<p>The aim of the study was to focus on well-being and sexuality for a woman in a couple’s relationship. Seven women were interviewed and the analysis was carried out with a phenomenological approach based on lifeworld theory. The respondents reported their lived experiences of well-being. The result is summarized in five constituents: the relationship’s common living-space, looking for companionship, the relationship as touching, the intimacy of the relationship and the importance of other people for the relationship. The basis of the experience of the phenomenon was found in the creation and maintenance of a companionship, a mutual exchange of meaning between two individuals that generated a sensation of being touched and extended outside of the physical spatial limitations. The phenomenon occurred when the risk for being hurt was replaced by trust and self-exposure. The intimacy of the relationship was able to prevent or remove the feeling of exclusion. The companionship of the relationship consisted of living in an existential context, of realizing one’s potential and of planning for the future. The phenomenon’s outer horizon consisted of the feeling of exclusion in not being able to relate to another person. The study is significant in a caring context where communication can include the body as an existential instrument and sexuality as an aspect of quality of life and well-being. Further research in the field can focus on how women cope with a lack of a sense of companionship in a relationship.</p>

<p>Skuld och skamkänslor är vanligt förekommande i samband med depression. Mindre vanligt är att psykiatrisjuksköterskan frågar patienten om dessa fenomen.</p><p>Syftet med denna litteraturstudie var att belysa patientens upplevelse av fenomenen skuld och skam och dess inverkan på patientens upplevelse av sitt "själv" i samband med depressionstillstånd. Metoden som användes var systematisk litteraturstudie med kvalitativ ansats. En latent innehållsanalys genomfördes på nio vetenskapliga artiklar. Resultatet visade att personens upplevelse av fenomenen skuld och skam bidrog till att personens Självbild förminskades, Självkänslan var sårad och att Det emotionella lidandet accepterades.</p><p>Patientens upplevelse av det lidande som de tre kategorierna omfattar, kan hos patienten förstås som Självets lidande. En kännedom om fenomenens inverkan på patientens upplevelse av sitt "själv" ökar psykiatrisjuksköterskans möjligheter att i sin stödjande och rådgivande roll vara den betydelsefulla person som i vårdrelationen kan minska patientens lidande samt stödja patienten till att bevara sin självkänsla.</p>

