljögodkänt plast material.</p> / <p>I have as a student at Carl Malmsten - Furniture Studies chosen to devote my graduation work to resolve the issue: How to make a tool for play, which leaves the interpretation of space and stimulates the child’s own imagination?</p><p>Children have an open mind while we through the years have been shaped to see things in a certain way. I would strike a blow for children’s play, imagination and their creativity. I’ve done that with a focus on children’s differenttypes of play and then mainly for:</p><ul><li>Character. (The child plays a role, alone or in interaction with other children)</li><li>Construction. (Children are experimenting and building with materials)</li><li>Movement (The movements are important)</li></ul><p>To find answers to the issue, I have done research in child development and play. I have read books and previously written reports on the matter. I also conductedan interview where I used predetermined questions and had a dialogue with the children. I then used my acquired knowledge in a design process to test the viability of providing play equipment that stimulates children’s imagination.</p><p>Playground equipment is something children often play on, they are usually stationary and addressed to the whole body. Examples of playground equipment are swings, climbing frames, sandpit, slide and swing boards.</p><p>Children between three and four years need much space to play and like real things to play with. The best thing is to make “real things”, to sweep or wash. It also applies to children between four and five years, but then the child must also be given time and place for their projects. Projects to build a hospital, a palace or a garage, the child sees the world, but transforms it into their own internal images. At this age the child can go in and out of reality in any case, a cardboardbox can easily be converted into an airplane if thats what is needed in the game. To build and construct is perfect for the four-five year old. Carry, think, talk with others, adding, upgrading, be ready for a while and then rebuild again. The result was large building blocks in an environmentally approved plastic material.</p> / Examensarbete - Ett lekredskap utan givna förutsättningar

<p>Enligt Lpfö98 skall den pedagogiska miljön skapa en trygghet samtidigt som den skall locka till lek och lärande. Leken skall även stimulera barnens fantasi och kreativitet. Även forskningen har visat att den pedagogiska miljön är viktig för barnens lek, fantasi och kreativitet. För att verksamheten i förskolan skall kunna bedrivas enligt läroplanens mål är det viktigt att skapa miljöer där barnen inspireras till olika sorters aktiviteter och handlingar samt till utforskande och upptäckande.</p><p> </p><p>Undersöknings syfte har varit att studera förskolebarnens förhållningssätt till den pedagogiska miljön i förskolan genom leken, fantasin och kreativiteten. Som metod användes observationer med hjälp av videokamera som är en del i en kvalitativ metodansats och observationerna gjordes i en förskola där det under studiens gång gick tretton barn. Observationerna genomfördes under tre halvdagar i en och samma förskola där barnen var mellan 1-5år gamla. I litteraturgenomgången behandlas tidigare forskning kring ämnet samt teoretikers och forskares tankar i ett utvecklingspsykologiskt, didaktiskt och pedagogiskt perspektiv.</p><p> </p><p>Resultatet av undersökningen visar barnens förhållningssätt till den pedagogiska miljön genom leken, fantasin och kreativiteten. Studien visar på att barnen leker med det material de vill leka med och i de rum där de vill vara i under dagen. Barnens lek samt valet av rum varierar från dag till dag. Fantasin och kreativiteten används regelbundet under dagen av barnen under lekens gång samt att det även finns ett starkt samband mellan lek, fantasi och kreativitet. Det är viktigt att ta till vara på barnens fantasi och kreativitet. Hur ska vi då ta till vara på barnens fantasi och kreativitet i den pedagogiska innemiljön?</p>

<p>När Fröbel var verksam gick han metodiskt tillväga genom att tillhandahålla barnen varsin griffeltavla. Fröbels metod kan idag anses, som mycket lärarstyrd. Under 1950- talet fick Herbert Reads tankar sitt genombrott. Barnen fick då ett fritt sätt att arbeta på. Det var alltså ett fritt skapande som förelåg. Mot bakgrund av våra erfarenheter och intresse av bildskapande aktiviteter var vi nyfikna på att undersöka hur olika pedagogers förhållningssätt ser ut i samband med barns bildskapande.Vi har i vår undersökning i första hand fokus på pedagogerna. Syftet med undersökningen är att belysa och finna likheter och skillnader i lärarnas interaktion med och förhållningssätt till barnen i samband med barnens bildskapande aktiviteter. Därigenom bidrar studien till att öka förståelsen för hur pedagogen agerar och förhåller sig till barnens bildskapande.Eftersom vårt syfte med undersökningen är att finna likheter och skillnader i förskolepedagogers förhållningssätt i samband med barns bildskapande, valde vi att använda oss av den kvalitativa metoden observation.Vi dokumenterade fyra pedagoger med hjälp av videokamera för att kunna gå tillbaka till bildaktiviteterna. Vid vår bearbetning och tolkning av resultatet har vi fokuserat på en del av pedagogers förhållningssätt. Den del vi har fokuserat på är hur pedagogerna värderar, bemöter, uppmuntrar, utmanar barnen, samt vilka förväntningar pedagogen har på barnen.Vårt resultat visar att pedagogernas intresse för barnens bildskapande varierar.De flesta pedagogerna samtalar med barnen om vad deras målningar föreställer och om hur barnen går tillväga i sitt skapande Resultatet visar också att vissa av pedagogerna inte uppmärksammar vissa barn. De visar dessutom ett bristfälligt intresse för deras målningar. De medverkande pedagogerna låter barnen skapa fritt med det framtagna materialet.</p>

No description available.