<p>I Europa vårdar ambulanspersonal årligen cirka 300 000 människor med hjärtstopp. Ungefär en av tio överlever. Tidigare forskning har inte i någon större utsträckning berört hur överlevande patienter och närstående mår efteråt eller vilka etiska aspekter och problem som möter ambulanspersonal i dessa situationer. Med hjälp av en reflekterande livsvärldsansats är syftet med denna licentiatavhandling att beskriva vad det innebär att överleva hjärtstopp utanför sjukhus respektive närvara vid en nära persons hjärtstopp. Med utgångspunkt i det empiriska resultatet är syftet att belysa och diskutera etiska aspekter och problem av betydelse för ambulanspersonals vårdande ur ett normativt perspektiv.</p><p>Avhandlingens empiriska resultat visar hur ogripbart det är att drabbas av hjärtstopp och hur uppvaknandet ur medvetslösheten innebär vilsenhet och kontrollförlust genom den minneslucka som tillfogats. Att överleva innebär därför ett sökande efter sammanhang så att situationen kan ges mening och förklaring till tankar, känslor och upplevelser. Känslan av sammanhang nås via andra människors berättelser tillsammans med egna minnen. I det fortsatta livet finns existentiell rädsla och otrygghet där den egna identiteten och meningen i livet omvärderas i takt med en växande insikt om hur den egna kroppen påverkats av hjärtstoppet. Ibland upplevs kroppen som begränsad vilket skapar otrygghet och rädsla. I det fortsatta livet kan det finnas skuldkänslor för det inträffade likväl som att hjärtstoppet ses som en opåverkbar händelse. Men det finns även tacksamhet och glädje över välbefinnande och trygghet i ett förändrat liv där vardagliga sysslor ger tillvaron en viss stadga. Det passerade livshotet införlivas i ett liv där mänskliga relationer blivit än viktigare värden i ett gott liv.</p><p>Närvaro vid en nära persons hjärtstopp omkullkastar känslan av kontroll. Allt upplevs overkligt, tiden tycks stanna upp och samtidigt är verkligheten extremt påtaglig. Förvåning övergår snabbt till ett kaos av tankar och känslor där panik, chock och fruktan griper tag. Verkligheten innebär ett överväldigande och ensamt ansvar där närstående känner sig otillräckliga. Väntan på professionell hjälp känns lång och det är en befriande känsla då ambulanspersonal anländer och övertar ansvaret. Samtidigt väcks hopp om att patienten ska överleva. För närstående är allt kaotiskt, ångestfyllt och omtumlande då de kastas mellan hopp och misströstan för att slutligen få ett overkligt och ogripbart besked om den nära personens överlevnad eller död. Livets grundvalar skakas om och uppmärksammar livets skörhet och att inget kan tas för givet. Efter händelsen finns obesvarade frågor och oro som riskerar att leda till ensamhet i sorg eller i en oro för den överlevandes framtid. Oavsett vilket, riskerar ensamheten att leda till uppoffring av egna och viktiga behov.</p><p>I ett gott beslut balanseras etiska normer att rädda liv, rätten till värdig/god död, autonomiprincipen samt att göra gott och inte skada. Den övergripande normen vid hjärtstopp är att rädda liv. Att i det akuta skedet avgöra om patienten räddas till ett acceptabelt liv är svårt. Det empiriska resultatet ger dock stöd för att återupplivning bör göras vid behandlingsbara hjärtstopp samtidigt som resultatet visar hur svårt det är att dra en gräns för vad ett acceptabelt liv är. Undantagsvis är det goda beslutet att avstå från eller avbryta återupplivning, exempelvis vid förekomst av ett giltigt förhandsdirektiv. En värdig/god död är då det primära. Ett utökat etiskt ansvar för ambulanssjuksköterskor kan vara att de ges beslutsrätt för avbrytande av återupplivning. Ett annat ansvar handlar om möjligheten att främja ett gott liv för överlevande genom att efteråt bidra med kunskap som kan skapa förlorade sammanhang. Ansvaret för närstående kan innebära att meningslös återupplivning inte görs ”för deras skull” utan att deras behov möts på bättre sätt.</p>

No description available.

En organisation lär när individerna i organisationen lär. Allt lärande i organisationer startar med andra ord på individnivå. Medarbetarsamtalet ses som ett moment för att ta tillvara på medarbetarens kunskaper och att utveckla nya kunskaper hos medarbetaren. Men fenomenet medarbetarsamtal har både blivit älskat och hatat och har fallgropar precis som all annan mänsklig interaktion. Fokus i forskningen av medarbetarsamtalet har legat på hur det ska vara för att bringa framgång, och då främst genom ett ledarperspektiv. Genom en fenomenologisk forskningsansats undersöktes hur medarbetaren själv upplevde medarbetarsamtalets funktion som ett utvecklande och lärande moment för individen och vad som upplevdes som givande respektive hindrande för lärande och utveckling vid samtalen. Sex medarbetare från en arbetsplats deltog i studien genom intervjuer. Medarbetarna upplevde inte medarbetarsamtalet som gynnade för det individuella lärandet och utvecklingen i arbetslivet. Samtalet upplevdes istället som något som utvecklar relationen mellan medarbetaren och chefen. Vad som upplevdes hindrande för lärande och utveckling i dessa samtal var att samtalet saknade innebörd och känslor och att medarbetarna kände sig hjälplösa när de inte fick insikt i de problem som de ansågs ha. Fenomenets essens tolkades med lärandeteorier för att skaffa en bredare förståelse för medarbetarnas upplevelser.

Abstrakt   Studiens fokus ligger på att beskriva hur och varför språklärare i engelska, svenska samt svenska som andra språk på grundskole- och gymnasienivå använder pedagogiskt drama som metod i språkundervisningen. Syftet är också att undersöka hur språklärare kopplar drama som metod i språkundervisningen till läroplanen. Resultatet av undersökningen visar att språklärarna använder metoder som grundövningar, samarbetsövningar, rollspel, improvisationer samt dramatisk gestaltning. Vidare visar undersökningen  att  språklärarna använder dramametoder i språkundervisningen för att det engagerar och utvecklar deras elever på ett djupare plan och för att kunskap, förståelse och insikt för språklärandet nås genom aktiv handling och konkreta erfarenheter. Språklärarna använder drama som metod i språkundervisningen vid socialisering av grupper, stärkande av identiteter och fördjupad kommunikation elever emellan. En av språklärarna ser inte någon koppling till läroplanen medan andra språklärare lyfter fram en rad mål och riktlinjer i läroplanen och framhåller att  drama som metod med dess varierande arbetsformer i språkundervisningen skapar resurser för att uppfylla dessa  mål och riktlinjer.

Syftet med examensarbetet är att undersöka hur några speciallärare och specialpedagoger ser på arbete med musik, språk och kommunikation för elever på tidig utvecklingsnivå. Fokuseringen är hur de ser på att använda musik för att nå språkliga och kommunikativa mål för elever i gymnasiesärskolan. Som metod i studien har kvalitativa intervjuer använts då den undersöker upplevelser. Datainsamlingsmaterialet har analyserats enligt fenomenologisk forskningsmetod. Sammanlagt har sex speciallärare och specialpedagoger intervjuats. Resultatet visar att speciallärarna och specialpedagogerna ser flera gemensamma nämnare i musik som medel att nå kommunikativa mål. Musik ses som ett mångsidigt och flexibelt medel som utvidgar till språkliga och kommunikativa sammanhang. Det beskrivs i motivationshöjande aktiviteter som genererar sociala möten. Musiken sociala forum ses som särskilt betydelsefull då det annars arbetas mycket på individuell nivå. Möjligheter beskrivs i att variera metoder där hela kroppen används utifrån en här- och nusituation. Musiksammanhang beskrivs också i att locka eleverna till något mer utmanande. Även den ordlösa kommunikationen som finns i musiken tas upp, en slags kommunikation men utan ord. Det ordlösa som finns i musiken ger utrymme för återhämtning i en kravlös gemenskap för dem som annars har svårt att utrycka sig i talat språk. Där blir eleverna deltagare i en passiv kommunikation genom att följa med i texten till en känd sång eller genom att bara lyssna på musikens uttryck.

The Swedish early childhood education system is world renown for having one of the best child-centered educational curriculums, but retaining preschool teachers continues to be an issue. There are simply not enough preschool teachers to meet demands and as a result, Sweden cannot afford to lose any of the professionals that are currently working in the field. This study intends to investigate the question: What leads preschool employees to seek new employment opportunities? Five taped, semi-structured interviews with former preschool teachers and a phenomenological analysis of the gathered empirical data intend to provide insight to this question. Hopefully with this data it might be possible, with a few changes to the existing system, to entice some of these qualified, experienced preschool teachers back into the field. The results of the interviews seem to suggest that the preschool teachers are frustrated with the organizational factors of the preschool, whether it be lack of opportunities for professional development or unmanageable job duties stemming from perceived large child groups. This frustration seems to be in spite of general feelings of pride for the profession as a whole. These former preschool teachers tend to reason that guaranteed small child groups and opportunities for continued professional development could be the key to retaining qualified, experienced preschool professionals. / Svenska förskolor är kända över hela världen för sin höga kvalitet, men att behålla erfarna förskollärare är en stor utmaning. Sverige har helt inte råd med att många utbildade förskollärare väljer att lämna yrket då det redan i dag finns för få utbildade förskollärare för att uppfylla myndigheternas krav. Studien ämnar undersöka vilka olika faktorer som påverkar förskollärares beslut att lämna yrket. Med fem inspelade, semi-strukturerade intervjuer med före detta förskollärare samt en fenomenologisk analys av data hoppas jag kunna ge en djupare förståelse för problemet och med några små förändringar av det nuvarande systemet hoppas jag kunna locka förskolä̈rare tillbaka till yrket. Resultaten av intervjuerna pekar mot en upplevd frustration vad gäller organisatoriska faktorer på verksamhetsnivå. Detta beror delvis på få utvecklingsmöjligheter för lärare och delvis på orimliga krav på förskollärare som tar hand om stora barngrupper. Upplevd frustration med organisatoriska faktorer står i kontrast mot stolthet över förskolläraryrket i sig. Förskollärarna i studien skulle komma tillbaka till yrket mot ett löfte om mindre barngrupper och kontinuerliga utbildningsmöjligheter prioriteras.