Enligt Lpfö98 skall den pedagogiska miljön skapa en trygghet samtidigt som den skall locka till lek och lärande. Leken skall även stimulera barnens fantasi och kreativitet. Även forskningen har visat att den pedagogiska miljön är viktig för barnens lek, fantasi och kreativitet. För att verksamheten i förskolan skall kunna bedrivas enligt läroplanens mål är det viktigt att skapa miljöer där barnen inspireras till olika sorters aktiviteter och handlingar samt till utforskande och upptäckande.   Undersöknings syfte har varit att studera förskolebarnens förhållningssätt till den pedagogiska miljön i förskolan genom leken, fantasin och kreativiteten. Som metod användes observationer med hjälp av videokamera som är en del i en kvalitativ metodansats och observationerna gjordes i en förskola där det under studiens gång gick tretton barn. Observationerna genomfördes under tre halvdagar i en och samma förskola där barnen var mellan 1-5år gamla. I litteraturgenomgången behandlas tidigare forskning kring ämnet samt teoretikers och forskares tankar i ett utvecklingspsykologiskt, didaktiskt och pedagogiskt perspektiv.   Resultatet av undersökningen visar barnens förhållningssätt till den pedagogiska miljön genom leken, fantasin och kreativiteten. Studien visar på att barnen leker med det material de vill leka med och i de rum där de vill vara i under dagen. Barnens lek samt valet av rum varierar från dag till dag. Fantasin och kreativiteten används regelbundet under dagen av barnen under lekens gång samt att det även finns ett starkt samband mellan lek, fantasi och kreativitet. Det är viktigt att ta till vara på barnens fantasi och kreativitet. Hur ska vi då ta till vara på barnens fantasi och kreativitet i den pedagogiska innemiljön?

När Fröbel var verksam gick han metodiskt tillväga genom att tillhandahålla barnen varsin griffeltavla. Fröbels metod kan idag anses, som mycket lärarstyrd. Under 1950- talet fick Herbert Reads tankar sitt genombrott. Barnen fick då ett fritt sätt att arbeta på. Det var alltså ett fritt skapande som förelåg. Mot bakgrund av våra erfarenheter och intresse av bildskapande aktiviteter var vi nyfikna på att undersöka hur olika pedagogers förhållningssätt ser ut i samband med barns bildskapande.Vi har i vår undersökning i första hand fokus på pedagogerna. Syftet med undersökningen är att belysa och finna likheter och skillnader i lärarnas interaktion med och förhållningssätt till barnen i samband med barnens bildskapande aktiviteter. Därigenom bidrar studien till att öka förståelsen för hur pedagogen agerar och förhåller sig till barnens bildskapande.Eftersom vårt syfte med undersökningen är att finna likheter och skillnader i förskolepedagogers förhållningssätt i samband med barns bildskapande, valde vi att använda oss av den kvalitativa metoden observation.Vi dokumenterade fyra pedagoger med hjälp av videokamera för att kunna gå tillbaka till bildaktiviteterna. Vid vår bearbetning och tolkning av resultatet har vi fokuserat på en del av pedagogers förhållningssätt. Den del vi har fokuserat på är hur pedagogerna värderar, bemöter, uppmuntrar, utmanar barnen, samt vilka förväntningar pedagogen har på barnen.Vårt resultat visar att pedagogernas intresse för barnens bildskapande varierar.De flesta pedagogerna samtalar med barnen om vad deras målningar föreställer och om hur barnen går tillväga i sitt skapande Resultatet visar också att vissa av pedagogerna inte uppmärksammar vissa barn. De visar dessutom ett bristfälligt intresse för deras målningar. De medverkande pedagogerna låter barnen skapa fritt med det framtagna materialet.

Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare uttrycker sig kring barnlitteraturens funktioner i förhållande till barnens lärande i förskolan. Vår frågeställning är: Vad tillför barnlitteratur barnen i relation till vad de har möjlighet att lära sig utifrån den litteratur som erbjuds enligt förskollärarna? I studien framkom att barnlitteraturen ska ge barnen en fantasiresa. Det framkom även att inlevelse, kroppsspråk och tonfall är viktigt när förskollärare läser för barn, för att barnen då få en känsla av att boken är levande. Förskollärarna säger att tanken med barnboken är att barnen på förskolan ska få en fantasiresa, som kan komma att prägla deras lek och som kan ge barnen ett lärande i form av empatisk förmåga, språkutveckling och väcka en nyfikenhet för barnlitteratur och vad den kan ge dem. I samtliga intervjuer framkom det att läsningen av barnlitteratur oftast sker på morgonen eller eftermiddagen då det är färre barn. Barnlitteraturen har fått en roll som lugnande på förskolan. Den ska få barnen att känna en gemenskap och ge dem en stund tillsammans.