Den fysiska miljön i förskolan kan innebära både möjligheter och hinder i arbetet med att skapa en inkluderande miljö. För att lyfta vilka faktorer i förskolans utrymme och inredning som påverkar kvaliteten och verksamhetens förutsättningar att skapa en miljö som präglas av inkludering och delaktighet är det systematiska kvalitetsarbetet viktigt. Denna studie ingår i ett större projekt vars syfte är att undersöka hur några förskolor kan bidra till förändringsmöjligheter för en inkluderande verksamhet för alla barn och för varje barn. Syftet i denna studie är att ta del av några pedagoger och barns upplevelser och beskrivningar av den fysiska miljön utifrån ett inkluderingsperspektiv. Genom ECERS-metoden har skattning av området utrymme och inredning gjorts enskilt av både mig och arbetslaget vilket visade att kvaliteten på avdelningen var låg. Utifrån en aktionsforskningsinriktad ansats genomfördes fyra reflektionssamtal med ett arbetslag bestående av tre pedagoger där deras beskrivning av tillgänglighet och begränsningar i utrymme och inredning synliggörs. Två samtalsintervjuer med sammanlagt fyra barn genomfördes för att lyfta barnets röst och subjektrelation till avdelningens fysiska miljö. I reflektionssamtalen uttryckte pedagogerna en vilja och flera konkreta förslag till utveckling och förändring men beskrev en rad faktorer som skapade hinder, lokalens utformning, barngruppens sammansättning, normer, regler och delaktighet. Barnen beskrev både begränsningar och möjligheter i miljön utifrån intresse och behov. Denna studie har visat på vikten av att göra barnen delaktiga i den verksamhet som rör dem och att pedagoger tar deras åsikter i beaktande när de reflekterar över arbetet mot att skapa en inkluderande miljö. Ett förslag till vidare forskning är att genomföra en longitudinell studie som utgår från aktionsforskning och ECERS där också barnen är delaktiga för att se hur och om det kan bidra till skapandet av en inkluderande miljö och verksamhet?

Det här är en studie med utgångspunkt i journalisten och musikern Kristian Gidlunds självbiografiska bloggberättelse i kroppen min, som han skrev sedan han blev sjuk i cancer i mars 2011 tills dess att han dog i september 2013, strax innan sin 30-års dag. Bloggen hade omkring 1,5 miljoner läsare i oktober 2012 och gavs ut i bokform med titeln I kroppen min: resan mot livets slut och alltings början under våren 2013. Studien ansluter till ett Netnografiskt fält som syftar till att undersöka social samvaro på internet, då jag undersöker bloggen i kroppen min som bärare av en samtida, meningsskapande funktion. Utifrån ett fenomenologiskt perspektiv och ett Foucaultinspirerat perspektiv om makt och tystnad undersöker jag bloggen som en erfarenhetsvärld mellan en subjektiv och objektiv livsvärld, där subjektet får utrymme att kontrollera sin livsberättelse (sitt livsslut) i relation till en upplevd samtid.